En ny semesterlag har antagits av Riksdagen. Auktor revisor Sten Berglund, ordförande i FARs redovisningskommitté, lämnar här en summarisk översikt avsedd att belysa uppkommande redovisningsfrågor.
Av 1976/77 års riksdag har en ny semesterlag antagits. Den har nummer 1977:480 och träder i kraft från och med ingången av 1978.
De väsentligaste ändringarna innebär att
semester erhålls under fem veckor mot nuvarande fyra,
semesterlön utgör 25 % av inkomsten under ett sk intjänandeår,
sortimentet av orsaker till semesterlönegrundande frånvaro har utökats,
i viss omfattning kan semester ”sparas” för uttag under ett senare år.
Reglerna är i betydande omfattning tvingande, även om det inom den allmänna ramen i vissa fall erbjuds möjlighet till avtalsmässig lösning av detaljfrågor. Det skulle vara felaktigt att påstå att lagen är lättillgänglig. Den präglas av största hänsyn till arbetstagarnas intresse, som de förutsätts ej förmå att själva tillvarata. Enkelhet och förståelighet av detaljerna i lagen har ej främjats av detta. Den som måste gå grundligt tillväga hänvisas till prop 1976/77:90 och Socialutskottets betänkande 1976/77:32. Här skall vi bara skrapa på ytan i den omfattning som kan anses behövlig för att översiktligt klara ut redovisningsfrågor i sammanhanget. Det som sägs här är ej tillräckligt för några detaljerade beräkningar.
SEMESTERFÖRMÅNERNA
Först två tidsbegrepp:
Semesterår: april år 2 tom mars år 3
Intjänandeår: april år 1 tom mars år 2
Semesterförmånerna är av tre slag:
a Semesterledighet som skall utgöra 25 semesterdagar varje semesterår (5 dagar för den som anställts efter den 31 augusti under semesteråret). Undantag finns för vissa korttidsanställda resp sk okontrollerade arbetstagare.
Enligt nuvarande lag blir en anställd berättigad till 2 semesterdagar för varje månad han arbetat minst 15 dagar, vanligen året före semesteråret. Detta kommer alltså ej att gälla i fortsättningen.
Ledigheten skall i princip förläggas så att en ledighetsperiod av minst fyra veckor infaller under tiden juni – augusti.
Den som bytt anställning har rätt till semesterledighet endast i den mån han ej fått sådan under året.
b Semesterlön är lön under semesterledigheten, och lönen skall utgöra 12 % av den under intjänandeåret förfallna lönen i anställningen.
Man kan vara berättigad till semesterledighet utan att ha rätt till semesterlön (ledighet skall ju utgå till var och en under semesteråret, medan semesterlönerätten beror av lönen under intjänandeåret i den innehavda ställningen). Sådan ledighet är den anställde berättigad avstå ifrån, om han önskar det.
Hur många semesterdagar med semesterlön som skall utgå bestäms av anställningstiden under intjänandeåret. Den som varit anställd 167 dagar av ett intjänandeår om 365 dagar erhåller lön under 167/365 · 25 = 12 dagar. Brutet tal höjs alltid till närmast högre heltal.
Den enkla 12 %-modellen gäller emellertid ej ifråga om personer som varit sjuka eller frånvarande av diverse andra (inalles fem) orsaker under närmare angiven del av intjänandeåret. För dessa skall 12 % även räknas på antalet frånvarodagar gånger den genomsnittliga dagsinkomsten under övrig tid. Om inkomsten då var noll (den anställde var kanske sjuk hela året) skall den inkomst beräknas som vederbörande antas ha uppnått, om han arbetat.
Själva semesterlönen inräknas ej i intjänandeårets inkomst.
c Semesterersättning utgår när någons anställning upphör innan intjänad semesterlön utbetalats, och den bestäms efter de grunder som gäller för uträkning av semesterlön.
Om anställningsvillkoren ändras så att semesterledighet med semesterlön skall utgå redan under intjänandeåret, tillämpas reglerna om semesterersättning som om det vore fråga om upphörande av anställningen.
Semesterersättning skall minskas med semesterlön utbetald i förskott kortare tid än fem år före anställningens upphörande.
Korttidsanställda kan sakna rätt till semesterledighet men dock ha rätt till semesterersättning, i den mån det ej är klart att sådan innefattas i lönen.
NÄR FÖRETAG BYTER ÄGARE
Om ett företag eller del av sådant övergår till ny ägare och därmed en ny arbetsgivare, har detta ingen inverkan på de anställdas rätt till semesterförmåner. Dessa skall utgå som om inget ägarbyte ägt rum. På motsvarande sätt förhåller det sig vid arbetsgivarskifte inom koncerner.
