En doktorsavhandling om det sociala bokslutet har lagts fram vid Stockholms universitet. Författarna, Agneta Stark och Jan-Erik Gröjer, ger i denna artikel en bakgrund till området social redovisning och lämnar en sammanfattning av den praktiska delen av deras arbete.
Samhället ställer krav på att företag skall lämna information, i olika former och för tillgodoseende av olika intressen. Den viktigaste rapporten, den som lämnas av alla företag och den som är tillgänglig för alla bedömare, oavsett vilken ställning de har, är den externa årsredovisningen.
Den nuvarande externa rapporteringen är baserad på en lång utveckling. Redovisningen har ständigt förändrats allt eftersom nya inslag i kultur och näringslivsutveckling har ställt nya krav. Ett aktuellt exempel på detta är inflationsredovisning. Varje förändring innebär att felen i redovisningen till en början ökar, på grund av att de nya instrumenten inte är fullständigt utprovade när de tas i bruk och på grund av bristande vana hos användarna. Dessa fel är förmodligen oundvikliga inslag i redovisningsutvecklingen.
Under senare år har nya krav ställts på företagens samhällsansvar. Krav på miljöhänsyn, god arbetsmiljö för de anställda, goda produkter och välskötta kommunrelationer är inte i sig nya, men de riktas nu med mycket större kraft mot företagen än någonsin tidigare. Nya lagar på dessa områden och som också stärker de anställdas ställning i företagen är bland annat uttryck för den ändrade synen på vad företag skall ansvara för och skall göra.
Denna ändrade samhällssyn gäller inte enbart företag och företagandets villkor. Den har också gällt både vad som är mått på en nations välfärd och hur individerna ser på sina liv och på vad de vill ha ut av sitt arbete och av sitt liv.
Tablå 1 visar något av den diskussion som under senare år förts om redovisning på olika nivåer. På nationsnivån har frågor om BNP-måttets lämplighet lett till olika justeringar av detta (MEW, Measure of Economic Welfare är ett sådant försök där man försöker justera BNP för sådana faktorer som ingår i denna men som inte är ett uttryck för välfärd). På individnivån har livskvalitetsbegreppet ställts vid sidan av livskvantiteten och olika mätningar av livskvaliteten har företagits, exempelvis med användning av sociala indikatorer (variabler som beskriver områden som boendestandard, hälsovårdsstandard och fritidsstandard).
Tablå 1 Redovisning på olika nivåer
Redovisningsnivå (-enhet) | Redovisningssätt (exempel på mått inom parentes) | ||
|---|---|---|---|
Nation | Nationalräkenskaperna (BNP) | Nationalräkenskaperna (BNP, MEW?) | Social redovisning? (Sociala indikatorer plus MEW) |
Organisation | Traditionell extern redovisning (Räntabilitet) | Traditionell extern redovisning + diverse osystematiserade sociala data | Social redovisning? (Flermålseffektivitet) |
Individ | Övervägande livskvantitet och (Inkomst och konsumtionsnivå) | Livskvantitet livskvalitet (Levnadsstandard) | Övervägande livskvalitet? (Sociala indikatorer) |
1977 | tid |
På organisationsnivån har den traditionella externa redovisningen kompletterats med olika data av ”social” karaktär. Flertalet stora svenska företag har idag i sin årsberättelse rubriker som ”Personal”, ”Miljövård” eller ”Företaget i samhället”. Dessa rubriker kan ses som svar på organisationsnivån på den kritik som riktats mot en effektivitetsbedömning av företagen på enbart penningmässiga data. Svårigheterna med dessa ”sociala” data är att de inte lämnas efter en fast mall vilket omöjliggör jämförelser mellan olika år.
