Svar till Arne Olssons ”Förvärsvärdemetod men hur”

På sid 11 finns intaget en artikel av Arne Olsson om de problem man stöter på då koncernbalansräkning enligt förvärvsmetoden skall upprättas. Artikeln har överlämnats till FARs redovisningskommitté och besvaras här av kommittéledamoten Hans Edenhammar.

Arne Olssons artikel innehåller två principfrågor:

1. Kan bokfört värde på aktier i dotterbolag vid upprättande av koncernbalansen elimineras mot de obeskattade reserver som finns i dotterbolaget vid förvärvet?

2. Om så är fallet hur skall latenta skatteskulder beaktas?

I Arne Olssons exempel har moderbolaget genom köpet av AB Storan förvärvat obeskattade reserver på 300 (varulagerreserv 240 och extra avskrivn 60). För dessa obeskattade reserver har moderbolaget betalat 150, d v s 300 med avdrag för 50 % latent skatteskuld. I kamrer Ströms tre olika förslag har detta behandlats på följande sätt:

Alternativ 1: Ett belopp motsvarande förvärvade obeskattade reserver med avdrag för latent skatt har upptagits som goodwill (150)

Alternativ 2: Förvärvade obeskattade reserver (300) har eliminerats i sin helhet. Latenta skatteskulder har reducerat tillgångsvärdena (varulager 120, inventarier 30).

Alternativ 3: Förvärvade obeskattade reserver med avdrag för latent skatt har eliminerats mot obeskattade reserver (150).

Svar på de båda principfrågorna finns i det förslag till rekommendation ”Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning” som nyligen utkommit i FARs ledamotsförteckning 1976. Vi citerar (sid 104):

”Föreligger vid förvärvet obeskattade reserver i dotterbolagets balansräkning, t ex lagerreserv eller investeringsfond, är det i allmänhet riktigt att hänföra en positiv skillnad mellan aktiernas anskaffningskostnad och deras matematiska värde helt eller delvis till dessa reserver. Dessa uppdelas då på en del som utgör eget kapital och en del som utgör latent skatteskuld. Eliminering av nyssnämnda skillnad sker endast mot eget-kapital-delen, medan däremot den del som utgör latent skatteskuld i koncernbalansräkning kan omföras till långfristiga skulder”.

En tillämpning av detta rekommendationsförslag skulle ge följande koncernbalansräkning:

Enligt rekommendationsförslaget kan således de obeskattade reserver, som finns i dotterbolaget vid förvärvet, elimineras i koncernbalansräkningen. Bakom ligger tanken att de obeskattade reserverna (med undantag för den latenta skatteskulden) är eget kapital. Detta egna kapital ingår i det genom dotterbolagsköpet förvärvade egna kapitalet och skall således enligt förvärvsmetoden ej ingå i koncernens egna kapital. Att som i kamrer Ströms alternativ 1 ta upp motsvarande belopp som goodwill är mot denna bakgrund inte tänkbart.

Ett tänkbart alternativ till att eliminera mot obeskattade reserver är att i stället reducera koncernens disponibla medel med 150. En sådan lösning skulle dock innebära att varje förvärv av bolag med obeskattade reserver medförde en minskning av koncernens disponibla medel och därmed utdelningsmöjligheter med ett belopp motsvarande ca hälften av de obeskattade reserverna. FAR har inte ansett en sådan lösning vara rimlig.

Ströms alternativ 2 och 3 innebär olika sätt att behandla den latenta skatteskulden. I alternativ 2 tas den upp som avdragspost på tillgångssidan. Denna lösning strider mot de principer som tillämpas för enskilda aktiebolags årsredovisningar. Där ingår ju den latenta skatteskulden bland de obeskattade reserverna på passivsidan. I den mån de obeskattade reserverna inte redovisas öppet kan dock en lösning enligt alternativ 2 vara tänkbar. Den har också anvisats i FARs rekommendationsförslag. Vi citerar (sid 104 i 1976 år ledamotsförteckning):

”Ett koncernmässigt övervärde på anläggningstillgångar medför sålunda ej några avskrivningar. Detta kan, när det gäller korrigering av värden för maskiner och inventarier eller byggnader, enklast beaktas genom reducering av korrigeringen till ca hälften av den värdedifferens, som kan uträknas mellan dotterbolagets bokförda värde och det pris, som kunnat beräknas för tillgångarna om de förvärvats direkt av moderbolaget”.

Denna metodik (”nettometoden”) kan, som också anges i en not i rekommendationsförslaget, användas endast i de fall det är frågan om obeskattade reserver som ej redovisas öppet i dotterbolagets balansräkning. Antag att AB Morsan och dotterbolaget AB Storan ej redovisat ackumulerade överavskrivningar öppet. Redovisat inventarievärde skulle då varit 80 respektive 40 eller totalt 120 i de båda bolagen. Till detta värde skulle då läggas hälften av Storans ackumulerade extraavskrivningar (30), varför inventarierna i koncernbalansräkningen värderas till 150 enligt nettometoden.

För goodwill torde i praktiken nettometoden vara regel. I den nämnda noten sägs också:

”För att uppnå en rättvisande resultatredovisning, exempelvis avseende avskrivning å väsentliga goodwillbelopp, kan dock bruttoredovisning erfordras även för dessa tillgångar”.

Bruttometoden innebär då att goodwillvärdet drygt fördubblas och att ökningen tas upp som latent skatteskuld bland långfristiga skulder. I takt med att goodwillvärdet avskrivs upplöses den latenta skatteskulden mot årets skatte kostnad. Bruttometoden medför mer rättvisande resultat och kapitaljämförelser mellan koncerner som förvärvar goodwill eller dolda reserver via köp av företag och de som förvärvar motsvarande värden direkt.

Kamrer Ströms alternativ 3 är det mest intressanta. Det innebär att eget-kapitaldelen av de köpta obeskattade reserverna elimineras, medan den latenta skatteskulden ligger kvar bland obeskattade reserver. Vid 50 % skatt kommer koncernens obeskattade reserver (750) att bestå av eget kapital på hälften av moderbolagets obeskattade reserver eller 300 och en latent skatteskuld på den andra hälften av moderbolagets reserver (300) och hälften av dotterbolagets obeskattade reserver (150) eller totalt 450. Den latenta skatteskulden blir således 450/750 = 60% av koncernens obeskattade reserver mot de ca 50 % som årsredovisningsläsaren normalt förväntar sig. Den av FAR föreslagna lösningen på detta problem är, som tidigare nämnts, att den latenta skatteskulden i de förvärvade obeskattade reserverna överförs till långfristiga skulder. I en del företag förekommer den enligt redovisningskommittén sämre lösningen att företaget i en not till de obeskattade reserverna talar om storleken av den totala latenta skatteskulden i de obeskattade reserverna.

Slutligen bör det påpekas att den av Arne Olsson använda termen ”förvärvsvärdemetoden”, numera ersatts av den kortare och enklare förvärvsmetoden.

Hans Edenhammar, ledamot, FARs redovisningskommitté.