(Om)värdering av pensionsskuld

Posten Avsatt till pensioner är ett långsiktigt åtagande vars storlek är beroende av kalkylränta och latent skatt.

Efter tjugo år av FPG/PRI-pensioner har skuldposten Avsatt till pensioner för de flesta anslutna företag fått en betydande omfattning. [1] Det belopp till vilket skulden skall tas upp meddelas årligen av PRI, och denna värdering ifrågasätts nog i få företag. Vid en påtvingad inlösen genom köp av pensioner i Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) finns det visserligen anledning att fastställa ett friköpsbelopp, som inte behöver stämma exakt med den redovisade skulden. Men en mer affärsmässig värdering av skulden förekommer knappast. Är då PRI:s värdering den mest riktiga från företagets synpunkt?

Pensionsskulden är ett kapitalvärde av framtida väntade utbetalningar. I sin bok om pensionsavsättningar skriver Jönsson Lundmark (Pensionsavsättningar från resultatmätnings- och finansieringssynpunkt, 1976, sid 117–118) att man egentligen har anledning att överväga vilken ränta som skall ligga till grund för denna skuldberäkning. Hon menar dock att detta är av begränsat intresse, då skuldberäkningen ju är institutionellt reglerad genom försäkringstekniska grunder och pensionsavtalen mellan arbetsmarknadens parter. Detta är givetvis riktigt när vi bara ser till den officiella bokslutssiffran. Men i samband med interna bokslut och kanske framförallt vid överlåtelse av företag eller delar därav är man inte främmande för att ompröva värdet av andra balansposter. Det finns därför anledning att se närmre på de åtaganden som skuldposten Avsatt till pensioner motsvarar.

Företagets åtagande är att i framtiden betala de pensioner till sina anställda och f d anställda, vars arbetsinsatser givit upphov till pensionsskulden. Det vi behöver veta är således vilka framtida betalningar som företaget har åtagit sig, och till vilken kalkylränta företaget skall antas förränta de avsatta medlen eller om man så vill till vilken kalkylränta de framtida utbetalningarna skall diskonteras, så att vi får deras samlade nuvärde. Dessa framtida betalningar är beroende av inflationen så tillvida att man kan vänta att företagen får ge realvärdeskydd av pensioner från det de börjar utbetalas. PRI:s beräkningar bygger på antaganden som företaget kanske inte vill ansluta sig till. Kan man då ompröva värderingen för interna beslutssyften?

Utgångspunkt blir då pensionsreservens redovisade värde idag.

Samma storlek hos denna post Avsatt till pensioner kan i olika företag motsvaras av olika framtida utbetalningsförlopp. Delvis beror framtida betalningar på i princip kända faktorer som ålderssammansättningen hos personalen och när pensionerna intjänats. Men vad som kommer att behöva betalas beror också på den ännu okända inflationsutvecklingen och de därmed sammanhängande förräntningskrav som i framtiden kommer att tillämpas i systemet. Båda dessa slag av faktorer kan vi dock göra antaganden om. Bl a ger personalens aktuella ålderssammansättning en förmodligen ganska riktig bild av när pensionslöftena utfärdats.

SIMULERINGSMODELLER

I en studie på Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI) har vi utnyttjat sådana data i några simuleringsmodeller som utvecklats i samarbete med FPG och SPP. (Projektet beskrivs utförligare i EFI research paper nr 6203 och 6204.) Bland annat har vi använt en av modellerna för att räkna på alternativa värderingar av det som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner. Vi har räknat på summan av alla FPG/PRI-anslutna företag. Därigenom har vi fått resultat som beskriver utvecklingen även för ett tänkt genomsnittsföretag. Metoden ger i och för sig upphov till en rad reservationer, som jag inte vill gå in på här. Den bild vi fått är dock ganska slående. I figur 1 ( se Balans 4/1981 sid 12) visas de framtida betalningar som motsvarar dagens pensionsskuld. Här tas alltså endast med sådana betalningar som går tillbaka på pensionsrätt som hittills har intjänats.

Den nedre kurvan visar betalningskonsekvenserna: mest pensionsutbetalningar men också försäkringspremier till FPG m m. Som synes kulminerar betalningarna efter drygt fem år, vilket beror på att det genomsnittsföretag som bilden visar ännu inte helt ”vuxit in i” systemet – i figuren har vi räknat med att företaget har varit FPG/PRI-anslutet i 19 år. Sedan faller utbetalningarna snabbt, men ännu in på 2000-talet är årsbetalningen mer än hälften av maximivärdet från slutet av 80-talet. Vi visar här de reala betalningarna. Inflationen har antagits vara 8 %.

Vad har då denna betalningsserie för nuvärde? Vi har räknat fram årsbetalningarna med hänsyn till det komplicerade samspelet mellan avsättningar och inflationsuppräkning av påbörjade pensioner. Det finns därför ingen garanti att vi får ett nuvärde av betalningarna som motsvarar utgångssiffran, den pensionsskuld som gäller idag. Vid en låg real kalkylränta (visade värden i fasta priser) kommer vi dock mycket nära, och en real avkastning på någon procentenhet är ju ett antagande som tyvärr inte varit orimligt för flera företag under 70-talet. Om vi däremot räknar med högre kalkylräntor får givetvis betalningsserien ett nuvärde som underskrider Avsatt till pensioner.

LATENT SKATTELÄTTNAD

Men det finns ännu en faktor att ta hänsyn till. Vid omvärdering av andra balansposter brukar man beakta latent skatteskuld. Här finns i själva verket omvändningen, en latent skattelättnad. Pensionsavsättningarna tas upp till högre belopp när färre år återstår till pensionernas utbetalande. Denna förräntning som man bokföringsmässigt måste ta upp för pensionsskulden betraktas som en skattemässig kostnad (inflation accentuerar detta, då skatten ju räknas på det nominella beloppet). Därför kommer den i början mycket stora pensionsskulden att flera år framåt ge upphov till skattelättnader, som inte skulle finnas om inte pensionsskulden fanns.

Tar vi hänsyn till dessa får vi en helt annan kurva, den övre i figuren. Den bygger då på att företaget kommer att gå med tillräcklig vinst för att ha glädje av dessa tillkommande skattemässiga kostnadsposter. Men är så fallet syns det redan i figuren att den nuvärdemässiga värderingen av pensionsskulden kommer att förändras radikalt, mycket markant också genom att de största skillnaderna givetvis finns de närmaste åren, som väger tungt i nuvärdeberäkningen.

Att ta över ansvaret för en pensionsskuld innebär alltså bl a skatteföljder, som måste värderas efter övertagarens situation! Är detta något att ta hänsyn till vid företagsvärdering? Jag tror att många företagare känner ett visst obehag vid tanken på att föra sådana resonemang kring sitt företags försäkringsrörelse, och t ex påminnas om de mycket långsiktiga åtaganden som företaget har. Men att något närmare fundera över vad som döljer sig bakom posten Avsatt till pensioner tror jag inte kan skada.

Nils-Göran Olve, ekon dr, verksam vid Institutet för företagsledning (IFL) och vid Handelshögskolan i Stockholm