Skall revisorn åläggas att bedöma företagens lönsamhet eller skall revisorn ta på sig denna uppgift frivilligt? Auktoriserade revisorn Carl H Witt, FARs ordförande under åren 1968–1970, nu UECs president, tror att revisorn är villig åta sig uppgiften men är tveksam till om revisorn någonsin kan skaffa sig så omfattande kunskaper att han/hon kan sätta sig till doms över företagarnas affärsmässiga beteenden.

Vi lever i en tid av ständiga förändringar, vilka oundvikligen kommer att påverka den miljö inom vilken vi är verksamma. Vi måste bevisa i handling för vår omvärld att vi utför ett effektivt och nyttigt arbete. För att lyckas med detta måste vi anpassa oss till de krav som ett dynamiskt samhälle ställer på oss.

Hur kommer då vår yrkesutövning att utvecklas i framtiden?

Visste vi med säkerhet svaret på den frågan skulle vi kunna:

  • bättre inrikta vårt utvecklingsarbete för att tillhandahålla rätt sortiment av tjänster till avnämarna

  • rekrytera personal i den utsträckning och med den basutbildning, som motsvarar den framtida marknadens behov

  • på ett välplanerat sätt anordna vår utbildningsverksamhet för att sätta oss i stånd att motsvara marknadens krav.

I det följande kommer jag att sätta på pränt några spekulationer kring de utvecklingstendenser man nu kan observera och vilket inflytande de kan beräknas få på vår arbetsmiljö. Jag är angelägen att framhålla att dessa reflexioner är uttryck för mina egna idéer som ej nödvändigtvis delas av mina kollegor och att de ej gör anspråk på att vara uttömmande. Senare editioner av ”Balans” kommer säkert att bära vittnesbörd härom.

I likhet med alla framåtblickar är risken för felslut större ju längre från dagens situation man avlägsnar sig. Samtidigt minskar med tiden dock risken för att jag skall vara kvar i yrket eller aktiv i föreningen – d v s behöva stå till svars för vad jag påstått.

Lyckligtvis är vi ej helt utan ledtrådar ifråga om den förväntade utvecklingen. Det förlopp den haft i USA och England på vissa områden torde komma att följas här hos oss med någon fördröjning. Vissa bestämda utvecklingstendenser kan vi spåra här hemma.

Låt oss applicera de utländska erfarenheterna på de svenska tendenserna och litet gissningar och se var vi hamnar.

En lämplig uppdelning av ämnet kan vara följande:

  • vår marknad

  • de produkter vi kan och bör erbjuda

  • de åtgärder vi har att vidtaga för att vara i stånd att utbjuda produkterna

  • den påverkan på vårt beteende som konkurrensen om utbudet kan medföra.

Revision/marknad och produkter

Traditionellt har köparna av våra tjänster representerats av större aktieägare, vare sig de direkt ingått i företagens styrelser eller ej samt större kreditgivare. Med andra ord, de grupper som tillhandahållit finansiering till företagen har haft avgörande inflytande på revisorsvalen.

Alla är vi medvetna om att under årens lopp, och jag avser nu huvudsakligen tjänsten revision, andra grupper av konsumenter av våra tjänster kommit till, vilka, under intryck av att de investerat ett annat kapital i företagen (de anställda sin utbildning och kunnande, samhället i servicefaciliteter etc) har krav på företagens fortvaro och framgång. Även om allt företagande innebär risktagande vill de, lika litet som aktieägarna, godkänna att företag misslyckas och därigenom gör deras investeringar värdelösa, annat än då orsakerna är helt utanför företagens kontroll.

Som vi alla vet har detta fört fram till överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, syftande till att förstärka de anställdas insyn och information.

Samhället självt är idag sysselsatt med att bygga upp och direkt eller indirekt stödja företag. Alltmer av företagens finansiering kan beräknas bli tillfört näringslivet från denna källa.

Aktieägandet har kommit att spridas till allt flera grupper – jag tror att det är lönlöst att här spekulera över motiven – skicklig marknadsföring av företagen, behov av att säkra penningvärdet eller vad.

Alla dessa omständigheter av ökad spridning av risktagande medför att ett ökat behov har uppstått att få insyn i och påverka företagen och därigenom har ett behov av tjänster uppkommit, vilka vi kan tillhandahålla.

Under senare år har vi sett hur företagen genom allt öppnare redovisning har sökt tillgodose informationsbehovet. Yrkesmän inom vår krets har verksamt medverkat till att företagen funnit intresse i att åstadkomma en fylligare och precis information.

Det kan i längden ej vara rimligt att informationsnivån hos företagens intressenter är väsentligt olika och att därvid exempelvis aktieägarnas ofta kan vara sämre än andra gruppers.

