FASB har kommit med ny anvisning om valutakursförändringar. Genom att omräkningsdifferenser nu skall redovisas direkt i balansräkningar blir svängningarna i vinsten inte så stora.
1975 publicerade FASB – den amerikanska bokföringsnämnden – en anvisning som slagit alla rekord i fråga om impopularitet. Anvisningen är FAS 8 – redovisning av vinster och förluster p g a växelkursförändringar. Den 28 augusti i år kom så ett länge väntat utkast till ny anvisning. Det är knappast en överdrift att påstå att detta utkast innebär en helomvändning från FASB’s sida.
I sammandrag innebär utkastet följande.
Den viktigaste punkten gäller omräkningen av de utländska dotterbolagens balansräkningar. Här föreslås, inte oväntat, att balansdagskursen skall användas.
Liksom tidigare skall balansdagskursen användas också för omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Mer oväntat är förslaget att differenser vid omräkning av de utländska dotterbolagen inte skall redovisas över resultaträkningen utan föras direkt till eget kapital.
Så här långt verkar allt relativt enkelt.
Men,
Vissa utländska dotterbolag skall omräknas med den temporala (monetära nonmonetära) metoden.
Vissa förluster (vinster) på långa lån i utländsk valuta skall också redovisas över eget kapital och inte via resultaträkningen. När lånet förfaller till betalning skall dock den realiserade vinsten eller förlusten redovisas över resultaträkningen.
Även om ett dotterbolag uppindexerat sina tillgångar p g a kraftig inflation (såsom t ex i Brasilien) måste omräkningen baseras på den anskaffningskostnadsbaserade balansräkningen.
Komplicerat? Javisst, men genom att släppa på sina tidigare ambitioner att behandla alla företag lika, har FASB genom sitt nya förslag tillmötesgått ett gammalt krav från näringslivet. Hur revisorer, finansanalytiker m fl reagerar är mer tveksamt.
KRITIKEN MOT FAS 8
Den viktigaste kritiken mot FAS 8 gick ut på att den orsakade kraftiga svängningar i den redovisade vinsten – svängningar som inte ansågs representativa för företagets utveckling på sikt. Detta ansågs ha negativa verkningar för aktiekursen.
Resultatvariationerna hängde samman med att samtliga kursvinster och förluster skulle redovisas över resultaträkningen. För att i någon mån undvika dessa resultatvariationer har amerikanska företag engagerat sig i kvittningsoperationer. Många företag har uppfattat dessa operationer som ekonomiskt omotiverade. Istället har de uppfattats som en form av kosmetika med syfte att skyla över vissa effekter i resultaträkningen. För att exemplifiera: antag att ett dotterbolag är exponerat för kursändringar (dvs vid en kursändring skulle moderbolaget tvingas redovisa en kursvinst eller förlust). Antag vidare att moderbolaget bedömer risken för en omräkningsförlust som så överhängande att man beslutar skydda sig genom en terminsaffär. Antag slutligen att den befarade omräkningsförlusten förvandlas till en vinst. Som en följd av terminsaffären kommer denna vinst att kvittas mot en lika stor förlust. Så långt är det inga problem. Det allvarliga är dock att företaget byter ut en rent bokföringsmässig vinst vid omräkning av det utländska dotterbolaget mot en högst reell förlust som ger upphov till ett likviditetsutflöde.
Oavsett om man tycker kritiken är berättigad eller ej är det uppenbart att FASB tagit intryck av den. Genom att i fortsättningen låta företagen redovisa de differenser som uppkommer vid omräkning av utländska dotterbolag direkt i balansräkningen hoppas man komma ifrån huvuddelen av de resultatvariationer som kursändringar gett upphov till.
