På uppdrag av Bokföringsnämnden (BFN) har Lars-Erik Forsgårdh och Erik Eklund, EFI, undersökt ”Börsföretagens redovisning av prisförändringars inverkan på resultat och ställning”. En arbetsgrupp inom BFN har efter att ha tagit del av undersökningsresultaten beslutat att nämnden f n inte bör utge någon rekommendation om inflationsjusterad redovisning. Arbetsgruppen vill avvakta den vidare utvecklingen av praxis. I nedanstående artikel presenteras och kommenteras undersökningsresultaten av Lars-Erik Forsgårdh och Erik Eklund.
INLEDNING
Den information om prisförändringar, som återfinns i företagens årsredovisningar, är ofta ospecificerad och mycket allmänt hållen. Dessutom varierar kvalitén kraftigt mellan olika företag. En mycket stor del av företagen nämner i förvaltningsberättelsen eller i löpande text något om ökade kostnader. Man talar ofta om konjunkturutvecklingen, lönekostnadsutvecklingen och valutakursförändringar. Texten är dock hållen i så allmänna ordalag att läsaren har svårt att kvantifiera den inverkan dessa faktorer har på företagets resultat och ställning.
Avsaknaden av standardiserad information om prisförändringars inverkan på resultat och ställning belyses av det faktum att i många årsredovisningar återfinns uttalanden av typen ”någon allmänt accepterad metod för redovisning av prisförändringars effekter finns inte ännu”. Emellertid redovisas i många årsredovisningar prisförändringars inverkan på vissa poster. Speciellt i anslutning till resultaträkningarna återfinns olika typer av partiella justeringar för prisförändringars inverkan.
De tre mest förekommande partiella justeringarna är följande:
Företagen redovisar skillnaden mellan kostnad för sålda varor värderade till anskaffnings- resp återanskaffningskostnad. Denna skillnad brukar ofta benämnas ”prisförändringar på lager”.
Företagen redovisar kalkylmässiga avskrivningar (avskrivningar baserade på återanskaffningskostnader) i stället för eller som komplement till avskrivningar enligt plan (avskrivningar baserade på historiska anskaffningskostnader) eller bokföringsmässiga avskrivningar.
Företagen redovisar köpkraftsvinst på monetära nettoskulder alternativt köpkraftsförlust på monetära nettotillgångar.
Även i anslutning till balansräkningarna förekommer det ibland partiella justeringar. Exempelvis lämnar vissa företag information om realtillgångarnas återanskaffningsvärden.
Under senare år har flera försök gjorts, speciellt i England, att lansera mer eller mindre fullständiga modeller för att mäta ett inflationsjusterat resultat. Även i svenska bolags årsredovisningar kan man finna sådana modeller.
I denna artikel redogör vi för hur och i vilken omfattning börsföretagen i årsredovisningarna för 1977 lämnade inflationsjusterad information av ovan nämnda slag. I undersökningen ingår 65 handels- och industriföretag samt 8 rörelsedrivande investmentbolag, vars aktier noterades på Stockholms Fondbörs A-lista under 1977. Vid genomförandet av undersökningen har EFI:s databassystem FINDATA utgjort ett värdefullt komplement till börsföretagens årsredovisningar.
UNDERSÖKNINGSRESULTAT
Den grupp av företag, som i sina årsredovisningar inte närmare kvantifierar prisförändringars inverkan på resultat och ställning, omfattar 19 företag. I denna grupp återfinns såväl storföretag som AGA, Skånska Cementgjuteriet och KemaNobel som mindre företag som fastighetsbolagen. Dessa företag redogör i allmänna ordalag för kostnadsstegringar etc, men inga justeringar eller kvantifieringar görs, vare sig för lagerprisförändringarnas inverkan eller kalkylmässigt avskrivningsbehov.
* Prisförändringar på lager
De företag som redovisar prisförändringar på lager i någon form uppgår till 37. Antalet företag som under 1975 och 1976 redovisade prisförändringar på lager var i stort sett detsamma. I tabell 1 redovisas fördelningen av dessa företag, dels vad gäller postens placering i redovisningen och dels vad gäller det lagervärde på vilket prisförändringen beräknats.
Tabell 1. Redovisning av posten prisförändringar på lager
Särredovisas i RR | Redovisas i not eller i text | Summa | |
|---|---|---|---|
Ingående lager | 8 | 15 | 23 |
Utgående lager | − | 1 | 1 |
Normallager | 1 | 2 | 3 |
Framgår ej | 4 | 6 | 10 |
Summa |
Två av de företag som ingår i tabellen anger i förvaltningsberättelsen att resultatet inte påverkats av prisförändringar i lager och återfinns i raden ”Framgår ej”. AGA, som inte är med i tabellen, anger i en not att ”nominella prisvinster på lager” ingår i resultatet men kvantifierar inte dessa vinster.
