Finansieringsanlys

1975 års aktiebolagslag föreskriver att alla aktiebolag som måste anlita auktoriserad revisor också måste presentera en finansieringsanalys. Hasso Strandberg, som är intendent i Sandviks koncernstab, finans med ansvar för sektionen långfristig finansiering och finansiell planering, framhåller i denna artikel att finansieringsanalyserna borde kunna göras mer informativa än de som rekommenderas av FAR och Näringslivets Börskommitté.

I det förestående bokslutet för 1977 måste många bolag för första gången ta in en finansieringsanalys i sin årsredovisning. 1975 års aktiebolagslag föreskriver nämligen att aktiebolag, som måste ha auktoriserad revisor också måste redovisa en finansieringsanalys i förvaltningsberättelsen.

Bolag, som nu möjligen undrar hur den skall se ut, kan säkert i börsbolagens årsredovisningar få goda tips. De flesta sådana bolag publicerar nämligen redan finansieringsanalyser. Idéer och förslag kan man även få från FARs rekommendation nr 10 eller från Sveriges Finansanalytikers förening.

Följande personliga synpunkter på finansieringsanalyser hoppas jag kan stimulera till några debattinlägg. Jag anser nämligen att finansieringsanalyserna (fi-analyserna) borde kunna göras mer informativa.

FAR-MODELLEN

Fi-analysen i vår årsredovisning (Sandvik AB) bygger på den modell, som Näringslivets Börskommitté lade fram i slutet av 60-talet och som också rekommenderas av FAR.

Denna modell har varit förebild för många företag och gjort stor nytta genom att medverka till standardisering av fi-analysen.

Standardisering är bra i dessa sammanhang, varför det är en aning förvånande att lagstiftaren ej på samma sätt som för balans- och resultaträkningarna har föreskrivit hur fi-analysen skall ställas upp. Förvånande men ej oklokt. Nu lämnas plats för förbättringar.

Även om propositionen uttrycker sitt gillande av FAR-modellen säger lagen endast att i fi-analysen ”skall redovisas bolagets finansiering och kapitalinvesteringar samt förändringen i rörelsekapitalet”.

I propositionen motiverar departementschefen detta med att ”någon klar praxis har inte utbildats beträffande utformning och presentation av finansieringsanalysen”.

ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FAR-MODELLEN

Vad gäller FAR-modellen så får man komma ihåg, att den grundar sig på förhållandena i slutet av 60-talet. Därefter har externfinansieringens betydelse ökat. Bolagen har inrättat finansavdelningar. Utlandsupplåning har blivit på modet. Växelkursförändringar har blivit en vanlig huvudvärk för finansfolket.

FINANSIERINGSVERKSAMHETEN BÖR KLARARE FRAMTONAS

Jag tycker att finansieringsanalysen på något sätt skulle återspegla finansieringsaktiviteternas ökade betydelse. Att enbart skriva ”förändring av långfristiga skulder” när i den posten kan gömmas både nyupptagna långa lån, amorteringar, diverse långa skulder samt det ”automatiskt” ökande beloppet ”avsatt till pensioner” är väl att vara informativ i underkant. I FAR-rekommendationen (nr 10) sägs det också att den specifikation, som redovisas i modellexemplet, får ses som ett minimikrav, så det är ju upp till det enskilda företaget att vara så informativt som det önskar.

Även när det gäller den kortfristiga finansieringen är det en risk att de korta skulderna och bankkrediterna göms undan i ”förändring av kortfristiga skulder”, som ingår i ”förändring av rörelse kapitalet”. Därmed får man ingen uppgift om denna ibland så viktiga del av finansieringen.

Lån bör på något sätt redovisas separat i finansieringsanalysen.

I lagen står det klart att bolagets finansiering skall framgå av fi-analysen. Någon definition av begreppet finansiering ges ej men den får kanske fattas i vid bemärkelse. Men om den skall fattas i vidaste bemärkelse, dvs omfatta samtliga balansräkningens passiva poster, kan man fråga sig om nuvarande fi-analyser är tillräckligt upplysande. Den mycket viktiga finansieringskällan för svenska företag som heter ”obeskattade reserver” får t ex ingen direkt framtoning. Denna ”skattefinansiering” ligger indirekt i ”internt tillförda medel” och i skattebeloppet och kan förstås utläsas av experter men knappast av den ”lille aktieägaren”.

TILLFÖRDA MEDEL – ANVÄNDA MEDEL

Vad så gäller den principiella uppbyggnaden av FAR-modellen i en sida för ”tillförda medel” och en för ”använda medel” samt att som skillnad mellan dessa sidor redovisa förändringen i rörelsekapitalet så har jag följande synpunkter.

Begreppet rörelsekapital innefattar även varulager, som speciellt i lågkonjunkturer kan representera en ganska långfristig investering och innehålla stora ”överlager”. Då är ökningen av denna tillgångspost kanske mer ”använda medel” än rörelsekapital.

En del bolag har för övrigt klämt in posten ”förändring av rörelsekapitalet” under ”använda medel” varigenom man får två sidor i fi-analysen, som är lika stora. Det tycker jag är lättare att fatta för en mindre redovisningserfaren läsare.

