Auktoriserade revisorn Ulf Gometz redogör här kort för överenskommelsen mellan arbetsmarknadsorganisationerna om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter och pekar på några frågor av legal och praktisk natur som avtalet kan ge anledning till.

I detta nummer av BALANS har Sveriges förste arbetstagarkonsult eller – som han från början benämndes – löntagarrevisor, Hans Karlsson, redovisat dels krav och förväntningar från de fackliga organisationernas sida på arbetstagarkonsulter, dels några av sina erfarenheter från det praktiska arbetstagarkonsultarbetet. Han har också i sin artikel berört bakgrunden till det rubricerade avtalet mellan SAF och LO-PTK, vilket signerades den 18/2 1975.

Avtalet mellan de stora arbetsmarknadsorganisationerna om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter är betydelsefullt på många sätt, det må ursäktas att jag just här markerar dess beröringspunkter med revisorskåren och företagsrevisionen. Jag tror också att man redan nu på basis av uttalanden från representanter för arbetsmarknadens parter vågar påstå, att kåren av auktoriserade revisorer betraktas som en i sammanhanget viktig grupp med möjligheter att göra en betydelsefull insats till fromma för näringslivet i stort.

Jag skall här

  • lämna några kompletterande uppgifter till Hans Karlssons redogörelse för bakgrunden till överenskommelsen,

  • redogöra för överenskommelsens innehåll i kort sammanfattning,

  • nämna aktiviteter från FARs sida med anledning av avtalets tillkomst,

  • peka på punkter i avtalet som direkt berör FAR-ledamöter,

  • peka på några frågor av legal och praktisk natur som avtalet för revisorernas del kan ge anledning till, samt

  • kort redogöra för det praktiska ”nuläget” i oktober 1975 ifråga om avtalstillämpningen.

Avtalets tillkomst

Hans Karlsson redogör i sin artikel för olika framstötar under åren 1969–72 från de fackliga arbetstagarorganisationernas sida med krav på särskilda arbetstagarrevisorer. Dessa framstötar ledde bl a till att en arbetsgrupp, i vilken ingick företrädare för industri- och justitiedepartementen, tillsattes. Arbetsgruppen ifråga redovisade resultatet av sitt arbete i en promemoria (Industridepartementet Ds I 1973:6) i slutet av 1973. (Huvuddelen av bilagematerialet till nämnda promemoria var utarbetat av Hans Karlsson.) Promemorian utmynnade i ett lagförslag om försöksverksamhet med arbetstagarkonsulter i vissa företag. Begreppet arbetstagarkonsult bedömdes bättre täcka den avsedda verksamhetens art än ordet arbetstagarrevisor.

Lagförslaget gick ut på remiss men genomgick icke den vidare lagstiftningsprocessen. Anledningen härtill var att arbetsmarknadens och näringslivets huvudorganisationer i samråd med industridepartementet beslöt att söka lösa det bakom lagförslaget liggande informationsproblemet avtalsmässigt. Efter förhandlingar under ungefärligen ett års tid träffades i början av år 1975 det avtal vars fullständiga namn är ”Överenskommelsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter” mellan LO, PTK och SAF.

Avtalets innehåll

Överenskommelsens – i avtalstexten angivna – syften är

  • att tillförsäkra arbetstagarna fullgod insyn i företagets ekonomiska förhållanden och

  • att främja det förtroendefulla samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare i hithörande frågor.

Överenskommelsen gäller företag som har företagsnämnd, vilket innebär att den som regel kommer att gälla företag med femtio anställda eller däröver. Den praktiska avtalstillämpningen förutsättes också i stor utsträckning vara baserad på företagsnämndsarbetet. Det är sålunda arbetstagarledamöterna i företagsnämnden som har rätt att påkalla avtalstillämpningen och – enligt vissa regler – välja bland de alternativa lösningar på informationsproblematiken som överenskommelsen anger.