Av tabell 1 framgår att majoriteten av företagen baserar beräkningen av lagerprisförändringarna på ingående lager. Som regel bestäms prisförändringarna i dessa fall som skillnaden mellan ingående lagervärde och ingående lager värderat till utgående lagrets priser.
I genomsnitt utgjorde lagerprisförändringen ca 4 procent av det ingående lagervärdet. I endast 4 företag översteg prisförändringen 10 procent. Genomsnittssiffran 4 procent förefaller vid en grov betraktelse vara väl låg mot bakgrund av att verkstadsprisindex steg med ca 9 procent under 1977. Även spridningen inom olika branscher är relativt stor. För t ex skogsföretagen varierar prisförändringarna mellan 5 och -2 procent i förhållande till ingående lager.
* Avskrivningar
Av de 73 undersökta företagen är det fyra stycken som enbart anger bokföringsmässiga avskrivningar. Bland de övriga 69 företagen är det 16 stycken som enbart redovisar avskrivningar enligt plan och de hänförs således till den grupp av företag som inte alls lämnar några uppgifter om prisförändringars inverkan. Antalet företag som redovisar enbart kalkylmässiga avskrivningar uppgår till 15 och sammanlagt 33 företag redovisar både kalkylmässiga avskrivningar och avskrivningar enligt plan. Den sistnämnda gruppen om 33 företag är intressant av det skälet att skillnaden mellan kalkylmässiga avskrivningar och avskrivningar enligt plan utgör en viktig komponent vid justering av ett traditionellt anskaffningskostnadsbaserat resultat för prisförändringars inverkan.
Av tabell 2 framgår hur många företag som redovisar kalkylmässiga avskrivningar resp avskrivningar enligt plan. Vidare anges i tabellen var i årsredovisningen avskrivningarna redovisas.
Tabell 2. Redovisning av posterna avskrivningar enligt plan och kalkylmässiga avskrivningar
Redovisas i resultaträkningen | Redovisas i not eller i text | |
|---|---|---|
Enbart avskrivningar enligt plan | 21 | − |
Enbart kalkylmässiga avskrivningar | 15 | − |
Avskrivningar enligt plan och kalkylmässiga avskrivningar | 29 (plan) | 29 (kalkyl) |
Summa | 69 | 29 |
Totalt 48 företag redovisar för 1977 således kalkylmässiga avskrivningar jämfört med 53 företag 1976. Av dessa 48 företag redovisar 29 företag de kalkylmässiga avskrivningarna i not till resultaträkningen eller i löpande text i årsredovisningen. Fyra företag belastar rörelseresultatet först med avskrivningar enligt plan och drar sedan ifrån skillnaden mellan kalkylmässiga avskrivningar och avskrivningar enligt plan.
Sammanlagt 16 företag anger i årsredovisningen att man vid beräkningen av avskrivningarna tagit hänsyn till ”teknisk utveckling o dyl” eller ”ekonomisk livslängd”. Vid beräkningen av kalkylavskrivningar anger 18 företag att man vid beräkningen använt någon form av index.
Vanligaste index som anges är försäkringsbolagens olika index. Dessa används av 11 företag. Fyra företag anger att man använt SCB:s konsumentprisindex eller maskinprisindex vid beräkningarna. Två företag anger att ”olika former av index” använts.
Den relativa skillnaden mellan de kalkylmässiga avskrivningarna och avskrivningarna enligt plan varierar kraftigt mellan olika företag (se tabell 3). De kalkylmässiga avskrivningarna är i genomsnitt 43 procent högre än avskrivningarna enligt plan. Skillnaderna mellan olika företag i en och samma bransch är också i detta fall betydande. Det är högst tveksamt om olikheter i investerings- och prisutveckling samt olika ekonomisk livslängd på anläggningarna kan förklara dessa skillnader. Sannolikt får de till stor del i stället tillskrivas de varierande beräkningsprinciper företagen tillämpar.
Tabell 3. Fördelning av relativ skillnad mellan kalkylmässiga avskrivningar och avskrivningar enligt plan
Antal företag | |
|---|---|
00–10% | 1 |
11–20% | 2 |
21–30% | 4 |
31–40% | 7 |
41–50% | 8 |
51–60% | 6 |
61–70% | 4 |
71–80% | 1 |
* Vinst/förlust på monetära nettotillgångar
Av de undersökta företagen redovisar sju stycken vinst/förlust på monetära nettotillgångar. Två företag särredovisar dessa i resultaträkningen. Bland övriga fem företag anger två stycken att ”vinsten är av samma storleksordning som föregående år”.
* Återanskaffningsvärde för realtillgångar
Återanskaffningsvärde minskat med ackumulerade kalkylmässiga avskrivningar för realtillgångar redovisas av sju företag. Beräkningarna av återanskaffningsvärdena sker, i de fall de anges, genom uppindexering av anläggningarnas anskaffningsvärden. Två av de sju företagen redovisar också återanskaffningsvärden på lager.
