Pris- och penningvärdeförändringar i 1974 års bokslut

Inflationsrensade balans- och resultaträkningar

Av de undersökta företagen har tre – Monark, Weibulls, Rottneros – upprättat särskilda inflationsomräknade resultat- och balansräkningar för koncernen. Weibulls har härutöver även gjort en inflationskorrigerad finansieringsanalys. Alla tre bolagen lämnar utförliga kommentarer till beräkningarna, vilka med vissa undantag – främst hos Weibulls – har skett enligt den s k köpkraftsmetoden (CPP) med användande av konsumentprisindex vid omräkningarna. Genomgående har uttalats, att man eftersträvat enkelhet och därför nöjt sig med approximationer och schablonmässiga antaganden.

Omräknad finansieringsanalys

Astra nämner i sin årsredovisning att ”i de redovisade resultat- och balansräkningarna har inga andra korrigeringar gjorts för prisförändrings- och inflationseffekter än de bokslutsdispositioner som föranletts av ambitionen att bibehålla det egna kapitalets köpkraft. Som komplement till redovisningen lämnar vi i kommentarerna till bokslutet uppgift om avskrivningar baserade på återanskaffningsvärden och om lagervärderingens effekter på resultatet”. I anslutning till den traditionella finansieringsanalysen i löpande priser har Astra även upprättat en analys opåverkad av pris- och penningvärdeförändringar ( i 1973 års prisnivå). Syftet har varit att på ett enkelt sätt visa hur dessa förändringar inverkar på tillförsel och användning av finasiella medel.

Som tidigare nämnts, lämnar även Weibulls en inflationskorrigerad finansieringsanalys, vilken är något mera förenklad än Astras.

Resultat per aktie efter partiella korrigeringar

I åtskilliga årsredovisningar redovisas ett resultat per aktie efter justeringar för prisförändring på varulager samt avskrivningar på återanskaffningsvärden. Man får härigenom enligt SCA ”en kalkyl, som ger en uppfattning om den vinst som teoretiskt sett är utdelningsbar, om hänsyn tages till effekten av inflationen”. För att få en fullständig bild av pris- och penningvärdeförändringars påverkan på resultatet bör, menar Bofors, ”även inflationseffekterna på monetära tillgångar och skulder beaktas, liksom också realvärdeförändringar på varulager och anläggningstillgångar”.

Partiella korrigeringar för prisförändring på varulager samt avskrivningar på återanskaffningsvärden kan ha gjorts redan i resultaträkningen eller – i fem fall – som en komplettering till ojusterat redovisat resultat. Det finns naturligtvis också företag, som ger information om prisförändring på varulager och kalkylmässiga avskrivningar men lämnar åt läsaren att själv beräkna ett korrigerat resultat per aktie.

Finansieringsaspekten

Tidigare har nämnts att två bolag redovisat omräknade finansieringsanalyser. Härutöver har drygt tiotalet av de studerade företagen kommenterat prisstegringarnas inverkan på resultatkrav, självfinansieringsgrad, kapitalbehov etc.

SCA anför:

”I koncernens interna redovisning har ett resultatkrav beräknats med utgångspunkt från det kapitalbehov SCA har under de närmaste åren för att kunna både genomföra nödvändiga reinvesteringar och vidareutveckla rörelsen. Genom att från detta kapitalbehov dra den upplåning, som kan tillåtas med hänsyn till en lämplig avvägning mellan eget och främmande kapital har erforderligt behov av självfinansiering, dvs vinstbehov, fastställts. Detta vinstbehov har sedan använts för att fastställa ett förräntningskrav beräknat på det i rörelsen bundna kapitalet. I fråga om anläggningar utgöres detta i princip av nuanskaffningsvärdena efter avdrag för avskrivningar, även dessa beräknade på nuanskaffningsvärdena. Genom att på detta sätt arbeta med nuanskaffningsvärden erhålles såväl ett effektivitetsmått, där inflationens inverkan på resultatet eliminerats, som en kontroll av rimligheten av uppställda vinstmål.”

KF har ett särskilt textavsnitt ”Prisstegringarna har medfört ökat kapitalbehov” från vilket följande utdrag gjorts:

”I den allmänna debatten om inflationens effekter syns uppmärksamheten i alltför hög grad ha riktats mot vinstutvecklingen, medan likviditetsproblemet fått en mer undanskymd behandling. Emellertid har de kraftiga prisstegringarna uppenbarligen medfört betydande påfrestningar på likviditeten inom hela näringslivet genom den ökning av kapitalbehovet som uppstått för finansiering av varulager och varufordringar. Denna ökning har i regel endast delvis kompenserats av att också varuskulder och liknande skulder ökat i takt med inflationen...

