Redovisning av pensionsplaner i tider av hög inflation

Överskottshantering i ett livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretag

Överskotten i en förmånsbestämd pensionsplan som förvaltas av ett livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretag är antingen ofördelade, fördelade eller tilldelade3. Överskott som inte är garanterade (tilldelade) redovisas inte som en del av livförsäkringsoch tjänstepensionsföretagens försäkringstekniska avsättningar utan som en särskild del av deras egna kapital (konsolideringsfonden). Överskott som är fördelade kan återtas vid behov.4

Värdesäkringar hos Alecta, beslut och ikraftträdande

För den största förmånsbestämda pensionsplanen i Sverige, ITP 2, är Alecta Tjänstepension Ömsesidigt förvalet för de arbetsgivare som väljer att betala löpande pensionspremier i stället för att trygga sina pensionsåtaganden i egen regi. Alecta beslutar i oktober varje år hur deras överskott ska användas, bland annat för värdesäkring av ålderspensioner under utbetalning inom ITP 2 och ITPK5, fribrevsuppräkning eller premiereduktion, enligt sin konsolideringspolicy, se ovan. Värdesäkringen och fribrevsuppräkningen baseras på hur mycket konsumentprisindex har förändrats i föregående period (ökningen av konsumentprisindex under perioden september – september), vilket kommuniceras strax därefter (senast i oktober 2022; 10,84 % på pensionstillägg och fribrev) för att börja gälla vid inledningen av nästkommande år. Det kan nämnas att det i ITP-avtalet inte finns något avtalat om värdesäkring. Däremot har en praxis etablerats mellan arbetsmarknadens parter att, om överskott finns, bibehålla köpkraften i pensionsutfästelser genom att framåtriktat kompensera för den inträffade inflationen.

Nedanstående tabell sammanfattar den årliga värdesäkringen som börjat gälla sedan 2018; som synes är den senaste värdesäkringen exceptionellt hög.

Många andra livförsäkrings- och tjänstepensionsföretag (liksom PRI) har som policy att följa Alecta och värdesäkra pensioner genom fribrevsuppräkning och pensionstillägg i samma utsträckning. Värdesäkring av fribrev innebär, avseende beslutet 2022 som effektueras från och med den 1 januari 2023, att intjänade förmåner och pensioner under utbetalning ökas med 10,84 % på ett bräde (intjänad pensionsrätt 100.000 SEK blir alltså 110.840 SEK).För arbetsgivarföretagen innebär det att värdet på de intjänade pensionsförmånerna ökar snabbare än vad som tidigare förväntades6. Om kapitalförvaltningen genererar större överskott än förväntat kan premierna som beräknas och faktureras arbetsgivarna minskas, eftersom livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretaget då inte behöver ta in lika mycket premier för att kunna infria det förmånsbestämda åtagandet utifrån aktuell lön7.

Redovisning enligt internationella redovisningsregler (IFRS)

Vid koncernredovisning enligt IFRS beräknas värdet på förmånsbestämda åtaganden, tryggade i egen regi, enligt IAS 19, med en viss aktuariell beräkningsmetod (Projected Unit Credit Method, PUCM). För att kunna göra en beräkning enligt PUCM måste företagsledningen uppskatta ett antal viktiga demografiska och finansiella antaganden (gemensamt benämnt aktuariella antaganden). Det finns emellertid inget separat antagande om förväntad värdesäkring; däremot finns ett antagande om årlig inflation som fastställs utifrån marknadens långsiktiga förväntningar på inflation samt ett antagande om framtida löneökningar. Dessa aktuariella antaganden ska fastställas så att de beaktar framtida förändringar av ersättningarna, både de som är fastställda enligt planens formella villkor och eventuella informella förpliktelser, utöver planens formella villkor, vid rapportperiodens slut. IAS 19 anger som exempel på sådana informella förpliktelser att företaget under en längre period har ökat värdet på intjänade och utbetalda pensioner för att mildra effekterna av inflationen och det inte finns några indikationer på att denna praxis kommer att ändras i framtiden samt att företaget är förpliktigat, antingen enligt planens formella villkor eller informella förpliktelser som går utöver dessa villkor, att använda planens eventuella överskott till förmån för dem som omfattas av planen8.

Därtill finns andra antaganden, till exempel om löneökningstakt och inkomstprisbasbeloppsökning, som också är fastställda med beaktande av förväntad inflation. I sammanhanget är det viktigt att nämna att IAS 19 kräver att antaganden som används ska vara ”ömsesidigt förenliga”, med vilket IASB menar att alla antaganden som har fastställts med beaktande av en viss inflationstakt under en viss framtida period (såsom antaganden om räntenivåer och löne- och ersättningsökningar) ska fastställas med utgångspunkt från samma inflationstakt under denna period9.

