Hur förhåller sig den uppdaterade koden för bolagsstyrning till ett näringsliv där det inte längre enbart handlar om att fördela överskott till olika intressenter utan även om att bygga gemensamma värden? Sophie Nachemson-Ekwall har gått igenom ett tiotal nyskrivna utländska koder. Hon är kritisk mot Kollegiets ensidiga fokus på aktieägarnas intresse och förtigandet av de anställdas roll i bolagsstyrningen. Hon resonerar också kring möjliga förklaringar till hur Kollegiet kunnat utveckla den svenska koden i en riktning som går på tvärs mot utvecklingen i omvärlden.
Svensk kod för bolagsstyrning. www.bolagsstyring.se
Sverige har sedan 2005 en kod för bolagsstyrning.1 Den riktar sig i första hand till företagen på Stockholmsbörsen men används även som förebild av företag utanför börsen. En liknande kod finns i dag i ett hundratal länder. De revideras emellanåt och sedan 1 januari 2020 är den svenska koden uppdaterad. Det följer på en rad nya regelverk, som krav från EU på större öppenhet rörande ersättningar till ledande befattningshavare. Arbetet finns redovisat på Kollegiet för svensk bolagsstyrnings hemsida. Revideringen är i många stycken både ambitiös och välkommen.
20 remissinstanser hörsammade uppmaningen att komma med synpunkter varav Kollegiet tog till sig en del. Det gäller exempelvis pensionsbolaget Alectas förslag att koden införlivar den brittiska kodens formulering att styrelsen har ett ansvar för bolagets kultur. Nu står därför i § 3.1 att ”Styrelsen ska förvalta bolagets angelägenheter i bolagets och samtliga aktieägares intresse samt värna och främja en god bolagskultur.” Vad det betyder i praktiken blir förstås spännande att följa.
Det jag tar fasta på här är däremot några formuleringar i den reviderade koden som jag menar är av sådant allvarligt slag att det borde övervägas ett förnyat och fördjupat arbete kring kodens syfte. Det gör därtill koden oanvändbar som förebild för resten av näringslivet. Det rör referensen till (i) vinstklausulen i aktiebolagslagen såväl som (ii) frånvaro av de anställdas roll.
Bolagets vinstintresse och ägarperspektivet
Som troligen enda kod i hela världen väljer Kollegiet att tydligt lyfta fram bolagets vinstintresse såväl som ett ägarperspektiv. I introduktionstexten till koden skriver Kollegiet:
”... enligt aktiebolagslagen är, om inte annat anges i bolagsordningen, bolagets syfte att generera vinst till fördelning mellan aktieägarna. För att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande är det emellertid bolagens ansvar att tillse att förtroendet för verksamheten upprätthålls hos det omgivande samhället.”
Den första meningen är bekant för de flesta. Det är den så kallade vinstklausulen i aktiebolagslagen (3 kap. 1§ ABL). Den andra meningen finns däremot inte i aktiebolagslagen. Det är Kollegiets egen.
Kollegiet förklarar skrivningen med att man vill hantera diskussionen om i vems eller vilket intresse bolagets verksamhet ska bedrivas i: ett vinst- /aktieägarintresse eller med ett intressentperspektiv (ibland används även det engelska uttrycket stakeholderperspektiv). Kollegiet vill med hänvisningen tydliggöra att man står bakom vinstintresset.
Vinsttillägget i koden, såväl som kommentaren från Kollegiet är bekymmersam ur flera aspekter. Jag listar några:
1. En genomgång av ett drygt tiotal koder, alla omskrivna 2017–2019 (se lista på sidorna 21–24), visar att samtliga skrivits om i riktning bort från ett aktieägarorienterat synsätt till mer av ett intressentperspektiv. Koderna kommer från Holland, Sydafrika, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Norge, Vietnam, Danmark, Tyskland, Australien. Senast i raden märks USA där 181 amerikanska företagsledare medlemmar i the Business Roundtable öppet tagit avstånd från aktieägarintresset till förmån för ett intressentperspektiv. Sverige går alltså på tvärs mot en enhetlig internationell utveckling. Kollegiet går också på tvärs mot en växande forskning rörande företagets syfte. Hit hör exempelvis det arbete som bedrivs via ett forskningsnätverk inom ramen för The British Academy, under ledning av Colin Mayer, professor vid Saïd Business School, Oxford University.
