Hans Karlsson, Sveriges förste arbetstagarkonsult, beskriver i denna artikel vilka krav och förväntningar de fackliga organisationerna ställer och redovisar några av sina erfarenheter från arbetet som löntagarrevisor.
Under slutet av innevarande år träder avtal i kraft angående löntagarnas rätt att inrätta ekonomikommittéer eller arbetstagarkonsulter. Förbunden kommer att träffa avtal som bygger på den tidigare i år gjorda överenskommelsen mellan LO-PTK-SAF. När det gäller uppdrag som s k externa konsulter ingår det i överenskommelsen att medverkan av de auktoriserade revisorerna kan bli aktuell. Det är emellertid inte meningen att en revisor för t ex företaget A samtidigt skall ta på sig uppdrag som arbetstagarkonsult åt de anställda i samma företag. Detta kolliderar sannolikt med sekretessreglerna för revisorer. Det är däremot tänkbart att en revisor för företaget A kan vara arbetstagarkonsult åt de anställda i företaget B, såvida inte de båda företagen står i direkt konkurrensförhållande till varandra eller att situationen på annat sätt strider mot avtalsreglerade jävsbestämmelser.
Funktionen som konsult åt de anställda innebär inte någon sammanblandning med revisorsfunktionen – alltså inget dubbelarbete, som många felaktigt hävdat. Uppdragen är således klart åtskilda vad beträffar ansvar, uppdragsgivare, arbetsuppgifter m m. Däremot kan det ju knappast skada att konsult och revisor samarbetar för att på olika sätt hålla varandra informerade om sina erfarenheter beträffande företagets situation.
För att ge FARs medlemmar möjlighet att bedöma vad det innebär att vara arbetstagarkonsult har jag ombetts att här i tidskriften BALANS dels beskriva de fackliga organisationernas krav och förväntningar, dels redovisa några av mina erfarenheter och synpunkter på hur det är att arbeta som löntagarkonsult.
Fackliga krav på insyn och inflytande
Hösten 1969 tillsattes LO-kommittén för ökad företagsdemokrati. Kommitténs förslag till företagsdemokratiskt handlingsprogram ”Demokrati i företagen” presenterades för kongressen 1971. Kongressen godkände de av kommittén uppdragna riktlinjerna och uppdrog åt landssekretariatet att arbeta vidare för att förverkliga förslaget. I förslaget krävdes medbestämmanderätt över sådana områden som arbetsorganisation, personalpolitik, arbetsmiljö och trygghet i anställningen. Vidare krävde man utvidgad förhandlingsrätt och ökat inflytande över företagets ledning och förvaltning. Det framhölls att de olika förslagen kompletterade varandra. Sålunda skulle ett ökat inflytande på företagsledningsnivån ge stöd åt inflytandet på andra nivåer i företagsorganisationen. Vidare skulle företagsnämndens ställning stärkas. Nämnden skulle avlastas mindre viktiga angelägenheter och mer inrikta sin verksamhet mot den långsiktiga utvecklingen och företagets övergripande skötsel. För att bättre kunna hävda sig mot företagsledningen skulle de anställda i vissa situationer behöva stöd av särskilt sakkunniga i första hand på det ekonomiska området.
Förslagets krav på insyn och inflytande för de anställda över företagets ekonomi och framtidsplaner kan sammanfattas i följande punkter:
rätt till mer inträngande information om företagets interna redovisning, ekonomi och framtidsutsikter.
rätt att tillsätta egen revisor och att utnyttja dennes kunskaper vid bedömning av företagets ekonomi och framtidsutsikter. (I stället för revisor talade man senare om konsult.)
rätt att medverka i det långsiktiga och kortsiktiga planerings- och budgetarbetet.
rätt att vara representerade i företagets styrelse.
rätt att ta initiativ till samverkan kring långsiktiga projekt och att vara representerade i projektgrupper inom företaget.
rätt att medverka i informationsutbytet mellan samhälle och företag.
En revisor eller konsult som utses av arbetstagarna skulle enligt LO-rapporten:
”granska den information företags ledningen lämnar, så att inget väsentligt undanhålls eller presenteras på ett sådant sätt, att det ger en felaktigt föreställning om de faktiska förhållandena. Arbetstagarrevisorn kan också medverka till att ge en allsidig ekonomisk belysning av åtgärder som de anställda finner anledning att diskutera med företagsledningen. Vidare kan revisorn medverka till att diskussionerna om företagets framtidsutsikter och planeringen för framtiden blir mer inträngande och realistiska. Arbetstagarrevisorn skall utses av de anställda och vara redovisningsskyldig inför dessa. Flera skäl talar för att revisorn knyts till företagsnämndsarbetet. Om denne utses av företagsnämndens arbetstagarledamöter deltar samtliga personalgrupper i valet, vilket är en fördel. Vidare är det mest i företagsnämnden företagets ekonomiska förhållanden och framtidsutsikter diskuteras. Revisorn skulle följaktligen kunna verka för att företagsnämnden blir korrekt informerad genom att medverka vid förberedelserna inför sammanträdena och eventuellt delta i dessa”.