En så stark ökning av överskottet som KF redovisar för 1974 kan lätt väcka frågor, om inte omotiverat stora belopp skapas och behålls inom rörelsen. Det är då viktigt att sätta in överskottsmedlen i deras rätta sammanhang. De behålls inom rörelsen för att trygga den framtida utvecklingen. Ju kraftigare prisstegringarna är, desto större blir kapitalbehovet. Då krävs också högre överskott, om vi inte skall tvingas låna alltför stor andel av kapitalet och därmed kanske på sikt riskera vårt oberoende.”

Parentetiskt kan i övrigt hänvisas till en artikel ”Inflationen och KFs bokslut” i Kooperatören nr 4 1974 i vilken utförligt motiveras, varför det ej funnits anledning att komplicera bokslutet med omräkningar av resultat- och balansräkningens poster till ett enhetligt penningvärde. Det hävdas, att en vanlig finansieringsanalys ger det bästa underlaget för en analys av inflationens verkningar.

Övriga uttalanden om prisförändringarna

En rad företag uttalar sig om prisutvecklingen på de egna produkterna, ofta i relation till (de inflatoriska) prisstegringarna på råvaror, löner, energikostnader m m. Det framhålls inte sällan, att det – bl a till följd av prisregleringar – inte varit möjligt att erhålla kompensation för de ökade kostnaderna.

Bofors och Statsföretag lämnar uppgifter om hur stor del av orderstocken, som gäller beställningar med prisindexklausul resp till fasta priser.

Höganäs redovisar i diagramform penningvärdekorrigerad omsättning.

Begränsningar i den traditionella redovisningen

I drygt tio av de genomgångna årsredovisningarna omnämnes, att den konventionella redovisningen är otillräcklig i tider av starka pris- och penningvärdeförändringar.

”Något försök att medelst nya redovisningsmetoder belysa inflationens verkningar har ej gjorts i avsaknad av allmänt vedertagna principer härför.” (Fläktfabriken)

”Att använda det vid traditionell redovisning framkommande resultatbegreppet som en mätare på hur effektivt ett företag arbetat under en så begränsad tid som ett kalenderår, innebär betydande vanskligheter i tider av allmän inflation och särskilt stark prisstegring inom den egna branschens verksamhetsområde. Värderingsfrågor och periodiseringar spelar en avgörande roll. Redovisningsteoretikerna har inte kunnat enas om ett enhetligt synsätt i dessa frågor.” (Trelleborg)

”De starkt inflationspåverkade vinsterna har gjort det svårt att göra en tillförlitlig bedömning av företagens reella resultat, vilket komplicerat förda diskussioner.” (Företagsfinans, beträffande eventuella företagsförvärv) Fortsättning på sidan 15 saknas.

1. Beräkningsmetoder för skogsbolagen (17 företag med uttalanden)

Inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott har man arbetat för att uppnå ökad enhetlighet i företagens externa redovisning. Bl a har under år 1975 utarbetats en rekommendation, som även innefattar redovisningen av prisfluktuationer i varulagret (bör redovisas i resultaträkningen som särskild post efter rörelseresultatet). I rekommendationens överväganden anges bl a:

”Skogsindustrin kan till skillnad från många andra branscher beräkna prisfluktuationerna i varulagren med relativt stor noggrannhet. Skogsbolagen låter som regel rörelsen bära medelanskaffningskostnaden för under året förbrukade råvaror och bränslen respektive levererade färdigvaror.” ... ”Prisfluktuationerna är både inflations- och konjunkturberoende och härrör från såväl råvaror som färdigvaror. Posten har således en komplex sammansättning och förorsakar svårigheter vid en analys. Detta kan förklara den betydande oenighet som arbetsgruppen funnit vara rådande bland praktiker och teoretiker när det gäller sättet att redovisa prisfluktuationerna.”

Av de undersökta skogsföretagen har alla utom ett lämnat vägledande uttalanden – av olika kvalitet – beträffande beräkningssättet. Som antytts av citaten ovan föreligger inte exakt enighet beträffande metodval. Trots detta har jag valt att sammanföra dessa företag i en grupp.

