Extraordinary, my dear Watson

Som extraordinära kostnader och intäkter redovisas mycket som egentligen inte är extraordinärt.

VERKLIGHET – SOM DET RAPPORTERADES

Den antalsmässiga förekomsten av extraordinära poster behandlas på sidan 61 i FARs ”Årsredovisningspraxis 1979”. Tabellen däri återges här som tabell 1. En närmare analys av ”e o poster” hos de 90 börsnoterade bolag som ingick i FAR-boken visar att det första problemet är att definiera e o poster. Är de allting som ligger mellan resultat efter finansiella poster och resultat före bokslutsdispositioner eller endast de poster däremellan som bolag väljer att kalla extraordinära? Det är nämligen så att fem bolag (LM, Esselte, SKF, Incentive och Weibulls) visar kursförluster (omräkningsdifferenser m m) omedelbart efter resultat efter finansiella poster och ett bolag (Kockums) visar en reservering för förlust vid statligt övertagande efter extraordinära poster men före resultat före bokslutsdispositioner. Den första gruppen bör väl ingå bland de finansiella posterna (jfr Volvos klassificering som finansiell post i 1978 men som extraordinär post i 1977 p g a den svenska devalveringen – mer logiskt om inte ändå enligt min mening helt korrekt) medan Kockums-posten är – ja, vill man med placeringen framhålla reserveringens superextraordinära, kanske t o m hyperordinära natur? I det följande behandlar jag endast de poster som bolagen kallar för extraordinära.

Sammandraget för alla 90 bolagen visas i tabell 2 (alla belopp i miljoner kronor). Förlustbolag är sådana som visar förlust efter finansiella poster. Endast ett bolag (Mea) förvandlas (från en nollställning) till ett förlustbolag genom e o poster – i detta fall ”rabatter” på 0,6 som i brist på närmare detaljer ger läsaren intrycket av att vara någon form av vinstdistribution. Däremot har två bolag (Trelleborg och Rederi Gotland) använt reavinster för att förvandla förlust till vinst. I det första fallet är det fråga om ”sale-and-leaseback” – se vidare nedan.

I genomsnitt visar förlustbolag väsentligt högre e o poster än vinstbolag men båda grupperna rapporterar en netto e o intäkt på drygt 200. Tabell 3 visar intäkter och kostnader fördelade på olika typer av e o poster. I vissa fall har det varit svårt om inte omöjligt att uppnå en enhetlig behandling av t ex de olika poster (reavinster eller förluster, lagernedskrivning m m) som kan ingå i ett större sammanhang (nedläggning, avyttring av en rörelsegren osv) men helhetsbilden bör inte ha påverkats alltför menligt därigenom. Kommentar till de olika typerna av e o poster medföljer.

SLUTSATS – SÅ LÅNGT

För det första – två typer av e o poster bör överhuvudtaget inte resultatföras, ”sale-and-leaseback”-vinster samt villkorslån. Detta gäller

För det andra – hör reavinster/förluster alls hemma bland e o poster?

För det tredje – emissionskostnader är klart finansiella, likaså kursvinster/förluster (om inte direktknutna till rörelsekostnader).

För det fjärde – av det som finns kvar är den överväldigande delen nära släkt med nedläggnings/omstruktureringsproblematiken. Det kan vara svårt att bestämma sig i vissa fall. Åtminstone kan man säga att om en gren i ett diversifierat bolag behöver beskärning, kan det inte vara extraordinärt. Varför skulle man annars diversifiera?

Detta var praxis – nu till de formella aspekterna.

LAGAR OCH FÖRORDNINGAR

Resultaträkningsschemat i 18 § BFL visar extraordinära intäkter och kostnader men texten lämnar enbart denna magra upplysning:

”Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt avskrivningar och nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på samma sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen. Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till sin art.”

Om inte den hjälpsamma propositionen fanns skulle jag läsa detta stycke som om avyttringsvinster och förluster icke var tänkta att ingå bland extraordinära poster.

I propositionen görs ett försök till en filosofisk definition av ”extraordinär”.

• posterna ligger utanför den produktion eller försäljning som företaget har inriktat sig på

  alldeles för snäv – det är som om det ordinära slutar vid TB II

• alltså fråga om poster vid sidan av den egentliga rörelsen

  den egentliga rörelsen – den som lyckas?

• stor restriktivitet bör iakttas när det gäller att hänföra affärshändelser till extraordinära poster

  mycket bra, men ack så förbisett

Propositionen fortsätter ”Till extraordinära poster bör emellertid” – vilken underbar räddningsplanka detta ord är – och så följer i stort sätt samma rubriker som i tabell 1. Det står om löpande utrangering och försäljning av anläggningstillgångar, att sådana vinster och förluster bör inräknas i rörelseresultatet hellre än att redovisas som extraordinära poster. Sedan följer en mening som nästan är otrolig i sin blåögdhet. ”Någon uttrycklig bestämmelse härom har inte ansetts nödvändig.” Slutligen talas om nedskrivningar som bör upptas som extraordinär kostnad, bl a de som nödvändiggörs av skäl utanför företagets rådighet.

Det är synnerligen tveksamt om något av de givna exemplen bör klassificeras som extraordinärt. Naturligtvis måste upplysningar lämnas om väsentliga händelser, men att hävda att kursvinster och förluster (även i samband med finansiella poster) kundförluster och återvinning av tidigare nedskrivna kundfordringar, t o m olycksfallsförluster (som väl kan indikera otillräckliga försäkringsskydd eller kvalitetskontroller, båda ”bra” för rörelseresultatet), att sådana inte har med rörelsen att göra är att bortse från att risktagande är centralt vid varje affärstransaktion.

