Kan en beslutad utdelning utsläckas? – hantering av beslutad men ej utbetald utdelning vid inlösen av preferensaktier

På senare år har det blivit vanligt – i synnerhet i fastighetsbolag – att utöver stamaktier, även emittera preferensaktier. Typiskt sett ger dessa aktier förtur framför stamaktierna till en i bolagsordningen förutbestämd avkastning i form av ett visst utdelningsbelopp varje år. Utdelningen beslutas normalt på årsstämma men betalas ut vid flera avstämningsdagar under året. Preferensaktien är oftast inlösenbar enligt 20 kap. aktiebolagslagen (2005:551, ABL) till ett visst förutbestämt belopp på bolagets initiativ. Ett intressant mål i Göteborgs tingsrätt har i januari 2019 aktualiserat frågan, när inlösen sker efter att utdelning har beslutats men ännu inte förfallit till betalning, om inlösenbeslutet innebär att preferensaktieägarnas fordran på beslutad utdelning utsläcks. I denna fördjupningsartikel ifrågasätter Carl Svernlöv domens riktighet, och om en redan beslutad utdelning verkligen kan anses ha utsläckts i och med registreringen av inlösenbeslutet.

En preferensaktie har typiskt sett företrädesrätt framför stamaktierna i bolaget till en årlig utdelning om ett visst i bolagsordningen fastställt belopp. Utbetalning av beslutat belopp sker ofta kvartalsvis med en fjärdedel av vid årsstämman beslutat utdelningsbelopp, på fasta avstämningsdagar som anges i bolagsordningen. Om utdelning på preferensaktier inte beslutats, eller beslutats med ett lägre belopp än vad bolagsordningen föreskriver, kumuleras oftast utdelningen så att ett belopp motsvarande skillnaden mellan den i bolagsordningen föreskrivna utdelningen och utbetald utdelning per preferensaktie läggs till ett så kallat innestående belopp som räknas upp kumulativt från dag till dag till en viss årlig räntesats. Om bolagsstämman efter att ett innestående belopp har uppkommit beslutar om vinstutdelning ska preferensaktierna utöver ”ordinarie utdelning” enligt ovan även ha företrädesrätt framför stamaktierna till utdelning av innestående belopp.

Genom den i bolagsordningen förutbestämda årliga utdelningen uppnår preferensaktien en hög direktavkastning - inte sällan fem till tio procent - på investerat kapital. Att utdelningen är fast innebär dock - till skillnad från stamaktien - att den potentiella värdeutvecklingen i en preferensaktie, i vart fall teoretiskt, är obefintlig. Preferensaktien kan därmed ses som ett slags hybrid mellan en vanlig stamaktie och en obligation. På samma sätt som ett lån kan även preferensaktien ”återbetalas” genom att bolaget normalt ges en rätt att lösa in preferensaktien till en förutbestämd kurs (plus eventuellt innestående belopp enligt ovan). Frågan om vad som därvid händer med beslutad men ännu inte utbetald utdelning vid sådan inlösen regleras dock inte alltid i bolagsordningen. Denna fråga har behandlats i en dom i Göteborgs tingsrätt från januari 2019.1 Frågan gällde inlösen av preferensaktier i fastighetsbolaget Balder, där avstämningsdagen för inlösen hade satts till dagen innan en kvartalsvis avstämningsdag för utdelning på preferensaktierna. En preferensaktie­ägare väckte talan med yrkande om att Balder skulle förpliktas erlägga det utdelningsbelopp som förföll på avstämningsdagen. Tingsrätten ogillade talan med följande motivering:

”När ett minskningsbeslut inte kräver tillstånd för verkställande medför detta vidare att aktiekapitalet anses minskat i och med att beslutet därefter registreras hos Bolagsverket i behörig ordning (se 20 kap. 20 § ABL). Även de rättsverkningar som en sådan aktiekapitalminskning får på de enskilda aktierna inträffar samtidigt som beslutet registreras. Detta innebär exempelvis att preferensaktieägares rätt till bland annat utdelning upphör så snart minskningsbeslutet registreras hos Bolagsverket. Vad som däremot kvarstår fram till och med den beslutade avstämningsdagen är rätten för dessa att erhålla inlösenlikvid.