För 12 av de 17 företagen anges klart, att prisförändringen relaterats till den ingående lagerkvantiteten. Det kan förmodas, att den ingående volymen avses även i vissa av resterande fem fall.

Som regel kan utläsas att omvärderingen torde avse skillnaden mellan (medel-) anskaffningspriser vid årets början respektive slut. I något fall uttalas, att prisfluktuationerna framkommit dels vid årets början – som skillnaden mellan inventeringspris (lägsta värde) per senaste bokslutsdag och återanskaffningspris (standardpris) för det nya året – dels vid årets slut som en skillnad mellan anskaffningspris (standardpris) och lägsta värde. Vanligen ges dock ingen information, huruvida någon korrigering av anskaffningspriset vid årets slut ingår.

Tre företag (SCA, Korsnäs och Norrlands Skogsägare) talar om prisfluktuationer och omvärderingar (pris- och värderingsdifferenser), utan att innebörden närmare klargörs.

Man är inte överens om huruvida prisförändringen skall beräknas för hela lagret eller enbart för råvaror och bränsle (insatsvaror etc). Uppgifterna är på denna punkt ofta ofullständiga.

Några exempel:

”På grund av prisökningar har det utgående lagret med hänsyn till gällande värderingsregler upptagits till högre anskaffningspriser än vid årets början. Beräknat på den ingående lagervolymen utgör prisökningen 18 mkr.” (Bergvik o Ala)

”Rörelseresultatet har belastats med medelanskaffningskostnaden för under året förbrukade råvaror och bränslen. Varulagret vid årets slut värderas normalt också till samma medelanskaffningspris. Lagret vid ett års ingång är alltså från början värderat till föregående års medelanskaffningspris men omvärderas vid det nya årets slut till detta års medelanskaffningspris. Då framkommer en prisfluktuation. – Under 1974 skedde omfattande prishöjningar på såväl färdigvaror som råvaror vilket ledde till prisfluktuationer på 66 mkr för koncernen.” (Billerud)

”Rörelseresultatet är helt renodlat från prisstegringar på ingående lager.” (Holmen)

”Förbrukningen av råvaror och halvfabrikat har påförts rörelsen till årets marknadspriser. Värdeökningen på varulager till följd av höjda priser under året har beräknats till ...” (Klippan)

”Rörelsen har belastats med råvaror och övrig material till under verksamhetsåret gällande anskaffningspriser.” (Korsnäs)

”Moderbolagets rörelseresultat har belastats med årets medelanskaffningspriser för råvaror, halv- och helfabrikat och är opåverkat av prisförändringar på varulagret vid årets ingång” (Uddeholm)

”Lagret omvärderades den 1 januari till återanskaffningspris och värderingen vid årets slut skedde till det lägsta av lagrets anskaffnings- resp återanskaffningspris.” (Södra Sveriges Skogsägare)

Redovisning av avskrivningar år 1974 jämfört med 1973

Olof Wesström har även studerat, hur gruppen börsnoterade industriföretag m m redovisat avskrivningarna år 1973. Det har varit naturligt att utnyttja den möjlighet till jämförelse som härigenom erbjudits. Reservation måste lämnas för att informationen i kommentarer och noter kan ha tolkats och behandlats olika i något enstaka fall. Skiljaktigheter i gruppens sammansättning har berörts i ett tidigare avsnitt.

Jämförelsen har intagits i tabell 2.

Jämförelse mellan planenliga och kalkylmässiga avskrivningar

Som framgår av tabell 2 har för år 1974 27 företag inom kategorin börsnoterade industriföretag m m lämnat information om avskrivningar såväl på anskaffnings- som återanskaffningsvärden. Härtill kommer att ytterligare 8 av övriga undersökta företag lämnat motsvarande information. En jämförelse av kalkylmässiga och planenliga avskrivningsbelopp återfinns i tabell 3.

Tabell 2

Redovisning i resultaträkningen av avskrivningar åren 1974 respektive 1973 för börsnoterade industriföretag m. m.

Tabell 3

Jämförelse mellan kalkylmässiga och planenliga avskrivningar år 1974

Det kan givetvis ifrågasättas, om det är särskilt meningsfullt att på detta sätt jämföra olika företag. Det går t ex inte att beloppsmässigt särskilja olikheter i fråga om beräkningsmetoder från de skillnader, som har sin grund i anläggningarnas ålder eller tekniska nivå.

