Är FAS 8 verkligen så dålig?

Financial Accounting Standards Board gav för fyra år sedan ut en rekommendation FAS 8 ”Accounting for the Translation of Foreign Currency Transactions and Foreign Currency Financial Statements”. Ekonomie doktor Rolf Rundfelt, Sveriges Industriförbund, presenterar här två studier som genomförts för att utreda vad som låg bakom näringslivets kritik av FAS 8.

Det går att säga mycket positivt om FASB, den organisation som utfärdar redovisningsrekommendationer för USA och indirekt också för stora delar av den övriga världen. En av FASBs goda egenskaper är att den är mottaglig för synpunkter från företag och andra som berörs av dess rekommendationer. Ett bra exempel gäller behandlingen av det amerikanska näringslivets kritik mot FAS 8 ”Accounting for the Translation of Foreign Currency Transactions and Foreign Currency Financial Statements”. Som bekant har kritiken varit mycket kraftig och framför allt inriktad mot den brist på flexibilitet man menar kännetecknar FAS 8. En liknande kritik har f ö hörts också från många svenska företag apropå Bokföringsnämndens (BFN) förslag till värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta.

Nyligen beslöt sig FASB att ompröva sin nu snart fyraåriga rekommendation. Resultatet väntas någon gång under nästa år. Hur den nya rekommendationen kommer att se ut kan vi bara ha gissningar om: klart är dock att FASB kommer att ha stor nytta av två studier som nyligen genomförts av några fristående forskare på FASBs uppdrag.

Dessa studier hade till uppgift att utreda vad som låg bakom näringslivets kritik, närmare bestämt om

1. FAS 8 lett till att den redovisade vinsten varierar mer från kvartal till kvartal och från år till år och därigenom påverkat aktiekurserna negativt,

2. företagen därför känt sig tvingade att ändra sin valutapolitik på ett oekonomiskt sätt för att minska dessa variationer.

HAR FAS 8 PÅVERKAT AKTIEKURSERNA NEGATIVT?

Den första av dessa båda frågor har besvarats nekande av Roland Dukes ”An Empirical Investigation of the Effects of FAS 8 on Security Return Behaviour”. Dukes metodik är förhållandevis traditionell. Han har börjat med att identifiera de företag som har någorlunda omfattande internationell verksamhet (479 stycken). Sedan jämför han kursutvecklingen för denna grupp med andra företag som kan klassificeras som hemmamarknadsföretag under tre tidsperioder

1. 1968–1969, en basperiod med förhållandevis små kursfluktuationer,

2. 1970–1974 en period med förhållandevis kraftiga kursvariationer, och slutligen

3. 1975–1976 den period under vilken FAS 8 infördes.

Inte under någon av dessa tre perioder kunde man statistiskt belägga någon skillnad i aktiekursernas utveckling mellan de olika grupperna av företag. Slutsatsen att FAS 8 således inte haft någon egentlig effekt låg således nära till hands. Dukes genomför emellertid flera tester. En jämförelse med hela aktiemarknaden visar t ex att de internationella företagens kursutveckling inte skiljer sig från övriga företag när FAS 8 införs. Möjligen skulle detta kunna förklaras av att flertalet internationella företag redan tidigare övergått till FAS 8. Så Dukes skiljer ut de företag som inte tidigare följt FAS 8. Inte heller dessa företag har dock en kursutveckling som avviker markant. Samma förhållande gäller för de företag som har den största andelen utländska tillgångar, dvs de företag som kan förväntas vara de som framför allt påverkas av valutakursförluster.

Dukes egen slutsats är helt klar. Han säger att alla hans resultat bekräftar teorin om den ”effektiva aktiemarknaden”. Effektivitet i detta avseende innebär att de som köper och säljer aktier inte låter ”lura” sig av skillnader i redovisningspraxis. En övergång från en värderingsregel till en annan – från exempelvis LIFO till FIFO eller från en värdering av alla utländska tillgångar till balansdagskurs till den monetära metoden – är således från aktiemarknadssynpunkt ointressant.

HAR FAS 8 PÅVERKAT FÖRETAGENS VALUTAPOLITIK?

Den kanske allvarligaste kritiken mot FAS 8 är att den inför en bokföringsmässig valutakursrisk som skiljer sig från den s k ekonomiska kursrisken, dvs den kursrisk som borde vara utgångspunkten för företagsledningen vid beslut om investeringar i utlandet. Ett enkelt exempel är om ett företag köper en utländsk fastighet och belånar den lokalt på ett sådant sätt att amorteringar och räntor kommer att sammanfalla med bruttoavkastningen. I detta fall finns uppenbarligen inga kursrisker. Ändå skulle en devalvering av moderbolagets valuta tvinga de företag som följer FAS 8 att omedelbart redovisa en kursförlust på lånet i utländsk valuta medan kursvinsten på fastigheten kommer fram först senare år.