Av det registreringsbevis jämte utdrag som åberopats framgår att Bolagsverket den 28 september 2017 registrerade Balders beslut om inlösen av samtliga preferensaktier. Preferensaktieägarnas rätt till kvartalsvis utdelning upphörde härmed. Vid avstämningsdagen … var [aktieägaren] således inte längre berättigad till utdelning till följd av sitt innehav av preferensaktier i Balder.”2

Frågan är dock om domen var riktig och om en redan beslutad utdelning verkligen kan anses ha utsläckts i och med registreringen av inlösenbeslutet, det vill säga i likhet med när andra aktierättigheter i bolaget upphör.3

Utdelningsbeslutet medför en fordringsrätt för aktieägarna

Utgångspunkten för bedömningen huruvida en redan beslutad utdelning kan utsläckas är vad bolagsstämmans utdelningsbeslut egentligen innebär. Därvid har det länge varit etablerat att i samma stund som bolagsstämman beslutar om utdelning erhåller aktieägarna en fordran mot bolaget på utdelningsbeloppet.4 Denna fordran är aktieägarens egendom. Bolaget kan inte längre förfoga över utdelningen, kräva att aktieägarna ska avstå från sin fordran eller betala tillbaka utdelningen till bolaget.5 Fordran på vinstutdelning kan vidare överlåtas separat utan att aktierätten överlåts samtidigt.6 Bolaget kan mot en förvärvare göra gällande samma aktiebolagsrättsliga invändningar som mot den aktieägare som överlåtit anspråket.7

När den uppkomna fordran förfaller till betalning är en annan fråga; enligt 18 kap. 3 § punkterna 2 och 3 ABL ska utdelningsförslaget även innehålla uppgift om avstämningsdag eller förfallodag (kupongbolag). Om beslutet är tyst på den punkten är vinstutdelningsfordringen att anse som omedelbart förfallen till betalning. Det är tillåtet att delegera beslutanderätten i denna fråga till styrelsen. Paragrafens andra stycke innehåller en begränsning när det gäller hur lång tid som avstämnings- eller förfallodagen får skjutas. Den bortre gränsen infaller normalt dagen före nästa årsstämma.8

I avstämningsbolag anges alltid en eller flera avstämningsdagar för utdelning. Exempelvis beslutar stämman i enlighet med bolagsordningen att utdelning ska utgå med 20 kr per preferensaktie, att utbetalas med 5 kr kvartalsvis, vid fyra olika avstämningsdagar. Detta innebär dock inte att fordran på utdelning uppkommer vid dessa avstämningsdagar, utan fordran omfattar 20 kr i och med bolagsstämmans beslut. Efter stämman skuldför bolaget hela utdelningsbeloppet, alltså 20 kr i exemplet, i bokföringen.

Mot denna bakgrund är således utgångspunkten att en preferensaktieägare i och med utdelningsbeslutet får en fordran på hela det beslutade utdelningsbeloppet, oavsett när det ska betalas. Vi kommer därmed till kärnfrågan, det vill säga om en beslutad men icke-utbetald utdelning faller i och med ett inlösen­beslut eller om aktieägarens fordringsrätt består.

Medför inlösen av preferensaktier att dessförinnan beslutad utdelning inte behöver verkställas?

Huruvida ett efterkommande stämmobeslut kan utsläcka en redan beslutad men ej utbetalad utdelning är näraliggande en annan fråga som jag nyligen behandlat tillsammans med Fredrik Ljung i en artikel i Balans, det vill säga om en beslutad utdelning kan tas tillbaka.9 Svaret är av principiellt intresse även när det gäller den mer specifika frågan som ställs i denna uppsats.

