Auktoriserade revisorn Erik Rydström har under en följd av år arbetat med utbildningsfrågor inom FAR. I januari 1975 tog han över ordförandeklubban i Utbildningskommittén efter Torbjörn Björner. Dessförinnan var han ordförande i Kurskommittén, nuvarande Kommittén för grundutbildning, och ledamot i Utbildningskommittén.
Någon har sagt att Föreningen Auktoriserade Revisorers viktigaste uppgift är att erbjuda ledamöterna och hos dem anställda en kvalitativt högstående, väl avpassad utbildning. Inom Utbildningskommitténs ram har successivt byggts upp en omfattande utbildningsaktivitet. Allteftersom kurser och seminarier tagits fram har också kraven från ledamöterna på bättre kvalitet ökat. Det är framförallt yngre medarbetare på revisionsbyråerna och yngre ledamöter, som ställer stora krav på en pedagogiskt riktig upplagd utbildning. En förskjutning tycks ha skett från tidigare år, då självstudier ansågs vara ett normalt led i de flesta auktoriserade revisorers grundutbildning, till krav på en i FARs regi, alternativt av revisionsbyråerna, anordnad selektiv utbildning. I stor utsträckning tycks FAR ha kunnat motsvara kraven. Från att tidigare ha arbetat med ett relativt begränsat antal entusiaster som helhjärtat satsat sig själva – och ibland sina respektive byråers resurser – har alltmer önskemålet om en professionell utbildningsverksamhet gjort sig gällande. Ännu torde det emellertid dröja åtskilliga år innan FAR kan ställa upp med en egen skola med rektor och lärare. Det är heller inte helt säkert att det är en önskvärd utveckling. Eventuellt skulle revisorsutbildningen kunna utformas inom ramen för det allmänna skolväsendet. Med hänsyn till det mycket specifika krav på en kvalificerad utbildning som ledamöterna har är det emellertid önskvärt att vi själva i så stor utsträckning som möjligt påverkar utbildningens inriktning och omfattning.
Från många intressenters sida framförs synpunkter på hur revisorer skall agera och när de skall agera samt på vilket sätt deras arbete skall utföras. I de allra flesta sammanhang, när sådana önskemål och påpekanden framförs, så vet respektive tyckare väldigt litet om vad de auktoriserade revisorerna sysslar med och hur deras arbete förlöper. Givetvis kan målsättningen för revisorernas arbete ändras men mot bakgrund av de erfarenheter som finns torde en utveckling i den påbörjade riktningen på utbildningsområdet vara rimlig.
Under de år Utbildningskommittén hittills har verkat har en mängd förslag till aktiviteter tagits upp till behandling och flera kurser har också genomförts med i stort sett lyckat resultat. Några kurser har stött på oväntat motstånd och resultatet har inte alltid blivit det förväntade. För oss som amatörmässigt och frivilligt ställt upp för att utveckla utbildningen har kritiken oftast varit mycket stimulerande, men ibland har det känts underligt när man talat om Utbildningskommittén och FAR i tredje person. Rimligtvis måste all utbildningsverksamhet i en så pass liten förening som FAR ha ett starkt stöd hos ledamöterna. För att uppnå bästa möjliga resultat måste den upplevas såsom en integrerad del i deras egen verksamhet.
Formerna för FARs utbildningsaktivitet är inte färdiga. De kommer förmodligen inte heller att någonsin bli helt stabiliserade. Det är emellertid ett önskemål från flera av oss att det skall finnas en stomme av kurser som kommer igen någorlunda regelbundet så att ledamöter och hos dem anställda kan få en viss grundutbildning som inte alltför ofta ändrar karaktär. Detta innebär givetvis inte att utbildningsaktiviteterna får stelna i formerna. Vi måste ta hänsyn till den utveckling som sker i samhället på vårt område där lagar och förordningar i mycket stor utsträckning är föremål för en snabb förändring.