I andra länder har informationsgraden ökat väsentligt under senare år. Av särskilt intresse kan vara ”The Corporate Report” som framlagts av en kommitté i den engelska föreningen helt nyligen.

Föreningen (FAR) har under många år arbetat på att genom rekommendationer försöka ange vad som är goda redovisningsprinciper. En entydig uppfattning på detta område kan verksamt medverka till läsbarheten av företagens publikationer och stödja våra ledamöter i besvärliga situationer. För att sådana rekommendationer skall få ökad genomslagskraft och för att arbetet med dem skall kunna gå snabbt framåt är enligt min uppfattning ett samarbete med andra i näringslivet verksamma institutioner erforderligt. Jag är övertygad om att om föreningen nu tar initiativet till ett sådant samarbete detta initiativ kan stanna hos FAR, oss till båtnad. Vi borde därigenom kunna undvika en alltför detaljerad lagstiftning, något som torde vara olyckligt med hänsyn till svårigheten att rättidigt anpassa denna till förändrade behov.

Med hänsyn till vidgningen av kretsen på dem som tager del av företagens information måste kravet komma att öka på att informationen blir lättförståelig och terminologin entydig.

Revisionsmetoder/standards

I någon mån bär vår kår med ett arv från den tid då företagsledningarnas främsta ambition i redovisningsfrågor var att visa upp en årsredovisning med minsta möjliga grad av information utöver den lagstadgade, dock med den reservationen att den skulle både visa och innehålla en välkonsoliderad balansräkning. I skydd av sådana redovisningsmetoder kunde det redovisade resultatet få fluktuera hur som helst.

Revisorerna – som då intygade riktigheten av informationen – hade på den tiden siktet inställt på balansräkningens innehåll och fäste otvivelaktigt vid sina bedömningar avseende vid distansen mellan de rapporterade tillgångarnas redovisade och deras verkliga värde, ett slags ständigt likvidationstänkande.

Man kan säga att först genom tillkomsten av öppna redovisningar från företagen har samma krav kommit att börja ställas på utövarna av vårt yrke, som man länge ställt i de anglosachsiska länderna med avseende på precision vid revisorns utförande av uppdraget.

I insikt om detta har föreningen tidigt igångsatt arbete för att söka definiera vad som är att uppfatta som goda revisionsprinciper. Detta arbete måste vi fortsätta i snabb takt, dels för att ge våra ledamöter ledning i deras arbete, men också för att ge dem skydd mot oberättigad kritik eller – än värre – legala konsekvenser.

Vår förening har en stor uppgift att formulera rekommendationer och genom spridning av kunskap om deras innebörd få dem omfattade av alla som på ett eller annat sätt har befattning med revisorer.

Ibland hör man den åsikten framförd, att det innebär en riskökning för revisorn att man beskriver vad han har att fullgöra i sitt uppdrag. Sanningen är väl den, att om vi ej gör det kommer säkert beskrivningen att lämnas av någon instans inom stat eller näringsliv, som möjligen ej har samma förutsättningar att bedöma, vad som rimligen kan utföras av en revisor och sålunda skulle kunna komma att ålägga oss uppgifter som ej går att lösa.

När vi söker utforma vårt regelsystem har vi att beakta strömningarna i tiden. Vi måste å ena sidan söka bilda oss en uppfattning om de legitima behov vi har att tillgodose samt å andra sidan om förutsättningar att uppfylla dem finns eller kan skapas.

En av de viktigaste frågorna vi har att lösa är omfattningen av revisorns åtgärder vid sidan av dem som erfordras för genomförandet av revisionen av räkenskaperna och dithörande rapportering.

Som ett led i revisionen av räkenskaperna ingår att söka fastställa om företaget, som är föremål för revisorns arbete är ”a going concern”, d v s att företaget kan beräknas fortsätta sin verksamhet och därvid utnyttja de i företaget sysselsatta tillgångarna. I den mån revisorn bedömer att så ej är fallet kommer detta att ha inflytande på hans uppfattning om tillgångarnas värdering och om företagets skulder. Den alltmer komplicerade marknads- och tekniska utvecklingen medför att revisorn för att genomföra denna och andra revisionsåtgärder från tid till tid måste anlita egna specialister inom skilda fält.

Det förefaller naturligt att revisorn framför sina iakttagelser från ”going concern”-revisionen till företagsledningen även i de fall då de ej leder till omprövning av värderingen av balans- och resultaträkningens innehåll.

I det grå fältet mellan ”going concern” och ett fullt effektivt företag, vilken blir då vår roll?