I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag antyds möjligen att ett sådant återtagande under vissa omständigheter skulle kunna vara möjligt:

”Advokatsamfundet tar upp frågan i vad mån styrelsen kan stoppa den senare utbetalningen om bolagets utveckling under tiden till dess utdelningen förfaller till betalning har avsevärt försämrats. I enlighet med vad samfundet också utgått från anser jag att styrelsen har rätt att innehålla den andra delutbetalningen av utdelningen, om utvecklingen i bolaget motiverar detta. Någon uttrycklig bestämmelse i ämnet behövs knappast.”10

Till att börja med kan konstateras att uttalandet inte berör stämmans möjlighet att ta tillbaka en redan beslutad utdelning, utan enbart hänför sig till styrelsen. På samma sida i propositionen framhålls att endast stämman kan ha beslutanderätt rörande utdelning (det vill säga huruvida och i vad mån utdelning ska ske). Det framgår visserligen inte uttryckligen huruvida detta förarbetsuttalande handlar om huruvida styrelsen skulle ha möjlighet att ta tillbaka beslutad utdelning eller om den enbart skulle kunna försena utbetalningen. Mot bakgrund av att det i propositionen understryks att stämman ensam har beslutanderätt om utdelning torde uttalandet dock avse det senare, det vill säga möjligheten för styrelsen att tillsvidare innehålla betalningen.

Lindskog har kritiserat uttalandet och därvid inledningsvis antagit att det handlar om att styrelsen skulle kunna dra tillbaka beslutad utdelning med hänvisning till styrelsens vetorätt. Lindskog anger dock vidare:

”Det framgår inte om tanken är att utbetalningarna skall senareläggas eller om rätten till utdelning helt enkelt faller. Oberoende av vilket så måste uttalandet vara felaktigt. Om inte något fel begåtts är bolagsstämmans vinstutdelningsbeslut oåterkalleligt. Majoriteten kan således inte ångra sig. Och efter klandertidens utgång kan beslutet inte rivas upp ens om något fel skulle föreligga. Beslutet innebär att aktieägarna erhåller fordringar hos bolaget. Dessa fordringar är aktieägarnas egendom, och varken bolaget eller dess borgenärer kan med fog resa anspråk på att aktieägarna ska stärka bolaget genom att göra kapitaltillskott genom avståenden med avseende på fordringarna.”11

Jag delar Lindskogs bedömning eftersom ägarnas rätt till utdelningen uppkommer direkt då bolagsstämman beslutat om utdelning. Fordringsrätten påverkas inte av att bolagets ekonomiska situation förändras efter stämmans beslut. Om bolaget skulle gå i konkurs innan utbetalningen hinner äga rum, får anspråket bevakas med samma rätt som oprioriterade fordringar.12 Mot denna bakgrund kan varken styrelsen eller bolagsstämman undanröja beslutet om utdelning, ens med hänvisning till aktiebolagslagens kapitalskyddsregler.

Det kan visserligen framhållas att fordran är knuten till aktien och att en icke-förfallen utdelning ingår vid en försäljning enligt 80 § köplagen. Det innebär att en aktieägare som säljer sina aktier till en annan innan avstämningsdagen även avhänder sig rätten att erhålla utdelningen, om ingen annan överenskommelse träffas.13 Läget är emellertid ett annat vid inlösen:

”Om minskningen genomförs med indragning av aktier påverkas också aktierättigheterna. De indragna aktierna blir i och med registreringen ogiltiga, vilket innebär att de inte längre kan ge några rättigheter i bolaget. De gäller såväl utdelning och andra ekonomiska rättigheter som förvaltningsrättigheter. En annan sak är att sådana ekonomiska rättigheter som uppkommit före registreringen består. Har bolaget exempelvis beslutad [sic] om utdelning på aktierna i fråga, så upphör givetvis inte rätten till den utdelningen genom minskningen.”14

Det kan diskuteras när en fordran på beslutad men ej utbetald utdelning förfaller, när inlösen sker före aktuell avstämningsdag; dock torde detta senast vara på angivna avstämningsdagar (även om aktieägaren inte då längre äger aktier).