Om det skall vara ett saldo i fi-analysen tror jag det skall omfatta ”likvida medel”. Fi-analysen gör väl anspråk på att vara en ”cash flow” – analys och att en sådan slutar med förändringen av likvida medel är rätt naturligt.

Jag tror inte att man skall fatta lagtexten så, att förändringen i rörelsekapitalet måste kunna avläsas i en summa.

Vad gäller uppdelningen av fi-analysen i två sidor, där posterna endast har det gemensamt att de antingen representerar tillförda medel eller använda medel, så påminns man onekligen om hur vinst- och förlusträkningen ställdes upp förr i tiden. På ena sidan kostnader, på den andra intäkter. Den moderna uppställningen analyserar på ett annat sätt hur resultatet växer fram.

Här har vi något att ta efter när det gäller fi-analyser.

EFFAS-MODELLEN

Jag undrar om inte finansanalytikerna har tänkt i sådana banor, när de tog fram sin modell, som presenterades 1976. Den modellen bör också vara internationellt förankrad, eftersom det var en arbetsgrupp inom de europeiska finansanalytikernas samarbetsorgan, ”The European Federation of Financial Analysts Societies” (EFFAS), som utarbetade ”EFFAS-modellen”.

Huvudprincipen i denna modell är, att man med utgångspunkt från ”medel från årets verksamhet” drar ”medel använda i årets verksamhet” och då erhåller ”finansiering från årets verksamhet”. I den fortsatta nedräkningen dras så investeringarna av och tillägges externfinansieringen, varefter som saldo redovisas förändringen i likvida medel. Det är alltså fråga om ett slags flödesmodell, där man mycket klarare än i FAR-modellen ser vad rörelsen ger och vad den tar.

Modellen tar också upp skattefinansieringen genom att under ”medel från årets verksamhet” redovisa uppskjutna skatter.

”FI-ANALYS 80”

Jag är emellertid inte helt nöjd med EFFAS-modellen heller. Låt mig därför kasta fram ett alternativ, som vi kan referera till som ”fi-analys 80”. I denna modell bibehålles flödesprincipen men bolagets fakturering är precis som i resultaträkningen utgångspunkten. Jag tycker nämligen, att fi-analysen är så viktig, att den förtjänar att leva ett eget liv så att säga. Man skall ej behöva gå tillbaka till resultaträkningen för att hitta beloppet som anger den yttre ramen för bolagets cash flow, nämligen faktureringsvolymen. Likaså tycker jag, att räntor och amorteringar m m bör kunna utläsas i fi-analysen. För många företag är dessa summor större och viktigare än skatterna och utdelningen.

I ”fi-analys 80” struktureras finansieringen ännu mer, nämligen i finansieringskällorna skattefinansiering, aktieägarfinansiering och lånefinansiering. Den passiva finansieringen, dvs de med rörelsevolymen ”automatiskt” varierande posterna, lägger jag in under rubriken ”medel använda i årets verksamhet” (ung = rörelse kapitalet). Under varje finansieringskälla tillämpas vidare bruttoredovisning.

AKTIEÄGARFINANSIERING

Under aktieägarfinansiering har vi rubrikerna nyemission, kostnader för emissioner samt utdelning till aktieägare.

LÅNEFINANSIERING

Under lånefinansiering urskiljes nya långa lån, amorteringar, förändring av korta lån, alternativt nya korta lån med avdrag för återbetalda korta lån, kostnader för upptagande av lån samt slutligen räntekostnader. Eftersom jag betraktar likvida medel mera som en motpost till finanssidan är jag benägen att även ta upp ränteintäkter under finansieringskällan lån. Här redovisas också kursförluster/vinster på lån i främmande valutor.

SKATTEFINANSIERING

Under skattefinansieringsrubriken måste total skatt på vinst före avsättningar utsättas och avdrag ske med beslutad skatt. Här kan även tas in förändring i Riksbankskontot.

”Fl-ANALYS 80”

Fi-analys 80 skulle således få följande ”skelettutseende”: (beloppen är fingerade) (Se figur 1)

Figur 1

FI-ANALYS SOM LIKVIDITETSBUDGET

Modellen kan med fördel användas som uppställningsform för likviditetsbudget. Det är nyttigt att vänja sig att se på medelsflödet på samma sätt såväl framåt som bakåt.

UPPSTÄLLNINGSFORMENS VÄRDE BESTÄMS AV LÄSAREN

Jag skall medge, att denna modell ej är genomtänkt i alla stycken, men jag skulle känna mig bättre rustad med den här modellen i en overheadprojektor inför t ex företagets ekonomikommitté än med de flesta fi-analyserna modell 70-talet.

Om jag däremot stod inför en församling auktoriserade revisorer, skulle jag kanske ej orda särskilt mycket om fi-analyser.

Vad jag vill säga är att informationens värde bestämmes av både sändare och mottagare. För en redovisningsexpert betyder uppställningsform och presentation ej lika mycket som för arbetstagarrepresentanten, som kanske gått igenom en tvåveckorskurs i företagsekonomi.

