Auktoriserad revisor Sven-Erik Johansson behandlar i en större studie som kommer att publiceras i höst villkoren för fåmansbolagen och deras ägare. Enligt denna studie som baseras på ett omfattande empiriskt material krävs mycket långtgående och radikala förändringar av rambetingelser för företagandet – inte minst på beskattningens område – för att den nuvarande trenden med en kraftig nedgång i beståndet av fåmansbolag skall kunna brytas.
Rapporten, som innehåller en mängd belysande statistiska data, kommer att refereras i ett senare nummer av BALANS. I föreliggande artikel tar författaren endast översiktligt upp några av huvudfaktorerna i utvecklingen.
Beskattningen
Den oftast knappa resurs som disponeras i fåmansbolag för att tillgodose både företagets behov av kapitaluppbyggnad och företagarnas inkomstanspråk är företagets rörelseflöde. Det har legat i systemets natur, att ägarna till fåmansbolag strävat efter att få sina anspråk tillgodosedda på ett för företaget så litet belastande sätt som möjligt. För bara några år sedan var skattevillkoren sådana, att de hade många möjligheter att uppfylla denna målsättning. En annan central fråga för ägare till fåmansbolag har varit att kunna överföra ägandet till företaget på nya personer med vilja och förmåga att överta ägaransvaret, antingen de nya ägarna rekryterats inom eller utanför den egna familjekretsen. Också när det gäller att åstadkomma lämpliga lösningar på det här området erbjöd skattereglerna för några år sedan fortfarande en del möjligheter att åstadkomma för både företaget och ägarna – nya och gamla – lämpliga lösningar ur finansieringssynpunkt.
Under senhösten 1975 och under 1976 har emellertid beslutats och föreslagits ändringar i skatteförfattningarna som inneburit väsentligt nya förutsättningar i båda dessa avseenden.
Vilka de nya reglerna är och vad de innebär behandlas på annan plats i tidningen. Låt oss bara konstatera, att även om många av de nya reglerna officiellt motiverats av ett antal flagranta missbruk, så blir effekterna, inte minst när det gäller att genomföra ägarskiften, annorlunda än vad lagstiftarna förmodligen räknat med.
Skattesituationen i sammanfattning
Skattevillkoren för företagarna sammanhänger emellertid inte bara med de skattemässiga reglerna. Också nivån på skatter och avgifter inverkar. Här har betydande reella skärpningar ägt rum under de senaste åren.
Vid bedömningen av skattesituationen måste man vidare ta hänsyn till att under perioden ägt rum en mer än 50%-ig inflation som i normalfallen inneburit en nominell höjning av substansvärdena för företagarnas aktier och härmed av förmögenhetsskatterna. Problemet med höga inkomstanspråk för att fullt kompensera för förmögenhetsskatt har härmed på grund av progressiviteten i beskattningen förstärkts. En sammanfattning av utvecklingen inom skatteområdet från 1974 till 1976 kan göras enligt följande.
Skärpningar (i jämförelse med 1974) | Oförändrat | |
|---|---|---|
FÖRETAGSÄGAREN | ||
Skattereglerna | ||
* Pensionsbestämmelserna | x | |
* Särskilda förmåner | x | |
* Realisationsvinstbeskattningen | x | |
* Värderingen av aktierna (förmögenhetsbeskattn) | (x) | |
Skatternas höjd | ||
* Inkomstskatterna | x | |
* Förmögenhetsskatten | (x) | |
* Arvsskatten | (x) | |
FÖRETAGET | ||
Skattereglerna | ||
* Av- och nedskrivningarna | x | |
* Övriga vinstreglerande metoder | x | |
Skatternas höjd | ||
* Inkomstskatterna | x | |
* Sociala avgifter | x |
Inringade x markerar, att en reell skärpning inträffat på grund av inflationen respektive restriktivare tillämpning vid taxeringen av skattebestämmelserna (gäller aktievärderingen).
Ägarrollens förändring
Men sannolikt ännu större betydelse för fåmansbolagen än vad som hänt på skatteområdet har vissa genomförda och aviserade lagar, lagförslag och utredningar som berör själva ägarrollen.
Med en viss förenkling kan man säga att fåmansbolagsägaren hittills har kunnat:
bestämma storleken av sitt löneuttag eller sin utdelning
ensam behålla värdetillväxten
sälja när han önskar
i princip anpassa företaget efter sina önskemål.
Härav har följt att han har identifierat sig med företaget och varit beredd att ikläda sig borgensåtaganden för företagets krediter. Och eventuella skattemässiga ”skevheter” har han haft formell makt att kompensera sig för från företaget.