Att sättet för beräkning av såväl planenliga som kalkylmässiga avskrivningar varierar kommer att framgå i det följande. Här skall bara som exempel nämnas, att Husqvarna vid beräkning av det kalkylmässiga avskrivningsbehovet använder sig av ”gängse avskrivningssatser inom verkstadsindustrin”, vilka uppenbarligen avviker från de på individuellt bedömda ekonomiska livslängder baserade avskrivningssatser, som tillämpas vid avskrivningar enligt plan. En förklaring till den jämförelsevis stora skillnaden för LKAB kan vara, att både planenliga och kalkylmässiga avskrivningar beräknas för samtliga i bruk varande anläggningar. Till den del dessa är av hög ålder förstoras härigenom – till följd av indexeringsfaktorn – gapet mellan anskaffnings- och återanskaffningsvärdet.

Motiv för val av avskrivningsmetod

Flera företag motiverar sitt ställningstagande att redovisa respektive ej redovisa kalkylmässiga avskrivningar. Nedan lämnas några exempel från båda lägren.

Företag som belastar resultatet med kalkylmässiga avskrivningar:

”... motsvarar de avskrivningar som måste ske för att produktionskapaciteten skall hållas oförändrad.” (Asea)

”... avser att ge ett mått på de för återanskaffning av realkapitalet nödvändiga avskrivningarna.” (Bergvik o Ala)

”Man kan alltså utläsa prisförändringarnas inverkan på avskrivningarna om hela produktionsapparaten skulle förnyas.” (Billerud)

Företag som redovisar planenliga avskrivningar:

”Kalkylmässiga avskrivningar används i interna kalkyler o dyl men ej i årsredovisningens resultaträkningar. Detta för att resultaten icke skall belastas med både gamla anläggningars höga driftskostnader och avskrivningar beräknade på nya anläggningars anskaffningsvärden.” (Esselte)

”Avskrivningarna beräknas på ursprunglig anskaffningskostnad, då återanskaffningsvärden med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen ej går att fastställa och då vissa enheter, framför allt Uppsalafabriken, arbetar med delvis gammal utrustning. Höga krav på service, reparationer och underhåll gör driften extra kostnadskrävande, men tack vare låga kapitalkostnader är utrustningen fortfarande lönsam.” (Upsala-Ekeby)

Metoder för beräkning av planenliga avskrivningar på anskaffningsvärden

I normalfallet anges att avskrivningssatserna fastställts efter bedömning av den ekonomiska livslängden och att avskrivning enbart görs på ännu ej helt avskrivna tillgångar.

Ofta är dock informationen ej tillräckligt utförlig. I dessa fall kan det eventuellt tänkas, att avskrivningar görs även på samtliga i bruk varande anläggningar – också de som redan är helt avskrivna. Ett sådant beräkningssätt synes för övrigt ha tillämpats av bl a Iggesund, Kullager (har dock frångåtts under 1975) och Sonessons – i samtliga fall under beteckningen ”kalkylmässiga avskrivningar” – samt av Bulten (”beräknat avskrivningsbehov”) och LKAB. För främst utländska dotterbolag beräknas planenliga avskrivningar ofta motsvara de bokföringsmässiga (skattemässiga). På samma sätt är det vanligt, att planavskrivningarna på fastigheter motsvarar de skattemässigt maximala avskrivningarna. Två bolag Saab-Scania, Beijerinvest) har vid beräkning av sina planavskrivningar tillämpat skattemässigt gällande avskrivningssatser för alla eller nästan alla tillgångar (har dock i det här sammanhanget ansetts motsvara bokföringsmässiga avskrivningar).

Fläktfabriken är såvitt jag kunnat finna det enda bolag, som talar om att ”avskrivningar enligt plan grundas på tillgångarnas anskaffningsvärden, inklusive gjorda uppskrivningar”. – Alfort & Cronholm förfar på ett snarlikt sätt, när man vid beräkning av planenliga avskrivningar för fastigheter utgår från det högsta av anskaffnings- och taxeringsvärdet. Weibulls beräknar planenliga avskrivningar för fastigheter på 80 % av brandförsäkringsvärdena.

Något uttalande har ej påträffats, om avskrivning gjorts på brutto- eller nettoanskaffningskostnad i de fall direktavskrivning skett till följd av statliga bidrag el dyl.

