I denna artikel ger Henrik Persson en bild av det nya regelverket för tjänstepensionsföretag i förhållande till det gamla. Han belyser ett antal väsentliga frågeställningar och redogör för insikter och erfarenheter att ta med sig i förvaltningsrevisionerna av tjänstepensionsföretagen eller i diskussioner med ledningar och styrelser i sådana företag. Henrik Persson beskriver även hur regelverket föreskriver granskningsinsatser i samband med omvandling av livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor till tjänstepensionsföretag.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 från 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, eller Institutions for Occupational Retirement Provision Directive 2016 på engelska, förkortad IORP.

Närmare bestämt genom den nya lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag och genom kraftiga revideringar av tag 1967:531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m., som båda trädde i kraft 15 december 2019. Tillhörande övergångsregler medför dock att förstagångstillämpningen av det nya regelverket för företag som redan bedriver tjänstepensionsverksamhet i praktiken blir vid ett senare datum.

13 november 2019 beslutade riksdagen att implementera det andra tjänstepensionsdirektivet1, ofta kallat IORP 2, i svensk lagstiftning2. Beslutet föregicks av en intensiv debatt och var föremål för omfattande invändningar och kritik, särskilt på de områden där lagstiftaren avsåg att utnyttja möjligheterna att gå längre än vad detta minimiharmoniseringsdirektiv föreskriver och där man överlät till Finansinspektionen att utfärda närmare föreskrifter. Detta sammansatta svenska regelverk har i vissa avseenden ansetts vara svårtolkat, komplicerat och oskäligt betungande.

Denna artikel syftar till att ge en övergripande bild av det nya regelverket för tjänstepensionsföretag i förhållande till det gamla, belysa ett antal väsentliga frågeställningar samt redogöra för några insikter och erfarenheter att ta med sig i förvaltningsrevisionerna av tjänstpensionsföretagen eller i diskussionerna med ledningar och styrelser i sådana företag. Dessutom beskrivs hur regelverket föreskriver granskningsinsatser i samband med omvandling av livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor till tjänstepensionsföretag.

Tryggande av tjänstepension enligt det befintliga regelverket

Bakgrund om tjänstepension i Sverige

Tjänstepensioner är utfästelser kopplade till anställning som kompletterar den statliga pensionen. Ofta är de knutna till ett kollektivavtal men behöver inte vara det. Dessa utfästelser tryggas i dag i huvudsak i fyra olika former genom:

  1. tecknande av pensionsförsäkring i livförsäkringsföretag,

  2. tecknande av pensionsförsäkring i tjänstepensionskassa,

  3. avsättning till pensionsstiftelse eller

  4. avsättning i den egna balansräkningen (s.k. konto­tryggande).

Det hittillsvarande direktivet som reglerar detta område, IORP 1, implementerades i svensk lag 1 januari 20063. Syftet med det andra direktivet är att ta ett samlat grepp om bestämmelser om investeringar, företagsstyrning och informationslämnande samt underlätta gränsöverskridande verksamhet.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut implementerades genom uppdateringar av lagen om understödsföreningar, dåvarande 1982 års försäkringsrörelselag och tryggandelagen samt genom tillhörande föreskrifter från Finansinspektionen.

Livförsäkringsföretagen som bedriver tjänstepensionsverksamhet

Livförsäkringsföretag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkring fick vid implementeringen av Solvens 2-direktivet4 i svensk lag 1 januari 2016 fortsätta tillämpa den tidigare lydelsen av 2010 års försäkringsrörelselag (FRL) som är baserad på Solvens 1 på tjänstepensionsverksamheten. Undantaget omfattade även den övriga livförsäkringsverksamheten, under förutsättning att den ansågs vara av ”ringa” omfattning. I annat fall skulle tjänstepensionsverksamheten separeras från den övriga verksamheten och de olika regelverken tillämpas på dem var för sig. Denna övergångsregleringen innehöll regler om ”mjuk separation” av tjänstepensionsverksamhet5 från den övriga verksamheten i ett och samma företag. I korthet innebar detta att tjänstepensionsverksamhet kunde fortsätta att bedrivas enligt tidigare regler om kapitalkrav, skuldtäckning och regulatorisk rapportering. Däremot förväntades livförsäkringsföretagen tillämpa samma regler för företagsstyrning och grupptillsyn som övriga försäkringsföretag som tillämpar Solvens 2.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG från 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).