Något om möjligheten att ändra beslut om vinstutdelning

Det kan i sammanhanget noteras att Bolagsverket på sin hemsida förefaller lämna utrymme för att ett aktiebolag ”[u]nder vissa förutsättningar kan … ta tillbaka ett beslut om vinstutdelning”, samt vidare:

”Bolagsstämman kan ändra sitt beslut om vinstutdelning (eller ta tillbaka det) genom beslut på en ny stämma. Det kräver dock att samtliga aktieägare samtycker till det.

Följande gäller oavsett vilket av alternativen ovan som aktiebolaget väljer:

Utdelningen får inte vara verkställd, vilket innebär att pengarna inte får vara utdelade till aktieägarna.

Aktiebolaget ska hålla en extra stämma där beslutet om att ändra eller ta tillbaka vinstutdelningen framgår.”15

Uttalandet är kortfattat och Bolagsverket anger inget stöd för sin uppfattning. Det är visserligen så att huvudregeln är att en senare bolagsstämma kan – med några få undantag – ändra ett tidigare bolagsstämmobeslut, men ett sådant beslut påverkar inte de tidigare rättsverkningar som inträtt genom eller på grund av det tidigare beslutet. En sådan rättsverkning när det gäller utdelningsbeslut är just att aktieägarna därigenom fått en fordran på bolaget och därefter intar en borgenärsställning i förhållande till bolaget. Det kan därför ifrågasättas om ett utdelningsbeslut över huvud taget kan ändras. Jag anser inte att så är fallet. Enligt min uppfattning innebär ett beslut i enlighet med vad Bolagsverket anger inte ett ändrat utdelningsbeslut i egentlig mening utan att envar aktieägare samtycker till att omvandla sin fordringsrätt till ett kapitaltillskott. Stöd för mitt synsätt finns framför allt hos Lindskog och de källor han hänvisar till, men även i de övriga källor redovisade i fotnot 4 ovan. Såvitt känt saknas litteraturstöd för motsatt uppfattning, det vill säga att bolagsstämman har rätt att med eller utan samtliga aktieägares samtycke ändra ett redan fattat utdelningsbeslut med verkan gentemot tredje man.

Detta innebär i sin tur att 7 kap. 51 § första punkten ABL blir tillämplig på ett bolagsstämmobeslut om att ingen utdelning ska utbetalas till aktieägarna efter inlösen, som därmed blir såväl en bolagsrättslig som civilrättslig nullitet. Bolagsverket förefaller inte ha uppmärksammat denna problematik, varför ovan angiven text på hemsidan förefaller sakna lagstöd.

Därmed kan inlösen av preferensaktier inte innebära att en dessförinnan beslutad utdelning inte längre behöver verkställas, det vill säga ett efterkommande stämmobeslut om inlösen kan inte utsläcka preferensaktieägarnas redan uppkomna fordringsrätt.

Avslutande ord

Sammanfattningsvis får mot ovanstående bakgrund konstateras följande. I och med ett utdelningsbeslut får en aktieägare en ovillkorlig fordringsrätt på hela utdelningsbeloppet. Denna fordran är aktieägarens egendom och bolaget kan inte längre förfoga över utdelningen eller kräva att aktieägaren ska avstå från sin fordran eller omvandla denna till ett kapitaltillskott till bolaget. Följaktligen kan ett beslut att inlösa en preferensaktie, som fattas efter att utdelningsbeslut fattats men innan all beslutad utdelning betalats, inte innebära att rätten till utdelning utsläcks. Slutsatserna torde ha relevans inte bara för andra preferensaktieägare i det fastighetsbolag som var svarandepart i den – av allt att döma feldömda – domen i Göteborgs tingsrätt, utan även för preferens-aktieägarna i andra bolag som fattat liknande beslut.

Carl Svernlöv, advokat, adjungerad professor, Baker McKenzie.

Författaren önskar framföra ett varmt tack till prof. Jan Andersson för värdefulla synpunkter på innehållet.