FUNKTIONELL VALUTA
I sitt förslag till anvisning inför FASB ett nytt begrepp – funktionell valuta. Därmed menas den primära valutan för varje enskilt bolag i vilken de grundläggande redovisningshandlingarna skall upprättas. Normalt avses här D-Mark för bolag i Västtyskland, franc för bolag i Frankrike, kronor för bolag i Sverige etc. I vissa fall gäller dock inte denna regel. Svenska kronor kan således vara funktionell valuta för ett dotterbolag i England som fungerar som ett renodlat försäljningsbolag för moderbolaget. Samma sak gäller om ett svenskt konfektionsföretag har en sammansättningsfabrik i exempelvis Finland. För dessa bolag skall således de grundläggande redovisningshandlingarna upprättas i svenska kronor vilket i praktiken innebär att man får samma resultateffekter som om den monetära-nonmonetära metoden för omräkning används. I de fall ett dotterbolag dels säljer moderbolagets varor dels andra varor skall dotterbolagets räkenskaper upprättas i två eller flera funktionella valutor.
FÖRLUSTER PÅ LÅNGA LÅN
Som påpekades i inledningen skall inte alla kursvinster och förluster på fordringar och skulder redovisas över resultaträkningen. Det viktigaste undantaget gäller vinster (förluster) på långa lån i utländsk valuta som (bland annat) kan ses som en motvikt (hedge) till en investering i ett utländskt dotterbolag. Om ett bolag således äger aktier i ett schweiziskt bolag (med ett bokfört värde på 100) får ev kursförluster (-vinster) på ett schweizerfranc-lån intill samma belopp redovisas över balansräkningen. Möjligen skulle samma sak gälla om lånet tagits i D-mark p g a det nära sambandet mellan D-mark och schweizerfranc. Däremot skulle det inte gå att kvitta bort en förlust på exempelvis ett dollarlån mot en vinst på omräkning av ett dotterbolag i Schweiz. Beträffande den här punkten har FASB sannolikt påverkats av de engelska revisorsorganisationerna som utfärdat en motsvarande anvisning tidigare. Samarbetet mellan Storbritannien, Canada och IASC har för övrigt varit ovanligt intimt, vilket pekar mot att, om det nuvarande förslaget upphöjs till anvisning, den internationella uppslutningen blir mycket god.
Det som verkar mest egendomligt i FASB’s utkast är att man vägrar acceptera omräkning av uppindexerade balansräkningar. Följden kommer att bli att anläggningstillgångar i länder som Brasilien bara efter några år kommer att redovisas till i det närmaste 0 i koncernräkenskaperna. (Det är alltså en konsekvens av att man kombinerar historiska anskaffningskostnader med aktuella växelkurser.) Det är så oförklarligt att man får en känsla av att FASB medvetet valt en punkt som man relativt enkelt kan ändra och på så sätt visa att man är lyhörd för kritik.
FASB INTE ENIG
Avslutningsvis kan påpekas att FASB inte var enig i sitt beslut om ändring av FAS 8. Tre av nämndens sju ledamöter har reserverat sig, däribland nämndens ordförande. I korthet går reservationen ut på att
den temporala (monetära-nonmonetära) metoden bör behållas för omräkning av utländska dotterbolag
lager räknas som en monetär tillgång
alla kursvinster och förluster redovisas över resultaträkningen.
HUR PÅVERKAS SVERIGE?
För vår bokföringsnämnd vållar FASB’s utkast till anvisning säkert vissa problem. Som bekant har nämnden lagt fram ett förslag om att fordringar och skulder i utländsk valuta skall omräknas till balansdagskurs och att vinster och förluster skall redovisas över resultaträkningen. Däremot har man inte tagit ställning till hur differenser vid omräkning av utländska dotterbolag skall beräknas eller redovisas. Eftersom mycket av FASB’s argumentering går ut på att visa att de här båda typerna av omräkningsdifferenser har ett mycket nära samband går det inte att utan vidare bryta ut de delar som avser fordringar och skulder. Å andra sidan måste skälen för att rekommendera något som skiljer sig från FASB’s anvisning vara mycket starka för att kunna accepteras. En gissning som därför ligger nära till hands är att BFN avvaktar diskussionen i USA som antagligen varar en bit in på 1981. Om det nuvarande utkastet därför antas som definitiv rekommendation i USA (och i Storbrittanien m fl länder) finns knappast något annat val än att BFN också tar upp problemet med omräkning av de utländska dotterbolagen.
Rolf Rundfelt, ekonomie doktor, Sveriges Industriförbund