Återfinns i ikraftträdandereglerna och övergångsreglerna till 2010 års försäkringsrörelselag och i 7 kapitlet i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2015:21) om övergångsreglering för försäkringsrörelse.

Tjänstepensionskassorna

Understödsföreningar som bedriver tjänstepensionsrörelse, tjänstepensionskassor, har under en flera gånger förlängd övergångsperiod, fått fortsätta tillämpa den numera upphävda 1972 års lag om understödsföreningar ända sedan 2010 års försäkringsrörelselag trädde i kraft6. I praktiken innebar detta att de har fortsatt att tillämpa befintliga kapitalkravs- och skuldtäckningsregler och de rapporteringskrav som hör därtill, vilka är desamma som de som livförsäkringsföretagen med övergångsregler tillämpar. Samtidigt har de fortsatt vara underkastade FFFS 2005:1 Styrning och kontroll av finansiella företag, som måste anses vara mindre betungande än de företagsstyrningsregler som livförsäkringsföretagen har att tillämpa.

Se § 7 i promulgationslagen 2010:2044 om införande av försäkrings­rörelselagen 2010:2043.

Pensionsstiftelserna

Verksamhet som bedrivs i pensionsstiftelser regleras i 1967 års lag om tryggande av pensionsutfästelse. Vad som utmärker sådan verksamhet, och som får bäring på tillämpningen av det andra tjänstepensionsdirektivet, är att stiftelser inte får ställa ut några pensionsutfästelser7. Av detta följer att inga solvens- eller kapitalkrav åläggs stiftelserna. Kraven på företagsstyrning i tryggandelagen och FFFS 2015:11 Placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser är återhållsamma och sträcker sig inte utöver lämplighetsprövning av styrelseledamöter, innehåll i placeringsriktlinjer och konsekvensanalyser över valda placeringsstrategier. Placeringsriktlinjerna är å andra sidan det centrala styrdokumentet, ofta med detaljerade kvantitativa begränsningar för hur stiftelsernas styrelser anser att tillgångarna ska vara placerade. Pensionsstiftelserna har inte haft några särskilda informationskrav att följa mer än att, efter begäran av de personer vars utfästelser tryggas i stiftelsen, lämna övergripande information om stiftelsen och dess verksamhet, arten och varaktigheten av de utfästelser som pensionsstiftelsen tryggar, placeringsriktlinjerna samt var sådana personer kan vända sig med klagomål på mottagen information8.

Enligt tryggandelagen är det arbetsgivarna som gör utfästelser om pension och redovisar en avsättning för dem i sina finansiella rapporter, beaktande värdet på stiftelsens tillgångar som tryggar den.

Enligt tidigare lydelserna av TrL 9 a § första stycket och FFFS 2011:39 om information som gäller försäkring och tjänstepension kapitel 2 § 2 och bilaga 1.

Det nya regelverket och dess följder för hittillsvarande företagsformer

Det nya regelverket för tjänstepensionsverksamhet implementeras i lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag, förordning (2019:809) om tjänstepensionsföretag, en kraftigt reviderad tryggandelag samt ett antal tillhörande föreskrifter från Finansinspektionen. Den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA9 kommer inte att utfärda några kompletterande förordningar eller riktlinjer till direktivet.

Ikraftträdandet av 2019 års lag innebär att tjänstepensionsverksamhet ska bedrivas i en av tre nya företagsformer: tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Lagen är omfattande och hänvisar till 2005 års aktiebolagslag (för tjänstepensionsaktiebolagen), 2018 års lag om ekonomiska föreningar (för de ömsesidiga tjänstepensionsbolagen och tjänstepensionsföreningarna) och 2010 års försäkringsrörelselag på flera områden.

Sådana livförsäkringsföretag som tillhandhåller tjänstepensionsförsäkring kan tillämpa hittillsvarande reglering fram till 31 december 202210. Därefter måste de antingen omvandlas till tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen, eller bli ett försäkringsföretag som tillämpar FRL och sålunda Solvens 2-regelverket. De företag som för närvarande bedriver tjänstepensionsverksamhet och övrig verksamhet i samma företag (så kallad blandad verksamhet) måste separera dessa från varandra senast 31 december 2022 enligt den nya lagen (”hård separation”). Befintliga försäkringsbestånd av övrig ”ringa” verksamhet i tjänstepensionsföretag måste avvecklas innan utgången av 2034.

