Medelsanalysen som delårsrapport

Vad skall en delårsrapport innehålla och hur skall den utformas? Frågan diskuteras i denna artikel av Boris Carlsson, kanslichef på Bokföringsnämnden, som rekommenderar att medelsanalysen kompletterad med en resultatanalys får bilda kärnan i delårsrapporten.

Att lämna delårsrapport är ju numera ett krav för aktiebolag som är skyldigt att ha auktoriserad revisor (enligt 11 kap 12–14 §§ i aktiebolagslagen, som återges nedan). Lagen tar i 13 § i korthet upp vad delårsrapporten skall innehålla, nämligen

dels en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång och

dels beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden.

Betr resultatet sägs att om särskilda skäl föreligger, så får en ungefärlig beloppsuppgift därom lämnas.

Motsvarande uppgifter för samma rapportperiod under föregående räkenskapsår skall enligt 14 § lämnas, om särskilda hinder för detta ej möter.

Lagstiftaren har konstaterat1 att ett kvalitativt uttalande om resultatutvecklingen är tillräckligt. Vidare sägs att den översiktliga redogörelsen om investeringar bör behandla beslutade, pågående och avslutade investeringar. Om möjligt bör också uppgifter som belyser resp investerings effekt på den totala kapaciteten lämnas och beräknad tidpunkt för idrifttagande m m anges.

I fråga om finansiering2 innebär informationskravet i lagen bl a att upptagande av större lån, genomförd aktieemission m m skall anges. Redogörelsen för förändring i bolagets likviditet skall lämnas i form av ett kvalitativt uttalande. Jämförelse med förhållandet vid föregående verksamhetsårs slut skall då ske.

För att beloppsuppgift om resultatet3 under rapportperioden skall kunna lämnas krävs i princip att inventering av lager har gjorts. Vidare måste bolaget ha sådana avskrivningsberäkningar att avskrivningarna på ett rättvisande sätt kan fördelas på den aktuella rapportperioden. Inom vissa industrigrenar, exempelvis skogs- och stålindustrin, kan man inte under löpande räkenskapsår utan betydande personalinsats för inventering o d få kunskap om lagervärde och därmed om rörelseresultatet. För bl a sådana fall medges i lagen att en uppskattad, ungefärlig beloppsuppgift om resultatet får lämnas. Det ligger i sakens natur, att om endast en ungefärlig beloppsuppgift lämnas, uttalandet i rapporten om resultatutvecklingen bör göras mera utförligt.

DELÅRSRAPPORTENS UTFORMNING

Utformningen av delårsrapporten ger lagen inte några anvisningar för; den har man överlåtit åt praxis att utveckla. Ett studium av delårsrapporterna hittills visar att fantasin fått flöda. Någon mera enhetlig presentationsform för att underlätta läsningen för mottagarna har ännu inte utkristalliserats, även om begrepp och termer i delårsrapporterna i största utsträckning synes ha anpassats till dem som används i årsredovisningen.

Att standardisera rapporteringen kan på sikt verka hämmande på den fortsatta utvecklingen. Det är ett obestridligt faktum. Detta bör dock inte hindra att man i en fas stannar upp och bygger en plattform, från vilken sedan nästa trappsteg kan tas. Frågan är om inte medelsanalysen4 – den annorlunda finansieringsanalysen – skulle kunna vara en sådan plattform för delårsrapporten. Bortsett från beloppsuppgiften om resultatet före bokslutsdispositioner ger medelsanalysen i sammandrag övrig lagstadgad information.

MEDELSANALYS SOM DELÅRSRAPPORT

Figur 1 visar i ett fingerat exempel hur medelsanalysen skulle kunna ta sig ut som delårsrapport. I rapporten fås uppgifter om omsättningen under perioden och vilka medel som genereras internt (medel från årets affärsverksamhet).

Figur 1. Medelsanalys

Ur figur 1 fås följande medelsöverskottsprocenttal.

Utöver investeringar i anläggningstillgångar ger analysen också uppgifter om bindningen av medel i rörelsekapital. Ny upplåning, amorteringar av lån liksom annan extern finansiering redovisas öppet i avsnittet om finansieringsverksamheten. Medelsanalysen ger sålunda en samlad bild av finansieringskällor och orsaker till den likviditetsmässiga utvecklingen för företaget – förändringar i likvida medel.

Företagets resurser och begränsningar att finansiellt överleva är i grunden det avgörande för bedömning av företagets framtid. Den väsentligaste resursen och samtidigt begränsningen för detta är företagets förmåga att generera medel från årets affärsverksamhet, dvs att visa resultat (ge vinst). Det är också vinsten som ligger till grund för skatteberäkning och utdelning till aktieägare. Kopplingen till resultatet från medelsanalysen är lätt att göra och klargöra och sålunda beräkna ett resultat före bokslutsdispositioner samt nettoresultat.

