Trots att kunskapskraven på revisorerna borde öka så har i realiteten en standardsänkning avseende det teoretiska innehållet i grundexamen inträffat. Civilekonom Bernt Gyllenswärd anser att detta förhållande kan motverkas antingen genom att en speciell yrkesinriktad utbildningslinje vid universiteten inrättas eller att som krav för auktorisation tillskapas en revisorsexamen förlagd till slutet av den femåriga praktiktiden.
I den nuvarande aktiebolagslagens 105 § stadgas att bolags revisor skall granska styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper. Revisorns granskning skall utmynna i uttalande om:
balansräkningens fastställande
styrelsens och verkställande direktörens förslag till vinstdisposition
ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktören.
För att kunna göra dessa uttalanden ställs mycket kvalificerade krav på revisorn. Uppgiften innebär konkret att revisorn skall ”sätta sig till doms” över bolagets förvaltning.
En självklar förutsättning för att kunna göra detta är att revisorn besitter en status som ger honom auktoritet inom de områden han skall agera. Härvid är det att märka att denna auktoritet inte skall gälla enbart mot klienterna, utan även mot myndigheter, fackliga organisationer, utbildningsinstitut m fl interna och externa intressenter.
Den fortsatta framställningen kommer att speciellt behandla situationen för auktoriserade revisorer, men gäller i tillämpliga delar även de godkända revisorerna.
Revisorns status är beroende av en mängd bakomliggande faktorer. Kvalitet är en viktig beståndsdel i flertalet av dem.
Tungt vägande faktorer är (utan hänsyn till inbördes ordning):
grundutbildning
praktik och fortbildning
personliga egenskaper
marknadsföring av yrkeskåren.
Grundutbildning
Utbildningen kan indelas i två faser, beroende på när i tiden den genomförs, dels grundutbildning och dels fortbildning.
Vad gäller grundutbildningen har vissa förändringar skett under senare år, såtillvida att man för auktorisation numera förutom civilekonomexamen från handelshögskolan även accepterar filosofie kandidatexamen från universitet, om examen i fråga har en viss bestämd sammansättning.
De formella teoretiska kraven för auktorisation är i stort sett desamma som tidigare men i praktiken har kraven sänkts. Kvaliteten på nämnda fil kand-examen har nämligen successivt sjunkit.
Som ett exempel på denna försämring kan nämnas att det blir allt vanligare att studier och förvärvsarbete kombineras. Detta är i och för sig inte negativt – tvärtom, men utgör en indikation på att kraven sänkts. Många av de medarbetare som är anställda på revisionsbyråer, med sikte på att efter fullgjord praktik ansöka om auktorisation, kombinerar detta heltidsarbete med studier för att komplettera sina akademiska betyg. Mycket ofta bedrivs dessa studier som s k heltidsstudier. Detta ”dubbelarbete” borde ej vara möjligt utan en närmast orimlig arbetsinsats men jag och många med mig kan intyga att så ej är fallet. Studierna bedrivs i relativt behagligt tempo vilket möjliggör detta dubbla engagemang.
Det framstår som uppenbart att samtidigt som de faktiska kunskapskraven borde öka på grund av en alltmer komplex arbetssituation, har i realiteten en standardsänkning inträffat vad avser det teoretiska innehållet i grundexamen. Detta förhållande innebär på sikt ett mycket allvarligt hot mot den auktoriserade revisorns yrkesstatus.
Hur skall man då motverka detta? Jag ser två framkomliga vägar. En är att man skapar en speciell yrkesinriktad utbildningslinje vid universiteten som syftar till en verksamhet som auktoriserad revisor. Om man väljer denna väg, måste ett absolut krav vara att FAR, samt ev vissa andra intressenter aktivt får deltaga i utformandet av studieplaner, utbildningskrav m m gällande denna ”revisorslinje” samt även tillförsäkras en löpande tillsynsmöjlighet över utbildningen.
Det andra alternativet är att FAR, i likhet med motsvarande förhållanden i USA, inrättar ett speciellt fristående examensinstitut, vilket utgör slutsteget på den femårspraktik som krävs för auktorisation.
Jag hoppas att man inom FAR blir medveten om den allvarliga situationen och snarast tar problematiken till diskussion för att inte på sikt yrkeskårens status skall försämras. Ett snabbt agerande härvidlag är nödvändigt med tanke på den långa ”inkubationstid” som vidlåter denna typ av reformer.
