Planerade konkurser i USA

Konkurslagstiftningen

Eftersom dessa brott normalt förövas i samband med konkurser och med utnyttjande av konkurslagstiftningen, är det nödvändigt att som bakgrund lämna en kortfattad översikt av vad den amerikanska konkurslagstiftningen innehåller.

Den amerikanska konkurslagstiftningen påminner starkt om den svenska. Enligt författningen är konkurs ett federalt område och regleras sålunda av federal lagstiftning. Denna består av en konkurslag (Bankruptcy Act) jämte kompletterande regler.5 Konkursdomstolen är den lokala federala domstolen, United States District Court.6 Uppgifterna som konkursdomare handlägges antingen av en vanlig domare, U S District Judge, eller av en speciell konkursdomare, U S Referee. Denne är jurist och utses för en sexårsperiod av en federal domare för att avlasta honom uppgifterna som konkursdomare. Den specielle konkursdomarens beslut kan överklagas till den federale distriktsdomaren. Konkursförvaltaren kallas Trustee. Konkurs kan beslutas antingen på gäldenärens egen ansökan eller, under vissa förutsättningar, på ansökan av borgenärer. En konkurs skall normalt avskrivas inom mellan 30 och 90 dagar efter det första borgenärssammanträdet. En konkurs kan emellertid inte avskrivas, om gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott av en mängd olika typer, inklusive bokföringsbrott, samt vissa andra brott, bl a svindleri. Vidare har samme gäldenär inte rätt att få en konkurs avskriven mer än en gång vart sjätte år. Däremot kan han gå i konkurs hur ofta som helst. Vid misstanke om gäldenärsbrott är det förvaltarens skyldighet att göra anmälan därom till den federale åklagaren, U S Attorney. Straffbestämmelserna återfinnas i sektion (§) 152 av Title 18, U S Code (den federala strafflagen). Denna straffbelägger följande förfaranden:

1. att envar, alltså ej endast gäldenären, uppsåtligen döljer tillgångar för konkursförvaltaren eller annan representant för konkursboet eller myndigheterna

2. att begå mened eller avge oriktig redovisning

3. att framställa oriktigt anspråk mot konkursboet

4. att motta egendom av betydenhet från en gäldenär med uppsåt att kringgå konkurslagen efter det att ansökan om konkurs ingivits

5. att ge eller erbjuda motparten egendom för att handla eller underlåta att handla i konkursförfaranden

6. att som förberedelse till ett konkursförfarande mot en själv eller någon annan brottsligen undandra eller dölja egendom

7. att sedan en konkursansökan ingivits eller som förberedelse därav dölja, förstöra, skada eller förfalska någon handling som gäller eller har anknytning till en konkursgäldenärs egendom eller affärer

8. att brottsligen undanhålla från förvaltaren eller annan representant för konkursboet eller konkursdomstolen någon handling som gäller en gäldenärs egendom eller affärer. Straffet för detta brott är böter högst 5.000 dollar och/eller fängelse högst 5 år. §§ 153–155 straffbelägger ytterligare brott av andra personer än gäldenären i samband med konkursen.

Följande handlingar kan vidare hindra att en konkurs avskrivs:

1. att gäldenären är misstänkt för gäldenärsbrott enligt tidigare uppräkning

2. att gäldenären utan godtagbara skäl underlåtit att föra eller bevara böcker, om de icke kan rekonstrueras

3. att gäldenären som rörelseidkare genom svindleri förskaffat sig pengar eller egendom

4. att gäldenären under ett år före konkursansökan gjort en skenöverlåtelse

5. att gäldenären underlåter att efterkomma konkursdomarens befallning eller att besvara frågor under konkursförfarandet

6. att gäldenären underlåter att tillfredsställande förklara förluster eller avsaknad av tillgångar.

