Ekonomutbildningen är verkligen i fara!

Vad händer med ekonomutbildningen? Professor Sten Jönsson, Göteborgs universitet, erinrar här om att något måste göras för att återföra ekonomutbildningen till en resursstandard jämförbar med den som fanns för 10 år sedan. Vem tar på sitt ansvar att bevara kvaliteten på utbildningen?

Men ingen tycks ha ansvaret. Arbetsgivarna och de professionella organisationerna borde verkligen hjälpa oss att återföra ekonomutbildningen till en resursstandard som kan jämföras med den som rådde för säg 10 år sedan. Problemet är som sagt att ingen tycks ta som sitt ansvar att bevara en rimlig kvalitet i utbildningen.

Ta till exempel budgetproceduren (som jag antagligen helt missuppfattat). Där går det till så att departementet, efter att ha tagit undan medel för sina behov, gör någon prioritering. Sedan tar UHÄ undan medel för sina behov och gör någon prioritering varefter budget går till regionstyrelserna som naturligtvis måste bygga upp en organisation så att man får ordentliga föredragningar av ärendena. Efter att ha prioriterat högskoleutbildning på nya orter och reserverat medel för detta är vi redo att låta budget gå till högskolestyrelserna som klart inser behovet av att förstärka förvaltningen; vi har ju fått ett så krävande budgeteringssystem med många nya intressenter och en komplicerad struktur. Dessutom har ju automatiken tagits bort så man måste hålla en resursreserv för fel prognoser. Personalfrågorna har ju genom lagen om anställningsskydd och MBL blivit svårare, vilket också kräver förstärkning. Universitetsbiblioteket är ju en basresurs som måste vidmakthållas, men sedan kan resten av resurserna via linjenämnderna oavkortat gå till utbildning och forskning. Vad blir följden? Jo, en liten prutning som budgetdepartementet har alla skäl att tro kommer att kunna absorberas av högskoleväsendet, får ett förfärande genomslag på utbildningen. Se bara på följande sammanställning för företagsekonomi (Redovisning & finansiering) i Göteborg. (Se figur 1.)

Figur 1

Undervisningsvolym i timmar per student på A- och B-nivå (dvs 0–40 poäng)

Beteckningar:

****** Bokföring och elementär redovisning.

++++++ Internredovisning

Externredovisning

Kommentarer till figuren:

Först konstaterar man att den blivande civilekonomen under sitt första företagsekonomiår utsattes för 226 timmar undervisning i redovisning under läsåret 1966/67 (vilket då, på Handelshögskolans tid, inkluderade ganska mycket skatterätt) medan han/hon idag får 104 timmar – mindre än hälften. Vad innebär det? Från en undervisningsvolym på 20 timmar per vecka är vi nere i 6 timmar. Det måste vara ett helvete att vara student! Att aldrig ha möjlighet att lära känna sina kurskamrater, att plugga så mycket hemma (kursstoffet har ju knappast minskat!) det finns ju ingen plats för studenter att arbeta på vid Universitetet, att ingå i ett kollektiv som läraren måste försöka få snabbkontakt med! Ett kollektiv som hela tiden växer! Det tillhör sektorn för fri intagning! Anmälningslistan för nästa tentamen i externredovisning passerade nyss mina ögon – 411 anmälda (plus ett okänt antal ute i regionen!)! Vilket främlingskap! Vilket rättningsarbete!

Ett förhållande som inte framgår av figuren är den snabba nedgången under de två sista åren. Inför 77/78 var vi nödsakade att skära ned undervisningsinsatsen per kurs med ca 20 %. Vi har haft ett ambitiöst kursutvecklingsprojekt under det gångna läsåret, som entusiasmerat och lett till klara förbättringar, men nu står vi inför 78/79 med hot om ytterligare nedskärningar. Vi saknar möjligheter att planera vår verksamhet för nästa läsår. Lägg märke till att företagsekonomi, särskilt redovisning, är ett färdighets- och övningsämne.

Vad bör göras? Här är det uppenbarligen fråga om en situation som uppfordrar till omprövning av verksamheter som är mindre angelägna – i sann nollägesbudgeteringsanda! Skall vi fortsätta med kurser ute i regionen? Är det t ex rationellt att sätta en lärare på tåget till Karlstad 6.5, låta honom/henne ha en föreläsning 11–13 och komma tillbaka 18.50 med 2 timmars tjänstgöring som resultat? Nej, låt vederbörande ”dra av” 6 timmar i ett svep, eller varför inte 12 – man kan ju vädra och låta studenterna röra på sig under rasterna! Men har inte Karlstad egen lärarpersonal? Jo visst och de gör ett bra jobb, men ingen människa kan täcka hela det företagsekonomiska området och de är för få. Man skulle kanske i stället inställa vår insats i t ex systemvetenskaplig linje, den är ju ganska marginell för oss! Just det, marginell, där frigörs inga resurser och dessutom är den inte marginell för statistiska institutionen, som kanske drabbas om inte vi ställer upp. Men kvällsundervisning då? Den är ju dyrare än annan undervisning? Nej, det är inte populärt i högskolestyrelsen.

Men nog måste det finnas något att dra in på i en så stor verksamhet som företagsekonomi, hela huset är ju fullt av personal, någon slack finns säkert! Vad kan man säga? När en undervisande institution skär ned på undervisningen, är det då inte rimligt att tro att det mesta har prövats?

Vart vänder man sig? Linjenämnden? Den har ju kvalitetsansvaret för utbildningens innehåll – men förfogar inte över några egentliga resurser och ansvarar ju bara för sin linje. Säg den linjenämnd som föreslår att dess linje bör bantas och på sikt läggas ned! Högskolestyrelsen då? Den får säkert likadana klagomål från alla ämnen och kan bara hänvisa till de resurser den tilldelats, vilket knappast räcker till att täcka de löner som redan besatta tjänster kräver. Facket – måste bevaka tjänsteärenden. Studenterna – har svårt att veta vad de hade kunnat få i stället och har dessutom inte tid. De har för övrigt sämre representation (i antal platser i olika organ) än tidigare. Representanterna för allmänintresset – vårt enda hopp! Se vår nöd!

Själv har jag heller inte med saken att göra! Jag skall ägna mig åt forskning och forskarutbildning!

Sten Jönsson, professor, Göteborgs universitet