2. Det finns en gemensam nordisk bolagsrättslig historia. Trots detta har Norge i sin reviderade kod valt att inte hänvisa till vinstparagrafen. Norge väljer i stället att lyfta fram bolagsordningens betydelse. Den danska aktiebolagslagen har alltid varit mer kontinental och redan i § 1 uttrycks ett intresssentperspektiv med betoning på styrelsens roll att säkerställa samspelet mellan bolagets intressenter. Den finska koden har inte reviderats sedan 2015, och innehåller i huvudsak förklarande text kring den finska aktiebolagslagen.
I kodens står sedan länge att man vill förbättra förutsättningarna för en ökad harmonisering av bolagsstyrningen mellan de nordiska länderna. Med tanke på ländernas olika vägval är det svårt att se hur detta mål ska realiseras.
3. Den andra nya meningen i kodens inledning och referens till aktiebolagets vinstmotiv ”... För att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande är det emellertid bolagens ansvar att tillse att förtroendet för verksamheten upprätthålls hos det omgivande samhället” är otydligt formulerad. Meningen kan tolkas som att det står styrelsen fritt att driva bolaget hur som helst (även kortsiktigt och ohållbart), men om styrelsen har för avsikt att driva bolaget på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande så ligger det på bolaget (som rimligen ska tolka som styrelsen) att se till att förtroendet upprätthålls hos det omgivande samhället. Det som är speciellt förvirrande är att frågan om hållbarhet kopplas till de första orden i meningen – ”för att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet”, vilket kan tolkas som att det står styrelsen fritt att göra sin egen tolkning av frågor om exempelvis hållbarhet. Ordvalet frihet, torde här syfta på näringsfrihet, och intrycket blir att koden gör ett ideologiskt marknadsliberalt ställningstagande. Någon liknande skrivning finns inte i någon annan kod.
Meningen avviker också från vad som står i de tiotalet reviderade koderna som återges här – där står genomgående att styrelsen ska driva bolaget med ett långsiktigt värdeskapande för ögonen.
Ändå är meningen bättre formulerad än den var i kodens ursprungliga förslag. Där stod att ”För att vara långsiktigt framgångsrikt behöver bolaget bedriva sin verksamhet i samklang med samhällets värderingar”, vars otydlighet uppmärksammades i fem av de 20 remisssvaren som kom in. Dels kunde det tolkas som att det återgavs i aktiebolagslagen, dels saknade meningen orden hållbarhet och värdeskapande. Formuleringen gav direkta associationer till den amerikanska nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedmans, påstående från 1971 att ”Det finns bara ett enda socialt ansvar för företaget – att använda sina resurser och delta i aktiviteter som syftar till att öka sina vinster så länge det förblir inom spelets regler.” Läsaren av koden kunde med den ursprungliga formuleringen komma att likställa ”samhällets värderingar” med ”spelets regler”.
Kollegiet lyssnade på kritiken
I slutversionen valde alltså Kollegiet att ta till sig en del av de fem remissvarens kritik och tydliggöra att arbete med långsiktigt hållbart värdeskapande passar in i en aktieägarorienterad modell.
4. Ändringen till trots förblir det oklart vad koden egentligen menar med begreppet hållbarhet. I koden står sedan tidigare att den inte berör ägarnas samspel med aktiemarknadens spelregler, som flera utländska koder tar upp, eller bolagets förhållande till andra intressenter, eftersom sådana frågor bedöms ligga utanför ramen för ett ägarorienterat synsätt på bolagsstyrning. Det är, menar jag, svårt att se hur en styrelse ska kunna arbeta med hållbarhet utan att inkludera ett intressentperspektiv. FNs 17 globala mål såväl som Agenda 2030 och en rad hållbarhetregler och koder innehåller just ett intressentperspektiv. Eftersom en kod syftar till att vara en vägledning för best-practise (och gå längre än lagstiftning), och en stor andel av de svenska bolagen redan i dag aktivt arbetar med hållbarhet, är det svårt att förstå att ett rent ägarperspektiv – i kombination med hänvisning till vinstbegreppet i aktiebolagslagen – stöttar styrelserna i detta arbete. Ingen annan kod har en liknande formulering.