Understödsföreningarna/tjänstepensionskassorna måste lämna in ansökan, senast 30 april 2020, om att omvandlas till antingen tjänstepensionsförening (enligt 2019 års lag) eller försäkringsförening (enligt 2010 års lag) såvida de inte har för avsikt att träda i likvidation. De kan i ansökan yrka på att tillståndet ska gälla från 1 januari 2021.

Pensionsstiftelser fortsätter att tillämpa tryggandelagen, som har utökats väsentligt med regler som trädde ikraft redan 15 december 2019. Det är dock endast stiftelser som tryggar pensioner åt mer än 100 personer som omfattas av de regler som härrör från IORP 2-direktivet. För de allra minsta stiftelserna, de som tryggar pensioner åt högst femton personer, gäller endast reglerna om förvaring av tillgångar och om uppdragsavtal. Övriga stiftelser berörs inte nämnvärt av det nya regelverket. De utökade kraven på riskhanteringssystem, kontrollfunktioner och en egen riskutvärdering som träffar stiftelser som tryggar utfästelser åt mer än 100 personer har ansetts vara oskäligt betungande av pensionsstiftelsernas intresseorganisationer.

Den förordning (2019:809) om tjänstepensionsföretag som regeringen har utfärdat innehåller bestämmelser om tillstånd, anmälan för registrering och bemyndigande för Finansinspektionen att utfärda föreskrifter. Viktigt att notera är att förordningen innehåller ett krav på att företagets revisor ska uttala sig över en av styrelsen upprättad utredning om konsekvenserna av en omvandling som ska lämnas in till Finansinspektionen i samband med ansökan om omvandling till tjänstepensionsföretag.

Finansinspektionen har under sitt bemyndigande utfärdat kompletterande föreskrifter som träder ikraft samtidigt med lagstiftningen:

  • FFFS 2019:19 Finansinspektionens föreskrifter om pensionsstiftelser, med närmare bestämmelser om vilken information som stiftelserna ska lämna, och hur, innehåll i stiftelsernas styrdokument samt vad placeringsriktlinjerna och konsekvensredogörelserna ska innehålla. Den ersätter FFFS 2015:11.

  • FFFS 2019:20 föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension innehåller föreskrifter om vilken information som utländska tjänstepensionsinstitut ska lämna till arbetstagare eller förmånstagare om institutet, pensionsplanerna, placeringsriktlinjerna och hur eventuella klagomål ska hanteras.

  • FFFS 2019:21 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om tjänstepensionsföretag innehåller kompletterande bestämmelser för samtliga företag som tillämpar 2019 års lag.

  • FFFS 2019:22 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om tillsynsrapportering för tjänstepensionsföretag som omfattar bestämmelser om rapportering av väsentliga händelser, kvalitativ och kvantitativ tillsynsrapportering och rapportering av EU-gemensamma kvantitativa uppgifter.

  • FFFS 2019:23 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag innehåller samlade föreskrifter om hur årsredovisningar ska upprättas, både i försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag.

Som en konsekvens av införandet av den nya lagen upphörde den nuvarande FFFS 2015:12 Årsredovisning i försäkringsföretag att gälla i samband med att FFFS 2019:23 trädde i kraft 1 januari 2020. Den sedan många år upphävda FFFS 2008:26 Årsredovisning i försäkringsföretag, som tjänstepensionskassorna fortfarande tillämpar, kommer också att utmönstras i samband med att de omvandlas till tjänstepensionsföreningar och därmed omfattas av de nya reglerna. En analys av skillnaderna ger dock vid handen att redovisningsreglerna för tjänstepensionsföretagen endast kommer att förändras marginellt.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen har flaggat för att det nyss beslutade regelverket kommer att behöva revideras i ett antal avseenden inom en snar framtid. Inom fyra områden (solvensreglering, avtalsfrihet avseende information, egenföretagares försäkring och tilläggsförsäkringar) planeras förändrade regler remitteras under våren, med avsikten att de ska träda i kraft senare under året.

European Insurance and Occupational Pension Authority.

Se ikraftträdande- och övergångsreglerna (2015:700 p. 2) till 2010 års försäkringsrörelselag.

