FASBs nya förslag för omräkning av kursvinster och kursförluster gör att det blir ännu svårare att förstå vad som faktiskt hänt och hur koncernens ekonomiska ställning är.
I BALANS nr 8/80 presenterade Rolf Rundfelt FASBs nya förslag angående redovisning av kursvinster och kursförluster i USA. Rolf Rundfelt presenterade huvuddragen i förslaget och ställde avslutningsvis frågan ”Hur påverkas Sverige?”. Vidare hävdade han att man måste ha mycket starka skäl för att i Sverige kunna acceptera en rekommendation som i detta avseende skiljer sig från den amerikanska modellen. I mitt inlägg vill jag belysa hur olämpligt det vore att för svenskt bruk acceptera huvuddragen i det nya utkastet till FAS 8.
Huvuddragen i det amerikanska redovisningsförslaget innebär att utländska dotterbolags balansräkningar skall omräknas till balansdagens kurs samt att omräkningsdifferenserna inte längre skall redovisas över resultaträkningen när de uppstår utan föras direkt till eget kapital. Däremot skall de ackumulerade omräkningsdifferenserna resultatföras när dotterbolaget t ex upplöses. Vad gäller omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta skall dessa i likhet med tidigare omräknas till balansdagens kurs.
Enligt den nu gällande FAS 8 skall utländska dotterbolag omräknas enligt den temporala metoden och omräkningsdifferenserna skall omedelbart intäkts/kostnadsföras. Den nu existerande metoden har kritiserats hårt på grund av de stora effekter på resultatet som omräkningsdifferenserna har fått i vissa bolag med utlandsverksamhet. Eftersom större amerikanska företag är skyldiga att lämna kvartalsrapporter har den nuvarande redovisningsmetoden inneburit fullt genomslag av uppkomna omräkningsdifferenser på resultatet i det kvartal de uppkommit. I ogynnsamma fall har detta inneburit att vinsten under ett visst kvartal nästan i sin helhet eliminerats av en ogynnsam omräkningsdifferens. När man bedömer det nya amerikanska förslaget bör man därför hålla i minnet att svenska bolag inte kvartalsrapporterar och att de inte nödvändigtvis för omräkningsdifferenserna över resultatet.
GRUNDLÄGGANDE REDOVISNINGSPRINCIPER
Även om FASBs nya förslag ses med tillfredsställelse av vissa amerikanska företag, framför allt de som har avsevärda investeringar i annan valuta än sin egen, kan man förvänta en massiv kritik från redovisnings- och revisorsorganisationer. Kritiken mot förslaget är främst att det inte är begreppsmässigt välgrundat. Det grundläggande syftet med konsolidering av dotterbolag bör vara att återspegla koncernens resultat från moderbolagets/aktieägarnas synvinkel. Genom att förslaget rekommenderar en omräkning av utländska dotterbolag till balansdagens kurs innebär det ett avsteg från den grundläggande redovisningsprincipen om historisk anskaffningskostnad.
I och för sig kommer den föreslagna metoden att innebära en korrekt redovisning av disponibla vinstmedel då ju omräkningsdifferenserna inkluderas i fritt eget kapital. Det föreligger dock en risk att läsaren inte uppmärksammar eller missuppfattar den i vissa bolag mycket betydande omräkningsdifferensen när den inte ingår i resultaträkningen. Enligt amerikansk praxis redovisas förändringar i eget kapital i en särskild ”räkning” (Statement of Retained Earnings) som i årsredovisningen jämställs med balansräkning och resultaträkning, medan vi i Sverige redovisar förändringar i eget kapital i notform. Skulle FASBs förslag accepteras som god redovisningssed i Sverige borde även vi införa motsvarande redovisning för att förbättra informationstillgängligheten.
KONCERNREDOVISNING UR MODERBOLAGETS ELLER DOTTERBOLAGETS PERSPEKTIV
Aktieägarna som gjort sin investering i bolaget önskar givetvis kunna mäta avkastningen på sin investering. Grundprincipen blir då att koncernredovisningen skall reflektera moderbolagets perspektiv snarare än varje enskilt dotterbolags perspektiv. För att få en meningsfull konsolidering måste dotterbolagens resultat- och balansräkningar rapporteras enligt samma värderingsprinciper och med samma klassifikation som moderbolaget. FASBs förslag rekommenderar emellertid att differenser avseende omräkning av utländska dotterbolag inte skall inkluderas i resultatet samt att balansdagens kurs skall användas genomgående. Denna betraktelsemodell reflekterar dotterbolagsperspektivet snarare än moderbolagets perspektiv. En omräkningsdifferens är inte en kursvinst eller kursförlust i det lokala bolaget utan är endast en resultatpost från konsolideringssynpunkt. Förslagets modell för redovisning av omräkningsdifferenser överensstämmer enligt min mening inte med den övergripande målsättningen med koncernredovisningen, dvs så länge aktieägarnas perspektiv är det intressanta.
TIDIGARE REKOMMENDATIONER
FASBs förslag innebär vidare att man i motsats till tidigare redovisningsrekommendationer betraktar dotterbolagen som en nettoinvestering. Parentetiskt kan nämnas att förslaget strider mot uttalanden i APB nr 10,16 och 18 som behandlar konsolidering, företagssammanslagning och kapitalandelsmetoden för redovisning av investeringar i ej majoritetsägda bolag. APB (Accounting Principles Board) var en föregångare till nuvarande FASB. APBs uttalanden gäller fortfarande som god redovisningspraxis i den utsträckning de inte ändrats av FASB.
