Hur skall revisorerna kunna behålla oberoendet i en värld där många ifrågasätter det och andra vill avskaffa det?
I revisorskretsar brukar vi från tid till annan diskutera oberoende. Oberoende har kommit att bli ett honnörsord som vi gärna skjuter framför oss när vi inte kan hitta andra och bättre säljargument för revision. Näringslivet bör enligt vår uppfattning nyttja oberoende revisorer för sin granskning av räkenskaper och förvaltning. Det har väl t o m gått därhän att när vi talar om revision – och då framför allt extern revision – så menar vi oberoende revision.
OBEROENDE OCH OBJEKTIVITET
Men förhåller det sig inte egentligen så att vi sällan analyserar inför vad och hur och varför vi skall vara oberoende. Vem eller vilka önskar egentligen att vi är oberoende? Är det möjligen inte också så att vi gärna slår vakt om oberoendet därför att vi härigenom kan förhindra – eller tror oss kunna förhindra – att andra grupper av revisorer skulle kunna ta över vårt privilegierade arbetsfält? Vi har ju monopol på vissa revisionsuppdrag. Men vårt ”behov” av att vara oberoende enligt våra värderingar och i vår intressesfär delas måhända inte av andra samhällsintressen. Vid XII Nordiska Revisorskongressen i Helsingfors sade förbundsjuristen Sören Mannheimer (bl a socialdemokratisk partistyrelseledamot) att han ansåg att revisorernas oberoende kan skadas t ex genom att samma revisorer utför både revision och konsultuppdrag för samma klienter. Inte ens personer från samma revisionsbyrå bör enligt Mannheimer få vara både revisorer och konsulter. Enligt min mening är det rätt orimligt att utan nyansering acceptera Mannheimers åsikter. Men det är ett känsligt område.
Revisorns objektivitet kan naturligtvis bli skadad om revisorn både reviderar och uppträder såsom rådgivare och konsult. Men det bör rimligtvis vara acceptabelt att revisorerna får uppträda såsom rådgivare åt sina revisionsklienter i ämnena bokföring, bokslut, skatter och ADB. Sannolikt bör vi även kunna medverka vid rekrytering av arbetskraft åtminstone till tjänster inom vårt normala kompetensområde – redovisning, finansiell planering, administrativ databehandling, skatter och revision. Vad som är viktigt att observera är att jäv kan uppkomma – men vi har ju lång erfarenhet av sådana förhållanden och vet hur vi skall undvika att komma i brydsamma situationer – eller hur?
VALFRÅGAN
Allt emellanåt kommer på socialdemokraternas partikongresser motioner där man vill att revisorernas ställning och oberoende skall ”stärkas”. Man menar att vår ställning kan stärkas t ex om det är andra än ägarna som skall välja oss. De organ för nominering som tycks föresväva förslagsställarna är länsstyrelserna eller Kommerskollegium. Beroendet av ägarna skulle således ersättas med att vi blir beroende i förhållande till samhället. Att söka verka för ett absolut oberoende i förhållande till samhälle och/eller ägare upplevs tydligen inte som nödvändigt. Slutsatsen är naturligtvis att det inte finns något absolut oberoende. Men vi måste arbeta så att vi kan utföra vårt arbete på ett objektivt sätt och med beaktande av skilda intressens berättigade krav på riktig och rättvisande information. Det finns all anledning att vi genom revisionsorganisationerna noga följer kravet på förändringar av våra roller. Det är inte alldeles givet att yrkespolitiker, BRÅ eller andra utanför revisorskretsen stående är bäst skickade att ändra våra roller. Samhället blir sannolikt inte bättre om revisorerna blir kontrollörer i stället för revisorer. Revisorskåren blir ett slags extra polisresurs som skall sträva efter att upptäcka skattebrott i stället för att i positiv anda verka för att företags redovisningar blir bättre och mer informativa samt framför allt rättvisande så att alla intressenter kan ha glädje därav.