Det nya regelverket i tre pelare

För att få en överblick över detta omfattande regelverk (lagarna, förordningen och föreskrifterna) kan man dela in det i tre olika ”pelare”, på liknande sätt som ofta görs för att åskådliggöra och strukturera Solvens 2-regelverket.

Pelare I – Investeringar och kapitalkrav

Reglerna för investeringar i 2019 års lag är principbaserade (se särskilt avsnitt om aktsamhetsprincipen längre ned i denna artikel), snarare än regelbaserade. Företagens investeringsriktlinjer har därför en central roll och förutsätter noggranna analyser och överväganden. Dessutom måste tjänstepensionsföretagen tillämpa en företagsstyrningsmodell som tillåter en effektiv mätning, kontroll och uppföljning av investeringsriskerna som företaget är exponerat för. Limiter och andra gränsvärden i riktlinjerna måste vara överskådliga, tydliga, sinsemellan konsekventa och föremål för löpande uppföljning och återrapportering. Finansinspektionens föreskrifter ställer vidare krav på att riktlinjerna specificerar tillåtna tillgångsslag, uttryckliga avkastningsmål, angivande av eftersträvade risknivåer och, i tillämpliga fall, vilka normal- och referensportföljer som tillämpas.

De aktuariella antaganden som tillämpas vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna ska var för sig vara aktsamma, snarare än betryggande, med vilket menas att de inte ska innehålla några omotiverade säkerhetsmarginaler. Det mest centrala antagandet, det om diskonteringsränta, ges stort utrymme i FFFS 2019:21 om hur det ska beräknas i detalj och har varit en av de viktigaste punkterna under remissförfarandet, eftersom det får så stor påverkan på värdet på de försäkringstekniska avsättningarna. För att undvika alltför kraftiga höjningar i de försäkringstekniska avsättningarna kommer delar av de förändrade reglerna att fasas in under en sexårsperiod.

Kapitalkravsreglerna utgår ifrån ett riskkänsligt kapitalkrav, ett minimikapitalkrav och ett garantibelopp där Finansinspektionen omedelbart ska underrättas om något av dessa krav inte uppfylls. Det riskkänsliga kapitalkravet baseras på kapitalkrav för de marknadsrisker, försäkringsrisker och operativa risker som tjänstepensionsföretaget är exponerat för, och korrelationer mellan dem. Dessutom kan justering göras för uppskjuten skatt och återbäring11. Dessa ”riskkänsliga kapitalkrav” aggregeras sedan till ett totalt kapitalkrav för hela företaget, som ska täckas med en kapitalbas. Denna kapitalbas beräknas – något förenklat – utifrån det egna kapitalet i företaget, med avdrag för värdet på immateriella tillgångar, utdelningar, förutbetalda anskaffningskostnader och eventuella skillnader i värdet på de försäkringstekniska avsättningarna (om de värderas högre för solvensändamål än för redovisningsändamål). För att uppfylla kapitalkravet måste kvoten mellan kapitalbasen och det totala kapitalkravet uppgå till minst 100 procent. Lagstiftaren har bemyndigat Finansinspektionen att närmare utforma reglerna för hur respektive del av det riskkänsliga kapitalkravet ska utformas och kalibreras; dessa regler återfinns i FFFS 2019:21. Kalibreringen av kapitalkravet ska utgå från 97 procent konfidensnivå enligt de särsvenska reglerna, vilket innebär att kapitalbasen som lägst ska uppgå till den nivå som krävs för att tillgångarna med 97 procent sannolikhet ska täcka värdet av åtagandena under kommande 12-månadersperiod. Det har också uttalats att det riskkänsliga kapitalkravet ska motsvara nivån i det nuvarande tillsynsverktyget för tjänstepensionskassor och de livförsäkringsbolag som inte omfattas av Solvens 2 (”Trafikljussystemet”). I Solvens 2-regelverket har kapitalkravet kalibrerats till en konfidensnivå på 99,5 procent. Den valda konfidensnivån har bedömts vara en lämplig avvägning mellan trygghet och möjlighet till avkastning i den verksamhet som tjänstepensionsföretag kommer att driva. Det finns dessutom i flera fall ett sistahandsansvar hos dem som gjort pensionsutfästelserna, och i vissa fall även en uttalad rätt, att begära kapitaltillskott ifrån dem (uttaxeringsrätt).