Per 31 december 2022 kunde det konstateras att Alectas beslut om värdesäkring inför 2023 var ovanligt högt (10,84 %), vilket resulterade i en mycket stor erfarenhetsbaserad justering (avvikelse mellan tidigare antagen inflation, som säkerligen var betydligt lägre, och faktisk inflation på 10,84 %). Dock medförde beslutet inte, i sig, en antagandeförändring (om långsiktig inflation/värdesäkring) trots den höga inflationstakten, som fortsatt håller i sig, eftersom marknaden fortfarande förväntar sig att inflationen – långsiktigt – kommer att vara på en betydligt lägre nivå. Att observera är alltså att inflationsantagandet är ett uttryck för förväntad årlig inflation under hela intjänandeperioden, inte bara under det innevarande året. Effekterna av ändringar av aktuariella antaganden så väl som erfarenhetsbaserade justeringar redovisas i Övrigt totalresultat enligt IAS 19 p 57 (d).

Alectas beslut om värdesäkring inför nästkommande år ska enligt min bedömning beaktas redan i koncernredovisningar enligt IFRS innevarande år per 31 december vid tillämpning av IAS 19, eftersom beslutet fattades i oktober, även om det effektueras den 1 januari i efterföljande år. Företag som tillämpar IAS 19 och som tryggar pensionsutfästelser i egen regi ska alltså beakta värdesäkring som beslutats innan bokslutsdagen när de fastställer de erfarenhetsbaserade justeringarna och utvärdera behovet av att ändra antagandet om framtida inflation och värdesäkring.

Redovisning av värdesäkring enligt svensk god redovisningssed

Företag som har skrivit på ITP-avtalet har också förbundit sig att tillämpa de aktuariella grunder (antaganden om diskonteringsränta, livslängd och framtida omkostnader) som PRI ideell förening fastställer för beräkning av kapitalvärdet på intjänad pensionsrätt. Den metod som tillämpas är en nuvärdesberäkning av intjänade pensionsrätter per en viss tidpunkt och skiljer sig alltså åt från den som tillämpas enligt IFRS10. PRI beaktar, precis som Alecta, värdesäkring av förmånsbestämda pensioner utifrån uppmätt inflation, fast på ett annat sätt och vid en annan tidpunkt. PRI genomför, efter Alectas beslut om värdesäkring, en särskild uppräkning av värdet på pensionsrätterna (till skillnad från vid tillämpning av IAS 19; se ovan om antagande av inflation i PUCM-beräkningen) först i januari följande år, vilket gör att pensionsavsättningen enligt god redovisningssed i Sverige per 31 december inte påverkas av det gångna årets beslut och den beslutade värdesäkringen ingår heller inte i den beloppsuppgift om pensionsskulden som PRI lämnar till företagen per den tidpunkten. Detta förklaras av att uppräkningen inte effektueras förrän efter årsskiftet och sålunda inte anses vara en del av nuvärdet på intjänade pensionsrätter per 31 december.

Min erfarenhet är att företag ibland periodiserar ökningen i pensionsskulden, som uppstår i januari varje år när värdesäkringen effektueras, genom att fördela kostnaden för denna uppräkning vid tilllämpning av svenska redovisningsregler, eftersom den avser hela året. Jag menar dock att det kan ifrågasättas om denna uppräkning inte i stället alltid ska redovisas som en momentan ökning av avsättningen, och motsvarande pensionskostnad. Om beslutet är fattat innan den 31 december11 bör effekten av värdesäkringen redovisas redan då. Detta eftersom den inte avser framtida intjäning av pensionsrätter under innevarande år utan är en kompensation för inflation, framåtriktat, genom värdesäkring av tidigare intjänade pensionsrätter.