Utbildningskommittén har hittills i viss mån prioriterat grundutbildningen såtillvida att inom en särskild kommitté – Kommittén för Grundutbildning (fd Kurskommittén) – har utformats en relativt stabiliserad och väl utvecklad kursverksamhet. Endast i mycket begränsad omfattning har utomstående organisationer på utbildningsområdet konsulterats. Den hjälp vi där tidigare sökt har icke varit av något speciellt värde vid utformning av den utbildning vi önskar. Uppenbarligen måste vi själva göra kurserna, från idéstadiet till den färdiga produkten, för att vi skall få en kursverksamhet avpassad efter våra förhållanden. Vi måste inom FAR utarbeta lärar- och elevhandledningar, litteraturanvisningar samt syssla med lokalanskaffning, läromedelsproduktion och schemaläggning, tentamina etc.
Under läsåret 1974/75 har den totala utbildningsaktiviteten omsatt mer än 1 milj kronor inom FARs ram. Alla tecken tyder på att verksamheten kommer att öka ytterligare. Skall FAR dessutom på något sätt medverka i den utbildning de övriga revisorsorganisationerna behöver, kommer kravet på resurser att stiga än mer. Vissa trevare har framförts för att efterhöra om FAR kan hjälpa till med utbildningen. Inom FAR har för övrigt uttryckts intresse för att medverka vid utbildning av arbetstagarkonsulter. Även dessa kommer att ställa krav på utbildningskapacitet men bör samtidigt kunna ge inspiration till nya stimulerande arbetsuppgifter.
FARs utbildningsprogram kan indelas i grundutbildning, vidareutbildning och specialutbildning. F n pågår ett utvecklingsarbete för att producera en vidareutbildningskurs för ledamöter. Vi har där sneglat på de kurser som bedrevs av Svenska Civilekonomföreningens Institut för Vidareutbildning (SCIV), bl a i Ronneby i mitten på 60-talet. Formerna för denna vidareutbildningskurs är ännu inte klara men samarbete med Handelshögskolan Stockholm äger rum och relativt snart torde ledamöterna kunna informeras om vad som kan presteras på detta område.
Grundutbildning
I grundutbildningen, d v s den utbildning som riktar sig till nyanställda och som sträcker sig fram till auktorisationen, finns f n fyra olika kurser. För helt nyanställda och hos revisionsbyråer anställda sekreterare etc finns en Introduktionskurs omfattande en dag. Den äger huvudsakligen rum i föreläsningsform och är av informativ karaktär. Eftersom många av de nyanställda har otillräckliga kunskaper i redovisning har vi, delvis med anlitande av en professionell studieorganisation, utvecklat en Redovisningskurs. De hittills genomförda försöken på detta område har icke varit helt tillfredsställande. De flesta inblandade från FARs sida tycks emellertid vara av den uppfattningen att denna redovisningskurs även framdeles skall finnas i programmet, eftersom behovet av redovisningsutbildning tydligen är mycket stort.
Sedan flera år utgör Grundkursen ett väsentligt inslag i de relativt nyanställda medarbetarnas utbildning (”1-års praktik”).
Den Högre Revisionskursen är av annan karaktär. Målgrupp är medarbetare som har arbetat ca 4 år och som har ett år kvar till auktorisation. Kursprogrammet omfattar flera i och för sig fristående ämnen med mycket kvalificerad föreläsare. På schemat hösten 1974, där f ö H-kursen måste dubbleras, fanns bl a
finansiell planering
redovisning i inflationsekonomi
årsredovisnings- och koncernredovisningsproblem
revision av datorbaserat redovisningssystem
associationsrätt
utvecklingstendenser och förvaltningsrevision
Vi har strävat efter hög aktualitetsgrad i kurserna och i H-kursen ingick bl a en paneldiskussion med temat ”Revisorns granskning av framåtriktad information”. Många kritiska synpunkter på de auktoriserade revisorernas arbetsmetodik framfördes av Jakob Palmstierna, Sven Ivan Sundqvist, Håkan Gergils och LO-ekonomerna Birgitta Sundelin och Leif Johansson. I nummer 1 av Balans återgavs denna diskussion till viss del.