Lagstiftningen kräver därtill full skuldtäckning, med vilket menas att tillgångarna för skuldtäckning, värderade till verkligt värde, inte får vara lägre än de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa tillgångars art och löptid ska dessutom matcha dem för åtagandena som utgör de försäkringstekniska avsättningarna.

Pensionsstiftelser kommer även fortsättningsvis inte att vara ålagda några kapital- eller solvenskrav, av samma skäl som tidigare nämnts.

Justeringsposterna innebär att avdrag kan göras från kapitalkravet om det finns villkor i försäkringsavtalet som innebär att tjänstepensionsföretagens åtagande gentemot försäkringstagaren, förmånstagare och andra ersättningsberättigade (återbäringen) kan minskas i händelse av ”oförutsedda förluster”. Avdrag får också göras för minskning av uppskjutna skatteskulder vid sådana händelser.

Pelare II – Företagsstyrningsregler och Egen risk- och solvensbedömning

Företagsstyrningsreglerna i det nya regelverket är snarlika de som försäkringsföretag har att tillämpa. De livförsäkringsföretag som tillämpat Solvens 2 eller 2015 års övergångsregler bör vara väl bekanta med de flesta av kraven på sundhet och robusthet i företagsstyrningssystemet, kontinuitet och beredskap, lämplighetskrav för ledande befattningshavare och centrala funktioner, de styrdokument som ska reglera verksamheten, de fyra centrala funktioner som ska övervaka att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt, systemen för intern kontroll, riskhantering och ersättningar, den egna risk- och solvensbedömningen och reglerna för uppdragsavtal. Finansinspektionen har enligt bemyndigandet i lagen lämnat närmare föreskrifter på dessa områden i kapitel 8 i FFFS 2019:21.

För tjänstepensionskassorna skärps företagsstyrningsreglerna relativt jämfört med dagens reglering. Bland annat tillkommer krav på inrättande av en särskild, oberoende aktuariefunktion och att de årligen förväntas utföra och dokumentera en egen bedömning av vilka risker som kassan förväntas vara exponerat för med tillämpning av den affärsmodell som styrelsen har fastställt och vilket kapital som kommer att behövas för att täcka det.

För pensionsstiftelser är motsvarande företagsstyrningsregler i FFFS 2019:19 mer begränsade och omfattar endast krav på ett fåtal styrdokument, en egen riskutvärdering och inrättande av en riskhanteringsfunktion och internrevision. De innebär dock en skärpning jämfört med reglerna i FFFS 2015:11.

Pelare III – Upplysningskrav och rapportering

Det nya regelverket för tjänstepensionsföretagen föreskriver långtgående skyldigheter att lämna information om företaget, pensionsplanerna och investeringsrisker i samband med och efter tjänstepension har meddelats. Därtill finns bestämmelser om innehåll i pensionsbesked och annan information som lämnas före och under pensionstiden.

Det riskkänsliga kapitalkravet kommer att vara mer komplicerat och detaljerat att fastställa än i det nuvarande tillsynsverktyget, vilket även återspeglar sig i den kvantitativa och kvalitativa rapporteringen som föreskrivs i FFFS 2019:22. Rapporteringen förutsätter att investeringar och försäkringsåtaganden kan genomlysas så att de underliggande marknads- och försäkringsriskerna låter sig kvantifieras och de riskkänsliga kapitalkraven beräknas. Den kvartalsvisa och årliga kvantitativa rapporteringen till tillsynsmyndigheten förväntas bli väsentligt mer betungande, särskilt den EU-gemensamma rapporteringen. Därtill införs krav på årlig kvalitativ rapportering över tjänstepensionsföretagets verksamhet, system för företagsstyrning, riskprofil och solvenssituation under räkenskapsåret. Rapporteringskraven har av vissa institut identifierats som en av de största, om inte den största, skillnaden jämfört med nuvarande regelverk i termer av resursbehov och arbetsbörda. Väsentligt att notera är att de flesta rapporterna har en successiv nedtrappning av den tid som finns till förfogande innan rapporteringen ska ha kommit in till Finansinspektionen.