* Partiella justeringar – Sammanfattning
I figur 1 redovisas hur de 55 företag, som gör någon eller några av de tre vanligaste partiella justeringarna i anslutning till resultaträkningarna, fördelar sig på de olika typerna av justeringar.
Figur 1
Av figuren framgår att sex företag redovisar samtliga tre justeringar. 31 företag redovisar både prisförändringar på lager och kalkylmässiga avskrivningar. Bland dessa 31 företag ingår också 5 av de företag som redovisar återanskaffningsvärden på realtillgångar.
* Modeller för inflationsredovisning
Nedan beskrivs de olika ansatser till en mer fullständig inflationsredovisning som återfinns i några av börsbolagens årsredovisningar 1977. Beskrivningen gör ej anspråk på att vara fullständig. Avsikten är att försöka återspegla den stora osäkerhet som råder bland företagen på detta område.
ASTRA visar i en ”förkortad resultaträkning” vilket lägsta resultat före extraordinära kostnader, dispositioner och skatter koncernen skulle kunna redovisa om strävan var att finansiera återanskaffning av varulager och anläggningar enbart med intjänade vinstmedel. Resultatdefinitionen överensstämmer med Finansanalytikernas (SFF:s) tidigare rekommendation.
ASTRA har också omarbetat sin finansieringsanalys till fast penningvärde (1976 års priser). Man har använt olika typer av index för olika poster i finansieringsanalysen och får på så sätt fram en skillnad mellan summa använda medel och summa tillförda medel i 1977 års penningvärde jämfört med 1976 års penningvärde.
BOFORS redovisar i en not i årsredovisningen ett teoretiskt nominellt resultat efter skatt. Resultatberäkningen utgår från ett resultat enligt SFF:s tidigare definition. Till detta resultat adderas realiserade och orealiserade nominella värdeförändringar på realtillgångar. Det nominella resultatet överensstämmer med den engelska Morpeth-rapportens förslag.
CELLULOSA redovisar i en särskild uppställning ett teoretiskt realt resultat exklusive orealiserade reala värdeförändringar. Utgångspunkt för beräkningen är SFF:s tidigare resultatdefinition. Till detta resultat adderas köpkraftsvinst på monetära nettoskulder.
FORTIA redovisar i anslutning till den traditionella resultaträkningen ett resultat som i princip beräknats enligt den engelska Hyde-metoden (= den metod som SFF nyligen interimistiskt anslutit sig till). Fortia utgår från ett traditionellt anskaffningskostnadsbaserat resultat och reducerar därefter detta resultat med den eget kapital-finansierade andelen av de realiserade värdeförändringarna på lager och anläggningar.
MONARK redovisar i en utförlig uppställning i anslutning till den traditionella resultaträkningen ett realt resultat exklusive reala värdeförändringar på realtillgångar, dvs enligt samma princip som Cellulosa. Dessutom redovisar Monark en särskild balansräkning innehållande uppindexerade värden på anläggningstillgångar och lager.
SLUTKOMMENTAR
Av undersökningen framgår att praxis vad avser börsföretagens redovisning av prisförändringars inverkan varierar mycket kraftigt. Detta beror dels på avsaknaden av allmänt accepterade modeller för inflationsredovisning, dels på de praktiska problem som finns vid mätning av t ex kalkylmässiga avskrivningar. Ytterligare en viktig förklaring är att olika företag upplever olika behov av att använda inflationskorrigerade mått för den interna styrningen av företaget.
Så länge företagen saknar riktlinjer för redovisning av prisförändringars inverkan kommer den varierande praxisen att bestå. Detta är olyckligt eftersom de flesta bedömare torde vara eniga om värdet av någon form av inflationsjusterad redovisning som komplement till den traditionella redovisningen. Utsikterna är dock små att man inom överskådlig tid skall kunna enas om en enhetlig modell för inflationsredovisning.
En annan möjlighet representeras av den väg som amerikanarna (läs SEC) valt. Man accepterar tanken att man inte kan finna någon allmänt accepterad modell, utan konstaterar att olika användare av redovisningsdata med utgångspunkt från sina speciella syften använder olika modeller. I USA måste företagen idag lämna information om kalkylmässiga avskrivningar, prisförändringar på lager samt återanskaffningsvärden på anläggningar. Dessa redovisningskomponenter är i de flesta fall tillräckliga för att användaren skall kunna beräkna ett inflationsjusterat resultat i enlighet med sitt eget synsätt.
Om man i Sverige skulle bestämma sig för att tills vidare följa den amerikanska ansatsen, tror vi emellertid att det är nödvändigt att en sådan rekommendation från t ex BFN också åtföljts av relativt noggranna riktlinjer för hur kalkylmässiga avskrivningar och prisförändringar på lager bör beräknas. Sådana riktlinjer behövs för att öka tilltron till inflationsjusterade mått eftersom företagens beräkningsprinciper synes vara så varierande.
Erik Eklund och Lars-Erik Forsgårdh, EFI