I mitt eget remisssvar ifrågasatte jag om Kollegiets egen förklarande tolkning av vinstbegreppet i aktiebolagslagen (§ 3.1) såväl som kopplingen till aktieägarna är korrekt. I stället uppmärksammar jag att en bred och växande internationell forskningskrets i dag menar att ett snävt vinstfokus, i kombination med en aktieägarvärdesorientering, är en feltolkning av aktiebolagslagens andemening.
Det råder enighet bland all expertis att samtliga affärsmässiga verksamheter måste leverera vinst. Annars är ju konkursen ett faktum. Men det bör uppmärksammas att vinstklausulen varken säger när i tiden denna vinst ska levereras eller hur hög den ska vara. Nivån på vinsten – eller utdelningen – bestämmer styrelsen självt. Stämman kan sänka utdelningen, men aldrig höja den jämfört med styrelsens förslag. Styrelsen har inom ramen för detta också goda frihetsgrader att investera hållbart, givet att det kan motiveras utifrån bolagets verksamhet, vilket Kollegiet också påpekar i den andra meningen.
Men, vinstklausulen i aktiebolagslagen ska inte, menar jag, ges den centrala betydelse som Kollegiet gör sken av. Internationellt finns en bred konsensus kring att styrelsens ansvar är gentemot bolaget självt, inte aktieägarna. Det gäller även i Sverige. Var vi i Sverige skiljer oss, är hur ägarviljan ska uttryckas såväl som hur mycket inflytande olika ägarkategorier ska ha. Fram till och med 2000 fanns exempelvis en rad olika rösträttsbegränsningar och så vidare. (jmf. 1000-delsröster, max 20 aktier, 5%- gränser och så vidare.)
En historisk genomgång av den svenska aktiebolagslagen visar att aktieägarnas inflytande inte alltid varit så starkt som det är i dag. Den svenska aktiebolagslagen byggde från början på fransk rätt och aktiebolagets syfte enligt den tidiga aktiebolagslagstiftningen var av mera allmännyttig karaktär. Daniel Stattin, professor i associationsrätt vid Juridiska fakulteten i Uppsala, skriver i sitt remisssvar att förarbetena till aktiebolagslagen lämnar upplysning om hur vinstsyftesregeln (§3.1) ska tolkas. Stattin utgår från förarbetena till 1944 års aktiebolagslag (SOU 1941:9 s. 298 ff) och inte Aktiebolagskommitténs betänkande (SOU 1995:44) som Kollegiet valt. Här framgår att bolagsordningen är det centrala styrinstrumentet för styrelsens arbete, där vinstsyftet utgör en skyddsklausul i de fall bolagsordningen är otydlig. Åtgärder rörande anställdas arbetsmiljö eller sociala miljö är undantaget från skyddsregeln och det finns därtill goda möjligheter att ge gåvor till allmännyttiga ändamål. Dagens snäva fokus på aktieägarintresset är därför ett resultat av omskrivningar och successiva förskjutningar i tolkningar, som lett till att bolagsordningens innehåll förlorat sitt syfte och vinstbegreppet med dess koppling till vinstmaxinering i stället helt tagit över.
Därför behövs, menar jag, ett förtydligande av vinstsyftet i svensk aktiebolagslag, som utgår från uthållig eller långsiktig vinst. Kollegiet skulle kunna skriva in en sådan förklarande text i koden. Kollegiet skulle också, likt Norge, kunna återuppväcka syftesparagrafen i bolagsordningen. Enklast är nog, som Daniel Stattin föreslår, att ta bort hänvisningen till vinstklausulen helt.