Informationskraven för pensionsstiftelser är jämförelsevis anspråkslösa och omfattar i princip bara krav på att placeringsriktlinjer och årsredovisning finns tillgängliga på deras hemsidor. Övriga informationskrav, om pensionsplaner och förmånsvärden på pensionerna med mera, faller under arbetsgivarnas ansvar.

Något om aktsamhets- och proportionalitetsprinciperna

Det finns två grundläggande principer som genomsyrar IORP 2-direktivet, aktsamhetsprincipen (artikel 19.1) och proportionalitetsprincipen (artikel 21.2), och det finns därför skäl att ta upp och behandla dem i detalj. Aktsamhetsprincipen fanns i och för sig redan uttryckt i IORP 1-direktivet, men har nu beskrivits mer utförligt. Principerna bör beaktas i förberedelse- och implementeringsarbetet så att de kommer till uttryck på lämpligt sätt när styrdokument, processer samt kontroll-, lednings- och rapporteringssystem anpassas efter de nya reglerna.

Aktsamhetsprincipen

Lagstiftaren har, med några få undantag, valt att inte införa några detaljerade krav på hur, eller i vilken utsträckning, placeringstillgångarna i tjänstepensionsföretag eller pensionsstiftelser ska placeras. De uttryckliga regler som finns kan sammanfattas enligt följande:

  • Tillgångarna måste investeras på ett sätt som långsiktigt bäst gagnar intressena hos försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

  • Minst hälften ska vara investerade på reglerade marknader, och investeringar som inte görs på sådana marknader ska hållas på aktsamma nivåer.

  • Investeringarna ska göras så att betalningsberedskapen är tillfredställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

  • Tillgångarna ska vara diversifierade på lämpligt sätt för att åstadkomma riskbegränsning och undvika olämpliga riskkoncentrationer.

  • Derivat får användas för riskspridning och för att underlätta förvaltningen.

  • Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer får beaktas vid investeringsbeslut.

  • Förvaringen av tillgångarna måste säkerställa identifierbarhet och åtkomlighet.

  • Om tjänstepensionsföretaget bara har ett enda uppdragsgivande företag får investeringar i värdepapper utgivna av det uppdragsgivande företaget inte överstiga fem procent av de samlade tillgångarna, eller tio procent i företag som ingår i samma koncern.

I övrigt överlåts till ledning och styrelse att utforma investeringsriktlinjer som innehåller de begränsningar som närmare specificerar och ger uttryck för deras riskaptit och tolerans. Detta innebär frihet för tjänstepensionsföretagen att utforma sina placeringsstrategier, men samtidigt ett ansvar för att säkerställa att investeringarna verkligen är ”aktsamma”. På ett allra mest övergripande plan kan aktsamheten sägas innebära att placeringarna, i alla fall på lång sikt, måste generera en avkastning tryggar de garanterade pensionsutfästelserna och helst också förväntningar på återbäring i form av pensionstillägg och fribrevsuppräkning. Vad som är värt att understryka är att aktsamhet inte får förväxlas med överdriven konservatism eller försiktighet eftersom det kan medföra risk för att för låg avkastning genereras; att inte exponera sina investeringar för finansiella risker i den utsträckning som krävs för att uppnå erforderlig avkastning kan knappast anses vara ”aktsamt” i den bemärkelse som avses.

Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen innebär att storleken och utförligheten i företagsstyrningsmodellens delar får anpassas så att de står i proportion till institutens storlek, riskexponeringar, förvaltade volymer och komplexitet i produkter och investeringar. Principen förutsätter att ledningar och styrelser analyserar vilka krav och behov som deras verksamhet föranleder.

Utöver en allmän proportionalitetsprincip innehåller regleringen särskilda proportionalitetsbestämmelser för tjänstepensionsföretag av begränsad storlek eller av begränsad storlek i kombination med att det vänder sig till en sluten krets. Specifikt kommer proportionalitetsprincipen att kunna tillämpas på styrdokumentens utförlighet, omfattningen och inriktningen på kontrollfunktionernas arbete, scenariernas utformning och detaljeringsgrad i den egna risk- och solvensbedömningen, frekvensen och detaljeringsgraden i den interna rapporteringen samt formaliseringen och robustheten i de interna processerna och kontrollerna.