KLASSIFICERING AV GJORDA FÖRSÖK
Debatten och försöken kring en utvidgad företagsredovisning, ofta kallad ”social accounting”, ”societal accounting”, ”socioeconomic accounting” började i USA i början av 70-talet. Det var också i USA som de första tillämpningarna publicerades. Under de senaste åren har emellertid de europeiska försöken blivit fler, och där har nu metodutvecklingen blivit intensiv. De europeiska försöken, främst de franska och tyska, har också gått andra vägar än de amerikanska. I vårt arbete har vi använt en indelning av de olika försöken som grundar sig på dels om beskrivningen gäller hela företagets verksamhet eller en del av den, dels om enbart pengar eller även andra mått används och dels ur vems synvinkel beskrivningen görs (ur företagets – ägarnas, ur någon grupps eller ur någon allmän samhällssynvinkel). Vi har tagit fram denna indelning för att i någon mån försöka reda ut den begreppsförvirring som råder, där exempelvis ”social accounting” och ”social audit” fått betyda samma sak. Vi delar in försöken i fem klasser – klassificeringen är gjord utifrån den traditionella externa redovisningen (den inre cirkeln) som vi betraktar som en del av en fullständig social redovisning. (SRR betecknar ”social resultaträkning” och ST ”social tillståndsbeskrivning”.) (Se figur 1)
Figur 1
Social PR; endast de för människa och samhälle mest positiva sociala effekterna av företagets verksamhet redovisas.
Sociala kostnader; de kostnader redovisas som företaget inte anser nödvändiga för affärsverksamheten utan som satsas av ”sociala skäl” (jfr filantropi).
Sociala program; beskrivning av kostnader för ett företags sociala program och måluppfyllelsen av programmen i programtermer.
Sociala rapporter; beskrivning av det sociala resultatet och/eller tillståndet i företaget och dess omgivning.
Social redovisning eller social revision med helhetsansats; både penningmässiga och icke penningmässiga resultat och tillstånd redovisas samt, vid revision, värderas resultatet mot företagets mål eller mot samhällsmål.
Social PR är ingen ny företeelse. De flesta tillämpningarna är amerikanska. De framkom som svar på social kritik i början av 70-talet när exempelvis företag kritiserades för att de tillverkade krigsmateriel, skadliga eller miljöfarliga produkter etc. Sociala kostnader svarar också huvudsakligen mot amerikanska förhållanden. Vid rapportering av sociala program finns möjlighet till viss effektivitetsbedömning av företagets insatser i och med att även måluppfyllelsen av det sociala programmet beskrivs. Sociala rapporter betecknar försök att beskriva företagets ”sociala resultat” eller ”sociala tillstånd” (skilt från penningmässigt resultat och tillstånd).
Modeller med helhetsansats försöker integrera den ”sociala” delen av verksamheten med den ”kommersiella” delen i rapporten. En heltäckande sådan beskrivning måste förmodligen ses som ett mål, som knappast kan nås. Vid revision tillkommer dessutom en bedömning av de rapporterade uppgifterna mot några slag av mål, företagsmål eller samhällsmål.
Sammanfattningsvis ser vi i stort sett två olika vägar att arbeta efter när det gäller att utveckla en modell som beskriver effekterna av ett företags verksamhet:
att genom en social rapport komplettera den traditionella redovisningen genom att beskriva de icke penningmässiga effekterna av ett företags verksamhet. (Detta kan revideras i ett andra steg.)
att genom en social redovisning på ett integrerat sätt beskriva effekterna av ett företags verksamhet. (Detta kan revideras i ett andra steg.) Här har man återigen gått två olika vägar, att
arbeta med enbart en penningmässig enhet
arbeta med flera måttenheter.
Vi ser dessa vägar som möjliga med undantag för 2 a, dvs att försöka använda pengar som enda måttenhet. Det mest kända exemplet på denna väg, konsultföretaget Abts sociala balans- och resultaträkning, har inte fått några efterföljare i Europa och mycket få i USA. Mycket information förloras genom översättningen till pengar och det är svårt att klara de etiska problem som otvivelaktigt uppstår när t ex anställda värderas i pengar.
SOCIALA RAPPORTER
Frankrike har redan valt den förstnämnda vägen genom den nyligen antagna lagstiftningen om social rapportering. Norge är ett föregångsland vad gäller krav på redovisning av arbetsmiljön. I den nya aktiebolagslag som gäller från den 1 januari 1977 står i §§ 1 och 2 följande: ”Dersom selskapet sysselsetter mer enn 10 arbeidstakere, skal årsberetningen inneholde en redegjørelse om arbeidsmiljøet, og en översikt över hvilke tiltak som er iverksatt på dette området”.