INTERNATIONELLT
Oberoendet har diskuterats mycket ingående vid 6:e ”Anglo-Nordic seminar” som hölls i Bornholm i juni i år. Ordföranden i UECs etiska kommitté E John Frary redovisade i en mycket systematiskt uppbyggd analys skillnaden i de rekommendationer och guidelines som publicerats av de internationella revisorsorganisationerna. Det är också viktigt för oss att observera det som sägs om revision i EGs direktiv. Direktiven upphöjs successivt till nationell lagstiftning i medlemsländerna. Naturligtvis kan vi i Sverige gå vår egen väg, men det internationella näringslivet förutsätter givetvis ett nätverk av harmoniserande redovisnings- och revisionsregler.
SJÄLVSTÄNDIGHET OCH OBJEKTIVITET
Central plats i alla diskussioner och etiska regler för revisorer får alltid frågan om oberoendet.
Regel 2 i FARs regler för god revisorssed med därtill fogade anvisningar är enligt min mening en bra vägledning för vad vi revisorer menar när vi talar om oberoende.
Jag var själv med i utredningsarbetet i den ursprungliga etiska kommittén tillsammans med Ebbe Rybeck och Carl Henrik Witt. Reglerna har ännu inte byggts ut med flera anvisningar, men erfarenheterna under senare år tyder på att regelsystemet och anvisningar behöver ses över. Att ha ett omfattande regelverk tror jag dock inte är nödvändigt. Sunt förnuft och gott omdöme bör rimligtvis fortfarande kunna leda oss revisorer.
I regelkommittén har oberoendet diskuterats i samband med vissa aktuella fall. Några mer flagranta fall av överträdelser har väl hittills inte observerats. Men visst finns det några av anvisningarna som borde beaktas bättre av en del ledamöter.
INKOMSTSPRIDNING
Jäv i samband med bokföring bör sannolikt kompletteras med någon anvisning om jäv i samband med konsultationer. Det kan också antagas att anvisning nr 9 bör förtydligas. Denna anvisning talar om förhållandet där övervägande del av revisorns eller byråns inkomster kommer från en klient. Skenbart berör reglerna enbart mindre byråer, men teoretiskt skulle även större revisionsbyråer kunna vara centrerade kring en stor koncern eller intressegrupp och därför bli beroende.
Problemet är föremål för debatt även i Norge. Där har talats om att inte mer än 40 % av en revisors inkomster får komma från en och samma klient. Jag tycker att procentsatsen är hög, men svårigheter har förekommit att få norska revisorer på rena landsbygden att acceptera ett lägre tal. Det kan nog vara välbetänkt att vi åtminstone själva låter några varningsklockor ringa om mer än 15–20 % av våra inkomster kommer från samma håll.
UNDVIK SKENDEBATT
Jag upplever det som tragiskt om vi inte skulle få tid att noggrant diskutera kårens oberoende därför att vi istället diskuterar våra kollegors reklamaktiviteter. Den typen av diskussion har haft en oroande tendens att öka. Att ”ABC-revision” ser till att deras namn syns – t o m på reklamskyltar på husväggar – borde vara helt naturligt. Farligt vore det om en skendebatt inom kåren får dominera. Vi bör koncentrera våra krafter på en meningsfylld diskussion där vi tex försöker komma underfund med hur vi skall kunna behålla vårt oberoende i en värld där många ifrågasätter det och en del vill avskaffa det. Det finns all anledning att vi själva tar tag i diskussionen. Omvärldens åsikter och synpunkter måste vi givetvis beakta men det kan ju faktiskt vara så att FAR vet bäst...
Vi har ju även fått professionella tyckare, som uttalar sig om det mesta. Harry Schein skriver i sin krönika i Dagens Nyheter (19/10 1981) en del om ”Revisorer och den ekonomiska brottsligheten”.
Schein slutar sin krönika:
”Medan skatteverket brottas ömsom med sina datorer, ömsom med var och varannan medborgare om reseavdrag på några hundralappar hinner man inte titta på de företag genom vilka de verkligt stora penningströmmarna passerar.
Det i sig undergräver skattemoralen. Desto mera angeläget är det att – utan systemförändringar, för att använda ett populärt uttryck – aktivera den resurs som revisorskåren utgör”.
Ja, sannerligen det är många som börjar inse revisorns betydelse.... Vad vi som kår måste göra är att aktivera oss – att verkligen slå vakt om vårt oberoende – annars kanske andra ”aktiverar” oss!
Erik Rydström, auktoriserad revisor, Enskilda Revisionsbyrån AB