Den stora uppslutningen kring utbildningsprogrammet för medarbetare visar att kurserna behövs och av avlämnade kursvärderingar – sådana infordras praktiskt taget vid varje kurs som arrangeras i FARs regi – kan den slutsatsen dras att större delen av kurserna mottagits väl. Det är dock mycket farligt att slå sig till ro och okritiskt acceptera att utbildningen är bra. Det finns behov av utveckling av densamma och bl a har diskuterats huruvida gapet mellan Grundkursen och Högre Revisionskursen skulle fyllas ut. Här planerar Utbildningskommittén kontakt med de s k utbildningsansvariga på revisionsbyråerna för att diskutera om någon form av ”matris” för medarbetarutbildning borde utformas. Den viktigaste utbildningen är givetvis den som sker på respektive byrå under ledning av kvalificerade äldre ledamöter under förutsättning att denna utbildning blir allsidig och inte alltför ”grund”.
Vidareutbildning
Den s k vidare- och specialutbildningen omfattar kurser av de mest skilda slag men inom Utbildningskommittén har vi försökt få dessa avpassade så att de skall motsvara ledamöternas behov. Så fort rekommendationer av mer genomgripande slag har kommit från Redovisnings- eller Revisionskommittéerna har det varit vår målsättning att genom kursverksamhet få ut rekommendationerna, tyda deras innebörd och lära ledamöterna och hos dem anställda hur rekommendationerna skall användas. Så har t ex skett i kurser som omfattat granskning av intern kontroll, lagerrevision samt revision av kundfordringar. En kursaktivitet som rönt stort intresse och som kommer att fortsätta i någon form är Koncernredovisningskursen. Även kurser i företagsvärdering etc har fått många kursdeltagare. Bland de stora succéerna på utbildningsområdet är givetvis Databehandlingskommitténs kursverksamhet som tidigare omfattade viss grundutbildning men under senare år i huvudsak koncentrerats på de s k Dataseminarierna. Till 1976 beräknas komma en ny version av Databehandlingsseminariet och det kan antagas att intresset här blir mycket stort.
När specialkurserna har utbjudits till ledamöterna under något eller några år har de ofta omarbetats och infogats i grundutbildningen såsom en integrerad del i densamma. Så har t ex skett med kursen flödesschemateknik och dataseminariet och så beräknas ske med kurserna ”Revisorns granskning av varulager” respektive ”granskning av kundfordringar”. Typiskt är också att seminariet om Modulmaskiner AB, det s k Londonseminariet, omarbetats och infogats i grundutbildningen. Hösten 1975 planeras för övrigt en studieresa till USA. Mer härom i direkt information till ledamöterna.
Nu diskuteras vissa kontakter med det allmänna undervisningsväsendet. Den kritik FAR har framfört har icke förklingat helt ohörd. Vi kan förmodligen påverka universitets- och gymnasieutbildningen så att den bättre tillgodoser våra krav åtminstone i större utsträckning än hittills, men då krävs att vi själva tar initiativ.
FARs utbildningsprogram är resultatet av många entusiasters arbete. I Utbildningskommittén och Kommittén för grundutbildning samt i ett antal projektgrupper har utbildningen tagit form. Mycket återstår än att vidareutveckla men det är min förhoppning att vi som sysslar med utbildning inom FAR även framdeles skall få ett starkt stöd av ledamöterna. Det är inte möjligt att arbeta fram en bra utbildningsverksamhet utan detta stöd. Vi måste vara lyhörda inför de krav som ställs på oss i framtiden.
Vad skall en auktoriserad revisor syssla med?
Hur skall han/hon vara utbildad för att kunna motsvara intressenternas krav?
Båda dessa frågor tål att tänka på och vi vet att det inte bara är vi själva som tänker.
Utbildningsverksamheten synes vara en viktig del i FARs aktivitet.
Under åren 1972–1974 har 307 av FARs 460 ledamöter bevistat någon eller några av FARs kurser. Fördelningen på Stockholm, Göteborg, Skåne samt övriga landsorten framgår av nedanstående diagram.
Stapeldiagram över antal ledamöter som deltagit i FARs kurser 1972, 1973 och/eller 1974
L = totalt antal ledamöter februari 1975
K = kursdeltagare
Erik Rydström, auktoriserad revisor, ordförande i FARs Utbildningskommitté.