Brottets former

I stället för den längre beteckningen planerade konkurser (planned bankruptcy) har de båda specialisterna Kossack och Davidson i sina artiklar skapat det nya ordet ”Scam”. Detta har numera blivit så utbrett att alla som syssla med detta område veta att det betecknar detsamma som en planerad konkurs.7

De indelar brotten i två olika typer, ettstegsbrottet och trestegsbrottet. Trestegsbrottet tillgår så att ett nytt bolag bildas, bolaget öppnar en bankräkning och skaffar lokaler. Bolaget börjar göra inköp från olika leverantörer och betalar sina leveranser på förfallodagen för att på det viset förskaffa sig gott rykte i betalningshänseende. Brottslingarna använder det goda rykte bolaget sålunda fått i kredithänseende för att skaffa nya leverantörer och beställa mer varor, medan de fördröjer betalningarna till de ursprungliga leverantörerna. Brottslingarna ökar sina beställningar från alla leverantörer och säljer varorna till underpris till hälare eller andra, som är villiga att köpa dem utan att göra några frågor. De mottar kontant betalning för varorna och avviker sedan eller tömmer rörelsen på ytterligare tillgångar och inger konkursansökan.

Ettstegsbrottet undviker de båda första stegen genom att man köper en existerande rörelse med gott rykte i kredithänseende. Brottslingarna ökar sedan sina beställningar och upprepar enbart det tredje stadiet i det nyss skildrade förfarandet.

En karakteristisk typ av brott är vidare den där inköpen görs under mässor på hösten och de stora inköpen motiveras med att de gäller den kommande julhandeln. Många säljare lider därför betydande förluster i början av året, när dessa skulder förfaller till betalning.

Vanliga metoder som används av gäldenärsbrottslingar på detta område är följande:

1. de avlämnar eller döljer sådana tillgångar i rörelsen som maskiner, möbler och lager och antingen gömmer dessa eller placerar dem så att de blir åtkomliga för brottslingen men icke för konkursboet

2. de tömmer rörelsen på tillgångar genom att göra utbetalningar till sig själva genom check eller kontant och bokför icke kontantutbetalningarna sedan checken utställts till innehavaren själv

3. de gör ovanligt stora inköp av varor på kredit omedelbart före konkursen, bokför icke de inköpta varorna och tar sedan antingen varorna för eget bruk eller säljer dem utan att bokföra intäkten av försäljningen

4. de använder maskiner, övriga inventarier, lager eller pengar från konkursboet i en ny rörelse eller för sitt eget personliga bruk.

5. Under perioden före konkursen kan en ohederlig person förfalska, ändra eller utelämna från bokföringen poster, som skulle visa vilka de riktiga tillgångarna är och kan även ge sina anställda instruktioner att göra eller underlåta sådana införningar.

6. Yrkesmässiga gäldenärsbrottslingar kan också använda sig av en bulvan som innehavare av rörelsen i sådana branscher som möbler, juveler och hushållsartiklar.

7. Gäldenären överenskommer med en fordringsägare att betala vissa skulder fullständigt till skada för andra fordringsägare.

8. Ett bolag, som sysslar med framtida tjänster, sluter kontrakt med kunder och mottar förskottsbetalningar från dessa. Sedan förbrukas eller döljs pengarna och bolaget går i konkurs.

Utredningsmetodiken

Vid utredningar av misstänkta gäldenärsbrott av denna typ är följande åtgärder av betydelse:

1. anskaffa samtliga handlingar

2. intervjua fordringsägarna

3. skaffa uppgifter om deras ekonomiska mellanhavanden med gäldenären och övriga upplysningar som de kan lämna om hur rörelsen drivits

4. undersök om några uppgifter om rörelsens ställning har lämnats av gäldenären, hur de sänder (med posten, personligen överlämnade osv) och om borgenärerna förlitat sig på dessa uppgifter när de lämnat gäldenärsbolaget kredit

5. i fall där man misstänker att gäldenären underlåtit att införa inköp eller mottagna varor eller betalat vissa fordringsägare till nackdel för andra, undersök bokföringen för att fastställa, om det finns icke bokförda försäljningar eller inköp, eller om möjligen oriktiga anspråk bevakas i konkursen

6. där det anses lämpligt, undersök leverantörfakturorna för att beträffande leveranser till gäldenären fastställa sådana detaljer som datum för leveranserna, hur de skickats, vart de levererats eller mottagits av gäldenären och vilken av gäldenärens anställda som kvitterat varorna

7. skaffa upplysningar om alla varor som levererats till gäldenären på annan ort

8. undersök bakgrunden hos gäldenären och övriga personer i ledande ställning i gäldenärsbolaget.