För egen del är jag övertygad om att man kommer att ålägga någon slags kontrollant av företag uppgiften att söka göra bedömningar om dess lönsamhet. Syftet blir väl då i första hand att bedöma de framtida förutsättningarna, risken för undergång och frågan om erforderliga åtgärder vidtagits för att förhindra en olycklig utveckling. I andra hand kan det leda till en utvecklad rapporteringsplikt i anslutning till företagens prognosgivning, vare sig denna är frivillig eller lagstadgad. Ytterst skulle det kunna leda till uttalanden om företagens effektivitet och möjligtvis uppfyllandet av dess sociala ansvar. Kommer denna roll att anvisas revisorerna – skall vi taga på oss den – frivilligt? Säkert finns det många entusiastiska förespråkare härför.

Om vi förr eller senare ålägges eller åtager oss rollen helt eller delvis och det tror jag för egen del att vi kommer att göra, då ligger en stor uppgift framför vår kår – uppgiften att skapa resurser och regler för denna verksamhet. Men en sak är klar, vi är ej utan vidare, kanske aldrig, lämpade att sätta oss till doms över företagarnas affärsmässiga beteenden.

Säkert kommer en dag regler för revisorernas åtgärder på ovan berörda områden att föreligga. Låt oss hoppas att även dessa regler skrivits av våra ledamöter, så att de svarar mot vad som upplevs vara legitima behov och ligger inom ramen för vad vi kan utföra – vår kompetens.

Utbildning

Allt vad jag hittills sagt pekar på att utbildnings- och efterutbildningsbehoven kommer att öka i vårt yrke. Större tid kommer att få anslås för studier, ej endast i revisionsteknik eller annat som nu kan synas mera omedelbart matnyttigt, utan även inom områden som ligger mera avlägset från de områden vi nu dagligen sysslar med.

Jag är medveten om att FAR startat uppbyggandet av en efterutbildningsverksamhet. Enligt min uppfattning är det högt på tiden och det är min förhoppning att den ej enbart syftar till att förnya våra kunskaper inom de fält där vi ursprunglingen erhöll utbildning, utan att den täcker andra områden, marknadsföring, produktionsteknik, personalfrågor etc. FAR, som huvudman för vår utbildningsverksamhet har här liksom inom tidigare utbildningsaktiviteter en angelägen uppgift, om föreningen genom utbildningsverksamhet önskar fullfölja tanken på att få allmän tillämpning av sina rekommendationer och anvisningar till ledamöterna.

Möjligtvis kommer delar av denna utbildning att sätta oss i stånd att självständigt bilda oss en uppfattning om de affärsmässiga dispositioner som företagen träffar och även utvärdera åtgärderna. Ökad grad av automatisering inom företagens rutiner, den ökade komplexiteten inom företagen men även i dess omvärld kommer oundvikligen att framtvinga behov av specialister såväl inom det rena revisionsområdet, vad det nu kan innefatta i framtiden, som inom de konsulttjänster vi erbjuder.

Revision över gränserna

Jag har hittills talat om tjänsten revision. Hittills har svenska revisorer varit verksamma i stort sett uteslutande inom Sverige. I den mån vårt näringsliv sökt sig över gränserna har revisionen av dessa enheter i det stora hela omhänderhafts av våra kollegor i respektive land – ofta någon av de stora internationella byråerna.

Det samarbete som etablerats mellan svenska revisionsbyråer och de större utländska grupperna har haft den fördelen att de svenska revisorerna kunnat taga del av och utnyttja det utvecklingsarbete som länge bedrivits av dessa organisationer. Med sin storlek (10–20.000 anställda) har de möjlighet att utveckla revisionsmetoder och utbildningsåtgärder, vilka hela tiden håller jämna steg med den tekniska utvecklingen inom företagen. Hittills har kravet utomlands på revisorerna i huvudsak varit att genomföra en ”financial audit”. Företagens och revisorernas rapporteringsplikt är emellertid stadd i ständig utveckling, varför skillnaden mellan de svenska revisorernas plikter och våra utländska kollegors kan beräknas utjämnas till båtnad för utvecklingen av vårt regelsystem och utbildning.

Kommer svenska revisionsbyråer mera allmänt att etablera sig i andra länder, exempelvis de skandinaviska? Detta beror givetvis på om de nordiska företagen finner ökad anledning till samgåenden eller om förvärv förekommer i ökad utsträckning över gränserna. I den mån vi går in som medlem i den gemensamma marknaden och Europabolaget blir verklighet – ja, då ökar i vart fall anledningarna.

Revisorn som konsult

Vi uppträder i hög grad som konsulter till företagen inom de mest skilda områden, vare sig dessa tjänster utövas av för ändamålet organiserade avdelningar inom revisionsbyråerna eller den enskilde revisorn specialiserat sig på en eller flera tjänster utöver revision. Kraven på konsulten och tjänsternas komplexitet, medför att det kommer att bli svårt för allmänpraktikern att i längden göra sig gällande, i vart fall på konsultområdet.

