– Vad driver valet av goodwill-metod inom IFRS?
Vilka faktorer är avgörande när företag väljer redovisningsmetod för värdering av icke-kontrollerande intressen i stegvisa förvärv? Det har Jasmina Fredelind och Matilda Hellman undersökt i sin uppsats The Intention to Buy: An Empirical Study of the Choice of Goodwill Method under IFRS. I denna artikel redogör de för sina resultat.
Den internationella normgivaren IASB (International Accounting Standards Board) har som målsättning att ta fram redovisningsstandarder som både håller hög kvalitet och kan tillämpas över hela världen. En viktig kvalitetsaspekt är att tillämpningen av IASB:s standarder ska leda till att likartade transaktioner och händelser redovisas på likartat sätt medan transaktioner och händelser vars ekonomiska innebörd skiljer sig åt ska redovisas olika. IASB har varit framgångsrika vad gäller utvecklingen av den internationella standarden IFRS (International Financial Reporting Standards) och 2018 är det 144 länder som ställer krav på att IFRS ska tillämpas.¹ Trots framgången hävdar forskning inom området internationell redovisning att tillämpningen av IFRS skiljer sig mellan länder.² Mer specifikt framhåller forskningen att det är möjligt för företag att fortsätta redovisa i linje med sina ”före IFRS”-traditioner på grund av att vissa IFRS-standarder tillåter ett val mellan två eller flera redovisningsmetoder för att redovisa en och samma transaktion. Till följd av detta kan företag välja den metod som motsvarar eller liknar den metod som tillämpades före IFRS, det vill säga den nationella redovisningsstandarden.³
Den huvudsakliga orsaken till att IFRS ger möjlighet till val mellan olika redovisningsmetoder är att detta har varit nödvändigt för att ena framför allt olika nationella intressen under beslutsprocesserna för olika IFRS-standarder. Sedan IFRS år 2005 blev obligatoriskt för noterade bolag inom EU har IASB aktivt arbetat med att ta bort många av de möjligheter till val av redovisningsmetod som finns. IASB kommer även fortsättningsvis att ompröva behovet av flera alternativa redovisningsmetoder för de transaktioner och händelser där fria val fortfarande tillåts men målet är att minska antalet sådana fall.
År 2019 återstår ett antal standarder med fria val. De flesta rör val som har med presentationen av finansiella rapporter att göra, till exempel valet mellan indirekt och direkt metod för redovisning av kassaflöden från den löpande verksamheten (IAS 7.18). Få fria val som styr värderingen av poster som ingår i de finansiella rapporterna kvarstår. Ett redovisningsval som dock fortfarande tillåts är värderingen av icke-kontrollerande intressen i IFRS 3 (Rörelseförvärv), även känt som valet mellan full och partiell goodwill-metod.
IFRS 3.19
Bakgrunden till att det inom ramen för IFRS finns två sätt att redovisa icke-kontrollerande intressen respektive goodwill på grundar sig i att IASB strävar efter att alla komponenter i ett förvärv, inklusive eventuella icke-kontrollerande intressen, ska värderas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten (IFRS 3, BC 209). Den principen är i linje med full goodwill-metod, vilket också var den metod som förordades i det samarbetsprojekt mellan IASB och FASB om redovisning av rörelseförvärv och goodwill som pågick runt millennieskiftet. Det visade sig dock att IASB-ledamöter hade olika åsikter i denna fråga. Exempelvis var ett av argumenten emot full goodwill att det kan vara dyrare att värdera icke-kontrollerande intressen till verkligt värde, i jämförelse med att värdera dessa till deras proportionella andel av de redovisade nettotillgångarna i förvärvsobjektet (IFRS 3, BC 213). Eftersom det inte fanns enhälligt stöd för någon av de två värderingsmetoderna valde IASB så småningom att i stället möjliggöra ett val mellan de två metoderna i den reviderade versionen av IFRS 3.
Från och med 1 juli 2009 tillåter IFRS 3 därför ett val mellan att värdera icke-kontrollerande intressen till verkligt värde i sin helhet alternativt till deras proportionella andel av nettotillgångarna (IFRS 3.19). Det är viktigt att uppmärksamma att detta val görs för varje enskilt förvärv. I nästan alla andra fall där företag kan välja redovisningsmetod ska den valda metoden tillämpas enhetligt för alla transaktioner, vilket gäller till exempel valet mellan direkt och indirekt metod i kassaflödesanalysen.
Enligt IASB uppstår tre finansiella effekter av att välja partiell goodwill-metod i stället för full goodwill-metod. För det första blir storleken på det redovisade beloppet för icke-kontrollerande intressen samt för goodwill lägre vid första redovisningstillfället. För det andra så kommer en eventuell framtida nedskrivning av goodwill som tas över resultaträkningen sannolikt att vara lägre, eftersom det initiala goodwillvärdet var lägre. För det tredje, om förvärvaren senare gör stegvisa tilläggsförvärv genom att köpa aktier av icke-kontrollerande intressenter, blir effekten på redovisat eget kapital sannolikt större (IFRS 3, BC 217–218).
