Debatten om en mer löntagarinriktad företagsekonomi togs upp i BALANS nr 3/1979. Hans Karlsson, ekonom vid LO-skolorna Runö, sammanfattar i denna artikel den kritik som LO framfört av läromedlen på gymnasiet.

Erik Rydström tar upp en debatt om företagsekonomin i nr 3 av BALANS. Eftersom LO-skolans utbildning omnämns i det sammanhanget vill jag passa på att redovisa vår syn på bristerna i den traditionella företagsekonomin som den idag lärs ut på våra gymnasier.

De flesta elever kommer inte att bli företagare utan löntagare och konsumenter. Detta tillgodoses inte i ämnet företagsekonomi. Det är därför som LO och Kooperativa Institutet kritiserat läromedlen för att vara ensidigt företagar- och kapitalägarinriktade.

FÖRETAGSEKONOMINS INRIKTNING

Det gäller att inte bara utgå från traditionellt effektivitetsinriktade angreppssätt på ämnet utan sätta in företagsekonomin i ett socialt och politiskt perspektiv. Vad betyder företagens verksamhet för samhället som helhet? Vad produceras och hur går produktionen till? Särskilt viktig blir diskussionen kring produktionsresultatets fördelning och kring makt och styrning i det ekonomiska livet.

En grundläggande utgångspunkt är hur vi ser på och värderar arbetet. Här menar arbetarrörelsen, till skillnad mot den liberala teorin, att de anställdas arbetsinsatser lägger grunden för vinster och kapitalbildning i näringslivet. Arbetet måste därför överordnas kapitalintresset. De anställda måste få ett avgörande inflytande över besluten i företagen.

En ökad betoning av arbetets betydelse för produktion och levnadsvillkor bör ges i de olika delarna av ämnet företagsekonomi vare sig det gäller problemformulering, analysmetoder eller problemlösning.

INTRESSENTMODELLENS BRISTER

Den vanligaste utgångspunkten i gymnasielitteraturen brukar vara den s k intressentmodellen. Den brukar fungera som ett alibi för att samtliga intressenter ges plats i företagsbeskrivningen. Enligt intressentmodellen är företaget en koalition av intressenter som alla ställer krav på företaget. Det åligger företagsledningen att medla mellan intressenterna. Vad som inte behandlas i denna modell är för vems räkning företagsledningen medlar. Vad det egentligen rör sig om är att inplantera en företagsledarideologi i ämnet och lära eleverna att tackla och parera de olika ”utanförstående” intressenternas krav. Därmed blir angreppssättet på ämnet att se företaget ur företagsledningens och ägarnas synvinkel. De anställda, konsumenterna och samhället blir bara restriktioner på företagsledningens handlingsfrihet.

En annan aspekt av intressentmodellen är att intressenternas olika styrka och makt inte belyses. Därigenom blir modellen en ideologisk dimbildning för att undanhålla eleverna en beskrivning av de motsättningar mellan arbete och kapital som finns i vårt samhälle. Intressentmodellen används alltså för att lägga grunden till en falsk harmonisyn som inte stämmer med verkligheten. Skall företagsekonomin vara de anställda till hjälp vid demokratiseringen av företagen måste partsmotsättningarna vara klarlagda. De anställda måste veta att facklig kamp behövs för att uppnå förbättringar. Detta går inte att uppnå med företagsledarna som medlare i eventuella konflikter i företaget. Intressentmodellen kan alltså inte användas i sin nuvarande utformning.

FÖRETAGETS MÅL – VEMS MÅL?

Intressentmodellen understöder vinstmaximeringen som mål för företag. Från löntagarsynpunkt kan det knappast ses som målet för företagets verksamhet att ägarna ska ha största möjliga vinst. Undervisningen måste istället ifrågasätta vad vi ska ha företagen till. Istället för att låta vinsten vara ledstjärna borde löntagarnas, konsumenternas och samhällets krav på produktionen vara företagets mål. Därmed blir det ekonomiska utrymmet en restriktion istället för att vara ett mål i sig.

Det betyder också att man måste mäta resultatet av företagens verksamhet på ett mer mångfacetterat sätt. För vem och till vilken nytta produceras varorna? Under vilka produktionsvillkor sker framställningen? Hur är arbetsförhållandena såsom löner och andra ersättningar, sociala förhållanden, inflytande, arbetsmiljö, arbetstakt osv? Hur påverkar företaget den yttre miljön och samhällets satsningar på vägar, skolor, sjukhus och annan social service?

FÖRETAGSDEMOKRATI

Det är nödvändigt att skolan på ett utförligt sätt redovisar den senaste tidens företagsdemokratiska utveckling för eleverna. Det gäller då inte bara de nya lagarnas innehåll utan även lagarnas praktiska konsekvenser. Hur ska företagen kunna organiseras på ett demokratiskt sätt? De fackliga programskrifterna och avtalskraven bör kunna ligga som utgångspunkt. Vaksamhet krävs för att inte okritiskt anamma de strävanden som finns att utveckla organisationsteorin för manipulativa syften. Det läggs ned mycket arbete på sådant för närvarande. Dessa organisationsmodeller går ofta ut på att få de anställda att trivas utan att de får mer att säga till om. Det finns även skendemokratiska modeller som går ut på att försvaga de fackliga organisationerna. Det är därför viktigt att eleverna lär sig förstå vilka problem man som löntagare kan möta och att fackligt arbete är nödvändigt för att löntagarna ska få ett rättmätigt inflytande på arbetsplatsen.