Olikheter i avskrivningsbeloppen kan givetvis uppkomma genom att aktiveringsprinciperna varierar. Sydkraft nämner t ex att fr o m 1974 har man debiterat ett dotterbolag ränta på utlånat kapital för finansiering av investeringarna i Barsebäcksverket. Denna ränta har aktiverats som anläggningskostnad hos dotterbolaget. – Häremot kan ställas Elverk: ”Räntor under byggnadstiden som för året beräknats till 5.5 mkr har kostnadsbokförts och ingår ej i investeringsuppgiften”.

Tidigare har nämnts, att Husqvarna synes använda andra (högre) avskrivningssatser för beräkning av planenliga jämfört med kalkylmässiga avskrivningar. Samma synsätt går igen även hos t ex KF, som emellertid inte preciserar det kalkylmässiga avskrivningsbehovet.

Metoder för beräkning av kalkylmässiga avskrivningar på återanskaffningsvärden

Av tabell 2 kan utläsas att för år 1974 41 av 73 börsnoterade industriföretag m m lämnat uppgifter om kalkylmässiga avskrivningar. Föreligger då någon enhetlighet i fråga om beräkningssätt för denna grupp? En grovsortering redovisas nedan. (Det skall observeras, att gränsdragningen delvis är flytande.)

Inom den första av grupperna kan särskiljas 15 bolag, vilka uttalat att man använt sig av något slags indexuppräkning för fastställande av återanskaffningsvärden. Härav 5 utan angivande av index, 6 med försäkringsbolagens index (varav 2 med viss modifiering). 1 (enbart maskiner och inventarier) med SCB producentprisindex för verkstadsvaror, 1 SCB index för maskiner resp byggnader (kompletterat med på annat sätt beräknade återanskaffningsvärden för fartyg), 1 ”nettoprisindex” och slutligen 1 företag som använt konsumentprisindex. Bland övriga företag inom gruppen kan nämnas, att 2 tillämpat något mera förfinade metoder för beräkning av återanskaffningsvärdet. För 1 bolag (Billerud) har observerats, att enligt kommentarer i dagspressen till delårsrapporten för tiden 1/1–31/7 1975 reduceras de kalkylmässiga avskrivningarna med värdehöjande reparationer. (Dessa reparationer ökar återanskaffningsvärdet men det vore fel att beräkna avskrivningar, eftersom de istället direkt belastar resultatet.)

Några exempel:

”Det i rörelseresultatet angivna kalkylmässiga avskrivningsbehovet motsvarar de avskrivningar som måste ske för att produktionskapaciteten skall hållas oförändrad. Beräkningarna baseras därför på tillgångarnas nuanskaffningsvärden och ekonomiska livslängd.

Nuanskaffningsvärdena för byggnader belägna i Sverige baseras på försäkringsbolagen s k elementmetod (E-metoden). Denna metod ger vanligtvis värden, som enligt ASEAs uppfattning är för höga, varför korrigering görs dels för äldre byggnader (ej byggda på det för de aktuella mest ändamålsenliga sättet), dels generellt med hänsyn till att officiella byggnadskostnadsindex ej i tillräcklig grad beaktar förefintlig rationalisering. Ny värdering görs med några års mellanrum. Dessemellan uppräknas värdena i takt med ASEAs interna byggnadskostnadsindex. För byggnader tillhöriga utländska bolag inom gruppen används i allmänhet brandförsäkringsvärdet som nuanskaffningsvärde. Nuanskaffningsvärden för maskiner bestäms antingen med hjälp av prislista (offert) för maskin av samma typ eller genom uppräkning av anskaffningskostnaden med hjälp av ASEAs interna maskinprisindex (offentligt maskinprisindex justerat med hänsyn till det på grund av teknisk utveckling fallande maskinvärdet).” (ASEA)

”För koncernens interna lönsamhetsplanering och -kontroll beräknas s k kalkylmässiga avskrivningar, vilka baseras på anläggningarnas återanskaffningsvärden. Stora svårigheter föreligger att fastställa rättvisande återanskaffningsvärden, varför relativt grova approximationer måste göras. I koncernen sker detta genom uppindexering av anskaffningskostnaderna för olika maskintyper, byggnader etc med brandförsäkringsindex. Härigenom erhålles en grov justering för pris- och penningvärdeförändringar. Då emellertid den tekniska utvecklingen delvis kompenserar dessa effekter kan metoden medföra något för höga återanskaffningsvärden.” (Bofors)

”... avskrivningsbehovet beräknat på nuanskaffningsvärden, som framräknats med tillämpning av försäkringsbolagens index för anläggningstillgångar, ehuru med viss reducering med hänsyn till den tekniska utvecklingen.” (SCA)

