Lagregler om företagsledningars och revisorers skyldigheter i krissituationer är ofta svårtolkade. Detta gäller icke minst aktiebolagslagens regler om undersökningsplikt och åtgärder då del av aktiekapitalet befaras ha blivit förbrukat. Det är därför ett aktuellt och angeläget ämne Pär Hansén har valt för sin uppsats, som ligger till grund för ovanstående artikel.
På en viktig punkt delar jag inte Pär Hanséns uppfattning. Det gäller revisorns åligganden och ansvar. Av bl a FARs rekommendationer, utkastet till rekommendation om förvaltningsrevision och
Edward Wallers promemoria om revisorns ansvar under löpande år (BALANS nr 9/1978) följer att revisorn i regel inte kan nöja sig med att verkställa hela revisionen en gång per år. God revisionssed – och därmed lagen – kräver enligt min mening redan idag att revisorn i rimlig omfattning och med efter förhållandena anpassad frekvens under året gör sig underrättad om den ekonomiska situationen och vidtager de åtgärder denna kan föranleda.
”Kommerskollegium kan dock komma att ålägga revisorerna att visa att de vidtagit vissa åtgärder” säger Pär Hansén. Det är tänkbart – säkert är att FAR måste komma med förtydliganden om det mot förmodan skulle vara en vanlig uppfattning att ”revisorn behöver inget veta och kan därför förhålla sig passiv ....” Det vore märkligt om lagstiftaren, som i övrigt helt lämnar revisionens praktiska innehåll åt ”god revisionssed” på denna enda punkt – skyldigheten att vara informerad om bolagets ekonomiska situation under löpande år – skulle försöka sig på någon detaljreglering i lag.