Ägarfunktionen i företaget har av gammalt varit en makt- och ledarfunktion. Bestämmanderätten över företagen har i sista hand knutits till ägandet. Detta förhållande återspeglas i de lagar som ger regler för de juridiska former, under vilka företag drivs. Den mest omfattande lagstiftningen i detta avseende utgör lagen om aktiebolag. 1944 års lag om aktiebolag ger genom regler om bolagsstämman anvisningar om hur aktieägarna skulle kunna utöva sin bestämmande funktion i bolaget. Inte heller den nya aktiebolagslagen, som träder i kraft 1977, innebär något avsteg från huvudprincipen om ägarfunktionens ställning som grundval för bestämmanderätten i företaget.
Men under de senast åren har både i Sverige och i andra länder i västvärlden ägarfunktionens innehåll undergått stora reella förändringar. Allt mer av ägarnas ursprungliga bestämmanderätt har undandragits och tillfallit andra. Mottagare är andra företagsintressenter än ägarna, i första hand de anställda och det allmänna. Den mest märkbara styrkeförskjutningen finner vi i förhållandet anställda – ägare.
De verkligt betydelsefulla förändringarna kommer emellertid under 70-talet. Ägarna måste dela med sig så mycket av sin makt och sina gamla ekonomiska förmåner, att vi får en helt ny balans i relationen ägare – anställda.
De anställdas ställning stärktes väsentligt 1974 genom lagen om anställningstrygghet som innebär stora ekonomiska effekter för det enskilda företaget genom att de fasta åtagandena ökar i värde. Någon förskjutning i den centrala relationen mellan ägare och anställda avseende makt och ekonomi är det dock inte fråga om.
Några av de andra lagar, överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden, lagförslag och utredningar som presenterats under 1974 och 1975 innebär emellertid en radikal förändring i relationerna.
En indelning i några huvudgrupper kan göras enligt följande:
1 Information och insyn.
Överenskommelse mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter (gäller nu som kollektivavtal inom praktiskt taget alla förbundsområden där det finns företagsnämndsavtal) – ger omfattande rätt till information om företagets ekonomi och organisation;
2 Beslutsfattande.
Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar – ger de anställda i företag med minst 100 anställda rätt att utse två ledamöter i företagets styrelse. Nedsättning av storleksgränsen från 100 till 25 anställda har nu beslutats.
Lag om medbestämmande i arbetslivet 1976 (behandlas och beslutas av riksdagen under våren 1976) – innebär en stark förskjutning i ”maktrelationen” inom företaget till förmån för de anställda.
Lagen innebär en sådan förändring av maktbalansen mellan de anställda och ägarna, att aktieägande i fortsättningen ger mindre möjligheter än tidigare som bas för beslutsfattande;
3 Andel i vinst och kapitalbildning.
Utredningsförslag om löntagarfonder – 1971 års LO-kongress beslöt om en särskild utredning ”för att finna underlag för fackföreningsrörelsens krav på löntagarmakt över företagsvinsterna – ge arbetet dess del av kapitaltillväxten”. Uppdraget gavs åt Rudolf Meidner, som 1975 i skriften ”Löntagarfonden”, redovisade sitt utredningsarbete. Efter debatt inom fackföreningsrörelsen är avsikten att ett slutligt förslag skall läggas fram för 1976 års LO-kongress.
Samtidigt som Meidner arbetat med sitt utredningsuppdrag har inom Sveriges Industriförbund en arbetsgrupp arbetat med en särskild utredning inom samma frågekomplex som Meidner. Här har emellertid tonvikten mera legat vid att pröva förutsättningarna för företagsindividuella vinstandelssystem.
Kring årsskiftet 1975/76 kom debatten om det Meidnerska förslaget igång och flera LO-förbund har uttalat sig positivt, bl a Metallindustriarbetareförbundet. Också yrkesekonomerna har hunnit uttala sig. Bl a ägnas ett temanummer i tidskriften Ekonomisk Debatt (nr 1/1976) åt analys och debatt kring förslaget. Kritiken mot förslaget är på många punkter hård.
Fåmansbolagens framtid
De förutsättningar som gäller för fåmansbolagen fr o m 1976 är till många delar oklara. Mycket är nytt – och har troligen ännu inte hunnit påverka varken företagarna eller deras omvärld. Annat ligger så mycket på utrednings- och diskussionsplanet – och är beroende av politiska beslut – att man endast kan ha en högst subjektiv uppfattning om vad det kan komma att betyda för fåmansbolagssystemet. Men alltsammans ingår i den föreställningsram om framtiden som företagarna planerar och handlar utifrån.
En sammanställning av olika faktorer, som kan antas verka för respektive emot fåmansbolagen – bedömda i ”överlevnadstermer” – blir helt subjektiv, men kan kanske ge viss vägledning för egen bedömning.