En social dimension
Det är inte så enkelt som att aktiebolaget bara ska bry sig om aktieägarna, att i övrigt bara följa lagboken, och att bolagets intressenter bara handlar om vad som genererar omedelbar vinst, eller med en godtycklig placeringshorisont. Ordet company och corporation har latinska rötter och syftar på companion – sällskap och corpus – människor. Samarbete mellan olika intressenter finns därmed inbyggt i aktiebolagets konstruktion. Det finns en social dimension. Dessutom knyter förarbetena till 1944 års aktiebolagslag styrelsen sysslomannarollen till värderingssystem, som i likhet med andra länder, inspireras av den katolska socialläran. Det finns alltså en moralisk kompass även i svenska styrelsers beslutsfattande.
Konflikten mellan aktieägare och bolagets övriga intressenter ska heller inte överdrivas. Intressentmodellen har rötter i svenskt 1960-tal och fader är ingen annan än Erik Rehnmann, grundare av konsultfirman Siar, som var föregångare till McKinsey. I originalet hade företagsledaren att fördela bolagets värde rättvist mellan olika intressentgrupper. Rehnman hade uppdrag för dåvarande Svenskt Näringsliv att tydliggöra detta, i samband med att anställdas roll i bolaget var en politisk fråga i 1970-talets Sverige. Detta har fallit i glömska, men intressentmodellen lever alltså i högsta grad internationellt, men nu i en mer modern variant där det inte längre bara handlar om att fördela överskott till olika intressenter utan om att bygga gemensamma bolagsvärden.
Därmed finns det anledning för Kollegiet att antingen (i) skriva om och förtydliga att med vinstbegreppet avses uthållig vinst; (ii) lyfta fram bolagsordningens centrala roll; (iii) utveckla ett intressentperspektiv, i linje med vad som gällt i Sverige historiskt eller; (iv) följa efter internationella koders skrivningar. Förutom Norge, lyfter jag här fram hur Australien, i en fotnot hanterat vinstfrågan, genom att referera till en rapport av kommissionär Hayne2 :
Som [ett kommersiellt företag] sträver [ett börsnoterat] bolag med all rätta efter vinst. Styrelseledamöter och andra tjänstemän har en skyldighet till aktieägarna att göra det. Men skyldigheten att sträva efter vinst har betydande temporära dimension. Skyldigheten är att sträva efter en långsiktig fördel för företaget. Skyldigheten att åstadkomma en långsiktig fördel (till skillnad från kortvarig vinst) innebär att bevara och förbättra företagets rykte ... Och det ska inte finns några tvivel om att det också innebär att följa lagen. Men för att bevara och förbättra ett rykte ... måste företaget göra mer än att inte bryta mot lagen. Det måste sträva efter att göra ”rätt sak”.
Från rapporten, Royal Commission to Misconduct in the Banking, Superannuation and Financial Services Industry 28 september 2018, band 1, s. 54–55.
Anställdas roll
Det andra jag vill lyfta fram är de anställdas roll, som inte syns inte alls i den svenska koden. Det följer förstås logiskt på Kollegiets uttryck rörande vinsten, såväl som ägarperspektivet och avståndstagande mot ett stakeholderperspektiv. Men det blir, som jag påpekade i mitt remissvar, ändå märkligt utifrån flera aspekter. Huvudinvändningen är förstås att hållbarhet medför ett intressentperspektiv, och bland intressenter torde anställda inta en särställning, precis som aktieägarna. I genomgången av de koder som reviderats de senaste åren lyfts styrelsens ansvar gentemot att inkludera anställda i beslutsprocessen fram.
I Sverige har anställda en lagstadgad rätt att delta i styrelsens arbete (MBL 1976). Det finns fler länder med sådana rättigheter – Frankrike, Tyskland, Holland och Österrike, liksom Norge och Danmark. I samtliga dessa koder lyfts ändå betydelsen av att styrelsen samverkar med de anställda. Sverige är därmed ensam om att helt bortse från de anställdas särställning.