Dessa alternativ är

  • ekonomikommitté

  • intern arbetstagarkonsult och

  • extern arbetstagarkonsult.

Ekonomikommitté skall bestå av högst tre representanter för arbetstagarna och lika många för arbetsgivaren. Intern arbetstagarkonsult skall vara anställd i företaget medan extern arbetstagarkonsult är en utomstående expert. Båda typerna av konsulter utses liksom suppleanter för dessa av arbetstagarledamöterna i företagsnämnden.

De olika alternativa organens uppgifter är enligt avtalstexten

för ekonomikommitté: att löpande följa företagets ekonomiska ställning och utveckling och att medverka när ekonomisk information för företagsnämnden sammanställs och lämnas. Ekonomikommittén skall ägna särskild uppmärksamhet åt vidareinformationen från företagsnämnden till arbetstagarna.

för arbetstagarkonsult (såväl intern som extern): att i frågor som rör företagets ekonomiska ställning och utveckling informera och biträda arbetstagarledamöterna i företagsnämnden samt styrelseledamöterna för de anställda, där sådan utsetts.

Beträffande den detaljerade avtalstexten i övrigt hänvisas till själva överenskommelsen av den 18/2 1975, vilken – i vissa fall med förklarande kommentarer – finns att tillgå efter hänvändelse till arbetsmarknadsorganisationerna (eller för FAR-ledamöter hos FAR). I min här redovisade sammanfattning av innehållet må dock ytterligare följande punkter nämnas:

Samråd

Avtalet ger arbetstagarna genom deras representanter i företagsnämnden rätt att påkalla avtalstillämpning, välja alternativa lösningar, bedöma konsultkompetens m m. Överenskommelsen förutsätter emellertid som ovan nämnts att avtalstillämpningar skall ”främja det förtroendefulla samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare” (§ 1:17), att samråd i de fall så kan ske skall äga rum i hela företagsnämnden (protokollsanteckning 2) och att företagsinterna lösningar skall eftersträvas (§ 1 A).

Företagsledningens informationsskyldigheter

Företagsledningen ges i avtalet principiellt såväl skyldigheten att ge ekonomikommitté eller arbetstagarkonsult tillgång till räkenskaper och andra handlingar av betydelse för bedömning av företagets ekonomiska ställning och utveckling som skyldigheten – inom vissa gränser – att biträda i informationsgivningen med utredningar och bearbetning av ekonomiskt material m m (2 F jämte kommentar).

Sekretess

Bestämmelser som sekretess finns i överenskommelsen §§ 2 H–I, 3 C–D och 4 C. Det bör emellertid observeras att dessa ej gäller ekonomikommitténs eller arbetstagarkonsultens rätt till information utan tar sikte på vidareinformationen till de rapporteringsberättigade.

Koncerner

Beträffande koncerner och företag med flera driftställen innehåller avtalet å ena sidan regler som skall ge de anställda insyn i koncernens/företagets totala ekonomi, å andra sidan anvisningar som skall begränsa de administrativa påfrestningarna.

Utbildning

Intern konsult och arbetstagarledamöter i ekonomikommitté har rätt till viss utbildning på arbetsgivarens bekostnad.

Kompetens

För externa arbetstagarkonsulter anges kompetenskrav:

  • auktoriserad revisor

  • godkänd revisor eller

  • person som enligt företagsnämndens arbetstagarledamöters bedömande på annat sätt förvärvat sådant företagsekonomiskt kunnande som erfordras för att han skall kunna fullgöra sitt uppdrag.

Avtalets innebörd för FAR-ledamöter

Överenskommelsen och avtalstillämpningen kommer givetvis att indirekt beröra de auktoriserade revisorernas verksamhet i många sammanhang och på många sätt. Direkt berör avtalet dem främst

  1. i deras egenskap av företagets revisor som medverkande i och informatörer till ekonomikommittéerna och

  2. som den kategori, vilken nämns i första hand under kompetenskraven för externa arbetstagarkonsulter.

