Det är inte bara i USA som företeelsen ”isolationism” förekommer. Även i Sverige har den under 70-talet börjat utvecklas inom en del olika områden. Bl a – och märkligt nog – också inom redovisningstekniken, där bolagskommittén åstadkommit framstående exempel, till vilket FARs redovisningskommitté anslutit sig. Med ”isolationism” brukar man ju beteckna en åsikt eller övertygelse som har till följd att man avskärmar sig från omvärlden eller vägrar att låta sig påverkas av förhållandena i denna.
Vad vi har i tankarna är redovisningskommitténs förslag till behandling av andel i intresseföretag. Saken har redan varit föremål för två kritiska kommentarer i FARs tidskrift BALANS nr 2/1980 av två framstående experter, aukt rev David Jones i Price Waterhouse & Co och ekon dr Rolf Rundfelt i Industriförbundet.
Båda har framfört starka invändningar mot bolagskommitténs respektive redovisningskommitténs behandling och förslag i ärendet. Ytterst betänkligt är ju att bolagskommittén i en offentlig utredning blandat ihop redovisningsfrågorna gällande det enskilda (ägande) bolaget och koncernen, och därigenom gjort framställningen oklar.
Det förtjänas att understrykas att ”kapitalandelsmetoden” är att se som en utvidgning av det normala och rekommenderade ”full consolidation”-begreppet vid koncernredovisning. Denna metod appliceras vid konsolideringen av majoritetsägda dotterbolag till den gräns som sätts av att röstinflytandet genom aktieinnehavet skall vara större än 50 %.
Kapitalandelsmetoden applicerar på ett visst sätt ”full consolidation”-principen på ”intressebolag” (dvs de bolag där moderbolagets innehav är mellan 20 % och 50 % av aktiekapitalet) genom att man som David Jones skriver ”i stället för att redovisa ett dotterföretag under respektive rubrik i balans- och resultaträkning, inkluderar koncernens andel i resultatet resp koncernens andel i företagets egna kapital på en enda rad”.
En av de stora fördelarna med kapitalandelsmetoden är givetvis att den ger aktieägaren, analytikern, långivaren, de anställda och andra intressenter en klar och entydig bild av hur koncernens resultat och eget kapital utvecklas – inklusive dess ”intressebolag”. Detta sätt att redovisa en koncerns – inklusive dess ”intressebolags” – verksamhet skall jämföras med bolagskommitténs ”parentesmetod”.
International Accounting Standards Committee säger i sin Statement nr 3 att ”the application of the equity method of accounting results in more informative reporting of the net assets and income of the investor”.
Varför är det då så viktigt att få kapitalandelsmetoden accepterad och rekommenderad i Sverige? Jones och Rundfelt har redovisat experternas argument.
Vi vill för vår del peka på några ytterligare skäl.
Den politiska utvecklingen i många länder utanför Sverige – och det gäller inte bara u-länder – kommer att medföra att många svenska företag med utländska dotterbolag kommer att få många av dessa omvandlade från ”dotterbolag” till ”intressebolag”. Det blir därmed allt viktigare att få till stånd en klar och informativ redovisning av ”intressebolagen” – men inte med hjälp av parenteser.
Vi kan inte i Sverige dra oss undan de krav på harmonisering av redovisningsreglerna som reses i alltfler internationella sammanhang. Kapitalandelsmetoden rekommenderas av IASC (statement nr 3) och av förslaget till 7:e EG-direktivet till koncernredovisning. Därutöver finns det sedan många år som en rekommendation av den amerikanska revisorssammanslutningen AICPA. Metoden är allmänt använd i USA och UK.
Till detta kommer ytterligare de aktiviteter som utlösts av det avsnitt om ”Information” som finns i OECD Guidelines for MNE. Dessa ”guidelines” har som bekant accepterats av regeringar, företag och fackliga organisationer inom OECD-området att på frivillig grund utgöra riktlinjer för multinationella företags handlande.
