Motsvarar utbildningen dagens krav? Måste en kvalitetskontroll införas för att bibehålla en hög och acceptabel kvalitet på de auktoriserade revisorerna? Kring dessa och andra frågor rörande revisorsutbildningen funderar ordföranden i utbildningskommittén, Erik Rydström.
Vad händer egentligen med revisorsutbildningen? Händer överhuvudtaget någonting? Det är väl bra som det är?!
Den utbildning som bedrivs i FARs egen regi är ständigt föremål för kritisk granskning. Alla elever har möjlighet att uttrycka synpunkter på den utbildning de bevistat. I kommittéer och projektgrupper pågår också ett arbete att utveckla och förbättra våra kurser. Hittills har mycken omsorg lagts ned på det som vi benämnt grundutbildningen, d v s utbildningen fram till auktoriserande. Ett omfattande projektarbete pågår där integrationen mellan praktik och arbete än mer än hittills skall beaktas. Hittills har projektgruppen arbetat med kravspecifikation och målformulering. En medarbetare med t ex tre års praktik skall ha vissa färdigheter. Vilka kurser skall då FAR erbjuda för att underlätta måluppfyllelsen? Samtidigt måste även klargöras hur ”on the job training” skall bedrivas för att uppnå bästa möjliga resultat = en välutbildad revisor.
Ett problem i detta sammanhang är givetvis att den allt mer omfattande utbildningsverksamhet som bedrives i FARs regi kräver kvalitativt högstående insatser vid produktion av läromedel, rekrytering och utbildning av lärare, kursplanering o s v. Hittills har vi klarat oss på en mycket uppoffrande insats från ett antal byråer och några entusiaster.
För att kunna erbjuda en så bra utbildning som möjligt måste resurserna utökas och detta kostar pengar. All utbildning inom FAR har hittills finansierats genom frivilliga, ofta oavlönade, insatser och genom kursavgifter. Bokföringsmässigt medför detta ett täckningsbidrag från utbildningen av icke föraktlig storlek. Det gäller emellertid att anpassa kansliapparaten så att den motsvarar efterfrågan på utbildning. Minskar efterfrågan t ex genom ändrad policy från någon eller några stora revisionsbyråer, så kan kansliet åtminstone temporärt bli feldimensionerat. En undersökning pågår för att få grepp om planerna på en satsning på FARs utbildning.
Utbildning på arbetstid
I övrigt kan konstateras att alla elever inte är medvetna om vilka förutsättningar som ligger till grund för FARs utbildning. Kraven från eleverna stiger ständigt. Det är kräsna elever som nu kommer till våra kurser. För inte så många år sedan kunde s k assistentutbildning bedrivas på lördagar och det var ingen som direkt opponerade sig när kurserna även bedrevs på kvällstid. I kursvärderingarna visar sig nu en ovilja mot att gå på en kurs efter kl 17.00 (och rent av efter kl 11.00 på en fredag). Om som t ex på H-kursen hösten 1975 ett avsnitt förlades till kl 9–12 på lördagen, medförde det att ca 25% av eleverna ansåg att de inte behövde komma. Vid den dubblerade H-kursen i december 1975 slutade programmet därför kl 17.00 på fredagen. Efter lunch hade elevantalet minskat med uppemot 25%.
På internat skall det finnas dusch på samtliga rum, färg-TV skall finnas tillgänglig och kursgårdarna skall ligga centralt i Stockholm så att eleverna får möjlighet att deltaga i storstadens nöjesliv. Detta kan förefalla vara en överdrift, men efter att ha tagit del av kursvärderingar, talat med elever och studerat närvarofrekvens är jag helt övertygad om att det som utan knot accepterades för säg två år sedan inte längre kan erbjudas eleverna.
Är utbildningen tillräcklig?
Viktigast är dock att få en bild av hur utbildningen motsvarar dagens krav. Klarar våra medarbetare av de krav som ställs på auktoriserade revisorer när de själva auktoriseras. Hur skall vi veta vad de kan? Utbildningen före anställningen är inte längre lika homogen som tidigare, då de flesta kom till handelshögskolorna. Nu är universiteten de som ger de flesta av de blivande auktoriserade revisorerna deras akademiska utbildning. Gissningsvis kan den akademiska utbildningen nu vara betydligt uttunnad jämfört med tidigare. Utbildningen i redovisning är helt förändrad jämfört med vad vi var vana vid t ex på 50–60–talet.
För att försöka behålla en hög och acceptabel kvalitet på de auktoriserade revisorerna kan det tänkas att vi tvingas att införa något slags kvalitetskontroll. Det skulle kunna uppnås genom att t ex en obligatorisk revisorsexamen införs. Det kan med fog ifrågasättas om det inte är nödvändigt att agera i den riktningen för att bibehålla den höga kvaliteten, som vi åtminstone själva tror finns inom kåren.
Vi får naturligtvis också krav på en kontinuerlig vidareutbildning. Det gäller att motverka yrkesinkurans. På fem år är kunskaperna föråldrade om de inte kontinuerligt underhålls. Det program FAR erbjuder för vidareutbildning täcker naturligtvis inte alla önskemål om en heltäckande utbildning för yrkesverksamma revisorer, men vi har kommit en bit på väg.
Vi måste dock satsa en hel del ytterligare för att ge kåren en möjlighet att bibehålla och om möjligt vidareutveckla sitt kunnande. Det är naturligtvis önskvärt att FAR kan erbjuda sådan utbildning. På utbildningskommitténs program står också en önskan att kunna utarbeta en modell för den kontinuerliga vidareutbildningen. För att klara målsättningen fordras en stabil insats från ledamöterna och deras byråer. För att kartlägga frågorna och verkligen sätta utbildningsbehoven i centrum önskar utbildningskommittén samla till en utbildningsdag i höst. De utbildningsansvariga på byråerna och andra intresserade inom kåren skall då inbjudas att ta del av utbildningserfarenheter samt att utväxla synpunkter och erfarenheter.
Erik Rydström, auktor revisor och ordförande i utbildningskommittén