TCO:s kommitté för samarbetsfrågor på arbetsplatsen (SAMKO) utgav en skrift våren 1971 med benämningen ”Demokratisering av arbetslivet”. Skriften anknöt till den delrapport som tillstyrktes av TCO-kongressen 1970. Man krävde beslutsmedverkan, samråd och information på samtliga nivåer i företaget och försöksverksamhet med avancerade former av löntagarinflytande. I rapporten diskuterades också behovet av att de anställda skulle kunna utse en ekonomisk expert vid större företag. Vid diskussioner och redovisningar, t ex i företagsnämnden, skulle experten vara de anställda behjälplig med analyser och bedömningar av bokslut och årsredovisningar.
Avtalet om ekonomikommittéer och arbetstagarkonsulter ger nu de fackliga organisationerna möjligheter att förverkliga sina ambitioner angående bättre insyn i företagets ekonomiska förehavanden.
Erfarenheter och förväntningar
För drygt tre år sedan träffade Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareförbund en överenskommelse med Kooperativa Förbundet om att genomföra en tvåårig försöksverksamhet med syfte att förbättra den ekonomiska informationen till de anställda. AB Bygg- och Transportekonomi valdes som försöksföretag. De anställdas representanter i företagsnämnderna skulle ha rätt att utse en egen ekonomisk rådgivare benämnd företagsnämndskonsult. Efter att ha fungerat i denna roll sedan hösten 1972 vill jag vidarebefordra några synpunkter som jag anser vara värda att beaktas av andra löntagarkonsulter.
En konsult skall ge de anställdas fackliga representanter i företagsnämnder och företagsstyrelser den ekonomiska service som begärs. Behovet av stöd och rådgivning avgörs av uppdragsgivarna. Omfattningen av uppdraget kan variera beroende på bland annat löntagarnas ambitioner, företagsledningens öppenhet eller företagets ekonomiska läge. Konsultinsatsen kan vara av tillfälligt slag exv vid en utvidgning, sammanslagning eller krissituation. Det kan också finnas anledning att under en längre tid följa företagets utveckling. För mig gällde det senare tillvägagångssättet.
Arbetsuppgifterna kom att bestå i att:
ta fram svåråtkomlig information som tidigare förvägrats löntagarrepresentanterna
granska riktigheter av den information som företagsledningen lämnar
kartlägga företagets informations- och rapportsystem
tala om för löntagarna vilken information som finns i företaget
analysera och bedöma informationen
tolka informationen ur löntagarsynpunkt
påverka utformningen av den information som företagsledningen lämnar till de anställda och deras representanter
delta i utbildningssammanhang i företaget
Arbetet har berört årsboksluten, kvartalsboksluten, budgeten, långsiktsplanen, investeringskalkyler, marknads- och organisationsfrågor o s v.
Arbetsuppgifterna för med sig att facket kan ställa vissa förväntningar på en konsults personliga egenskaper. Dels bör konsulten ha både praktiska och teoretiska kunskaper om företagsekonomi och annat, dels bör konsulten besitta förmågan att på ett klart och enkelt sätt vidarebefordra de ekonomiska uppgifterna till löntagarrepresentanterna. Viss pedagogisk förmåga är önskvärd om konsulten skall delta i utbildningssammanhang. För att uppnå ett förtroendefullt samarbete med de fackliga representanterna finns det naturligtvis ett önskemål om att konsulten skall känna till och respektera fackföreningsrörelsens arbetssätt och målsättningar. Det måste betonas att vad jag här nämner är vad som kan vara önskvärda krav och behöver inte direkt sammankopplas med de faktiska krav som fackföreningsrörelsen kan komma att ställa på arbetstagarkonsulterna.
Det är helt nödvändigt att en konsult är lojal mot de fackliga organisationerna i företaget. Konsulten får inte låta sig styras eller utnyttjas av företagsledningen. För att undvika en förtroendeklyfta mellan konsult och löntagarrepresentanter är det också viktigt att konsulten inte är alltför dominant utan anpassar sig till uppdragsgivarnas förväntningar. Konsulten skall alltså enbart ge råd om den faktiska situationen, inte ge råd angående hur löntagarrepresentanterna skall agera gentemot företagsledningen. Konsulten skall således inte vara någon ställföreträdare för de fackliga representanterna i kontakter med företagsledningen utan endast fungera som ett serviceorgan åt löntagarrepresentanterna i företagsnämnd och styrelse.