   De som skulle kunna känna till att varor sålts till underpris eller undandolts, kan innefatta personer, som handlar med varupartier i andra hand och lagerpersonal. Lagerhuskvitton och fraktsedlar kan lämna betydelsefulla upplysningar. Om icke bokförda försäljningar misstänks, kan det vara nödvändigt att hålla förhör med vissa kunder för att få upplysningar till komplettering av den ofullständiga bokföringen. Gör utdrag ur kundernas bokföring för att bevisa sådana försäljningar, som icke bokförts i gäldenärens bokföring. I de fall där varor undandolts, överväg att kontrollera gäldenärens rikssamtal, antingen från hans egna register eller via telefonbolaget. Om gäldenären överlåtit fordringar till ett aktiebolag, kontrolleras dettas bokföring för att avgöra om den överensstämmer med gäldenärens. Förhör gäldenärens revisor om vilka upplysningar han kan lämna muntligen och med stöd av sitt arbetsmaterial inklusive en detaljerad redogörelse för vilket arbete han gjorde som förberedelse för revisionsberättelsen.

9. Om organiserad brottslighet misstänkes ligga bakom en planerad konkurs, undersök följande detaljer:

   1. är gäldenärens vänner eller släktingar inbegripna i liknande verksamhet?

   2. när började gäldenären sin rörelse?

   3. vad är gäldenärens tidigare affärshistoria?

   4. har han tidigare drivit rörelser som gått omkull eller gått i konkurs?

10. Genomgå protokollen från sammanträdena i konkursen.

11. Om den rörelse som gått i konkurs är en detaljhandel, skall gäldenären eller personer i ledande ställning i gäldenärsbolaget förhöras i detalj rörande försäljningspriserna och ombedjas att specificera inköps- och försäljningspriser för de viktigaste artiklar som sålts. Om rörelsen bestått i tillverkning, begär detaljerade upplysningar om kvantiteter och kostnader för råmaterial, som förvandlats till slutprodukt, andra kostnader, pålägg, kassation, försäljningspriser osv. Begär förklaring till brister eller minskningar i tillgångarna.

12. Försök att observera och skaffa upplysningar om gäldenärernas nuvarande inkomst och verksamhet för att se om han använder dolda tillgångar i kombination med sin nuvarande affärsverksamhet eller för sina personliga levnadskostnader.

13. Intervjua gäldenärens tidigare anställda enligt ovan. Anställda och bokförare eller revisor kan eventuellt lämna upplysningar om misstänkta förfaranden, t ex icke bokförda försäljningar, inkomster som icke insatts på bank, bankräkningar, bankfack, vilka åkare som utför transporter, vilka lastbilar och lagerlokaler gäldenären använt för att i hemlighet förflytta varor utanför den normala affärsidén och försändande av varor i originalförpackningar till personer med vilka gäldenären normalt inte hade affärer, erhållna order från gäldenären att förstöra märken som identifierat varorna, ompackning, döljande av varor eller placerande av varor i lagret för att vilseleda vid en inventering. Kom ihåg att tidigare anställda kan ha ett horn i sidan till arbetsgivaren.

    Undersök vilka andra personer som har haft ett ekonomiskt intresse i rörelsen.

14. Skaffa detaljerade signalement på de inblandade personerna. Underlät gäldenären att inbetala till bank inkomster från försäljningar som skett omedelbart före konkursen, eller gjorde han ovanligt stora inköp på kredit omedelbart före konkursen?

15. Är gäldenären nu verksam i samma bransch?