Den franska lagen, daterad den 12 juli 1977, fastställer att företag med minst 750 anställda skall framställa en social rapport (le bilan social) varje år fr o m 1979 (avseende verksamhetsåret 1978). Fr o m 1982 (avseende verksamhetsåret 1981) gäller detsamma för företag med minst 300 anställda. Lagen utgör ett led i en omfattande reformering av franskt organisations- och näringsliv.
Det franska arbetsmarknadsdepartementet anger tre syften för den sociala rapporteringen:
Information, dvs behovet att känna till anställdas situation på arbetsplatserna.
Samförstånd, dvs behovet för arbetsmarknadsparterna att ha ett gemensamt och tillförlitligt informationsunderlag om anställdas förhållanden.
Planering, dvs behovet av en nulägesbeskrivning som bas för framtida förändringar.
Den sociala rapporten är begränsad till att behandla endast de anställda och deras förhållanden på arbetsplatsen. Den skall på begäran delges alla anställda men extern rapportering utöver detta är frivillig. Lagtexten anger bara rubriker att behandla i den sociala rapporten. Det är tillämpningsföreskrifterna (les décrets d’application) av den 8 december 1977 som den sociala rapporten specificeras i detalj. (I stället för att återge den franska originaltexten som återfinns i bl a ”Revue Française de Gestion” nr 12–13 1977, har vi valt att visa en sammanfattning gjord av ”Financial Times, World Accounting Report”, February 1978.) (Se figur 2)
Figur 2
I EMPLOYMENT
11. Payroll
Total workforce as at 31/12 (I)
Permanent work force (I)
Number of employees with a limited term contract (I)
Monthly average work force (I)
Breakdown of the total workforce as at 31/12 (I)
by sex (I)
by age (I)
by seniority (I)
by nationality (I)
by qualifications (II)
12. Outside workers
Number of employers of an outside enterprise
Number of trainees and apprentices
Monthly average number of employees hired from a temporary job agency
Average term of contracts with temporary job agencies
13. Hiring policy
Number of employees hired/permenent contract
Number of employees hired/limited term contract (I)
Number of employees hired/that are younger than 25 (I)
14. Leavers
Total leavers (I)
Resignation (I)
Lay-offs for economic reasons (I)
Other lay-offs (I)
Termination of limited term contracts (I)
Leaves within the probation period (I)
Moves from one factory to another (I)
Voluntary retirements (I)
Deaths (I)
15. Promotion
Number of employees promoted in the year (I)
16. Unemployment
Number of employees temporarily unemployed (I)
Total unemployed hours – indemnified (I)
– unindemnified (I)
Number of employees temporarily unemployed due to weather factors (I)
Total unemployed hours due to weather factors (I)
17. Disabled and handicapped
Number og disabled employed
18. Days of absence
Number of theoretical working days (I)
Number of absence days/sickness (I)
Analysis of duration of sickness (I)
Number of absence days/industrial injuries (I)
Number of absence days/motherhood (I)
Number of absence days/other causes (I)
II WAGES AND RELATED COSTS
21. Wage bill
The enterprise has option between: (giving the ratio of:)
A
Total wages (annual) / Average monthly workforce
Average wage for December (for permanent workforce) excluding non recurrent premiums.