Pensionsstiftelserna har genom sina intresseorganisationer uttryckt en kritisk hållning till företagsstyrningsreglerna, framförallt kraven på kontrollfunktioner (riskhanteringsfunktion och internrevision), vilka lagstiftaren har ansett vara tvingande att införa enligt direktivet. Av Finansinspektionens föreskrifter framgår dock ganska kortfattade och återhållsamma krav på omfattningen och inriktningen av dessa funktioners arbete.

Väsentliga frågeställningar

Förberedelsearbetet inför ikraftträdandet av det nya regelverket12 innebär att flera väsentliga frågeställningar aktualiseras och behöver hanteras. Inom ramen för förvaltningsrevisionen finns ett antal punkter som kan vara värda att lyfta med ledning och styrelse så att revisorn kan ta ställning till om tjänstepensionsföretaget ligger i fas för att kunna tillämpa regelverket när det träder ikraft. Dessutom behöver revisorerna enligt ISA 250 uppdatera sin förståelse för lagar och andra författningar som förvisso kanske inte har någon direkt inverkan på hur belopp och upplysningar i de finansiella rapporterna fastställs men vars efterlevnad kan vara grundläggande för ett företags förmåga att fortsätta bedriva sin verksamhet eller för att undvika väsentliga påföljder13.

Följande är ett axplock av sådana punkter:

  • En detaljerad förberedelse- och implementeringsplan för det återstående arbetet bör finnas, med tydliga roller och ansvarsområden och med en tät och detaljerad återrapportering till styrelsen över framdriften i detta arbete. Det bör även finnas ordentligt med tid för tester och ”provkörningar” inför regelverkets förstagångstillämpning.

  • Tillräckliga resurser, inte bara för att implementera det nya regelverket utan även för att tillämpa det när det väl är på plats, bör säkerställas. Dessutom behöver förteckning över eventuellt oavslutat arbete vid regelverkets ikraftträdande upprättas, med tillhörande åtgärdsplaner.

  • Långsiktiga avkastningskrav som ska ställas på investeringarna bör tas fram med stöd i omsorgsfulla analyser. Styrelserna bör ansvara för att aktsamhetsprincipen på lämpligt sätt kommer till uttryck i investeringsriktlinjerna; onödig komplexitet och begränsningar som hämmar möjligheterna till en tillräckligt hög avkastning på ett olämpligt sätt bör undvikas.

  • Alla servicebyråer, underleverantörer och tillgångsförvaltare behöver vara införstådda med vilken information som de behöver leverera för att det riskkänsliga kapitalkravet ska kunna fastställas i tid.

  • Om företagsstyrningsmodellen är proportionell bör följas upp och utvärderas; den måste medge tillräcklig styrning och kontroll, men samtidigt inte vara överdimensionerad. Mindre tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser, med endast enkla investeringar och få transaktioner, är knappast betjänta av en alltför betungande modell. Nya kontrollfunktioner som inrättats behöver ha uppdrag vars omfattning och inriktning är ändamålsenliga och rimliga.

  • Processer och kontroller för regulatorisk rapportering som möjliggör kvalitetssäkrade rapporter bör utformas och testköras för att säkerställa att sådana rapporter kan upprättas inom föreskriven tid.

  • Processer och infrastruktur för den egna risk- och solvensbedömningen bör utformas av tjänstepensionsföretag som inte upprättat sådana tidigare.

För pensionsstiftelser och nystartade tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen trädde det nya regelverket i kraft redan 15 december 2019. Tjänstepensionskassor och livförsäkringsföretag som redan bedriver tjänstepensionsverksamhet enligt övergångsregleringen kommer att omfattas av den nya regleringen när de har omvandlats, vilket tjänstepensionskassorna kan yrka på att göra från och med 1 januari 2021, och livförsäkringsföretagen ska ha gjort innan den 1 januari 2023.

ISA 250 Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter (omarbetad) p. 6b.