FAKTORER SOM PÅVERKAR FÅMANSBOLAGENS UTVECKLING
MOT = | Faktorer som leder till en minskning av fåmansbolagen. |
FÖR = | Faktorer som talar för fåmansbolagen. |
Företagsknutna faktorer | ||
Storleksfaktorer | ||
– Tekniska fördelar för produktion och distribution i större skala, stigande forsknings- och utvecklingskostnader, marknadsekonomiska skalfördelar, ökat uttagsberoende, ökade kapitalkrav | MOT | |
– Finansieringsmöjligheterna; relativ försämring av egenföretagens möjligheter att ställa säkerhet genom minskat värde för företagsinteckningar (Åmanlagarna) och bortfallet av personlig borgen (går inte ihop med de ändrade relationerna ägare – anställda) | MOT | |
Institutionaliseringen av företaget | ||
– De administrativa kraven på företagen (växande informations- och uppgiftsskyldigheter) | MOT | |
– Ökning av de fasta kostnaderna genom lagen om anställningstrygghet och ökade sociala avgifter (minskat företagsekonomiskt ”spelrum”) | MOT | |
– Kraven på företagsledningens tid genom större tonvikt vid förhandling och samråd (medbestämmande för anställda) | MOT | |
Byråkratiseringen | ||
– Den ökade institutionaliseringen av företagen betyder större risker för byråkratisering och ökar det relativa värdet av individens förmåga att bemästra byråkratiseringen | FÖR | |
Ägaranknutna faktorer | ||
Skattesituationen | ||
– Förmögenhetsbeskattningen av aktierna leder till höga inkomstanspråk på företaget, som kan vara svåra att tillgodose i enskilda fall | MOT | |
Överföring av ägandet | ||
– Bristande ekonomiska förutsättningar för enskilda (utan betydande privatförmögenhet) att finansiera företagsförvärv | MOT | |
”Företagarklimatet” | ||
– Osäkerhet om framtida politiska beslut beträffande företagsägandet och företagsledarrollen | MOT | |
– Skärpningar av skattekontrollen och osäkerhet om den s k generalklausulens verkningar | MOT | |
Politiska faktorer | ||
– Motstånd mot ägardominans för fåtal personer i företagen (gränsen för löntagarfonder sätts lågt – lägre än 100 anställda) | MOT | |
– Risk för att vissa politiska grupper har en negativ attityd till egenföretagande, vilket kan påverka bl a skattevillkoren | MOT | |
Ekonomin vid företagsförsäljning | ||
– Det ekonomiska utbytet av aktieförsäljning är fortfarande stort; höjningen betyder relativt litet; fortsatt köparintresse hos storföretag och investmentbolag | MOT | |
”Generationsklyftan” | ||
– För många äldre företagare innebär de ändrade förutsättningarna för företagarrollen, att man varken har vilja eller förmåga till en anpassning; intresset att sälja företaget och komma ifrån företagaransvaret blir härmed stort | MOT |
Det finns således få faktorer som talar för att trenden med en minskning av fåmansbolagen skulle bromsas. Vad som återstår att ställa emot alla de faktorer som talar för en nedgång är endast faktorer som har med själva företagsledarrollen att göra – självständighet i arbetsuppgifterna, möjligheten att utveckla och påverka ett företags utveckling, en i förhållande till andra grupper ”fri” inkomstutveckling för egen del m m.
Om man ser historiskt på familjeföretagandets utveckling synes sådana faktorer haft stor betydelse. Frågan är emellertid om utvecklingen lämnar tillräckligt stort handlingsutrymme för den enskilde företagaren för att han fortfarande skall kunna uppleva att han har ekonomisk självständighet och ”manövreringsutrymme”.
Kurt Samuelsson har i en skrift, utgiven av Sveriges industriförbund (Industrins politiska framtid, oktober 1975) gjort en bedömning av de politiska utvecklingslinjerna på 5–10 års sikt och skisserat, hur de kan påverka företagen. Samuelsson ger uttryck åt en stark pessimism för familjeföretagandets framtid och räknar med att nedgången i familjeföretagandet snarare kommer att accelerera.
Omvärderingen och pessimismen i fråga om familjeföretagandets roll är emellertid ingen specifik svensk företeelse. En allsidig belysning av utvecklingen för familjeföretagandet finns exempelvis i en omfattande engelsk utredning av den s k Boltonkommittén. Anmärkningsvärt i denna undersökning är att man finner den övergripande frågan vara behovet av ett näringspolitiskt klimat och ett skattesystem som gör det möjligt för individen att förvärva och etablera nya företag med hjälp av egna resurser och att utveckla dessa med hjälp av självfinansiering. Skapas inte dessa förutsättningar kan inga institutionella arrangemang stoppa nedgången i familjeföretagandet.
Sven-Erik Johansson, auktor revisor