B
Average monthly wages
Share of non-recurrent premiums in wages
Wage grid
22. Wage hierarchy
The enterprise has the option between:
A
Average wages of 10% best paid persons / Average wage of 10% least paid persons
B
Average wage of executives / Average wages of workers
total amount of 10 best paid persons wages
23. Wage calculation
% workers paid on efficiency
% workers paid on time posted
24. Ancillary costs
Social benefits (detailed)
Total expenditure on temporary new job agencies
25. Total wages cost
Wages and related costs
Value added on turnover
”Employee participation”
total amount of the ”participation” Average amount of benefits for employees
% of share capital owned by employees through ”participation schemes”
III HEALTH AND SAFETY CONDITIONS
31. Industrial injuries and road accidents
Rate of frequency
Number of injuries involving sick leave
Rate of seriousness
Number of days lost
Number of permanent disablements
Number of deaths
Number of road accidents
Number of accidents happening to temporary agencies personal
Rate of ”industrial injuries” in the social Security contributions
32. Allocation of casualties to:
Manufacturing risks
Falls
Machines
Handling and storage
Others
33. Industrial sickness
Number of industrial diseases in the year
Number of employees suffering from industrial diseases
Number of manufacturing processes that can involve industrial sickness
34. Health and Safety committee
Members of HS committees
Number of meeting of the HS committee
35. Safety costs
Staff trained in the year
Costs incurred for improvement of safety conditions
Percentage of implementation of safety programmes
Number of specific safety programmes
IV OTHER WORKING CONDITIONS
41. Working hours
Average weekly posted working hours of workers and clerks (I)
Employees entitled to special rests (I)
Employees entitled to flexible hours (II)
Part-time employees (I)
Employees entitled to 2 consercurive rest days (I)
Average holidays (I)
Number of paid public holidays (I)
42. Work organisation
Workers with night/day jobs
Workers older than 50, with night/day jobs
Workers at factory belts
43. Working conditions
Employees working continuously in noise (more than 85 decibels)
”Map of noise” in each workshop
Employees suffering from heat
Employees working outside
Number of tests made on toxic products
44. Working organisation improvements
Experiments conducted to improve the organisation
45. Costs incurred to improve labour organisation
Cost incurred to improve labour organisation
Rates of implementation of the previous year programme
46. Factory physician
Number of clinic examinations
Number of other examinations
Time spent by the physician on analysis of factory environment
47. Inept employees
Numbers of workers found inept to perform their job
Number of employees shifting to another job
V TRAINING
51. Training
Percentage of wages cost allocated to training
Amount devoted to training – internal training
– training by outside contractors
– contribution to funds
– payment to the Revenue Service
Number of trainees (II)
Number of training hours (II):
– Paid
– Not paid
Breakdown by nature of training: adaptation, professional training, general knowledge (languages..)
52. Training leavers:
Number of employees entitled to paid training leavers
Number of employees entitled to unpaid traning leavers
Number of employees not allowed to leave for training
53. Apprenticeship
Number of apprenticeship contracts entered into
VI INDUSTRIAL RELATIONS
61. Representatives of employees
Constitution of the workers council’s with indication of the trade unions represented
Participation in the elections
Total ”credit hours” allocated to the representatives
Number of meetings of personnel representatives
Acts and content of the collection agreements entered into
Number of persons entitled to a leave for ”workers education” (education given by trade unions).
62. Information and Communication
Hours devoted to the various personnel meeting
Main features of the communication system
Main features of the indivisual interviews systems
63. Disputes on industrial law
Resort to non judicial solutions
Decisions by the ”inspector of work” during the year
Number of court proceedings against the enterprise.
VII OTHER WORKING CONDITIONS
71. ”Social benefits”
Financing of the workers council activities
Other expenditures incurred by the enterprise housing, transport, catering, leisures etc
72. Other social expenditures
Other medicare services (direct or through funds)
Other retirement and pension plans
Other equipment
När man bedömer den franska formen för social rapportering bör man hålla i minnet att motsättningarna mellan parterna på den franska arbetsmarknaden sannolikt är betydligt större än vad som är fallet i Sverige. Genom den sociala rapporteringen försöker man skapa en grund för konstruktiv dialog mellan parterna. En fördel är då, som i det här fallet, att data är lätta att verifiera. Liksom vad gäller affärsredovisningen kan man fråga sig om det hårda verifieringskravet leder till informationsfattiga mät- och beskrivningssätt. Sett i ett vidare perspektiv är det att beklaga att den sociala rapporteringen inte behandlar intressegrupper som konsumenter, kommuner etc. En utvidgning av rapporteringen kan självfallet följa i ett senare skede.
