Finansanalysen – en modell av företaget

Diskussionen om finansanalysens utformning inleddes av Hasso Strandberg i BALANS nr 1/1978. Mats Åkerblom vid Uppsala universitet framhåller i denna artikel att finansanalysen bör ge en pedagogiskt väl utformad beskrivning som skall kunna visas som en modell av det enskilda företaget.

Årsredovisningen är en beskrivning av ett företags verksamhet och tillstånd. Resultaträkningen skall visa resultatet ur olika aspekter: operativ verksamhet, finansiell verksamhet, skattesituation etc. Balansräkningen skall visa företagets tillgångar och skulder i ett givet ögonblick. Dock ger varken balansräkningen eller resultaträkningen någon god beskrivning av vad som skett i företaget under en viss period. Detta är finansanalysens uppgift, och dess förmåga att ge en sådan beskrivning är ett mått på dess värde. Därav följer, att den måste visa alla väsentliga finansströmmar genom företaget, t ex fakturering och lönekostnader.

Med tanke på den starkt vidgade läsekrets som årsredovisningen vänder sig till bör finansanalysen ge en pedagogiskt väl utformad beskrivning: den skall kunna visas som en bild, som en modell av det enskilda företaget.

Vid företagsekonomiska institutionen i Uppsala har undervisningen sedan 1968 utnyttjat en sådan modell för finansiell planering och finansanalys (Finansanalys, Uppsala 1970, stencil, 19 s). Bilden kompletterar en siffermässig uppställning enligt samma modell och skall vara proportionell till beloppen. En sådan bild kan med fördel tas in i årsredovisningen. Ett exempel ges i figur 1 (se Balans 6/1978 sid 10). Bilden blir mindre tydlig i detaljer i denna skala, men den skänker läsaren en blick för proportioner: en höjning av salupriserna med 1 % betyder mer för företagets finanser än att slopa utdelningen, 4 % är mer än ränta, skatt och utdelning tillsammans etc.

Den siffermässiga uppställningen (figur 2) är ungefär densamma som den Jill Elmgren-Warberg presenterade i BALANS nr 3/1978. Skillnaderna är mindre viktiga än den gemensamma ansatsen, men några kan kommenteras.

Figur 2

Finansanalysen skall beskriva effekter av beslut om investeringar och finansiering. Endast om den gör detta kan den tjäna som uppföljning av – och som utgångspunkt för – finansplanen. Därför skall den visa effekter av investeringsbeslut för sig (fakturering, varuförbrukning, löner samt t ex ränteintäkter) och effekter av finansieringsbeslut för sig (räntekostnader, skatter, utdelning). Investeringsbesluten bör avse all kapitalbindning, även i kundfordringar, varulager och likviditet.

Det är av flera skäl dags för en ordentlig satsning på finansanalys. Ett skäl är de snabba prisrörelserna som företagen utsättes för. Balans- och resultaträkningar samt medelsanalysens nyckeltal blir delvis meningslösa utan omfattande justeringar, men finansanalysen kan med en enkel justering ge en korrekt bild av skeendet. Som Boris Carlsson nämner, kan finansanalysen även lätt användas för att illustrera prisrörelsernas ökade krav på finansieringen.

Det är av stort värde, att Hasso Strandberg startade denna debatt i BALANS nr 1/1978. Hans tankar kan tillsammans med följande debattörers ge ett underlag för den revision av FARs rekommendation om finansanalyser som förestår.

Mats Åkerblom, Uppsala universitet