16. Har några oriktiga bevakningar gjorts i konkursen?

17. Har några tillgångar dolts genom att inventarier eller lager placerats i lagerlokaler där kvittot utställts på ett fingerat eller falskt namn?

18. Vid försök att lokalisera och identifiera undanskaffade tillgångar kan man ha hjälp av tillverkningsnummer som man erhåller från tillverkarna.

19. Varningstecken:

    1. Icke bokförda försäljningar under de allra sista dagarna som rörelsen drivits ger stöd för misstanken att gäldenären eller de anställda dolt eller stulit kontanter.

    2. I allmänhet kan man räkna med att sådana varor, som snabbt förfars, nyhetsartiklar o dyl, snabbt skulle utförsäljas och de influtna likviderna av sådana försäljningar undandöljas, medan sådana varor, som icke snabbt försämras i värde, kan döljas för att användas i en ny affärsverksamhet eller försäljas genom hälare o dyl.

    3. Ibland kan saknade lager, inventarier eller medel skyllas på att de blivit förstörda eller förlorade p g a brand, översvämningar, inbrott eller hasardspel. Om sådana påståenden är riktiga, kan man ibland kontrollera med vederbörande myndighet t ex brandkår eller polis för att kontrollera vad som verkligen hände, när händelserna rapporterades och om någon utredning gjorts som visar att händelserna verkligen inträffat.

20. Genomgång av bokföringen:

    1. I fall, där det föreligger starka misstankar om underskott i lagret eller i kontanter, överväg möjligheten att räkna fram underskottet via bokföringen enligt en rutinmässig metod, där man utgår ifrån befintlig kassa eller befintligt varulager vid den senaste tidpunkt då det föreligger tillförlitliga uppgifter därom.

    2. Om den beräkning man sålunda gjort visar att det föreligger ett underskott av kontanter eller i lagret, kan man icke enbart därigenom avgöra om bristen beror på att varor undandolts eller om varorna sålts, så att inkomsterna av försäljningen undanhållts. Det är därför viktigt att kunna bevisa att även en liten kvantitet av lagret undandolts för att visa verkliga orsaken till underskottet i bokföringen. Det kan vara möjligt att finna fakturor eller andra handlingar, som visar att varor inköpts omedelbart före konkursen, som varken sålts eller överlämnats till konkursförvaltaren. Det är också nödvändigt i en sådan uppställning att utesluta möjligheten att gäldenären sålt varor till underpris.

    3. I en rörelse där varorna kan identifieras genom serienummer eller på annat tillförlitligt sätt kan det vara möjligt att få fram antalet och numret på de artiklar som saknas.

    4. Planerad konkurs kan vara ett grovt brott, om det planerats ända från att rörelsen startades. Vid bestående rörelser kan det någon gång hända att en konkurs är avsiktlig, om rörelsen stöter på allvarliga ekonomiska svårigheter, och att tillgångar därför överförs eller döljs som förberedelse till konkursen. Utredaren bör överväga rörelsens bakgrund, gäldenärens rykte, vilken bransch det gäller, hur länge och på vilket sätt rörelsen drivits, om stora inköp på kredit skett just före konkursansökan, och om felaktiga uppgifter om rörelsens ställning lämnats till leverantörerna för att förmå dem att lämna leveranser.

    5. Vid beräkning av kassaunderskottet bör alla in- och utbetalningar styrkas via banken och den framräknade kassabehållningen jämföras med gäldenärens egna uppgifter om vad den har varit vid olika tidpunkter.

    6. Överväg att jämföra uppgifterna med bokföringen hos leverantörer och kunder m fl, särskilt på sådana områden där gäldenärens bokföring synes vara ofullständig eller helt saknas.

    7. Stora uttag av kontanter omedelbart före konkursen bör undersökas för att avgöra om gäldenären lämnat oriktiga uppgifter om anledningen till uttagen genom:

       1. oriktiga verifikationer för påstådda betalningar av tjänster från utomstående

       2. oriktiga verifikationer för betalningar och inköp

       3. oriktiga verifikationer för resor eller andra utgifter

       4. att uttag för egen räkning uppgivits gälla återbetalning av lån.