PRODUKTIONSRESULTATETS FÖRDELNING

När det gäller produktionsresultatets fördelning är det lämpligt att utgå från ett partsneutralt överskottsbegrepp t ex förädlingsvärdet. Utifrån detta värde kan fördelning mellan kapital och arbete diskuteras (vinstandel och löneandel). Därefter kan vinstandelen analyseras närmare, t ex hur mycket som går till räntor, skatter och utdelningar och hur mycket som sparas och ökar förmögenheten i företaget.

Beträffande den traditionella synen på vinsten som ett bra effektivitetsmått finns givetvis anledning till kritisk diskussion. Förutom den ideologiska innebörden i begrepp som ”det arbetande kapitalets avkastning” och liknande, måste en bedömning av vinsten ta hänsyn till löneläge, art av produktion, konsumentnytta, prisnivå osv. I LOs utbildning använder vi som kompletterande mått nettoförädlingsvärdet (lön inkl sociala kostnader plus rörelseresultat efter planenliga avskrivningar) vilket ställs i relation till arbetsinsatsen i form av antal arbetstimmar eller årsarbetare. Detta mått utgår dessutom från uppfattningen att kapitalbildning och vinst är ett resultat av de anställdas samlade arbetsinsatser.

ANSTÄLLNINGSTRYGGHET – SAMHÄLLSKALKYLER

Som löntagare är det viktigt att sätta sig in i hur företaget fungerar och att kunna göra egna bedömningar av företagets utveckling och av de beslut som fattas. Det gäller att skaffa sig en bild över företagets ekonomiska situation och på så sätt i tid kunna upptäcka hot och möjligheter.

Vid t ex en nedläggning av en företagsenhet är det ofta fråga om ekonomiska kalkyler som beslutsunderlag. Resultatet kan vara avhängigt av vilka kostnader och intäkter som redovisas för den nedläggningshotade enheten. I detta fall kanske särkostnadstänkande och bortfallsanalys kan vara användbart för de fackliga representanterna. Företagen har många gånger felaktiga kalkylmetoder i sådana situationer, kanske av slentrian eller för att man vill missleda de anställda. Man tilldelar den hotade enheten så stora kostnader som möjligt för att det ska stå helt klart att den är olönsam och måste läggas ned. Detsamma kan gälla internprissättning och fördelning av samkostnader.

En företagsekonomisk kalkyl bör även kompletteras med en samhällsekonomisk kalkyl som väger in de kostnader en nedläggning skulle medföra för samhället. Eftersom det ofta inte omedelbart finns en alternativ sysselsättning för de anställda uppstår ett samhälleligt produktionsbortfall, en arbetslöshetskostnad. Det gäller att beräkna dessa samhällskostnader. Det kan visa sig vara stort samhälleligt slöseri att tillåta nedläggning. Dessutom kan nedläggningen orsaka onödigt mänskligt lidande. En samhällskalkyl har vid flera tillfällen visat sig vara ett stöd för de anställda. Sådana kalkyler kan användas som påtryckning på företaget. Genom att även presentera beräkningarna för de politiska instanserna kan de anställda få hjälp med att sätta press på företagsledningen att ordna alternativ produktion eller få ekonomiska stöd av olika slag.

Utgångspunkten för en sådan social kalkyl kan t ex vara att man för varje individ som berörs av nedläggningen låter de fackliga representanterna tillsammans med länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen göra en bedömning. Blir det lång eller kort arbetslöshet, omskolning, skyddat arbete, förtidspensionering, omplacering, flyttning till annan ort eller nytt arbete på orten? Därefter adderas effekterna. De icke-kvantifierbara konsekvenserna får sammanfattas i ord. Det antal månader eller år i troligt produktionsbortfall som framräknas kan multipliceras med motsvarande förädlingsvärde. Detta är ett uttryck för den samhälleliga alternativkostnaden för en nedläggning. Ofta blir det mycket stora summor det rör sig om. Det kan visa sig från samhällets synpunkt vara angeläget att producera något meningsfullt även om det inte företagsekonomiskt går med vinst.

Motsvarande utredningar av kvantitativa och kvalitativa effekter kan göras vid expansiva satsningar.

LÅNGSIKTSPLANERING OCH BUDGETERING

Ett effektivt medbestämmande för de anställda förutsätter insikter i företagets planering. Inflytande måste utövas i ett tidigt skede av beslutsprocessen. Det kan därför vara användbart att kunna ta sig an ett ofta ganska komplicerat budgetmaterial, fyllt av ekonomiska beräkningar, och kunna diskutera framtidsutsikterna när det gäller produkter, marknader, sysselsättning, teknisk utveckling osv. Vilka förutsättningar finns att klara försäljning och produktion? Hur ska eventuell produktivitetsökning åstadkommas? Är det fråga om skiftgång, övertid, hårdare arbetstakt, organisationsförändringar, nya maskiner osv? I vilken utsträckning beaktas löntagarnas krav på en bättre miljö och ändrade produktionsförhållanden? Är planerna överhuvudtaget realistiska? Vilka alternativ finns?

