Företagsanpassad nukostnadsredovisning

Inflationsredovisning enligt FARs modell får sådana finansiella effekter att företagen inte känner igen sig.

Det finns många förtjänster med FARs förslag till nukostnadsredovisning. Kostnadsposter och balansvärden är uttryckta i värden som utnyttjas i många företags interna redovisning. De finansiella effekterna är dock inte behandlade på ett sådant sätt att företagen lätt kan känna igen sig eller grunda sin planering på resultatet. I denna artikel beskrivs skuldandels- och självfinansmetoderna, vilka ger bättre möjligheter för anpassning till företagens planering. Skuldandelsmetoden väljs bl a i England.

I artikeln utnyttjas samma terminologi, uppställning och sifferexempel som i FARs förslag i föregående nummer av BALANS.

VINSTBEGREPPET

Redovisningskonventioner brukar utgå från att företaget skall bestå, att det är en ”going concern”. Inflationsredovisningsmodeller är inget undantag. Ofta baseras de på Hicks’1 vinstbegrepp, att vinst är vad som skulle kunna konsumeras under en period utan att ställningen är sämre vid periodens slut än i dess början. Tolkat till företag: vinst är vad som skulle kunna utdelas sedan tillräckliga medel innehållits i företaget för att dess förmåga att göra vinst nästa period inte skall vara sämre än under innevarande period. Det gäller alltså att bevara företagets vinstkapacitet.

Denna tolkning är svår att tillämpa i en dynamisk miljö. Därför förenklas den oftast till att avse fysisk kapacitet i stället för vinstkapacitet. Företaget skall kunna finansiera ersättningsanskaffning av förbrukade resurser. Klart är dock, att inriktningen på kapacitet framhäver att köpkraft skall mätas i vad företaget köper: investeringar, förnödenheter, råvaror, etc.

Det som blir över av företagets nominella resultat sedan avsättningar gjorts för att bevara dess köpkraft är företagets reala resultat. Detta kan utdelas eller innehållas för real expansion. Det är i detta led som förhållandet till aktieägarens köpkraft blir av intresse. För att aktieägarens ställning inte skall bli försämrad måste den möjliga utdelningen ha minst samma köpkraft som tidigare år. Aktievärdet torde också stiga och falla beroende på hittillsvarande och bedömd utveckling av detta företagets reala resultat.

Vinsten beräknas således från företagets situation som ”going concern”. Bedömningen av vinstens tillräcklighet för aktieägaren görs som vanligt av denne.

FARs förslag hoppar över ledet att bevara företagets köpkraft och bygger i stället in hänsyn till aktieägarens köpkraft i resultatet. Det egna kapitalet måste sålunda öka från periodens början till dess slut så att ägarens reala köpkraft hålls oförändrad. Härför åtgår en del av periodens nominella resultat. Vad som sedan återstår sägs vara företagets reala resultat.

I FARs förslag har man således blandat ihop företagets resultat med en del av aktieägarens bedömning av resultatet. Alternativt kan man säga, att FAR-förslaget i princip upphäver postulatet om ”going concern”. Aktieägarens del av substansvärdet har bibehållits, och det kan, underförstått, fritt satsas i vad som helst. Om det räcker till fortsatt verksamhet för företaget eller inte, därom ger inte metoden klart besked.

FINANSIERING AV BIBEHÅLLEN KAPACITET

Företaget finansierar regelbundet en del av sina inköp med lån och krediter. Hur stor andel som kan lånas till varje investering bestäms av kreditvillkor, tillgång till egna medel, etc. Beslut om finansiering grundas på avvägning av kostnader, risker och kontrollmöjligheter 2, samt på tillväxttakt. Fastigheter belånas kanske till 75 % och företagsinteckningar till 50 %. Till lättsålda standardmaskiner kan man låna högre andel än till specialmaskiner med begränsad andrahandsmarknad.

Företags praktiska finansieringsbeslut är ofta av denna typ. Samtidigt tas dock mer övergripande beslut, t ex om checkräkningskreditens storlek och även om den totala avvägningen mellan eget och främmande kapital, soliditeten. Detta ger två alternativa möjligheter att i nukostnadsredovisningen fastställa vad som måste innehållas av överskottet för att bevara företagets kapacitet: Självfinansmetoden och Skuldandelsmetoden,

METODPROBLEM I NUKOSTNADSREDOVISNINGEN

Två problem skall kort beröras här: realisationsprincipen samt finansstrukturens verifierbarhet och inflytande på resultatet.

NOMINELLA OCH REALA RESULTAT SAMT RÄNTABILITETSBERÄKNING

Nukostnadsredovisningens syfte är att visa ett verkligt resultat, det reala, som underlag för bedömning och handlande. FAR visar även en nominell resultaträkning, variant I. Enligt denna blir nukostnadsresultatet t o m högre än det konventionellt beräknade (varje gång som ”årets prisändring tillgångar” är större än realiserade prisändringar). Att redovisa så höga vinster är felaktigt, därom är alla ense. Vad värre är, det är farligt. 1974 kom man enligt konventionell metod att redovisa sådana vinster, att Sverige ännu 1980 inte övervunnit de ekonomiska följderna av denna bristfälliga redovisning. Än värre hade det blivit om FARs variant I hade utnyttjats 1974, ty då hade ännu högre vinster redovisats. Variant I måste därför avvisas för extern redovisning.