Det är viktigt att ledamöterna i revisorskåren uppmärksammar båda dessa funktioner och nödvändigheten av att redan från början sätta sig väl in i avtalets innehåll och betydelse. Det är för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning alternativet med externa arbetstagarkonsulter kommer att väljas, vartill kommer att ett åtagande som arbetstagarkonsult – liksom alla andra uppdrag – förutsätter en individuell prövning av kapacitet, för uppdraget lämpliga personliga egenskaper, eventuella jävshinder m m: icke desto mindre kommer med stor sannolikhet alla FAR-ledamöter att såsom bolagsrevisorer konfronteras med frågor anknutna till avtalet.

Aktiviteter inom FAR

FARs styrelse och andra organ inom FAR har givetvis sedan länge haft anledning att intressera sig för frågorna kring företagens informationsgivning till de anställda, löntagarrevisorer och arbetstagarkonsulter har också gjort detta. Här må nämnas

  • den verksamhet FAR sedan många år bedrivit för att medverka till en förbättrad och mera öppen offentlig redovisning från företagen,

  • den diskussion om intressentgrupper, insyn och löntagarrevisorer m m, som fördes i Arbetsgruppens ”Framtidsutredning 1972”,

  • den debatt – såväl intern som offentlig – vilken fördes under revisorsdagarna 1973 under samlingsrubriken ”Revisorn i samhället” samt FARs remissyttrande över det inledningsvis nämnda lagförslaget om arbetstagarkonsulter 1973.

Efter tillkomsten av överenskommelsen om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter på våren 1975 har FARs styrelse tillsatt en särskild projektgrupp (denna projektgrupp består f n av Bengt Nyström, Erik Rydström och artikelförfattaren) med uppdrag att ta och hålla kontakt i frågor rörande avtalet med huvudorganisationerna på arbetsmarknaden, att föreslå utformning av information till FAR-ledamöterna och att utreda principiella problem som avtalet kan medföra för ledamöterna. Som en följd härav har FAR genom gruppen – tillsvidare informella – kontakter med LO, PTK och SAF, visst informationsmaterial har distribuerats till ledamöterna, varjämte juridisk expertis via revisionskommittén ombetts kartlägga tystnadspliktsfrågorna kring avtalet för revisorernas del (se nedan). Kontakterna med LO, PTK och SAF hittills har bl a berört utbildningsfrågor.

Aktuella legala och praktiska frågor

Verksamheten som arbetstagarkonsulter är för alla i sammanhanget inblandade parter ny. Bortsett från den i och för sig värdefulla information som Hans Karlsson och hans uppdragsgivare kan ställa till förfogande saknas praktisk erfarenhet av verksamhetsområdet. Problem och frågor av legal, etisk och praktisk natur kommer självfallet efter hand att dyka upp och kräva sin lösning. I detta tidiga skede innan verksamheten egentligen kommit igång skall här endast pekas på några förhållanden som redan från början kommer att kräva uppmärksamhet: kapacitetsproblemet, revisorernas tystnadsplikt och jävsfrågorna. Samtliga dessa tre frågor har genom kapacitetsproblematiken ett ömsesidigt praktiskt samband.

Kapaciteten

Hur lång tid per år bör budgeteras för ett uppdrag som extern arbetstagarkonsult? I avsaknad av erfarenhetsmaterial är det givetvis mycket svårt att besvara en dylik fråga, vartill kommer att den erforderliga tidsinsatsen kommer att variera mycket med hänsyn till företagets storlek, förekomsten av informationsproblem. Hans Karlsson har på basis av sina egna erfarenheter nämnt tidsinsatser på 100–300 timmar för större företag. Även om hänsyn tages till att behovet kommer att växla avsevärt mellan olika företag, att det för dagen inte är möjligt att uttala sig om vilka av de alternativa lösningarna som kommer att föredragas och att det kan finnas andra rekryteringskategorier än de auktoriserade och godkända revisorerna är det sannolikt att ett kapacitetsproblem kommer att föreligga. Därvid bör också beaktas att arbetstagarkonsulten så vitt framgår av avtalet endast må anlita sin suppleant som biträde. Mot denna bakgrund kommer med all sannolikhet de ömsesidiga relationerna mellan arbetstagarkonsulten och bolagets revisorer att särskilt i större företag bli av stor betydelse. För dagen synes emellertid revisorernas i aktiebolagslagen föreskrivna tystnadsplikt på denna punkt kunna komma att utgöra ett hinder.

