Utbildningsdepartementet, Universitets- och Högskoleämbetet, Riksskatteverket och riksdagsman Jan Bergqvist har ombetts kommentera Sten Jönssons artikel ”Ekonomutbildningen är verkligen i fara!” införd i BALANS nr 6/1978. Kommentarerna återges här i nämnd ordning.
Det måste vara ett helvete att vara student, utropar prof Sten Jönsson i juninumret av BALANS.
Det är särskilt studenterna inom ekonomutbildningen som Jönsson tycker synd om. Jag tror att han – milt sagt – överdriver problemen.
Ekonomutbildningen är en av de utbildningar som under senare år varit föremål för stora omdaningar. Att mitt i detta förnyelsearbete slå fast att alla förändringar har varit till det sämre är omöjligt att göra och dessutom orättvist.
Det viktigaste måttet på de försämrade förhållandena är enligt Jönsson att undervisningsvolymen inom den externa redovisningen minskat. Detta hänger säkert inte enbart samman med – som Jönsson tror – budgetproceduren. En viktigare förklaring är istället det faktum att det pågår en omvärdering av redovisningsbegreppet som leder till nya infallsvinklar till ämnet.
Färdigheter som att kunna upprätta koncernbokslut enligt poolingmetoden, komplicerade skattetekniska redovisningsregler och andra mer konventionella redovisningstekniska övningar har kommit att nedprioriteras till förmån för kunskaper inom den interna redovisningen och kring informationssystems betydelse i redovisningen.
De intressanta tabeller som Sten Jönsson också publicerade styrker detta. Vid sidan av den elementära redovisningen är internredovisningens inslag i undervisningsvolymen i huvudsak konstant medan fördjupningen inom externredovisningen fått minska.
Därmed har jag inte sagt att Sten Jönsson skulle ha fel i sin uppfattning att det traditionella redovisningsämnet just nu är så svagt att viktiga baskunskaper går förlorade. Förhåller det sig så är läget givetvis bekymmersamt.
Men det är viktigt att de unga ekonomerna med redovisning som specialgebit inte sätter på sig skygglappar i sitt sätt att se på redovisningsämnet. Rektor Per-Jonas Eliæson på Handelshögskolan uttryckte det i Veckans Affärer i början av oktober ungefär som så att den revisor som blint tror på vad som står i böckerna och ser sitt jobb som ett hantverk, samtidigt som han eller hon struntar i att självständigt analysera de ekonomiska problemen, den ekonomen är förlorad för världen.
När jag läser Sten Jönssons artikel frestas jag att kommentera en rad ytterligare saker. Nu är det inte min sak att ha åsikter om en enskild utbildningslinjes uppläggning. Sådant beslutas lokalt – det är en av de bärande idéerna bakom den nya högskolan. Om jag ändå personligen skall våga mig på att kommentera uppläggningen av ekonomutbildningen är det några saker som bör framhållas.
Fördjupningsmöjligheter måste alltid stå till buds även vid en omfattande och bred grundutbildning. Därför är det angeläget att söka förmå antalet ekonomstuderande som också läser på 60-poängsnivån att bli fler.
En nyutexaminerad civilekonom med betyg på 60-poängsnivå har givetvis en bättre kompetens än 40-poängsstudenten och därmed bättre förutsättningar för att kunna göra sig gällande på arbetsmarknaden. Med fler studerande på 60-poängsnivå förbättras givetvis också förutsättningarna för en framgångsrik forskarrekrytering.
Men även för de studerande som endast läser upp till 40 poäng bör fördjupningsmoment i möjligaste mån erbjudas i studierna. Här tror jag särskilt att rätt upplagda och verklighetsnära praktikfall för många kan vara stimulerande och lärorika.
Ett annat angeläget område inom ekonomutbildningen gäller önskemålet av en internationalisering av ämnet. I den öppna värld vi lever och trivs med måste också unga svenska ekonomer kunna hävda sig internationellt. Förutsättningen är då dels att utbildningen givits en internationell inriktning, dels att de utexaminerade behärskar ett eller flera språk. Inom högskolan bedrivs därför en särskild internationellt inriktad ekonomutbildning vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg. Även om vi hoppas mycket av dessa utbildningar är det önskvärt om även den reguljära ekonomutbildningen ges ett väsentligt internationellt perspektiv. Ett sätt kan vara ett flitigt användande av de ofta utmärkta engelskspråkiga litterära standardverken.
Professor Jönssons dödförklaring av den nya högskolan finner jag orättvis och enkelspårig. Visst har den nya högskolan många brister men reformen hade också många kvaliteter. En bevarad fri sektor, en vidgad intagning, en decentraliserad högskoleorganisation både vad gäller utbildningens lokalisering och beslutsgångarna mm.
Men som nämnts finns det en del brister också. Därför har en grupp inom kanslihuset under statssekreterare Bert Levins ledning och med företrädare för alla de tre regeringspartierna nyligen tillsatts med uppgift att bl a bedöma i vad mån den nya högskolan infriar de förhoppningar som knutits till reformen.
Kanske borde Sten Jönsson väntat något med sina rallarsvingar.
Utbildningsminister Jan-Erik Wikström