RESULTATANALYS

En resultatanalys med utgångspunkt från medelsanalysen redovisas i figur 2. Intäkts- och kostnadsposter i medelsanalysen kompletteras däri med icke in- och utbetalningspåverkande poster, typ avskrivningar på byggnader och maskiner, nedskrivningar av aktier etc. Genom att ta hänsyn till sådana poster kan man sålunda nå fram till det resultat före bokslutsdispositioner, som krävs i delårsrapporten. Uppgifter om avskrivningar har företagen ofta lätt tillgängliga. De ändras inte så ofta och så behövs de ju för bl a kalkyleringsarbetet.

Figur 2 Resultatanalys

Aktiebolagslagen säger att företagen i delårsrapporten skall ge en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering. Beloppsuppgifter krävs i princip endast beträffande omsättning och resultat före bokslutsdispositioner. En kvantifierad sammanställning i en medelsanalys är sålunda något utöver den minimi-information som lagen kräver, men fråga är om det i en del företag inte kan vara lättare att sammanställa en medelsanalys än att göra ett delårsbokslut ur bokföringen.

NYCKELTAL

En delårsrapport bör hellre vara snabb och ange riktningen än sen och absolut korrekt. Att åstadkomma ett korrekt periodresultat kräver mycket av periodiseringar och avstämningar, som drar resurser och tar tid. Det kan kanske i vissa fall vara enklare att med utgångspunkt från förändring i likvida medel, förändringar i lånefinansiering och medel bundna i affärsverksamheten (rörelsekapital) samt uppgifter om investeringar i anläggningstillgångar, finansiella intäkter och kostnader etc bakvägen räkna ut vilka medel som har kommit från årets affärsverksamhet.

Uppgifterna torde normalt kunna hämtas direkt från bokföringens balans- och resultatkonton. Företagens redovisningssystem är dock inte alltid uppbyggda för en sådan löpande uppdatering av bokföringens konton att tillförlitliga uppgifter om rörelsekapitalet fås fram, t ex ej någon periodisk inventering av varulager eller löpande beräkning av löneberoende kostnader. En nyckeltalsberäkning över en längre tid, som visar hur stor del av omsättningsökningen under varje period, som binds i rörelsekapital kan då vara till hjälp. Ett företag som arbetar med oförändrade lager- och produktionsstyrningsmetoder samt betalningsvillkor gentemot kunder och leverantörer bör varje period normalt binda en ungefär lika stor andel av periodens omsättningsökning i rörelsekapital. För ett företag som de senaste fem åren bundit i rörelsekapital t ex 40 % av varje års omsättningsökning, bör sålunda vid en omsättningsökning av 100 000:- kronor under andra tertialet i jämförelse med första tertialet 40 000:- kronor stanna i företaget som ökat rörelsekapital, om förutsättningarna inte ändrats. Skulle omsättningen ha gått ner, frigörs rörelsekapital i motsvarande grad. En än bättre bedömning av bindningen av medel rörelsekapital kan man få med utnyttjande av nyckeltal för de individuella balansposterna, t ex varulager – lagrets omsättningshastighet –, kundfordringar – genomsnittlig kredittid etc.

Endast företaget självt kan bedöma om de historiska nyckeltalen är relevanta för de aktuella beräkningarna.

BEDÖMNING

I företag med en löpande uppdaterad huvudbok kommer ”medel från årets affärsverksamhet” fram som skillnaden mellan ”årets fakturering” (omsättning) och ”årets rörelsekostnader exkl avskrivningar”. Medelsöverskottet satt i relation till periodens omsättning ger ett nyckeltal – medelsöverskottsprocent – med hjälp av vilket rimligheten i de gjorda beräkningarna enkelt kan bedömas. En sådan jämförelse är speciellt av värde vid tillämpning av den ovan beskrivna schablonmetoden, där posten ”medel från årets affärsverksamhet” faller ut som en restpost. En sammanställning av nyckeltal över flera år (historiskt) utgör normalt ett bra underlag för rimlighetsbedömningen. Detta kopplat till företagsledningens kännedom om priskostnads- och marginalutveckling bör kunna ge en ganska tillförlitlig beräkning även då schablonmetoden används.

I boken ”Redovisningens MBL” ges en flerårsöversikt från AB Astras årsredovisningar för åren 1974–77 med följande nyckeltal för medelsöverskottsprocent, nämligen

I fallet Astra synes det sålunda rimligt att anse ca 11 % som en sannolik siffra för medelsöverskottsprocenten 1978. Företagets prognos samt lämnade tertialrapporter pekar också i denna riktning.

Låt sålunda medelsanalysen kompletterad med en resultatanalys bilda kärnan i delårsrapporten och ge de verbala kommentarerna utifrån denna samlade information. Det skulle göra det lättare för läsaren att värdera informationen och framförallt bli medveten om konsekvenserna för företaget av beslut, åtgärder och förändringar i verksamheten.

För gemene man är trots allt främst en rapportering av pengar in – pengar ut lättast att förstå – en koppling till den privata hushållningen.

Boris Carlsson, kanslichef, Bokföringsnämnden