SOCIAL REDOVISNING MED HELHETSANSATS
Den väg som ovan beskrivits som 2 b, dvs en integrering av den sociala och den penningmässiga delen av verksamheten, med användande av flera måttenheter, har en grupp stora tyska företag använt. I gruppen ingår bl a BASF AG, tyska Shell och Steag AG. I den ansats som man inom gruppen enats om för en ”Sozialbilanz”, ingår dels som en central del en mervärdesanalys, dels verbala beskrivningar av företagets påverkan på delar av omgivningen.
Det arbete som vi själva utfört tillsammans med två svenska företag, Fortiakoncernen och Gränges Nyby AB, har resulterat i rapporter för dessa företag för år 1976. Vår ansats innefattar också en mervärdesanalys, men går längre än de tyska förslagen vad gäller rapportering av data som inte omräknas i pengar.
Vårt arbete har bedrivits i tre steg:
Mervärdesanalys i pengar, med företaget som redovisningsenhet. Mervärdets fördelning på olika intressenter tas fram. (Den streckade pilen till konsumenterna avser att betona svårigheterna att beskriva relationen företag – konsument inom mervärdesanalysens ram.)
Rörelseintäkter
– Leverantörskostnader
– Planenliga avskrivningar
–––––––––––––-
Mervärde på rörelsen
+ Finansiella intäkter
– Finansiella kostnader
+ Extraordinära intäkter – Extraordinära kostnader
Årets erhållna mervärde =
= Årets fördelade mervärde
–>Anställda
–>Kommuner
–>Landsting
–>Statliga myndigheter
–>Yttre miljö
–>Företagsägare
–>Kvarhållet i företaget
–>Konsumenter
Ytterligare poster i pengar tas fram, med intressenten som redovisningsenhet (här byter vi synvinkel och ser företaget ur intressentens synvinkel och registrerar sådant som inte kommer in i företagets bokföring men som är penningeffekter av företagets verksamhet och som registreras hos intressenten på något sätt. Ett exempel är kommunens kostnader för tillsyn av företagets miljöanläggningar).
Poster som inte uttrycks i pengar tas fram, med intressenten som redovisningsenhet. Vi behåller här intressentperspektivet och belyser inslag i företagets utbyte med intressenten som är viktiga för dennes måluppfyllelse. (Exempel är de anställdas utbyte i form av arbetsmiljö och arbetstillfredsställelse. Använda enheter är här tekniska mått på exempelvis buller, damm och andra störningar i arbetsmiljön, dels enkätdata.)
Efter det tredje steget kan de olika resultaträkningar som tagits fram, en för varje intressentgrupp, inte läggas ihop till ett enda samhällsresultat, vilket är en konsekvens av de många måttenheterna.
Vi har arbetat med den vanliga balansräkningen och finansieringsanalysen som givna inslag i den externa redovisningen och endast inriktat oss på en resultatrapport. I resultatrapporten har vi också försökt beskriva de händelser under året som påverkat en viss post. Detta har gjorts i form av löpande kommentarer till de olika posterna.
De delar av rapporten som enligt vår uppfattning blivit mest fullständiga när det gäller att beskriva utbytet företaget – intressenten gäller anställda och yttre miljö där kunskapen allmänt sett är relativt stor och mätningar regelbundet utförs i flertalet större företag. De områden där vi haft störst svårigheter och heller inte kommit så långt är kommunrelationerna och konsumenterna. Företagets kommunkontakter sker till stor del informellt, och ett beskrivningssätt för det har varit svårt att finna. När det gäller konsumenterna – kunderna är dessa oerhört väsentliga för företaget, man kan kalla dem basen för företagets existens, och öppenhet när det gäller produkters positiva och negativa effekter och kvaliteter är ett känsligt och svårt område. Detta senare torde gälla alla företag, vilket gör att detta område kommer att kräva mycket arbete innan man kommer fram till ett beskrivningssätt som både är informativt och kan godtas av dem som tillverkar och säljer produkterna.
I denna artikel har vi givit en bakgrund till området social redovisning, en översikt av vissa viktiga utvecklingslinjer samt en kort sammanfattning av den praktiska delen av vårt arbete. I en kommande artikel avser vi att ta upp vissa teoretiska aspekter samt att diskutera revisorernas möjliga roll inom området.
Jan-Erik Gröjer och Agneta Stark