Revisorns granskning av styrelsens konsekvensredogörelse

Styrelserna för livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor som har för avsikt att omvandla dem till tjänstepensionsföretag behöver gå igenom ett ansöknings- och godkännandeförfarande. I kap. 2 5 § 3 st. p. 4 i tjänstepensionsförordningen föreskrivs att företagets revisor och aktuarie ska yttra sig över styrelsens konsekvensutredning, som ska lämnas i samband med ansökan om omvandling till tjänstepensionsföretag. Det framgår dock inte närmare vad denna ”ekonomiska utredning om konsekvenserna för försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades rätt enligt 2 kap. 5 § 2 lagen om tjänstepensionsföretag” förväntas innehålla eller hur utförlig den förväntas vara. Den paragraf i 2019 års lag som hänvisas till tar dock sikte på att ”den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade” inte ska försämras på grund av omvandlingen. Någon närmare vägledning för omfattningen eller inriktningen på denna utredning, eller enligt vilket ramverk den ska granskas, lämnas inte heller. Det blir därför upp till företagen och deras revisorer att komma överens om. För tjänstepensionskassorna torde det dock inte behövas någon allt för omfattande utredning eftersom alternativet till omvandling för dem är likvidation. Eftersom de redan är tjänstepensionsinstitut bör rimligtvis tjänstepensionsregleringen, som ju tagits fram för att vara lämplig för tjänstepensionsverksamhet, vara den mest ändamålsenliga.

Sådan granskning av konsekvensredogörelser har genomförts på ett antal tjänstepensionskassor inför deras ansökan om omvandling till tjänstepensionsföreningar, som ska vara inlämnad senast 30 april 2020. Revisionsstandarden ISAE 3000 Andra bestyrkandeuppdrag än revisioner och översiktliga granskningar av historisk finansiell information kan vara lämplig för denna granskning. Standarden syftar till att revisorn, med begränsad säkerhet (”limited assurance”), snarare än rimlig säkerhet (”reasonable assurance”), ska kunna uttala sig om att föremålet för granskningen, alltså styrelsens konsekvensutredning, är fri från väsentliga felaktigheter. Ett antal relevanta och praktiskt genomförbara granskningsåtgärder behöver utformas inom ramen för detta bestyrkandeuppdrag, åtgärder som ger revisorn möjlighet att uttala sig om konsekvensutredningen på ett meningsfullt sätt. Följande är exempel som kan vara av intresse att revisorn genomför, och uttalar sig om resultatet av, så att mottagaren av rapporten kan bilda sig en uppfattning om vilka konsekvenser som förväntas uppstå vid en omvandling.

  • Stämma av angivna kapitalkrav, kapitalbas och kapitalkvot, vid övergångstillfället och på sikt, mot relevanta underlag och jämföra dem mot nuvarande regelverk.

  • Granska väsentliga skillnader i befintliga stadgar mot dem som kommer att gälla för företaget som tjänstepensionsföretag.

  • Jämföra befintligt produktutbud med det som kommer att vara tillgängligt som tjänstepensionsföretag.

  • Jämföra hur befintliga försäkringstekniska avsättningar beräknas av företaget jämfört med enligt lagen om tjänstepensionsföretag.

  • Jämföra hur företagets tillgångar kommer att värderas enligt lagen om tjänstepensionsföretag i förhållande till nuvarande regelverk.

  • Jämföra hur möjligheterna för företaget till avkastning förändras med tillämpning av lagen om tjänstepensionsföretag i förhållande till nuvarande regler enligt relevanta underlag.

  • Jämföra hur rapporteringsskyldigheten kommer att förändras för företaget som tjänstepensionsföretag.

  • Jämföra hur driftskostnaderna förändras med tillämpning av lagen om tjänstepensionsföretag enligt relevanta underlag.

Ovanstående förslag bör kunna utgöra grunden även för en motsvarande granskning inför livföretagens omvandling till tjänstepensionsaktiebolag eller ömsesidigt tjänstepensionsbolag, men omfattningen och inriktningen på dessa åtgärder får anpassas till deras storlek, komplexitet och särskilda förutsättningar i övrigt.

Tjänstepensionskassorna blir ”företag av allmänt intresse”

Tjänstepensionskassorna har hittills inte definierats som ”företag av allmänt intresse”, vilket de dock kommer att kategoriseras som såsom tjänstepensions- eller försäkringsföreningar. Revisorsförordningen och revisorsdirektivet (så som de implementerats i svensk lag) blir sålunda tillämpliga i revisionen av dessa föreningar och deras krav på mandattider, rapportering till revisionsutskott, begränsningar i vilka tjänster revisorn får utföra med mera. Begränsningen i uppdragstid för revisorn börjar räknas från det att omvandlingen är klar och tjänstepensionskassan omfattas av den nya regleringen.

Henrik Persson, Auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på Deloitte.