”... baserade på individuellt uppskattade återanskaffningsvärden, indexuppräknade anskaffningsvärden eller, i några fall, brandförsäkringsvärden, vilka periodiserats efter uppskattad ekonomisk livlängd.” (Incentive)

Beträffande bolag hänförda till grupp (2) gäller att avskrivningar kan ha gjorts på t ex samtliga i bruk varande anläggningar – även de vars ursprungligen beräknade ekonomiska livslängd gått till ända. Det kan även vara så att den tillämpade avskrivningssatsen (ekonomiska livslängden) avviker från vad som används vid beräkning av planenliga avskrivningar (jämför t ex Husqvarna enligt tidigare). För bolag, som talar om ”kalkylmässiga” avskrivningar utan att ange beräkningssättet – grupp (3) – gäller härutöver, att det kan vara osäkert, om avskrivningarna verkligen är baserade på återanskaffningsvärden. (Se t ex föregående avsnitt beträffande Iggesund, Kullager och Sonessons, vilka dock hänförts till kategorin planenliga avskrivningar på anskaffningsvärden.)

Om man ser även på företag, som ej ingår bland de 73 börsnoterade industriföretagen, kan nämnas:

”De kalkylmässiga avskrivningarna har baserats på dagsvärden för nyligen uppförda byggnader och på nyanskaffade maskiner, fordon och inventarier. På äldre anläggningstillgångar har dagsvärdet ansetts utgöra 80 % av respektive brandförsäkringsvärden.” (Hexagon)

”Som bas för beräkning av värdestegringen på koncernens fastigheter ligger taxeringsvärdena per 1/1 1975 (motsvarande 75 % av beräknat saluvärde) uppräknade till saluvärden per 31/12 1974... De årliga värdestegringarna bakåt från 1974 har framräknats till respektive års förändring i konsumentprisindex.” (Weibulls)

”Koncernens totala kalkylmässiga avskrivningsbehov ligger mellan 14–20 mkr beroende på beräkningsmetodik. (Rottneros, som i sin inflationsomräknade resultaträkning fastnat för 19.3 mkr – beräknat på medelst konsumentprisindex framtagna nuvärden.)

Avskrivningssatser

Av de 73 börsnoterade industriföretagen informerade 31 om tillämpad avskrivningssats för planenliga/kalkylmässiga avskrivningar på åtminstone vissa tillgångsslag.

För byggnader angav 17 bolag exakta procentsatser, vilka väsentligen synes överensstämma med de skattemässigt tillåtna. Av övriga 13 bolag, som lämnar uppgifter för fastigheter, anger 7 att skattemässigt tillåtna avskrivningar gjorts. Resterande 6 bolag anger också avskrivningssatser, som väl tycks motsvara de skattemässiga.

20 bolag av 28 ger exakt information om avskrivningssatser för maskiner och inventarier, vilka belyses i tabell 4.

Tabell 4

Information om tillämpade avskrivningssatser år 1974 för maskiner och inventarier

Uppgifter beträffande fordon har lämnats av 11 bolag, varav 2 skriver av efter 25 %, 7 efter 20 %, 1 efter 15 % samt 1 efter 12,5 %. Fyra företag har lämnat uppgifter om kraftverksmaskiner (2,5–4 %) och lika många om fartyg (2–20 %). Två uttalar sig om verktyg (33 %).

Vid jämförelse mellan olika företag bör hållas i minnet, att avskrivningsunderlaget varierar. En lägre procentsats kan härigenom beloppsmässigt kompenseras av att ett återanskaffningsvärde används som avskrivningsbas.

Uppdelning på olika tillgångsslag

För börsnoterade industriföretag m m undersöktes också, om den (för moderbolag) föreskrivna fördelningen av avskrivningarna på olika tillgångsslag tillämpats för bokföringsmässiga eller för planenliga/kalkylmässiga avskrivningar. Uppgifter i såväl resultaträkningar som kommentarer m m har kontrollerats för både koncernen och moderbolaget. 16 av företagen redovisar enbart bokföringsmässiga avskrivningar.

Ackumulerade extraavskrivningar på anläggningstillgångar

Av de 73 börsnoterade industriföretagen varav 16 enbart redovisade bokföringsmässiga avskrivningar – lämnade 21 information om ackumulerade avskrivningar över plan (extraavskrivningar el dyl). Därav 15 direkt i balansräkningen och 6 i kommentarer el dyl.