De rekommendationer som ges i fråga om lämnande av information från företagen har i sin tur väckt krav på en harmonisering inom OECD-området av redovisningsreglerna. Detta har lett till bildandet av en särskild arbetsgrupp som i november 1979 lämnade en första rapport till den speciella OECD-kommission som handhar ”guideline”-arbetet. Ett par citat från denna rapport är värda att återges:
”The survey conducted by the Group demonstrates the need to strengthen efforts at the international level to achieving greater comparability or harmonization of accounting standards. In the view of Member countries the actual situation, which is generally characterised by a multiplicity of divergent national rules and practices, represents significant disadvantages for both the users of financial accounts and the enterprises themselves. Lack of comparability of financial data may result in misunderstandings and distrust in relation to the reliability of foreign annual accounts and constitutes an impediment for the international flow of capital and investment.
Investors and other users of financial statements may be misled by accounts prepared on a variety of different bases or, alternatively, may have to incur considerable expense in having the accounts adjusted to a common basis (if, indeed, this is possible). Companies preparing accounts face difficulties and substantial costs in order to make divergent annual accounts compatible for consolidation purposes and to prepare more than one set of annual accounts to comply with different national requirements, in particular when a company’s shares are quoted in more than one country. This situation may create confusion by potential investors or other users with companies being accused of arbitrarily choosing accounting policies to suit their own ends.”
Det kan i sammanhanget vara intressant att se vad arbetsgruppen säger om det pågående harmoniseringsarbetet inom EG – i kontrast till hur den svenska bolagskommittén uppfattat situationen.
”The 4th Directive has as its object to harmonize the presentation and content of annual accounts comprising the balance sheet, the profit and loss account, the notes to the accounts and the annual report. However, the Directive only governs individual company accounts. Consolidated accounts are covered by the proposed 7th Directive which is currently being discussed in the Council of the EEC.
The 4th Directive and the 7th Directive are highly relevant in any consideration of international harmonization of accounting standards. First, they serve as an important indication of acceptable accountancy practice as adopted by a significant number of developed countries in the Western World. Second, these provisions, which were the result of Lengthy negotiations in the EEC, will be incorporated into the legislation of the nine EEC Member States.”
Arbetsgruppen understryker i sin rapport den betydelse som IASC och FASB har för att skapa enhetliga internationella regler.
Auktor revisor Per V A Hanner har i BALANS nr 3/1980 bemött David Jones och Rolf Rundfelts synpunkter och därvid hänvisat till de ”komplicerade lagändringar” som ”det relativt begränsade problemet med intresseföretagsredovisning” skulle förorsaka om ”equity accounting” accepterades i Sverige.
Det intressanta med Hanners artikel är emellertid egentligen, att den genom en rad hänvisningar till särdrag, avvikelser och grunddrag i svensk lagstiftning jämfört med utländsk redovisningspraxis understryker de farhågor, som vi vill fästa uppmärksamheten på, nämligen en tilltagande isolationism inom svensk redovisning och presentation. Bakom en sådan utveckling måste såvitt vi förstår, ligga en övertygelse om att svenska lagstiftare och redovisningsfilosofer anser sig ha en mer korrekt bedömning än de i t ex USA och England.
Eftersom koncernredovisningen (i varje fall i internationella sammanhang) är den viktigaste delen i en årsredovisning, borde man i Sverige inom åtminstone detta område försöka undvika att skapa specifikt svenska företeelser och i stället arbeta på att få koncernredovisningen anpassad till internationella normer även om detta skulle leda till en ”skilsmässa” mellan regler för det enskilda bolaget respektive för en koncern.
FAR kan inte undvika att ta en klar ställning för kapitalandelsmetoden och mot ”parentesmetoden”. Att handla på annat sätt vore att göra den internationellt arbetande svenska industrin en mycket stor otjänst.
REFERENSER
David Jones:
Where is the equity in accounting BALANS nr 2/1980
Rolf Rundfelt:
Parentetiska resultatbegrepp för intressebolag BALANS nr 2/1980
Per V A Hanner:
Intresseföretagsredovisning – equity utan eller med parenteser? BALANS nr 3/1980
Future OECD work on accounting standards. Report by the ad hoc working group on accounting standards. Commission for international investment and multinational enterprises.
Nils Holmgren, Group Controller, Telefonaktiebolaget L M Ericsson