TOLKNINGSPROBLEM
Förslaget innebär att utländska dotterbolag skall redovisas i sin ”funktionella valuta”, ett nytt begrepp som FASB inför. I de flesta fall innebär detta att utländska dotterbolag redovisas i respektive lands valuta. Under vissa omständigheter kan dock utländska dotterbolag redovisas i annan valuta än valutan i det land i vilket man bedriver verksamhet. Följaktligen kan det dotterbolag, under vissa omständigheter, redovisas i annan valuta än den i vilken man bedriver sin verksamhet. Eftersom förslaget inte innehåller tydliga kriterier för när bolagets funktionella valuta skall anses kunna vara en annan än lokalvalutan, kommer den föreslagna principen att leda till en relativt godtycklig behandling av olika bolag. Detta torde försvåra tolkningen av årsredovisningar.
Från konsolideringssynpunkt blir effekten av förslaget att dotterbolag vars verksamhet rapporteras i moderbolagets valuta redovisas med bevarande av den historiska anskaffningsprincipen medan dotterbolag som rapporterar i lokal utländsk valuta redovisas enligt en avvikande princip. Personligen har jag mycket svårt att se att en sådan blandning av grundläggande redovisningsperspektiv och principer kan öka informationsvärdet av årsredovisningar. Jag ser snarare en risk att det blir ännu svårare för läsaren att förstå vad som faktiskt har hänt och hur koncernens ekonomiska ställning ter sig.
Enligt förslaget skall omräkningsdifferensen redovisas över resultaträkningen endast då dotterbolaget upphör genom likvidation eller avveckling. Under löpande år skall som ovan nämnts omräkningsdifferenserna föras direkt till fritt eget kapital. Frågan är när ett företag lämpligen resultatför den risk som är förknippad med dess verksamhet. Man kan ifrågasätta vilken logiken är för att redovisningen skall reflektera dylika risker när de elimineras, dvs i samband med att företaget upphör, men ej när de uppstår.
MÄRKLIGA EFFEKTER
Rolf Rundfelt påpekade att förslaget inte möjliggör omräkning av uppindexerade balansräkningar. Effekten därav blir att dotterbolag i länder med mycket svaga valutor, t ex vissa latinamerikanska länder, snabbt kommer att redovisas till synnerligen obetydliga belopp. Uppenbarligen måste förslaget innan det föreligger i slutlig form behandla problemet med inflationsjusterade årsredovisningar.
Teoretiskt borde en indexuppräknad balansräkning omräknad till balansdagens kurs motsvara effekten av en omräkning av historiska värden enligt den temporala metoden (eller monetary-nonmonetary-metoden). I realiteten är det dock långt ifrån alltid som inflation och devalveringar följs åt. För att ta ett exempel: Moderbolaget i Sverige äger ett dotterbolag i England med betydande anläggningstillgångar. Om man i Sverige skulle tillämpa balansdagens kurs för att omräkna dotterbolagets indexuppräknade balansräkning enligt SSAP 16 skulle detta få en ganska märklig effekt. Det svenska moderbolaget skulle därigenom tillgodogöra sig den indexuppräknade nettoförmögenheten vilket teoretiskt skulle kompenseras av en devalvering av pundet gentemot kronan. Men eftersom pundet är relativt starkt blir effekten av en uppskrivning av dotterbolaget, dvs litet väl mycket av det goda. Generellt föreligger i Sverige ett klart problem med att tillämpa balansdagens kurs för omräkning av utländska dotterbolag, då detta medför en faktisk uppskrivning av investeringen i utländska dotterbolag redovisade i starka, apprecierande valutor. Jag kan inte finna annat än att en dylik åtgärd står i strid med bokföringslagens bestämmelser om uppskrivning av anläggningstillgångar, så länge man även konsolideringsmässigt skall följa bokföringslagens bestämmelser. Enligt min uppfattning är historisk anskaffningskostnad omräknad enligt den temporala metoden (eller monetary-nonmonetary metoden) den enda rimliga omräkningsmetoden intill dess man genomgående överger anskaffningsvärden som grunden för redovisningen till förmån för en konsekvent inflationsredovisning.
TILLÄMPNING I SVERIGE
En svensk tillämpning av FASBs förslag skulle avvika från svensk redovisningspraxis. Genom en blandning av olika grundläggande redovisningsprinciper skulle informationsvärdet av årsredovisningar snarare minska än öka. Många svenska företag har betydande delar av sin verksamhet förlagd utomlands, t ex uppgår de svenska investeringarna enbart i Brasilien till inte mindre än ca 1,7 miljarder och många börsnoterade företag har betydande investeringar i andra latinamerikanska länder med svaga valutor. Om förslaget skulle tillämpas i Sverige föreligger stor risk för en kraftig redovisningsmässig minskning av värdet av dessa dotterbolag på grund av de fortlöpande devalveringarna i bl a de latinamerikanska länderna.
Av en redovisningsmetod måste man rimligen begära att den dels är begreppsmässigt välgrundad och dels att den är rimlig att tillämpa praktiskt. Det framstår som uppenbart att FASBs nya förslag till redovisningsprincip i varje fall inte är begreppsmässigt välgrundat. Enligt min uppfattning föreligger det mycket starka skäl att ifrågasätta principerna i det nya förslaget till FAS 8. Det är angeläget att Bokföringsnämnden och FAR tar upp en principdiskussion kring dessa problem dels mot bakgrund av nuvarande svensk praxis där dotterbolag i starka, apprecierande valutor vid omräkning till balansdagens kurs resulterar i en uppskrivning, dels utreder övriga effekter av en svensk tillämpning av förslaget till det nya FAS 8.
Anders Byström, auktoriserad revisor, Arthur Andersen & Co Revisionsbyrå AB