Skall de auktoriserade revisorerna få göra obegränsad reklam för sig och sina byråer? Frågan diskuteras nu bland annat mot bakgrund av att reklamförbudet slopats i USA. Auktor revisor Erik Rydström, Enskilda Revisionsbyrån AB, pekar i denna artikel på de många olika formerna av reklam som kan förekomma.
En del auktoriserade revisorer tycks tro att det inte förekommer någon konkurrens mellan de auktoriserade revisorerna och att vi inte använder reklam.
Det bör framhållas att FARs regler ej innehåller något reklamförbud men däremot vissa reklamrestriktioner.
”Vi har ju ett reklamförbud1 så varför skall vi då behöva diskutera reklam”.
I en artikel i ”Accountants Weekly” i november 1978 ifrågasätter artikelförfattaren Leon Hopkins om inte de etiska reglerna för revisorsorganisationer bör ändras. I artikeln listar Hopkins ett antal metoder för att göra PR för auktoriserade revisorer och deras firmor utan att tillgripa annonsering (känns knepen igen?).
Revisionsfirmorna låter professionella reklambyråer utföra annonser och publikationer och utser t o m en delägare att sköta ”press-frågor”. Dvs han söker påverka pressen så att tillsynes objektiva och neutrala artiklar föres in i tidningar och tidskrifter.
De producerar teknisk litteratur för klienternas räkning men låter litteraturen också vara tillgänglig för allmänheten.
De anordnar och leder kurser och seminarier i t ex redovisningstekniska ämnen. Naturligtvis tillhandahåller man också föredragshållare och lärare till kurser som anordnas av andra.
De skriver böcker att distribueras till allmänheten, ofta med revisionsbyråns namn.
De tillhandahåller författare till revisorsföreningens publikationer och tidskrifter.
De låter delägarna i revisionsbyråerna väljas som styrelseledamöter i revisorsföreningarna eller till ledamöter i olika kommittéer. Kan delägarna klättra uppåt i föreningar till mer prominenta positioner anses detta vara bra för den egna revisionsfirman.
De tillskapar särskilda konsultfirmor som kan bistå klienter och allmänhet i diverse frågor rörande redovisning, organisation, KR och AR osv.
De utformar annonser för att rekrytera egen arbetskraft på så sätt att byrån får indirekt reklam.
Nå men är det så underligt att sådana tjuvknep förekommer utomlands?
Nu är det dock så att samtliga ovan uppräknade aktiviteter förekommer också i Sverige. Och visst är det väl tillåtet – eller är det inte?
Vad de svenska revisorerna vänder sig emot är naturligtvis i första hand direkt annonsering – sådan skall vi inte ha Sverige – eller ska vi det? Även indirekt reklam kan förekomma – se t ex Sparbankernas annonsering.
I och med att reklamförbudet släppts i USA kan annonseringen ske utan påföljd i tidskrifter som också distribueras till Sverige – t ex Fortune. Men annonseringen sker ju där på engelska så det kan naturligtvis inte påverka svenska marknaden? Fortune läses ju inte heller av så många svenskar så den annonseringen kan vi väl glömma?!
I SAS’ tidskrift Scanorama – som ligger i stolfickorna på SAS-planen – fann jag för ett tag sedan en annons för en dansk revisionsbyrå – risken är naturligtvis inte så stor att presumtiva revisionskunder flyger SAS och dessutom läser reklamtidningar.
Den danska revisionsbyrån har naturligtvis en associerad revisionsbyrå i Sverige liksom även de som annonserar i Fortune m fl internationella jättetidskrifter också har associerade i Sverige. Vi får naturligtvis mer ”internationella” revisionsannonser i framtiden, men i vår ankdamm kan vi väl strunta i detta?!
Inte kan väl rimligtvis Hagströms lastas för att Arthur Young gör reklam i Fortune. Inte heller kan väl Stockholms Revisionsbyrå ha någon glädje av att De Forenade Revisionsfirmær annonserar i SAS’ tidskrift? Och hur är ansvaret för SPAREV när Sparbanken annonserar i DN, SvD och Veckans Affärer?
Personligen tror jag inte att annonseringen har en alltför stor genomslagskraft. De andra PR-jippona som omnämnts ovan kan säkerligen användas på ett mycket mer raffinerat sätt. Men är det verkligen något fel på detta. Måste vi inte som yrkeskår få vara affärsmän? Måste vi inte vara proffs? Etiska regler som inte har någon reell innebörd bör naturligtvis inte finnas kvar?
Det kan inte vara rimligt att vi bara skall synas när någonting går snett hos våra klienter. Vi borde sannolikt vara mer aggressiva och inte låta oss hunsas av konkursutredare, politiker och av en del mindre kunniga jurister som gärna uttalar sig om revisorer utan att känna till våra spelregler.
Yrkeskåren är alltför anonym. Vi får inte annonsera. Vi får inte konkurrera. – Eller får vi det?!
En friskare satsning på aktiv marknadsföring kan rimligtvis inte skada yrket? Jag förutsätter att marknadsföringen är av god kvalitet och utförd av fackmän och varför skulle den inte vara det? Invändningen kommer sannolikt att en frisläppt reklam skadar de små revisionsbyråerna. Är det så säkert att det blir fallet? Stora respektive små revisionsbyråer har delvis olika marknad. F ö bedriver redan nu de stora revisionsbyråerna i många fall en skicklig och progressiv marknadsföring, men den marknadsföringen talar vi inte om. De små revisionsbyråerna kan sannolikt skadas av även dessa marknadsaktiviteterna.
Några invänder naturligtvis att reklam och PR för auktoriserade revisorer skall skötas av FAR. Jag tror inte att FAR skall sköta individuella byråers affärer och därmed inte heller deras PR. Däremot kan det behövas en generell reklam för kåren och där kan FAR sannolikt göra en insats.
Vad som är viktigt är dock att samma spelregler skall gälla för alla auktoriserade revisorer. Det är fullständigt orimligt att byråer som SPAREV får annonsera genom Sparbankernas gemensamma organ samtidigt som t ex Öhrlings kritiseras för att medverka som lärare vid Handelskammarens kurser.
Antingen slopar vi reklamrestriktionerna eller så skall de gälla för alla. De indirekta reklamjippona är betydligt svårare att angripa. Jag tror inte heller att vi skall vara för rädda för dem. I det litet längre perspektivet är det bara bra kundservice och ett fullgott arbete som räknas.
Auktor revisor Erik Rydström, Enskilda Revisionsbyrån AB.