Det är ej min uppgift att här söka redogöra för vilka tjänster som kan tänkas förekomma inom en revisionsbyrå. Den som betraktar den flora som återfinnes exempelvis hos våra amerikanska eller engelska kollegor konstaterar snart att det vore lättare att räkna upp dem som ej återfinnes.

Frågor:

  • kommer vi att ha konsulttjänster?

  • ska vi ha konsulttjänster inom områden som den för klienten ansvarige revisorn ej själv kan utvärdera?

Vad vi än svarar på dessa frågor är vi skyldiga att se till att vi tillämpar samma kvalitetskrav på dessa tjänster som vi kräver av oss själva när vi utför revision.

Får vi i längden utöva konsulttjänster? Formellt är väl svaret idag, ja! I vart fall i Sverige och i de stora länderna där revision utövas. I vissa länder – exempelvis Frankrike – gäller andra regler, där föreligger ett direkt förbud för revisorn i företaget att lämna konsultation till företaget. Han får ej heller ha något intresse i företag som utövar sådana tjänster.

Med den utveckling jag nyss skisserade, förvaltningsrevisorns i vid bemärkelse – förefaller det väl ganska orimligt att revisorn eller den organisation i vilken han ingår får utöva konsultverksamhet inom områden av central betydelse för företaget. Man kan givetvis argumentera att det är företagsledningen som fattar beslutet om man skall följa konsultens förslag eller ej, men kvar står risken att beslutet möjligen ej blir föremål för samma noggranna efterprövning om rådet kommer från revisorns egen organisation, i den mån nu revisorn skall granska beslutet.

Mot detta står det behov som revisorn kommer att uppleva att ha egna specialister till förfogande för revisionsändamål. Hur skall dessa kunna vidmakthålla sin kompetens om de ej aktivt medverkar vid utvecklingen av system etc inom sina respektive kompetensområden. Kommer de att bli hänvisade till andra företag än de revisionsbyrån reviderar? Mycket kommer härvidlag att bero på de former under vilka revisionsbyråerna kommer att bedriva verksamheten. För egen del är jag övertygad om att dessa blir sådana att begränsningar ej erfordras.

Det hade varit frestande att ge revisorernas redovisningstjänster till klienter ett särskilt avsnitt. Säkert är att revisionsbyråer som direkt eller indirekt bedriver denna verksamhet kommer att få ålägga sig höga kvalitetskrav vid utövandet av dessa tjänster. Man bör därför kunna förutse att de blir efterfrågade av de medelstora företagen som bör ha denna kravspecifikation.

Beteendeförändringar

Ökade krav på egna specialister, geografisk spridning, internationella kontakter, utbildningsresurser, effektiv administration etc har medfört sammanslagningar av revisionsbyråer till större enheter. Denna utveckling kommer att fortsätta våra konsumenter till båtnad. Sannolikt kommer den att fortsätta att huvudsakligen beröra de medelstora byråerna.

Vår etiska uppfattning begränsar en alltför offensiv konkurrens. Detta är med säkerhet välbetänkt. En tillräckligt tydlig kravspecifikation finns ej på vår vara, den som är beställare är mer sällan användare och saknar i regler instrument för att utvärdera våra produkter. Konkurrens är nyttig och värdefull i de flesta fall, men först måste vi skapa det klimat i vilket den kan utövas, den initierade klienten – beställaren – avnämaren.

Vi kommer säkert i framtiden att uppleva aktiv konkurrens, med presentationer av våra byråer och deras produkter, ”competitive bidding” och alla de företeelser som vi ibland återfinner hos andra konsulter. Låt oss hoppas att vi lyckats skapa en sådan situation att vi ej hamnar i samma läge som våra amerikanska kollegor, där man tänjt graden av revisionsåtgärder nedåt därhän att konsekvensen blivit brister, som i vart fall bidragit till de så bekanta skadeståndskraven.

Slutord

Framför allt, låt oss hoppas att kvalitetssträvan skall bestå. Endast då kan vi hoppas attrahera dem vi önskar – de bästa till vårt yrke.

Att attrahera är ej nog! Vi måste ha förmåga att identifiera och behålla våra skickliga medarbetare. Om dem konkurrerar vi ej endast inbördes utan framför allt med det övriga näringslivet. Den fortsatta attraktionskraften beror i hög grad på om vi kan erbjuda intressanta och stimulerande arbetsuppgifter. Dessas karaktär beror visserligen av den enskilde ledamotens handlande, men i mycket högre grad av vår yrkeskårs samlade insatser för att uppnå det önskvärda målet. Det åligger vår förening att genom väl övervägda direktiv och åtgärder vägleda och underlätta vår vandring dit.

Carl H Witt, auktoriserad revisor, FARs ordförande under åren 1968–1970, nu UECs president.