I det senare fallet förutsätts dock visst informationsutbyte rörande överförandet av semesterförmånerna, och rätt föreligger enligt semesterlagen för den nye arbetsgivaren att av den tidigare få betalt för belopp som denne annars skulle ha erlagt i semesterersättning till övergångna anställda.
Den som i övrigt förvärvar en rörelse med anställda ligger i detta avseende ogill och bör följaktligen ta väl reda på vilka förpliktelser han övertar.
SPARANDE AV SEMESTERLEDIGHET OCH SEMESTERLÖN
Den som under ett semesterår har rätt till mer än 20 semesterdagar med lön får av överskjutande dagar spara en eller flera till ett senare semesterår.
Sparad dag skall tas ut inom fem år från utgången av det semesterår då den sparades (undantagsvis inom sex år). Detta innebär, t ex, att en arbetstagare under fem år kan spara en vecka per år för att under det sjätte året ta 50 semesterdagar (= 10 veckor).
Den som önskar få ut minst fem sparade dagar är berättigad få dessa och den löpande semesterledigheten förlagda i en följd.
Under semesterår då sparad semesterdag uttas får inte nya dagar sparas. Det är inte möjligt att löpande skaffa sig fem semesterveckor i följd genom att årligen konsumera sparade dagar och samtidigt spara nya.
Semesterdagar för vilka semesterlön ej intjänats kan inte sparas.
Semesterlönen för varje sparad semesterdag är 0,48 % av följande summa:
Förfallen lön under intjänandeåret närmast före uttaget av sparad dag. Lön för tid då den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet medräknas dock ej.
Beräknad inkomst under frånvarodagar av annan orsak än osparad semester eller permittering vid driftuppehåll för samtidig semester.
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
a Semesterledighet enligt den nya lagen utgår först under semesteråret 1 april 1978 – 31 mars 1979 om ej annat avtalats.
Intjänandeåret för detta första semesterår är 1 januari 1977 – 31 mars 1978, dvs fem kvartal.
Ifråga om semesterledighet intjänad före utgången av 1977 och som utgår under första kvartalet 1978 gäller den äldre lagen.
b Semesterlön och semesterersättning utgår enligt den äldre lagen om den intjänats under 1977 och skall utgå under första kvartalet 1978.
Samma gäller om semesterlön och semesterersättning intjänade under 1977 och utgående under det första semesteråret. Under samma semesterår utgår motsvarande förmåner intjänade under första kvartalet 1978, allt i den mån förmånerna ej redan tidigare uttagits.
För det första semesteråret sker beräkningen efter skilda grunder allteftersom intjäningen faller på 1977 resp första kvartalet 1978. Intjänandeåret är i starten 1 januari 1977 – 31 mars 1978.
SEMESTERSKULDEN I BOKSLUTEN
Kort sagt är beräkningens ändamål att fastställa beloppet av den semesterersättning som skulle utgå om hela styrkan slutade på balansdagen.
För bokslut under 1977 inträffar inga förändringar i beräkning av skulden. Om balansdagen ligger senare har man att beakta de nya reglerna.
I fortvarighetstillstånd är i princip skulden 12 % av lönesumman, exklusive däri ingående semesterlön, från den 1 april till balansdagen. Noga räknat på den förfallna lönesumman, men en så hög precision i beräkningen saknas det anledning till. Har annat intjänandeår bestämts än det i lagen förutsatta, måste beräkningen rättas därefter.
Förekomsten av sparade semesterdagar är något som efter hand torde bli vanligt, och detta förhållande kommer att kräva sin särskilda redovisning. Den behövs dels för att skapa ordning i förhållandet mellan företaget och de anställda, dels för att möjliggöra en riktig semesterskuldberäkning. Företag som inte har en löpande semesterdagsavräkning inbyggd i sitt löneredovisningssystem gör klokt i att etablera en sådan.
Till den uträknade semesterskulden skall adderas de sociala avgifter som blir en automatisk följd av att semesterförmånen utgår i form av semesterlön eller semesterersättning. Det är emellertid inte fråga om några andra avgifter än sådana vars storlek beror på rapporterade årslönesummor. Avgifter baserade på annan grund hör inte hemma här.
Den avgiftsskuld som nu diskuteras är ett bihang till semesterskulden att redovisa som en komponent i denna. Den bör ej sammanföras med resultatet av den avgiftsräkning som årligen görs för att bestämma fordran eller skuld i förhållande till de avgiftsdebiterande instanserna.
Auktor revisor Sten Berglund, ordförande i FARs redovisningskommitté