Variant I beräknas emellertid som underlag för variant II och III samt för beräkning av nominell räntabilitet. Även i skuldandelsmetod och självfinansmetod kan nominella resultat beräknas på olika nivåer genom att avsättningar för det egna kapitalets kapacitetsbehov återförs.

I FARs förslag fästs stor vikt vid att redovisningen skall ge underlag för räntabilitetsberäkningar. Samtliga här diskuterade metoder ger detta underlag om årets prisändringar tas med i resultaträkningen. Räntabilitetsberäkningar på realiserat resultat är också möjliga, men tolkningen blir svårare.

I tablå 4 visas räntabilitetsberäkningar för samtliga metoder. Grundbeloppen är hämtade från FARs förslag samt från tablå 1, 2 och 3.

”Nominell räntabilitet” är lika för alla metoder, eftersom skillnaderna mellan metoderna enbart utgörs av det sätt på vilket realberäkningar görs. Real RE blir olika, ty i FARs förslag görs realberäkningen med ändringar i konsumentpriserna, medan de andra utnyttjar ändringar i de priser som företaget är beroende av. Mellan skuldandels- och självfinansmetoderna härrör skillnaden från beräkningen av soliditet resp självfinansieringskrav.

Enligt teorin skall i FARs förslag varje nominellt mått reduceras med ändringen i konsumentprisindex för att reala mått skall erhållas. Syftet är att nå jämförbarhet med aktieägarens räntabilitetsberäkningar för alternativa placeringar.

De andra metodernas realbegrepp är företagsinriktat. Realt resultat är vad som återstår sedan avsättningar gjorts för att bevara företagets reala konsumtionsförmåga, dess reala kapacitet. Det reala resultatet före räntekostnader skall därför täcka låneräntorna och ge avkastning på aktieägarens innestående kapital. I exemplen är RT tillräckligt hög för att ge aktieägarna en real räntabilitet, RE, på 5 à 6 %.

SAMMANFATTNING

Syftet med här föreslagna skuldandels- och självfinansmetod är att bevara företagets vinstkapacitet, förenklat till dess fysiska och monetära kapacitet. För att uppnå detta måste så stor del av prisändringar i tillgångar innehållas som motsvarar det egna kapitalets andel i företagets finansiering. Vad som sedan återstår är företagets reala resultat om vars tillräcklighet aktieägarna som vanligt får göra sin bedömning. Eftersom beräkningar av företagets reala resultat grundas på de prisändringar företaget utsätts för sägs metoderna utnyttja företagsspecifika index även för realjusteringen.

Syftet med FARs förslag är att bevara köpkraften hos det egna kapitalet i företaget. Så mycket innehålls som motsvarar inflationens köpkraftssänkande inverkan på det justerade egna kapitalet. Inflationen räknas som förändringar i de priser aktieägarna blir utsatta för i sin konsumtion. Realjusteringen sker med konsumentprisindex, ett generellt index.

I samtliga modeller upprätthålls sambanden mellan resultat- och balansräkningen och såväl nominell som real räntabilitet kan beräknas. Realisationsprincipen ställer metoderna inför samma avvägning mellan försiktighet och teoretiskt riktigare resultat. Den enda skillnaden mellan FARs förslag och de andra metoderna är frågan om realjusteringar bör göras med syfte på aktieägarnas eller företagets situation.

Kritik mot skuldandels- och självfinansmetoden är att reala resultat blir beroende av företagets finansstruktur. Svaret är, att detta är realistiskt. – Kritik mot FARs förslag är, att det bygger på sammanblandning mellan företagets resultat och aktieägarens bedömning därav. Kan verkligen aktieägarnas i företaget innestående kapital sägas vara realskyddat om hänsyn inte tagits till företagets förmåga att överleva? Svaret är, att om konsumentprisindex inte ökar långsammare än företagsspecifika index för kostnaderna så blir de innehållna medlen tillräckliga.

REKOMMENDATION

I FARs förslag motiveras valet av metod i ett enda stycke:

”Vid bedömning av dessa båda synsätt har FAR funnit att skuldandelsmetoden är förenad med vissa nackdelar. Den överger det traditionella sambandet mellan resultat- och balansräkning, dvs att resultatet skall vara lika med förändringen i eget kapital. Prisändringar i lager och anläggningar redovisas nämligen ej i sin helhet i resultaträkningen utan förs delvis direkt till eget kapital.”

Som framgår av tablå 1, 2 och 3 är denna uppfattning helt felaktig. Den baseras förmodligen på en förkortad version av skuldandelsmetoden.

Kvar för val mellan metoderna står tre faktorer:

1. Det teoretiska valet mellan företagsspecifikt och generellt index för realjustering.

2. Internationella val. England m fl väljer skuldandelsmetod efter många års prövning, medan FARs förslag närmast liknar det i USA.

3. Möjligheterna att få företagen att acceptera systemet. De har tidigare kraftigt avvisat metoder som bygger på generella indexomräkningar. FARs förslag bygger i finansiellt hänseende härpå. De andra metoderna strävar efter att i alla delar vara anpassade till företagets situation. Självfinansmetoden anpassas till företagets finansiella planering och kräver därför en uttalad finansieringspolitik i företaget. Skuldandelsmetoden är enklare och mer objektiv, men inte lika framtidsinriktad.