Att döma av tabell 3, vill företagen att man skall uppleva affärschansen (att vinna) som det normala och affärsrisken (att förlora) som helt extraordinär.

ABL och FAR 1 ger inga ytterligare upplysningar utöver vad som står i kommentaren till BFL.

OVER THERE

APB 9 – antagen 1966 – var det första allvarliga försöket på amerikansk mark att ta itu med problemet hur man bör redovisa rörelseresultat – samt hur mycket detta begrepp borde innefatta. Den allmänna beskrivningen av extraordinära poster verkade förhoppningsfull – ”sådana transaktioner/händelser kännetecknades av att vara sådana som inte förväntas att återupprepas ofta .... att skilja sig markant från företagets normala rörelse .... som inte bör tas med i en värdering av företagets normala rörelsevinst”. De exempel på extraordinära poster som sedan anges är mycket mera restriktiva än i den svenska modellen – väsentliga vinster/förluster från

1. försäljning eller uppgivande av en fabrik eller en väsentlig rörelse

2. försäljning av organisationsaktier

3. nedskrivning av goodwill p g a ovanliga händelser under året

4. fastighetsexpropriationer eller

5. en större devalvering.

Emellertid – denna gång ”emellertid” utan negativa antydningar – fortsätter APB 9 att definiera alla poster som oavsett deras storlek icke är att betrakta som extraordinära poster därför att de ingår i de normala rörelseaktiviteterna. Dessa innefattar bl a

1. nedskrivning av fordringar och varulager

2. ändringar i uppfattningen om slutresultatet av fleråriga kontrakt

3. kursvinster eller förluster.

Sådana händelser borde återspeglas i rörelseresultatet, men om deras inverkan är väsentlig skall information ges i årsredovisningen. Där har vi BFL och APB 9 – grundinställningarna så lika, men detaljbeskrivningarna pekar åt helt motsatta håll. Om man skulle sålla bort alla oacceptabla poster enligt de mest stringenta kriterierna, skulle bilden se ut som i tabell 4.

BAD NEWS

APB 9 upphävdes 1973 av APB 30. Den nya standarden var – och är fortfarande – en av de strängaste åtstramningarna av företagens möjligheter att själva välja den hårstil – ”frisera” är kanske lite för hårt – som passar bäst just i år. Anledningen till att AICPA frångick APB 9 var helt enkelt att den ansvarskännande finansvärlden inte vill fortsätta att acceptera den godtyckliga behandlingen av sådana extraposter som kunde inrymmas inom APB 9’s alltför omfattande gränser.

I korthet begränsade APB 30’s extraposter enligt följande.

Extraordinära händelser är sådana som uppfyller båda dessa kriterier:

1. Att de är ovanliga i så måtto att de är högst onormala samt klart avskilda från eller åtminstone enbart tillfälligt hänförliga till företagets normala rörelseaktiviteter, med all hänsyn tagen till företagets arbetsmiljö.

2. Om igen med hänsyn till företagets arbetsmiljö, att händelserna är sådana som inte kan förväntas inträffa igen inom den förutsebara framtiden.

APB 30 fortsätter med några exempel på händelser som icke är att betrakta som extraordinära:

1. Ned- eller bortskrivning av fordringar, lager, uthyrda anläggningstillgångar, f o u kostnader eller andra immateriella tillgångar

2. Kursvinster/förluster, oavsett om de uppkommer genom större de/revalveringar

3. Vinster/förluster genom avyttringar av rörelsegrenar

4. Andra vinster/förluster hänförliga till försäljning eller övergivande av anläggningstillgångar

5. Påverkan av strejker, t o m sådana mot konkurrenter eller leverantörer

6. Ändringar i uppfattningen om slutresultatet av fleråriga kontrakt

Vad är då kvar som extraordinära händelser? APB 30 utgår ifrån att sådana är sällsynta och tillåter ovannämnda typer a och d enbart vid verkligt ovanliga händelser som jordbävningar e dyl, expropriationer eller bannlysningar enligt nyförfattade lagar som självklart uppfyller båda kriterierna enligt 1 och 2 ovan.

Ganska hårda bandage, men återspeglar detta inte dagens rätt ruskiga affärsklimat – ingenting kan tas för givet, allting kan hända, och det finns ingen anledning till varför redovisningsregler skulle vara mjukare än de allmänna affärsspelreglerna. Det är just det – att redovisning är till för att objektivt beskriva verkligheten och inte för skönmålningens skull – som är ledstjärnan för dagens praxis over there.

Om APB 30’s ofantligt mycket mera stringenta kriterier skulle appliceras på de 90 börsbolagen skulle resultatet se ut som i tabell 5.

EN SÄKRARE FRAMTID

Är det inte tid för strängare regler i Sverige när det gäller typ av resultatpost? Revisorer vet hur svårt det är att diskutera dessa saker med kursmedvetna företagsledningar – hur mycket svårare är det då inte för den enskilde aktieägaren att gissa sig till vilken vinstsiffra som ger det resultat som skall schablonbeskattas, för att han skall komma åt en något så när rättvisande bild av hur hans bolag faktiskt har bestått årets alla prövningar. Här är någonting för FAR och BFN att ta itu med. En sak vill jag poängtera – det är inte något fel på upplysningarna om extra-poster i de svenska årsredovisningarna – deras informationsnivå är internationellt erkänd som föredömligt hög – vad som verkligen behöver tänkas över är deras redovisning i resultaträkningen.

Ronald Hathorn, chartered accountant, Price Waterhouse & Co