När skall förlust på pågående arbeten bokföras? Auktor revisor Sten Erik Feinstein, Feinsteins Revisionsbyrå AB, som inledde diskussionen i BALANS nr 1/1979, tar här upp frågan igen med bakgrund av att IASC publicerat en rekommendation i ämnet och FAR till viss del ändrat sitt lagerrekommendationsförslag.
I BALANS nr 1/1979 skrev jag en artikel om när förlust på pågående arbeten skall bokföras.
Jag tog fram följande exempel, som jag här upprepar för nytillkommande läsare och för att underlätta läsningen för övriga.
”Låt oss nu antaga att ett företag skriver kontrakt om att utföra ett arbete på 5 Mkr som kalkyleras komma att lämna en förlust på 500.000 kr. Arbetet beräknas ta 15 månader i anspråk. Det påbörjas i oktober 1978 och per den 31 december 1978, då företaget gör sitt bokslut, har man haft 450.000 kr i kostnader för detta arbete.
Hur skall nu dessa 450.000 kr behandlas i bokslutet per den 31 december 1978?
Det finns åtminstone tre alternativ:
450.000 kr kostnadsförs och dessutom ytterligare 50.000 kr varvid man kommer fram till samma siffra som den kalkylerade förlusten.
450.000 kr bokförs som kostnad.
10 % av nedlagda kostnader dvs 45.000 kr bokförs som kostnad under det att 405.000 kr får balanseras som tillgång. Motiveringen härför är att den kalkylerade förlusten motsvarar 10 % av den kalkylerade totala kostnaden....”
I artikeln skrev jag att alternativ 1 inte kan anses oriktigt men att vissa diskussioner med skattemyndigheterna skulle kunna uppkomma.
Alternativet 3 underkände jag under det att jag rekommenderade alternativ 2.
Min artikel har föranlett ett debattinlägg från pol mag Bo Darsenius, Svenska Byggnadsentreprenadföreningen. Han förordar alternativ 1 i BALANS nr 3/1979. Ett annat inlägg har kommit i BALANS nr 4/1979 från ekonomidirektör Tomas Ericsson, ASEA. I motsats till Darsenius och mig finner han icke alternativ 3 vara olagligt utan tvärtom rekommendabelt.
Jag skrev min artikel i juni 1978 och sedan dess har dels International Accounting Standards Committee publicerat Accounting for Construction Contracts, IAS 11, och dels har FAR publicerat ett i några avseenden ändrat förslag till rekommendation beträffande varulagervärdering och lagerreserv.
I IAS 11 punkt 36 rekommenderas: ”When current estimates of total contract costs and revenues indicate a loss, provision is made for the entire loss on the contract irrespective of the amount of work done. In some circumstances, the foreseeable losses may exceed the costs of work done to date. Provision is nevertheless made for the entire loss on the contract.”
Detta är helt i överensstämmelse med mitt alternativ 2 och även om man läser de sista två meningarna med alternativ 1.
FAR hade redan i det förslag till rekommendation som stod att läsa i BALANS nr 9/1977 skrivit: ”Om ett arbete beräknas gå med förlust kommer således förlusten att drabba det år då den kan beräknas”. I det nya förslaget har i anslutning därtill lagts in ett stycke lydande sålunda:
”Lagens värderingsregler behandlar icke direkt det fall då ett pågående arbete kan bedömas ge så stor förlust i förhållande till dittills nedlagda kostnader att dess värde blir negativt, ej heller det fall då förlust på goda grunder kan förutses på arbeten för vilka kostnader icke nedlagts på balansdagen (inneliggande order, kontrakt). Föreningen anser att även dylika förluster enligt god redovisningssed bör beaktas vid upprättande av resultat- och balansräkning om de är väsentliga för bedömande av företagets resultat och ställning. Kvittning mellan beräknade förluster och vinster bör kunna ske för projekt av likartad natur.”
Jag har svårt att förstå hur ekonomidirektör Ericsson kan få detta till stöd för alternativ 3 lika litet som att detta alternativ bäst skulle ”svara mot lagens anda, god redovisningssed och vanligt ”bonnförstånd””.
Såväl pol mag Darsenius som jag torde ha erfarenhet av byggnadsföretag – och för min del även av andra företag – som råkat i allvarliga svårigheter på grund av att de försökt dölja eller dolt en svår situation genom att använda alternativ 3 eller genom att överhuvudtaget inte göra någon reservation för förluster på pågående arbeten. Ett företag som ASEA har naturligtvis inte sådana problem, men det skulle förvåna mig om ASEA balanserar uppenbara förluster på pågående arbeten.
Redan i min artikel i BALANS nr 1/1979 uttryckte jag sympatier för alternativ 1 ehuru jag var tveksam till skattemyndigheternas inställning. När det nu föreligger en rekommendation från International Accounting Standards Committee och ett förslag till rekommendation från FAR i det avseende som citerats ovan måste alternativ 1 betraktas som god redovisningssed även bortsett från den väl underbyggda argumentering, som pol mag Darsenius kommit med.
Jag har därför nu svårt att tro att skattemyndigheterna skulle kunna vägra avdrag för förlust enligt alternativ 1. En av avsikterna med den nya bokföringslagen var att den skulle överensstämma i möjligaste mån med skattelagarna. Om bokföring sker i överensstämmelse med god redovisningssed bör redovisad förlust, som här diskuteras, också vara avdragsgill.
Dock vill jag bestämt varna för missbruk. Det kan vara frestande för ett företag, som vill minimera sin skattekostnad, att sedan alla andra avskrivningsmöjligheter till fullo utnyttjats kalkylera en fiktiv förlust på ett pågående arbete. Kalkyleringen måste vara riktig och uppgjord utan hänsyn till eventuella skattekonsekvenser.
Ekonomidirektör Ericssons farhågor om att alternativen 1 och 2 skulle framtvinga ”likvidation eller konkurs hos flera stora företag” har jag ingen förståelse för. Likvidation och konkurs uppkommer inte på grund av att man väljer den ena eller andra bokföringsmetoden. De förorsakas av förluster och har man sådana skall man inte försöka dölja dem i bokföringen. Förlusterna kommer ändå fram förr eller senare.
Auktor revisor Sten Erik Feinstein, Feinsteins Revisionsbyrå AB.