I den franska koden står att anställda kan utse både en aktieägarrepresentant och en facklig företrädare till styrelsen, beroende av företagets storlek. Anställda styrelseledamöter är fullvärdiga medlemmar och kan sitta med i kommittéer. I bolag där anställda äger mer än tre procent av aktierna får de anställda dubbel rösträtt. Det finns också en lag om att anställda, genom vinstdelningsprogram, ska ha tio procent av ägandet i samtliga franska bolag, noterade såväl som privata.
I den brittiska koden ska en ledamot ha som ansvar att föra dialog med de anställda. Valberedningen ska också konsultera arbetare (”workers”). Ordet arbetare ”workers” är medvetet. Anställda ”employees” beskrivs i förarbetena till den nya brittiska koden som begränsande, då det exkluderar inhyrd personal, deltidsanställda och egen-anställda. Koden talar i stället om att arbetskraften ”workforce”, bör ha rätt att utse en ägarrepresentant i styrelsen. I den norska koden står att arbetstagarna har rätt till styrelseplats enligt aktiebolagslagen.
Med tanke på att Kollegiet återger vinstklausulen känns det som ett ställningstagande att inte återge arbetstagarrepresentanternas lagstadgade rätt att delta i bolagsstyrningen. Därtill kan det ställas frågan om inte valberedningen bör åläggas att ha ett samtal med en representant för de anställda, i regel en fackligt aktiv anställd.
Jag menar i mitt remissvar också att det kan finnas anledning att lyfta anställdas roll i företagets värdeskapande process totalt sätt. När flertalet reviderade koder också lyfter fram styrelsens relation och samverkan med anställda torde det vara relevant att även Kollegiet lyfter frågan. Det är inte rimligt att dagens krav på styrelsearbete, såväl som samhällets förväntningar och utvecklingen av arbetsmarknaden i spåren av digitalisering, AI, gig-ekonomin och egenanställning, ska utgå från en lagstiftning från 1976. Kollegiets ensidiga fokus på aktieägarnas intresse, och förtigande av de anställdas roll i bolagsstyrningen, ligger helt enkelt i otakt med tiden.
Saknar kollegiet utländska impulser?
Förklaringen till hur Kollegiet kunnat utveckla den svenska koden i en riktning som avviker från andra länder är troligen mångfacetterad. En möjlig förklaring kan vara att Kollegiet saknar utländska impulser. I Kollegiets stadgar från 2004 står att styrelsen ska bestå av en blandning av (i) institutionellt, privat samt statligt ägande; (ii) svensk och internationell kapitalmarknad; samt (iii) företagsledning och styrelsearbete. Någon representant för utländsk kapitalmarknad har aldrig, så vitt jag kunnat utröna, valts in.
En annan möjlig förklaring är att år av konflikter mellan höger och vänster i Sverige kring näringslivets vinstmotiv, som demoniserats genom bland annat regeringens (s+mp) ”vinster i välfärden-utredningen” (2016), fått näringslivet att gräva ner sig i en skyttegrav för att rädda vad som räddas kan av den fria företagsamheten. Att som nu likställa aktieägarstyrning med ett fokus på vinsten och vinstmaximering leder däremot tankarna fel. Styrelser kan utses på en rad olika sätt, oberoende av bolagets syfte. Även en aktieägarledd styrelse kan ha ett intressentperspektiv, i linje med internationell praxis.
Det går helt enkelt inte att ursäkta att Sverige år 2020 tagit fram en kod som utan vetenskaplig förankring i vare sig juridiken eller företagsekonomin går på tvärs mot omvärlden. Det svenska näringslivet såväl som allmänheten är förtjänta av att kunna förvänta sig mer av huvudmännen bakom koden.
Exempel på koder omskrivna mellan 2017–2019
Sophie Nachemson-Ekwall, doktor i bolagsstyrning, långsiktigt värdeskapande och inkluderande marknadsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm Institute for Resarch, SIR, Center for Research of Sustainable Markets CRSM.