Det är viktigt att kontakterna mellan konsulten och uppdragsgivarna fungerar bra redan från början. Stor omsorg måste därför ägnas introduktionen. Konsulten bör presenteras för alla personer och grupper inom företaget som senare kan bli inblandade i arbetet. Konsulten och facket respektive konsulten och företagsledningen bör reda ut och klargöra de olika rollförväntningar som finns i inledningsskedet. De fackliga organisationerna och konsulten bör därefter arbeta fram ett handlingsprogram och en arbetsordning. Däri innefattas förutom uppdragets omfattning och innehåll även kontaktfrågor, policyfrågor o s v.
Konsulten skall inte informera löntagarrepresentanterna på företagsnämndsmötena, utan detta skall ha klarats av tidigare. Löntagarrepresentanterna måste ha informationen i god tid före ett möte. I försöksföretaget brukar jag träffa företagsnämndens löntagarledamöter på s k förberedande möten och där sköta informationsgivning. På själva nämndmötet brukar jag hålla mig avvaktande och stå till förfogande om löntagarrepresentanterna vill ställa frågor.
Konsultens relationer med företagets ägare och ledning måste också uppmärksammas. Även om ett uppriktigt samarbetsklimat skull råda mellan facket och företagsledningen, kan olika rollförväntningar på konsulten leda till uppkomst av schismer. Ännu besvärligare kan arbetssituationen för konsulten bli då facket efter uppslitande stridigheter med företagsledningen sätter in en extern konsult i företaget. En löntagarkonsult måste alltså finna sig i att ibland arbeta under besvärliga förhållanden. Detta ligger i uppdragets natur eftersom löntagarnas framgångar inte alltid vinnes i samförstånd med företagsledning och ägare.
Satsar man på att förbättra den ekonomiska insynen genom att tillsätta extern konsult är det önskvärt att löntagarrepresentanterna har eller snabbt kan få viss ekonomisk grundutbildning. Detta för att löntagarrepresentanterna bättre skall förstå de ekonomiska sammanhangen och utifrån detta formulera kraven på sin konsult. Därigenom kan de utnyttja sin rådgivare på ett mer effektivt sätt. För konsulten blir också uppdraget mer stimulerande.
Löntagarkonsult är ett komplement till andra företagsdemokratiska aktiviteter. En konsult kan inte i första hand bidra till att förbättra t ex de anställdas möjligheter att påverka olika detaljer i budgeten, trots att intresset för detta säkert kan vara stort. Det är av tidsskäl omöjligt för en konsult att hinna tränga ned alltför djupt i ett stort företags budget. Detta måste istället lösas genom att de berörda anställda själva i arbetsgrupper och på avdelningar medverkar i budgetarbete och budgetuppföljning. Konsulten kan naturligtvis delta i utarbetande av själva systemet för budgetmedverkan, men i övrigt bör arbetet inriktas på de övergripande resonemangen kring budgeten t ex resultatet, investeringar, sysselsättning, finansiella aspekter o s v.
Beträffande tidsåtgången för uppdraget är det naturligtvis oerhört svårt att säga något bestämt. Det kommer an på hur svårarbetat ett företag är. Där inverkar ju företagets storlek och administrativa organisation, företagsledningens inställning till löntagarna och deras konsult, fackets ambitioner o s v.
Skall konsulten löpande följa företaget eller skall konsulten tillkallas endast i speciella situationer? Själv tycker jag det är viktigt att konsulten under något eller några år löpande följer företaget för att få ordentligt grepp på den ekonomiska situationen. Därefter kan konsulten övergå till att bistå löntagarna då akut behov föreligger och efter direkt kallelse från löntagarna. På så sätt kan en löntagarkonsult efter ett tag frigöras för att ägna sina krafter åt ett annat behövande företag, samtidigt som kontakten med det tidigare bibehålls.
Den som känner respekt för de fackliga organisationernas krav på insyn och inflytande över företagens ekonomi och skötsel kommer säkert att finna de nya arbetsuppgifterna stimulerande. Löntagarkonsultområdet är ännu så länge oprövat och outvecklat, vilket ger utrymme för nytänkande. Den externa konsulten kan förutom att vara löntagarna till gagn även få förmånen att själv lära nytt. De auktoriserade revisorer som önskar pröva på ett eller flera löntagarkonsultuppdrag kan kontakta de centrala fackliga organisationerna och meddela sitt intresse för frågan.
Hans Karlsson, arbetstagarkonsult