Parentetiska resultatbegrepp för intressebolag

Har försiktighetsprincipen satt sina spår i förslaget till rekommendation om intressebolag?

”I believe that it is misleading to ignore the underlying earnings and assets of associates and that, providing we frame our rules for the definition of associates carefully, the dangers of equity accounting can be minimised. This view was supported, explicitly on implicity, by the vast majority of commentators. In any case it is probably too late to turn the dock back even if we wished to do so. Equity accounting for associates is now the established practice throughout the English speaking world and is specifically required (not merely permitted) under IAS 3.”

Som den uppmärksamme läsaren redan torde ha insett är ovanstående citat inte hämtat från en engelsk översättning av FARs utkast till rekommendation om redovisning för andel i intressebolag. Det är istället taget från en presentation av dess engelska motsvarighet – ED 25, Accounting for the results of associated companies – som hölls i januari i år av en av författarna, nämligen Martin Gibbs.

Ett annat citat kan i det här sammanhanget vara av intresse. Det är hämtat från förslaget till ett 7:e EG-direktiv om koncernredovisning1.

”b the purchase price of holdings in the capital of an associated undertaking shall be increased or reduced in the group consolidated balance sheet by the profits or losses realised by this undertaking on a pro rata basis according to the percentage of capital held by the group undertaking. These amounts shall be shown each year in the group consolidated profit and loss account as a separate item with an appropriate heading. Where the associated undertaking distributes dividends to the group undertaking, the book value of the holding in the group consolidated balance sheet, shall be reduced accordingly; (37)”

I BALANS nr 10/1979 presenterades ett utkast till rekommendation om redovisning i intressebolag. I en kommentar till denna rekommendation anger Per V A Hanner, efter vad jag förstår, fyra skäl som förklarar varför man inte baserat rekommendationen på the equity method – kapitalandelsmetoden. Ett av dessa är att den internationella utvecklingen skulle vara splittrad. Som framgått av inledningen är detta en sanning med modifikationer. Självklart finns det idag många länder som inte tillämpar kapitalandelsmetoden. Trots detta, tycker jag man kan hävda att inställningen bland ledande redovisningsorganisationer är ovanligt enhetlig i denna fråga jämfört med många andra – valutaomräkning, inflationsredovisning, etc.

En andra invändning utgår från att kapitalandelsmetoden medför att företaget redovisar orealiserade vinster. Det är intressant att jämföra detta uttalande med en av BFNs motiveringar till varför vi borde övergå till balansdagskurs vid värdering av utländska fordringar och skulder. Det hette då att en tillämpning av ”balansdagskurs ger den mest rättvisande beskrivningen av ett företags resultat och ställning samt ger en riktigare bild vid jämförelser företagen emellan”. Omvänt sägs att försiktighetsprincipen ger en missvisande bild av resultatet osv.

BFNs resonemang pekar på den ständiga konflikt som finns mellan försiktighetsprincipen, enligt vilken bara realiserade intäkter får ingå i årets vinst, och kravet på relevant information. I valutafrågan ansåg BFN att försiktighetsprincipen borde få stryka på foten. Skall FARs nya anvisning möjligen tolkas så att FAR fortfarande känner sig bunden av försiktighetsprincipen medan BFN arbetar efter andra kriterier?

Hanners tredje argument är att bolagskommitténs förslag till presentation av resultatandelar är ett acceptabelt alternativ till kapitalandelsmetoden. Bolagskommittén har föreslagit att uppgifter om resultat inkl resultatandelar skall lämnas inom parentes på olika ställen i resultaträkningen. En sådan redovisning måste dock principiellt anses förkastlig. Hur skulle det se ut om man laborerar med olika parentetiska resultatbegrepp (resultat inkl resultatandelar 378), (resultat exkl resultatandelar men inkl omräkningsdifferenser 422), (resultat inkl inflationsvinster på skulder 402) etc. Jag vet inte att det finns något motsvarande exempel i utländsk redovisningspraxis. Låt oss därför hoppas att en redovisning med parenteser blir en parentes också i Sverige!

Den fjärde och sista punkten har en annan dimension. Den handlar inte om kapitalandelsmetoden är bra eller dålig utan om den är förenlig med svensk lag. Hanner hävdar att kapitalandelsmetoden strider mot lagen, också i det fall den bara tillämpas i koncernredovisningen. Jag har inte i detalj studerat lagstiftningen i USA, Storbritannien eller EG. Såvitt jag förstår är den dock uppbyggd efter samma principer som den svenska. Om kapitalandelsmetoden tillåts utomlands borde den följaktligen kunna användas också här. Viktigast är hur lagen tolkas. Ett klart uttalande från FAR eller BFN att kapitalandelsmetoden är god redovisningssed torde inte ge upphov till protester från lagstiftaren. Och, även om kapitalandelsmetoden skulle bryta mot lagen kan det inte vara ett skäl mot att försöka åstadkomma en ändring om andra faktorer talar för att den metoden är överlägsen i andra avseenden.

ARGUMENT FÖR KAPITALANDELSMETODEN

Ser man till argumenten för kapitalandelsmetoden, finns det egentligen bara ett – men det är desto starkare. Kapitalandelsmetoden anses ge en bättre bild av koncernens vinstkapacitet. Det kommer fram exempelvis i det inledande citatet från Martin Gibbs. Det ligger också bakom finansanalytikernas krav på att resultatandelar skall ingå i beräkningen av vinst per aktie.

Bland företagen tycks dock meningarna vara delade. I en 60-poängsuppsats vid Stockholms universitet2 tillfrågades 17 börsföretag med anskaffningskostnadsredovisning och med huvudkontor i Stockholm om sin inställning till kapitalandelsmetoden. Sex av dessa svarade att de inte kände till metoden. Av de resterande 11 angav nio att kapitalandelsmetoden ger en mer rättvis bild av resultatet.

Varför utnyttjades då inte kapitalandelsmetoden i årsredovisningen? Här svarar de 11 företagen som känner till metoden följande:

Inställning till att använda kapitalandelsmetoden hos företag som använder anskaffningskostnadsmetoden

I en annan uppsats3 underströks hur börsföretagen redovisar sina intressebolag 1978 jämfört med den kartläggning Lennart Eriksson redovisade för 1976. Slutsatsen är att praxis i stort sett är oförändrad. (Se figur 1.)

Gränges och Volvo har slutat ange resultatandelar. Å andra sidan har Atlas börjat tillämpa kapitalandelsmetoden både i resultat- och balansräkningarna. Vidare har fem företag, däribland två av storbankerna, börjat inkludera vinstandelar vid beräkningen av vinst per aktie allt jämfört med 1976.

En slutsats av det ovanstående skulle vara att företagen inte uppfattar intressebolagsredovisningen som något större problem. Endast för några få företag är intressebolagen så stora att en redovisning av resultatandelar nämnvärt skulle påverka årsvinsten. Detta skulle kunna tala för ett bibehållande av anskaffningskostnadsredovisning utom i de fall kapitalandelsmetoden ger ett väsentligen annorlunda resultat.

Å andra sidan har FAR bundit sig för att verka för ett genomförande av IASC’s rekommendationer. Eftersom IASC uttalat sig för kapitalandelsmetoden har jag svårt att se hur FAR i fortsättningen skall kunna tala om en internationell harmonisering utan att gå in för den metoden också i Sverige.

Rolf Rundfelt, ekonomie doktor, Sveriges Industriförbund