FINANSIERINGSGRAD

Slutligen några ord om begreppet finansieringsgrad. Inom företagsekonomin är avkastningsgrad ett viktigt begrepp. Däremot har såvitt jag vet finansieringsgradsbegreppet ännu ej blivit så använt och penetrerat.

Några börsbolag brukar uppge självfinansieringsgraden, men här liksom vad gäller fi-analysen har inte någon enhetlighet utbrett sig. Jag tror inte heller att FAR eller finansanalytikerna utgett några rekommendationer i ämnet.

Självfinansieringsgraden kan definieras på följande sätt:

självfinansiering/kapitalanvändning x 100

Om istället för självfinansiering sättes t ex lånefinansiering i täljaren erhålles ett procenttal för denna finansieringsgrad.

Frågan är bara vad man skall lägga in i finansieringsbegreppet resp kapitalanvändningen.

Om endast investering i anläggningar redovisas i nämnaren får man ofta en självfinansieringsgrad över 100, vilket ju ser fint ut. Vanligare är nog att man i nämnaren också sätter ett belopp för ökat rörelsekapital.

Om rörelsekapitalförändringen då tas ur FAR-modellen och de kortfristiga skulderna innefattar ökade korta banklån så uppstår den egendomliga konsekvensen, att självfinansieringsgraden blir bättre genom att man ökar den kortfristiga upplåningen. Den fällan bör man se upp med.

Beträffande självfinansieringen så tänker man i första hand på den med avskrivningar o d korrigerade vinst, som periodens verksamhet medfört. Men visst kan man fråga sig om inte t ex minskade lager och fordringar också är självfinansiering och i så fall bör stå i täljaren vid uträkning av självfinansieringsgraden.

SOLIDITETSFÖRÄNDRING

Medan diskussionen om finansieringsgraden går vidare föreslår jag, att vi riktar uppmärksamheten på begreppet soliditet. Med sjunkande självfinansiering har banker och andra anledning att ägna större uppmärksamhet åt hur soliditetstalet förändras. Om man på finansieringsanalysen hänger en kolumn som redovisar vissa poster i % av balansomslutningens förändring så får man en förklaring till vad som förändrat bolagets soliditet under året. Fi-analysens uppställning är ur den här synvinkeln inte så bra, då vissa resultatposter är utspridda på finansieringskällorna. Men å andra sidan är det kanske bara yrkesanalytikern, som analyserar soliditetstalets förändring och han är naturligtvis kapabel att plocka ihop bitarna, dvs alla procenttal, som hör till det egna resp främmande kapitalet.

BALANSPOSTERNAS RELATIVA FÖRÄNDRING

Om man vill ha ytterligare sidoinformation kan man hänga på en till procentkolumn, där resp balansposters förändring under året redovisas.

KONCERNFI-ANALYS

Jag har inte gått in på problemen i samband med koncernfiansieringsalyser. Någon kan kanske i ett kommande debattinlägg penetrera dessa frågor.

Ett problem är hur man skall redovisa under året förvärvade resp försålda bolag. Man kan t ex i noter uppge hur mycket av resp poster i fi-analysen som hänför sig till dessa bolag.

För moderbolag gäller frågan huruvida även den interna koncernfinansieringen skall redovisas i fi-analysen. Om man vill höja informationsvärdet bör i varje fall summan av lån till och från koncernbolag redovisas.

FI-ANALYSEN VIKTIGARE ÄN RESULTATRÄKNINGEN?

Om fi-analysen ställs upp på ett genomtänkt sätt, ger upplysning om väsentliga resultatposter samt förses med notförklaringar på sätt som sker beträffande resultat- och balansräkningen skulle många läsare säkert tycka sig få praktiskt värdefullare information från denna analys än från enbart en traditionell resultaträkning.

Det är i och för sig meningslöst, att jämföra värdet av sådana uppställningar. Det beror på läsaren och hans informationsbehov.

Här kommer man in på hur man egentligen skall läsa en fi-analys. Synpunkter på den frågan borde kanske ges i en särskild artikel. Min utgångspunkt är dock den summa, som rörelsen har producerat. Den rörelsesumma, som framgår av fi-analys 80. Jag vill ej som FAR och EFFAS låta t ex utdelning och räntor minska från rörelsen tillförda medel. I stället vill jag jämföra dessa poster med vad affärsverksamheten enligt fi-analys 80 har åstadkommit. Det är säkert betydelsefullt för ett företags kreditgivare och andra intressenter att lätt kunna se hur stora företagets utdelningar, räntor och amorteringar är i jämförelse med rörelsens kontanta överskott. Har företaget kanske behövt låna för att klara av den redan befintliga lånebördan?

Visar affärsverksamheten kanske rent av ett underskott i fi-analysen trots en stor vinst enligt resultaträkningen?

För att få en god uppfattning om ett företags finansierings-, investerings- och utdelningspolitik bör man studera flera års fi-analyser. Ett års onormalt stora lagerökningar i en lågkonjunktur t ex eller upptagandet av stora lån omedelbart före bokslutet kan ge en felaktig bild av policyn, även om verkligheten är rätt återgiven.

Hasso Strandberg, intendent i Sandviks koncernstab