Praktik och utbildning
Det nu gällande kravet på fem års praktik (väl vitsordad) hos auktoriserad revisor för att erhålla auktorisation är nödvändigt att bibehålla och kan för en medarbetare som närmar sig slutet på femårsperioden snarast upplevas som kort när han inser vad som väntar framförallt ansvarsmässigt.
Kommerskollegium kräver att praktiken skall ha en viss omfattning och ett visst innehåll. Det är härvidlag förvånande att inte FAR tidigare utformat ett mer formaliserat program för hur praktiken bör uppläggas och hur den bör varvas med teoretisk utbildning för att den skall få avsett värde och bli likformig. Samtal med praktiserande medarbetare från andra byråer visar klart att praktikinnehållet varierar kraftigt mellan olika byråer, ett förhållande som ej kan vara önskvärt.
Själv, för närvarande fullgörande nämnda praktik, efterlyser jag dessutom ett forum för praktiserande medarbetare på revisionsbyråerna. En sådan sammanslutning borde kunna organiseras inom FAR och tillföra föreningen en del värdefulla synpunkter vad gäller t ex utbildnings- och praktikfrågor, samtidigt som en möjlighet till skapande av kontakter skulle ges, vilket borde underlätta det framtida umgänget mellan auktoriserade revisorer till fromma för bl a arbetet inom FAR.
Personliga egenskaper
Arbetet som revisor ställer många speciella krav på personliga egenskaper hos utövaren, vilka krav jag i detta sammanhang inte behöver gå närmare in på. En mycket viktig egenskap är dock den att på ett naturligt och övertygande sätt kunna agera inför andra människor, en egenskap som tyvärr inte många, varken revisorer eller andra, besitter.
För att nå (rekrytera) personer som besitter dessa egenskaper samtidigt med de teoretiska kvalifikationerna, krävs en mer aktiv upplysnings- och rekryteringsverksamhet. FAR borde i yrkeskårens intresse bedriva sådan verksamhet vid universitet och högskolor i mycket större omfattning. Den enda information jag själv erhöll om revisorsyrket under studietiden, var den i samband med det mycket begränsade och styvmoderligt behandlade avsnittet om revision inom ämnet företagsekonomi. Många av studievägledarna vid universiteten känner uppenbarligen inte ens till vilka formella krav som ställs på den som vill erhålla revisorsauktorisation. Vore det inte logiskt att från FARs sida börja med att försöka informera åtminstone studievägledarna vid våra utbildningsanstalter? Åtgärder måste vidtagas för att yrkeskåren på sikt skall få en önskvärd sammansättning, ett krav som accentuerats i takt med revisionens förändrade innehåll.
Marknadsföring av yrkeskåren
Som anges i rubriken avses med marknadsföring här ej sådan för enskilda byråer eller revisorer utan marknadsföring av auktoriserade revisorer som begrepp och yrkeskår.
För det första måste man på något sätt skydda titeln ”revisor”. Det sätt på vilket den utan urskillning används idag, är i allmänhet endast ägnat att skada yrkeskåren. Jag tänker här framförallt på hur den svenska pressen ”misshandlar” titeln; i så gott som samtliga fall av uppmärksammade faktiska (eller enligt pressen moraliska) fall av skattebedrägerier utmålas revisorn som boven i dramat. Detta förhållande har tidigare inte varit så utpräglat och inte heller varit något större problem. Det har räckt att klienten känt till innebörden av auktorisationsbegreppet. I dagens situation ställer det hela sig dock annorlunda. Man behöver bara se till debatten angående arbetstagarkonsulter för att inse detta.
I framtiden kommer revisorerna på ett helt annat sätt än tidigare att bli tvingade att agera öppet och direkt representera andra intressentgrupper, varför man även måste marknadsföra sig på ett mer omfattande och aktivt sätt.
Sammanfattningsvis vill jag understryka nödvändigheten av att en förutsättningslös debatt tas upp angående problemet hur man skall kunna skapa tillräckliga och nödvändiga garantier för att de som utbildar sig till auktoriserade revisorer besitter erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper. Samtidigt måste en mer aktiv upplysningsverksamhet bedrivas vid universitet och högskolor för att skapa förbättringar för att på sikt en urvalsmässigt riktig rekrytering till revisorsyrket skall tryggas.
Bernt Gyllenswärd, civilekonom