Enligt 3 kap. 9 § ÅRL ska som avsättningar ”sådana förpliktelser redovisas som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den tidpunkt då de skall infrias”. Min uppfattning är att PRI:s beslut om värdesäkring i november varje år medför att de arbetsgivarföretag som tillämpar deras grunder per 31 december har en sådan informell förpliktelse som avses i vägledningen i 21.4 i K3 till följd av en inträffad händelse, som sannolikt kommer att kräva ett utflöde av resurser för att regleras och som kan tillförlitligt uppskattas beloppsmässigt, som innebär att den därför bör redovisas som en avsättning vid den tidpunkten. Den praxis för värdesäkring som har utvecklats i Sverige under de senaste sextio åren, med tillhörande beslutsgång hos Alecta och PRI, måste nog ses som en sådan etablerad praxis som innebär att arbetsgivarföretagen påtar sig vissa skyldigheter och därigenom har skapat en välgrundad förväntan (i förstone hos arbetstagare och före detta arbetstagare) att de kommer att fullgöra sina skyldigheter (att värdesäkra pensionsåtaganden). Den inträffade händelsen, beslutet om värdesäkring innan årsskiftet, innebär att arbetsgivarföretagen, i praktiken redan 31 december, inte har någon annan realistisk möjlighet än att reglera den tillkommande förpliktelse som värdesäkringen innebär. Därför vore det rimligast att värdesäkringsbeloppet redovisas redan då, som en del av pensionsavsättningen och som en kostnad. Dock gäller inte de generella reglerna om avsättning i K3 (främst 21.4 och 21.6) förpliktelser avseende ersättningar till anställda. I stället ska enligt 28.21 tillämpare som tryggar en förmånsbestämd plan genom avsättning i balansräkningen, samt erhåller en beloppsuppgift om pensionsskuldens storlek från ett oberoende företag, redovisa pensionsförpliktelsen enligt den erhållna uppgiften. PRI måste anses vara ett sådant oberoende företag som skickar ut bokslutsuppgifter till företagen per den 31 december. Den beslutade värdesäkringen i november varje år ingår emellertid inte i detta belopp, varför företagen inte kan välja att räkna upp pensionsskulden med beslutad värdesäkring i sitt årsbokslut.

Sammanfattningsvis är därför min uppfattning att den nuvarande praxisen bör ändras så att antingen a) PRI räknar upp skulden per den 31 december varje år med den värdesäkring som är beslutad i november (av ovan angivna skäl) så att den ingår i den beloppsuppgift som de skickar till företagen eller b) att K3 ändras så att även beslutad värdesäkring beaktas ovanpå den beloppsuppgift som PRI tillhandahåller.

En jämförelse mellan IAS 19 och god redovisningssed i Sverige

Beräkningarna av förmånsbestämda pensionsförpliktelser skiljer sig åt mellan IFRS och god redovisningssed i Sverige. En IAS 19-beräkning av ett förmånsbestämt pensionsåtagande påverkas av de årliga indexuppräkningarna fast effekten blir annorlunda än vid tillämpning av svenska redovisningsregler, eftersom IAS 19 tar hänsyn till en årlig förväntad inflation och värdesäkring (som dock kan avvika från den faktiska under ett enskilt år). Dessutom påverkas, som nämnts ovan, IAS 19-beräkningar av förändringar i förväntadframtida inflation (och därmed värdesäkring), inte bara nästa år, utan över hela prognosperioden, genom en förändring i inflationsantagandet. Förändringar av ett aktuariellt antagande kan får stor påverkan på beräkningen eftersom det är många års framtida värdesäkring som beaktas vid en uppdatering av antagandet om årlig löneökning. Vi beräkning enligt god redovisningssed i Sverige betraktar PRI de pensionstillägg som de årligen räknar upp pensionsrätterna med som en ökning av pensionsavsättningen och som en pensionskostnad i resultaträkningen.

Tillgångstaket vid tryggande i egen regi, genom pensionsstiftelse

Min erfarenhet är att de arbetsgivare som tryggar förmånsbestämda pensionsåtaganden genom avsättning till pensionsstiftelse anser att hela tillgångsmassan, utan begränsningar, kan och får användas av arbetsgivaren för gottgörelser i den utsträckning och i den takt som 14–15 §§ tryggandelagen föreskriver. Ett motiv till att företag rättfärdigar en sådan bedömning är att det normalt inte föreligger något lägsta fonderingskrav i dessa planer, såvida inte interna styrdokument stipulerar det. Därför drar dessa företag slutsatsen att någon effekt av tillgångstaket på redovisning av överskott i dessa planer inte uppkommer. Arbetsgivarna tillgodogör sig överskott i pensionsplanerna på ett annat sätt (genom gottgörelser från pensionsstiftelsen) än när pensionsåtagandena tryggas genom betalning av premie till ett livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretag (genom reduktion av premien, alternativt återbetalning).