Redovisning om obestånd

När man undersöker om gäldenären dolt tillgångar som förberedelse till konkursen, är det nödvändigt att bevisa att rörelsen varit på obestånd vid tiden i fråga. Det följande är några händelser, som kan tjäna som stöd för misstanken eller som bevisning om att rörelsen var på obestånd:

1. undersök kontoutdrag från banker för att se om man genomgående gjort överdrag vid betalningar eller om bankräkningarna uppvisat underskott

2. undersök om gäldenären utställt checkar utan täckning för att på det viset tillfälligt få in pengar

3. undersök om banken vägrat att inlösa checkar som saknat täckning

4. vid undersökning av betalade checkar undersök också om det förflutit någon längre period mellan de datum checkarna utställts och de datum när de inlösts i bank. Gäldenären kan nämligen ha bett betalningsmottagaren vänta med att begära betalning för checken i avvaktan på att medel skulle inflyta på kontot

5. gör en kortfattad analys av betalningen av skulder för att avgöra om denna minskat påtagligt och jämför detta med om inköpen ökat under samma period. Om så är fallet undersök skälet därtill

6. undersök om betalningar av mottagna varor senare återförts i bokföringen vilket tyder på att checkar som utställts som betalning saknade täckning

7. överväg i vissa fall att göra en uppställning över förfallande skulder för att visa oförmåga att betala skulder inom rimlig tid (normal rutin i svenska förundersökningar om vårdslöshet mot borgenärer)

8. övergång från kreditköp till kontantköp kan tyda på att kredit vägrats på grund av tidigare oförmåga att betala. Hör leverantörerna om anledningen till övergången

9. om det finns tillförlitlig bokföring om ställningen vid en viss dag under den period då tillgångar misstänkes ha undandragits, jämför skulderna och tillgångarna denna dag

10. undersök skulderna i rörelsen beträffande belopp, ålder och slag, särskilt när det gäller sådana som ej syns ha ett normalt samband med rörelsen.

Övriga motmedel

Dessa kan uppdelas i tre grupper, för det första de förebyggande, för det andra de som gälla utredningen, och för det tredje de som gälla kvalifikationerna hos utredare och åklagare. Vad gäller de förebyggande åtgärderna, har en hel del av dessa redan framgått av den föregående redogörelsen, när det gäller varningssignaler för leverantörer och långivare. En annan viktig åtgärd är ett landsomfattande register över personer, som tidigare varit inblandade i planerade konkurser, för att söka förhindra att de startar eller i ansvarig ställning deltar i nya rörelser, innan de gamla konkurserna är avslutade.8

Beträffande utredningarna är det av vikt, att dessa inleds snabbt och effektivt och att tvångsmedel anlitas för att hindra de misstänkta att dra vinning av brotten.

Beträffande kriminalpolisens och åklagarnas utbildning och verksamhet är det viktigt med god grundutbildning, specialutbildning angående ekonomisk brottslighet och specialisering av uppgifterna.

Beträffande polisen 9 är möjligheten till specialisering givetvis störst inom den federala polisen (Federal Bureau of Investigation), poliskårerna i de delstater som även bedriver kriminalpolisverksamhet och de största grevskapen och städerna. Detsamma gäller åklagarverksamheten. Jämfört med vanliga brottmål är det vid utredningar om planerade konkurser och andra kvalificerade förmögenhetsbrott av stor vikt att åklagarna verkligen utövar ledningen av förundersökningen. Vid vissa åklagarmyndigheter har man egen utredningspersonal med ungefär samma kvalifikationer som vid kriminalpolisen för utredningar under åklagarnas direkta ledning. Det är också viktigt att åklagarna blir specialiserade på hithörande uppgifter med tillräckligt lång tjänstgöring och får ordentlig specialutbildning.10 Vissa polis- och åklagarmyndigheter har också egna revisorer för biträde med förundersökningar.