Tystnadsplikt för revisorer

Avtalet anger uttryckligen (§ 2:G) att företagsledningen på arbetstagarledamöternas begäran skall anmoda företagets revisor att medverka i ekonomikommitténs arbete. Ifråga om stora företag är det inte ovanligt att 5–10 kvalificerade revisionsbyråmedarbetare är involverade i granskningsuppdraget. Det torde vara ett starkt intresse för både arbetsgivare (bl a för undvikande av dubbelarbete och kostnader) och arbetstagare att resultatet av revisorernas granskningsarbete kan utnyttjas i ekonomikommitté eller företagsnämnd. Aktiebolagslagen har emellerid som bekant rigorösa bestämmelser om revisors tystnadsplikt, vilka i revisionspraxis tolkats så att tystnadsplikten gäller för revisorn även gentemot exempelvis enskild styrelseledamot (exkl. ordföranden). Den har också bedömts lägga hinder i vägen för revisorn som upplysare i företagsnämnden. För att få en klar och sakkunnig belysning av hithörande frågor har FAR anmodat juridisk expertis att utreda och redovisa tystnadspliktens praktiska konsekvenser i allmänhet och i förhållande till avtalet om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter i synnerhet.

Jäv

Avtalet innehåller jävsbestämmelser i fråga om extern arbetstagarkonsult (§ 4:B). Dessa bestämmelser är med nödvändighet tämligen allmänt formulerade. Det torde vara en angelägenhet i första hand för de avtalsslutande parterna (medlemsförbunden) att efter hand närmare precisera innebörden av bestämmelserna. Beträffande de auktoriserade revisorer som blir tillfrågade om uppdrag som arbetstagarkonsulter är det givetvis viktigt att dessa lämnar så utförliga uppgifter för bedömning av jävsfrågan som möjligt. Klart står att ju snävare de jävshindrande gränserna drages ju mer minskar kapaciteten av tillgängliga revisorer och konsulter. Det bör bemärkas att jävshindren binder även suppleanterna, vilket bl a leder till den (personliga) praktiska slutsatsen att det vore en fördel om därtill lämpade och kvalificerade medarbetare på revisionsbyråerna kunde få användas som suppleanter även om de inte uppnått auktorisation.

Nuläge

Överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK innebär i och för sig endast att respektive huvudorganisation rekommenderar sina medlemsförbund att sluta kollektivavtal med motsvarande lydelse. Det finns emellertid inte anledning anta annat än att överenskommelsen kommer att gälla över hela det avtalsområde som huvudorganisationerna täcker. För flera förbund är avtalet vid det här laget slutet och träder i kraft vid olika tidpunkter under hösten 1975 (ex. Pappers från 15/10 1975, Handelsanställdas och Metall från 1/10 1975).

Arbetet förberedes f n både från arbetsgivare och arbetstagarhåll. Förutom ifråga om den direkta medverkan såsom bolagsrevisorer och arbetstagarkonsulter finns det anledning tro att de auktoriserade revisorerna kan göra en betydelsefull insats indirekt på utbildningssidan.

Det förhållandet att arbetsmarknadens tre parter i det gemensamma avtalet som lämpliga arbetstagarkonsulter i första hand nämnt de auktoriserade revisorerna är ett för oss glädjande faktum, med vilket följer ett stort ansvar.

Ulf Gometz, auktor revisorUlf Gometz