Överskott i planer vid betalning av premie till livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretag

De livförsäkrings- och tjänstepensionsföretag som förvaltar förmånsbestämda pensionsplaner lämnar ofta uppgifter om hur stora överskott som finns tillgängliga för respektive arbetsgivare och anställd15, men där en del är preliminärt fördelade och resten ofördelade. Ingen del av överskottet är förvisso garanterat förrän det betalas ut, men de preliminärt fördelade överskotten finns omedelbart tillgängliga att använda för arbetsgivaren, till exempel för att reducera föreliggande premieinbetalningar eller för värdesäkring. Frågan uppkommer då om endast det preliminärt fördelade överskottet kan medräknas för IAS 19-ändamål, medan det ofördelade överskottet inte kan medräknas, med hänvisning till ”tillgångstaket”. Här uppstår i så fall en asymmetri jämfört med vid tryggande genom avsättning till pensionsstiftelse, beroende på hur arbetsgivaren har valt att trygga sina åtaganden.

Vägledning rörande överskott vid förvaltning av livförsäkrings- eller tjänstepensionsföretag

Vägledning finns i IFRIC 14 – IAS 19 Begränsningen av en förmånsbestämd tillgång, lägsta fonderingskrav och samspelet dem emellan, där det framgår att: ”[e]n ekonomisk fördel, i form av återbetalning eller minskning av framtida avgifter, är tillgänglig [min kursivering] om företaget kan realisera den vid någon tidpunkt under planens löptid eller när planens förpliktelser har reglerats. I synnerhet kan en sådan ekonomisk fördel vara tillgänglig även om den inte kan realiseras direkt vid rapportperiodens slut.”16 Tillgängligheten är dock inte avhängig av hur företaget avser att använda överskottet, men återbetalningen av överskottet måste vara ovillkorad; till den del företagets rätt till återbetalning av ett överskott beror på förekomsten eller frånvaron av en eller flera osäkra framtida händelser som inte helt ligger inom företagets kontroll, anses inte företaget ha en sådan ovillkorad rätt (och ska sålunda inte redovisa en tillgång till den delen)17. Ekonomiska fördelar i form av reduktioner av framtida avgifter till planen är företagets framtida kostnad för tjänstgöring för varje period över den kortare av planens förväntade löptid och företagets förväntade livslängd.

En tillförlitlig beräkning av beloppet i fråga förutsätter dock att företaget kan göra en bedömning av när det allokerade beloppet kommer företaget till del. Om företaget har för avsikt att använda ett preliminärt fördelat överskott bör det också redovisas som förvaltningstillgångar som inte begränsas av tillgångstaket, eftersom det då är sannolikt att man har en framtida ekonomisk fördel som företaget kommer att utnyttja. Det innebär att den ”faktiska” kostnaden, efter utnyttjade överskott, redovisas i varje period, vilket innebär att pensionskostnaderna som betalas kommer bli lägre på grund av detta. Däremot bör ofördelade överskott inte redovisas som en tillgång med hänvisning till reglerna för tillgångstaket, till följd av den osäkerhet, utanför företagets kontroll, som är förknippad med dessas framtida förekomst och utnyttjandet. I förhållande till överskott i pensionsplan som tryggas genom avsättning till pensionsstiftelse innebär det en begränsning, som motiveras av att arbetsgivaren inte har kontroll på samma sätt gällande hur överskott ska utnyttjas, eller när.

Överskott som livförsäkringsföretagen har identifierat för arbetsgivarna som tryggar sina förmånsbestämda planer kan fluktuera, de kan antingen öka eller minska kraftigt. Volatiliteten förklaras både av värdeförändringar på placeringstillgångarna och på det förmånsbestämda åtagandet, vilket kan medföra att pensionsåtagandet över tid kan variera mellan både över- och underskott. Såvida inte företaget har bedömt att det är sannolikt att man kommer ansöka om att få använda överskottet till framtida premiebetalningar är det min bedömning att ett företag ska vara ganska restriktivt och försiktigt med att redovisa någon fordran/intäkt, eftersom överskottet inte är garanterat eller ovillkorat utan kan tas tillbaka av försäkringsbolaget (och därför svårligen ”tillgängligt” för återbetalning eller reduktion av avgifter). Min erfarenhet är att företag därför ofta inte redovisar detta överskott. Däremot är det min bedömning att det är viktigt, särskilt om det ej redovisade överskottet är väsentligt, att ett företag lämnar upplysning om storleken på det ej redovisade överskottet per bokslutsdagen, eftersom det skulle vara av intresse för arbetstagarna som omfattas av planen samt investerare som är intresserade av eventuella tillgångar som inte redovisas.

Min tolkning är att tillämpare i pensionsnoten ska upplysa om hur stort överskott som har använts för att ”betala” årets pensionskostnader, för att förklara avvikelser mot förra året18. Av upplysningskraven i IAS 19 följer också att information ska lämnas om effekten av tillämpningen av tillgångstaket19.