”Från företagskriser till industripolitik” heter en bok som 12 företagsekonomer vid Göteborgs universitet givit ut. Auktor revisor Erik Rydström, Enskilda Revisionsbyrån AB, som har läst boken kommenterar den här.
Vart är vi egentligen på väg i Sverige? I valtider växer sig frågan allt starkare. Somliga politiker lovar skattesänkningar medan andra får det att framstå som mer eller mindre asocialt att kräva ett mindre skattetryck. Hur påverkar egentligen världens högsta skattetryck företagsklimatet i Sverige? De politiska partiernas värderingar är sannolikt ingen lämplig utgångspunkt och riktigt objektiva utredningar tycks vara svåra att få fram. Många har sannolikt i likhet med mig funnit det vara svårt och ibland omöjligt att få tag på personer som är villiga att åta sig kvalificerade intressanta arbetsuppgifter. Duktiga företagsledare är det inte gott om, och saknas ”morötter” är det mycket svårt att locka fram de initiativkraftiga, kunniga personer som behövs för att leda vårt näringsliv. Att satsa på ”arbetstillfredsställelse” som den huvudsakliga lönen för mödan är inte tillräckligt lockande. I boken ”Från företagskriser till industripolitik” tas inte egentligen skattesystemets effekter på Sveriges ekonomi upp till behandling. Det är tolv kvalificerade företagsekonomer och forskare som här har försökt analysera utvecklingen i Sverige. Har vi gjort rätt? Har vår politik varit felaktig? Har satsningarna på krisföretag utifrån företagsekonomi ska bedömningsgrunder varit riktiga? Vad är det egentligen som har styrt och kommer att styra vårt handlande? Grundar sig de politiska besluten på myter som i grunden är falska?
Författarna påstår att vi människor lätt förlorar självtilliten i kristider. ”Vi ser runtomkring oss och känner vanmakt inför yttre krafter”. Det påstås också att vi söker auktoriteter. Vi reser ut för att lära av andra. Fråga Boston Consulting Group, res till Japan och Sydkorea! För det är väl så vi gör?!
Ja, vart är vi egentligen på väg i Sverige! De 12 företagsekonomerna och forskarna har i boken försökt analysera om vi gjort rätt hittills eller om vår politik varit felaktig. Man har också velat blicka framåt. Befinner sig Sverige i en industripolitisk brytningstid? Behövs då en bred debatt om industrisamhällets mål och medel? Nog är energifrågorna ett lysande exempel på en akut kris. Där tycks ju de politiska partierna i högsta grad tveka inför framtiden. Kärnkraftens vara eller inte vara analyseras inte efter reella risker, alternativa kraftkällors farlighet och kostnader och lågenergisamhällets konsekvenser för medborgarens välfärd – åtminstone inte hittills. Kanske kan valkampen inför folkomröstningen få fram rent företagsekonomiska och nationalekonomiska analyser.
De tolv författarna menar att ett empiriskt präglat företagsekonomiskt perspektiv har saknats i den industripolitiska debatten. Det kan väl ifrågasättas om nationalekonomen, professor Ingemar Ståhl instämmer i dessa påståenden. Han tycks ju mena att företagsekonomer skall bliva vid sin läst.
Men visst behövs väl debatt? Visst behövs väl intelligenta frågor?
Inledningen till boken är fräsch. Vinklingen är bra, frågorna är rätt ställda och att ifrågasätta om vi inte väl mycket är hemfallna till mytbildning är helt riktigt. Men måste vi skapa nya fikonspråk för att förklara de gamla? Målgruppen krymper betänkligt när författarna inte talar till vanliga människor så att vanliga människor förstår. Men målgruppen för boken kanske är övriga företagsekonomer i landet vid universitet och högskolor – för inte kan det väl vara de i näringslivet yrkesverksamma som man vänder sig till? Är det allom givet att förstå en skenbart enkel jargong som påstår att ”bärarlag, snarare än individer, kommer att anta morgondagens utmaningar och förverkliga viktiga idéer”. Låt dock inte dessa kritiska reflexioner skymma det faktum att boken innehåller mycket gott.
Det är rimligt att diskutera trosföreställningar i näringslivsdebatten!
Författarna skalar av myter:
stordriftsmyten
myten om att vi har något särskilt att komma med
myten om blandekonomien
myten om entreprenörskapet
myten om att odla eliten
myten om rörlighet som en egenskap i fötterna
Det är utmärkt att ifrågasätta myter!
Men nog tycks man tro på Sverige? Eller skapas en grogrund för ny mytbildning?
I boken påstås bl a:
Vi borde kanske skapa betingelser för och experimentera med kollektiva former för nyföretagande t ex som en naturlig fortsättning på AMU-utbildning eller annan utbildning!?
Är det alltså i AMU-centra vi skall finna våra bärarlag som skall leda Sveriges näringsliv framåt. Att garantera de anställdas trygghet anses inte vara omöjligt. Rätten till arbete borde enligt författarna vara grunden för ett framgångsrikt Sverige. Arbetsbyten och ”pryande” i nya roller borde uppmuntras.
Utvecklingsalternativen måste i framtiden tas fram av bärare och bärarlag. Maktbasen skall vara en annan än företagsledandet. MBL och MBA skall sitta i högsätet.
Ett utvidgat medbestämmande och ett mänskligare ledarskap kräver mänskligare ledarroller som delas av flera.
Författarna ifrågasätter också storföretagsmyten. Skapa lagom stora företagsenheter med lägre manövertröghet än dagens! Man vill också stimulera koncernupplösningar, federativa organisationsformer och anpassade teknologier!
Säkra förnyelse i företagen genom att organisera för konstruktiva konflikter – är ett annat stridsrop.
Det är i grunden ett positivt budskap som boken vill förmedla. Visst går det! På svenska! Bara vi begriper hur vi skall agera!
När gav f ö någon ledande politiker det svenska näringslivet och deras företrädare en blomma sist? Är det inte så att näringslivet ständigt anpassar sig till de ändrade förutsättningar som omvärlden tillskapar?
Auktor revisor Erik Rydström, Enskilda Revisionsbyrån AB.