Även om Dukes inte kunde konstatera några effekter på aktiekurserna skulle FAS 8 ändå kunna kritiseras om det gick att visa att företagsledningarna i större utsträckning gått in för att skydda sig mot de bokföringsmässiga valutakursriskerna trots negativa ekonomiska konsekvenser.

Att denna risk är en realitet bekräftas av flera citat i den andra undersökningen ”The Impact of FAS 8 on the Foreign Exchange Risk Management Practices of American Multinationals” av professorerna Evans, Folks samt Jilling.

Ett exempel är följande ”Accounting Implications of foreign exchange operations are now much more important. Previously, decision making was primarily undertaken on an economic basis. Now, accounting considerations come first and often overrule actions which would be correct economically”.

Evans’ m fl undersökning syftar alltså till att se om FAS 8 inneburit någon förändring i de amerikanska internationella företagens valutapolitik. Undersökningen genomfördes med hjälp av ett frågeformulär som skickades ut till ca 500 företag. Svar kom in från ca 1/3 vilket låter blygsamt. Flertalet av de större företagen medverkade dock.

Många av de slutsatser som författarna drar är av stort intresse. Glädjande nog konstaterar man att för hela den analyserade gruppen av företag finns det ingen klar tendens att valutapolitiken ändrats på ett för företagen oekonomiskt sätt för att minska de bokföringsmässiga kursriskerna. Positivt är också att valutapolitiken fått ökade resurser och framför allt att företagsledningen nu intresserar sig väsentligt mer för valutakursfrågor. De ökade resurser som satsats på valutapolitik har dock inte medfört att företagen känner sig behärska den framtida valutakursutvecklingen. Här är osäkerheten lika stor som tidigare och beroendet av utomstående konsulters rådgivning likaså. Istället har resurserna satsats på att förbättra redovisningen av valutapositioner och till att centralisera bevakningen av kursrisker. Innebörden av detta är t ex att de utländska dotterbolagen fått mindre att säga till om. Som exempel nämns i boken att de utländska dotterbolagen normalt inte får låna i främmande valuta utan särskilt tillstånd från moderbolaget. Författarna är dock osäkra om i vad mån denna utveckling är en följd av FAS 8. Den ökade rörligheten på valutamarknaderna och det större utlandsberoendet har gjort det naturligt att ägna mer uppmärksamhet åt allt som har med valutapolitik att göra.

Den teknik som författarna valt att använda i sina intervjuer med företagen är att ställa påståenden som företagen kan instämma i, mer eller mindre. Ett exempel som klart bekräftar företagens negativa inställning till FAS 8 är följande. (Se figur 1.)

Alternativt kan närmare hälften av företagen tänka sig att periodisera kursförluster över lånens återstående löptid. (Se figur 5.)

Å andra sidan skulle tydligen den andra hälften av företagen anse en sådan periodisering felaktig vilket naturligtvis inte underlättar FASBs översyn av FAS 8.

Det är egentligen bara på en punkt där man kan säga att det finns en enig opinion för konkret ändring. Det gäller värderingen av varulager. Enligt FAS 8 skall lager ses som en icke-monetär tillgång som alltså bokföringsmässigt inte är utsatt för kursrisker. I denna fråga har FASB mindre än 10 % av företagen med sig. (Se figur 6.)

KRITIKEN MOT FAS 8 ÖVERDRIVEN

En slutsats som ligger nära till hands efter att ha läst de här båda undersökningarna är att kritiken mot FAS 8 inte är särskilt väl underbyggd. Det går inte att spåra några dramatiska följder av införandet av FAS 8 vilket kan tolkas både positivt och negativt. Till det mest positiva hör väl att intresset för valutapolitik väckts inte minst, hos företagsledningarna. I vad mån detta beror på FAS 8 eller andra omständigheter är dock osäkert.

Det kanske mest överraskande resultatet av undersökningarna är aktiemarknadens likgiltighet inför de nya uppgifter som FAS 8 tvingat fram. Antingen är aktiemarknaden redan informerad (aktiemarknaden är alltså effektiv) eller så bryr den sig inte om, alternativt förstår sig inte på, vad de nya uppgifterna betyder. I båda fallen måste det kännas lite tröstlöst att ge ut redovisningsrekommendationer.

Ekonomie doktor Rolf Rundfelt, Sveriges Industriförbund