Revisorns framtida roll i blickpunkten

Hur viktigt är oberoendet?

Att oberoendet är viktigt både för revisorerna själva och intressenterna framgick med all önskvärd tydlighet under utfrågningen.

Per Lindblad framhöll att man i bankerna sällan ifrågasätter revisorns oberoende. Det finns ingen anledning att ifrågasätta detta när man genom att följa företagen år efter år märker att allt fungerar bra.

Per-Ivan Lundberg ifrågasatte om inte förvaltningsrevisionen var ett hot mot revisorns oberoende. Även i framtiden skall revisorn vara granskare och viss risk finns att den operativa delen leder åt farligt håll.

Sett ur företagsledningssynvinkel kan otvivelaktigt revisorn spela en mycket större roll än han gör idag tyckte Karl-Henrik Pettersson. Men eftersom bankerna har behov av en oberoende kompetens, och därför rekommenderar sina kunder att använda sig av sin revisor vid bankkontakter, så får inte detta gå så långt att oberoendet sätts ifråga.

Tyvärr är det så att många mindre och medelstora företag inte upptäckt det stora värdet av att ha en oberoende revisor noterade Gustaf Piehl. Rådgivningen, som ju är en dialog mellan revisorn och företagsledningen, är ingen risk för oberoendet. Revisorerna kan hålla rent kring sig själva.

Även Jan-Eric Österlund såg emellertid förvaltningsrevisionen som en risk för revisorns oberoende. Förvaltningsrevision innebär bl a att bedöma risker. Var går då gränsen mellan styrelsens och revisorns uppgifter? Hur kan revisorn vara intern rådgivare, externt objektiv och samtidigt oberoende?

Får samhället ut tillräckligt av revisorerna? Borde revisorerna göra mer?

Per-Olof Edin tyckte att man fick ut förvånansvärt litet av revisorerna, från näringspolitisk synpunkt sett. I dag är det ju ändå 6.000 personer som arbetar med revision i Sverige. Sätt så många i samhällets tjänst och de märks betydligt mer. I de tio procent av Sveriges företag som inte fungerar bra är det tydligt att företagen vet mycket litet om sig själva. Kan ägaren inte sköta företaget får revisorerna se till att en ändring kommer till stånd. Problemet är att det inte finns tillräckligt starka incitament för revisorn att gå in på konfliktladdade områden.

Revisorerna skall inte ha staten som arbetsgivare men staten skall ha möjlighet att anmärka på en revisor framhöll Gösta Ekman. Inom RSV görs åtskilligt för att underlätta revisorernas situation men revisorerna gör inte tillräckligt för skattemyndigheterna. Det är i högsta grad påkallat att tystnadsplikten uppmjukas. Många utredningar har stupat på att revisorer inte ansett sig kunna tala om de verkliga förhållandena. Revisorskåren som helhet står inte bakom den ekonomiska brottsligheten men även bland de auktoriserade revisorerna kan det finnas någon som har sådana uppgifter. RSV har begränsade resurser och måste därför ibland koncentrera sig på objekt där revisorerna är mindre välkända. Vid missförhållanden bör statsmakterna kunna begära att ny revisor tillsätts, utan att därmed ha möjlighet att ge synpunkter på vem som skall väljas.

Per-Ivan Lundberg tyckte att revisorerna borde ta större ansvar för att företagens bokslut kommer fram i tid och att papper når myndigheterna i rätt tid. Varför inte ange i revisionsberättelsen om företaget inte sköter dessa uppgifter.

Vem skall utse revisorn?

Om någon annan än bolagsstämman utsåg revisorn hade troligen incitamenten att ge sig in på konfliktladdade områden blivit större trodde Per-Olof Edin. Förslaget på vem som skall vara revisor kan fortfarande komma från företaget medan själva godkännandet kan ligga på samhället. Vid ett sådant förfarande skulle nog oberoendet kunna stärkas.

Bolagsstämman ansågs av de övriga vara ett ganska bra organ när det gällde att utse revisorer.

Är revisionsberättelse tillräckligt informativ?

Revisionsberättelserna måste i framtiden bli mer varierande och individualiserade framhöll Per Lindblad. Visserligen får bankerna de uppgifter man vill ha direkt från företagen men revisionsberättelsen ger inte tillräcklig information.

Per-Ivan Lundberg föreslog fylligare revisionsberättelser som i tid ger viktig information om företagens ställning. Det är främst de små och medelstora företagen som råkar i krissituationer. Även om det är bättre ordning i de företag som har auktoriserad revisor så är revisorn mycket försiktig och vågar sällan anmärka på annat än frågan om ansvarsfrihet. Den standardiserade revisionsberättelsen driver revisorn till alltför stora inskränkningar.

Skall revisorn granska delårsrapporter, budgets och prognoser?

Karl-Henrik Pettersson tyckte det var tveksamt om revisorns medverkan vid bedömningen av kvaliteten på framtidsbedömningen kunde vara värdefull. Detta trots att många företagsledare inte vet hur mycket revisorn egentligen vet om företaget och vad han kan bidra med.

Per Lindblad däremot uttryckte en förhoppning om att revisorerna i framtiden ägnade sig mer åt delårsberättelser, prognoser och budgets.

Revisorn är en utomordentlig rådgivare på redovisningssidan och borde kräva att prognoser och budgets tas fram även i de mindre och medelstora företagen sade Gustaf Piehl. Det är däremot mycket tveksamt om revisorn har större möjlighet att bedöma risker än företagsledningen.

Arbetet med prognoser skall revisorn inte delta i tyckte Jan-Eric Österlund. Det är företagsledningens uppgift. Deltar revisorn skapas det bara förvirring.

Kan revisorerna utnyttjas bättre?

Sven Wallgren framhöll att duktiga auktoriserade revisorer är ett bra verktyg när det gäller att påverka underordnade. Revisorerna tvingar företagsledningen att ta obehagliga steg, de är initiativtagare. Vid företagsförvärv är revisorerna utmärkta konsulter. De deltar ofta vid avtalsutformning. Men det är förvånande att revisorerna i Sverige så gärna deltar i sådana konsultuppdrag som ju kan ge integritetsproblem.

Jan-Eric Österlund var något tveksam till om revisorerna skulle delta vid företagsköp eller försäljningar. Gör man det kan det senare vara svårare att peka på felvärderingar. Totalt sett skall revisorns roll vara att peka på riskerna medan företagsledningen skall se på möjligheterna.

Gösta Ekman ville ha revisorerna som medarbetare i större utsträckning än man har idag. Man måste kunna fånga upp revisorernas kunskaper om beskattning av företaget och lita på åtskilligt i företagen, bl a att de kostnadsfört rätt.

Allmänt ansåg man att revisorn gjorde mycket för företagen, att det man gjorde var bra och att man ibland kunde göra ännu mer utan att riskera sitt oberoende.