SOLIDITET

Soliditet är ett begrepp som det finns anledning att diskutera kritiskt. I samband med långsiktig och kortsiktig planering i företaget har ofta ägarkraven på viss soliditet stor betydelse för målformulering och slutligt val av produktionsinriktning. Om t ex utgångspunkten är att soliditeten skall höjas med några procentenheter får detta direkt effekt på hur stort lönsamhetskravet blir och därmed på vilka produkter och verksamhetsområden som uppfyller dessa krav.

Företag och kreditgivare bedömer ofta soliditeten på ett stelbent sätt vilket kanske beror på att så många läroböcker utan djupare analyser rekommenderar att det egna kapitalet (ägarkapitalet) bör uppgå till 40–50 % av det totala kapitalet. Det är alldeles klart att man inte kan formulera soliditetskravet så kategoriskt. Det måste istället bero på dels hur tillgångar av olika slag kan finansieras. Tillgångarnas varaktighet måste jämföras med skuldernas återbetalningstider. I det sammanhanget får man inte glömma pensionsavsättningarnas växande andel av företagens passivsida. Man måste göra klart för sig om soliditetsmåttet skall användas för att bedöma finansiell stadga, riskbuffert för långivare, förmögenhetsuppdelning på kapitalintressenter eller annat ändamål.

Begreppet soliditet innehåller givetvis också en social och politisk dimension. Hög soliditet och självfinansiering hos det privata näringslivet motverkar en utjämning av förmögenhets-, inkomst- och klassklyftor. Det är därför principiellt oacceptabelt att ställa upp på näringslivets krav på hög självfinansiering. Det är ett grundläggande fackligt dilemma att vilja upprätthålla en hög investeringsnivå och skaffa investeringsmedel åt företagen utan att samtidigt berika de privata kapitalägarna. Genom löntagarfonder och annan kollektiv kapitalbindning kan ett stort sparande kombineras med en demokratisering av det ekonomiska livet.

Inte heller ur näringspolitisk synvinkel är hög självfinansiering och soliditet önskvärd. En effektiv spridning av kapitalet förhindras och den bestående företagsstrukturen konserveras. Det är t ex inte säkert att framtiden tillhör de företag som hittills haft de största vinsterna. Investeringarna bör kunna prövas och styras av samhällsorgan i ökad utsträckning. Det gäller både investeringarnas inriktning och omfattning.

ÄGANDE OCH KAPITALFÖRSÖRJNING

De ägarformer som behandlas i gymnasielitteraturen är främst de som passar mindre privatföretag (exemplen handlar ofta om att starta företag). Även om vissa exempel härrör från aktiebolag med många anställda ses kapitalfrågorna främst ur aktieägarsynvinkel. Läromedlen förmedlar aktiekunskap i olika former, börsen beskrivs ofta som det enda sättet att få kapital trots att nyemissionerna idag endast svarar för en mycket blygsam del av kapitaltillskotten. Mer plats måste ges åt de kollektiva kreditorganen och stödformerna, de offentliga och kooperativa företagen. Löntagarfondernas framtida betydelse för kapitalbildning, sysselsättning och demokrati är här mycket viktig.

Med ägarfrågorna sammanhänger också frågor som rör koncerner, samgåenden, karteller och uppkomsten av multinationella företag, den privata maktkoncentrationen osv.

KONSUMENTERNAS BEHOV

Konsumenternas ställning sammanhänger ju med utvecklingen mot ökad företagskoncentration, styrd prisbildning och fåtalskonkurrens. Konsumenternas behov av goda varor till låga priser kommer här i konflikt med företagens ambitioner. Genom reklam och annan konsumentpåverkan styrs produktionsvalet efter vinstmaximeringskriteriet. Konsumenternas behov kommer i andra hand. Åtskillnad bör göras mellan behov och efterfrågan. Förutom att behoven kan manipuleras av företagen, är efterfrågan beroende av hur inkomsterna fördelas. Med en skev inkomstfördelning blir inte alla människors behov lika lönsamma för företagen att exploatera. Konsumentpolitik, konsumentkooperation måste diskuteras i skolan. Det gäller även marknadsföringens och kommersialiseringens betydelse för våra tankar, fördomar och beteenden.

FÖRETAGEN FÖR MEDBORGARNA

Företagen är till för alla samhällsmedborgare. Det betyder också att företagsekonomin måste kopplas till samhället som helhet. Effekterna av företagens verksamhet för det omkringliggande samhället måste belysas ingående, t ex företagsbeslutens betydelse för den regionala balansen, sysselsättningen, inflationen, valutakursförändringar. Företagsekonomin måste i tillämpliga delar kopplas till det ekonomiska systemets funktionssätt och därmed till frågan om hur den ekonomiska demokratin skall utvecklas i Sverige.

Hans Karlsson, ekonom vid LO-skolorna, Runö