Hur går då företag till väga när de ska välja goodwill-metod? Med andra ord, varför väljer visa företag full goodwill-metod och andra partiell goodwill-metod?
Tabell 1
Olika förklaringsfaktorer bakom företags redovisningsval utifrån Stadler & Nobes (2014) klassificering.
Förklaringsfaktorer | Beskrivning | Exempel | Effekter av redovisningsvalet |
|---|---|---|---|
Landspecifika faktorer (country factors). | Egenskaper i företagens redovisning som är gemensamma för ett visst land. | Nationell redovisningspraxis före införandet av IFRS, till exempel avseende uppställningsformer, klassificering och redovisningsmetoder. | Faktorerna är viktiga när valet inte påverkar viktiga redovisningsposter.5 |
Branschspecifika faktorer (industry factors). | Egenskaper i företagens redovisning som är gemensamma för en viss bransch. | Affärsmodeller som återspeglar förutsättningarna i en viss bransch, till exempel kan bransch påverka i vilken utsträckning låneutgifter aktiveras. | Faktorerna är viktiga när valet påverkar en viktig redovisningspost och effekterna skiljer sig mellan branscher. |
Faktorer kopplade till typ av redovisningspost (topic factors). | Egenskaper i företagens redovisning som är gemensamma för en viss typ av redovisningspost. | Storleken på ett företags pensionstillgångar är exempel på en faktor som visat sig spela roll för valet av redovisningsmetod för aktuariella vinster och förluster. | Faktorerna är viktiga när valet påverkar en viktig redovisningspost och effekterna skiljer sig åt mellan olika företag oavsett bransch. |
Forskningen har lyft fram flera olika faktorer som kan påverka valet av redovisningsmetod
Tidigare forskning har identifierat tre huvudsakliga förklaringsfaktorer till företagens val av redovisningsmetod:
Landspecifika faktorer: Landet där moderbolaget har sitt säte tenderar att ha en stark påverkan på företagens redovisningsval, vilket också indikerar att det finns fortsatta utmaningar att harmonisera tillämpningen av IFRS mellan länder.
Branschspecifika faktorer: Branschtillhörighet är en annan förklaring till valet av redovisningsmetod. Till exempel finns forskningsresultat som pekar mot att företag inom samma bransch gör liknande redovisningsval för att göra redovisningen mer jämförbar.
Faktorer kopplade till typen av redovisningspost (”topic factors”): Faktorer som är specifika för den redovisningspost som redovisningsvalet gäller, och som grundar sig i egenskaper kopplade till det enskilda företaget, har föreslagits påverka redovisningsvalet. Ett exempel är att företag tenderat att välja metod för att redovisa aktuariella vinster och förluster utifrån storleken på företagets pensionstillgångar.
Forskarna Christian Stadler och Christopher Nobes tar ett helhetsgrepp när de i en artikel från 2014 beskriver hur alla tre grupperna av faktorer påverkar valet av redovisningsmetod inom ramen för IFRS.4 De menar att vilken typ av faktorer som styr beror på redovisningsvalets effekter i olika dimensioner (se tabell 1 för en översikt baserad på Stadler & Nobes).
Till exempel visar de att redovisningsmetoder som påverkar viktiga redovisningsposters belopp, och där effekten av att välja olika metoder varierar väsentligt mellan företag oavsett bransch, påverkas av faktorer kopplade till redovisningsposten, snarare än lands- eller branschspecifika faktorer.
Givet att tidigare forskning har identifierat att lands-, bransch- och redovisningspostspecifika faktorer kan påverka valet av redovisningsmetod kan man förvänta sig att valet av goodwill-metod också skulle vara drivet av en eller flera av dessa faktorer. Genom att undersöka hur stora europeiska företag valt att redovisa icke-kontrollerande intressen för förvärv genomförda mellan år 2010 till 2016 ville vi få svar på om, och i så fall vilken eller vilka, av dessa faktorer som har påverkat vilken metod företagen använt sig av.
Figur 1
Stora europeiska företags val av goodwill-metod för förvärv gjorda under perioden 2010–2016: Procentuell andel som valt full goodwill-metod respektive partiell goodwill-metod.
Resultat
Partiell goodwill-metod vanligast
Studiens empiriska resultat visar att partiell goodwill-metod valts för 69 procent av förvärven genomförda under den studerade tidsperioden, medan full goodwill-metod valts för 31 procent av förvärven. Denna fördelning var relativt stabil över tid. Figur 1 illustrerar att majoriteten av förvärven samtliga år redovisats med partiell goodwill-metod, vilket överensstämmer med hur icke-kontrollerande intressen och goodwill redovisades innan de två nuvarande redovisningsvalen blev möjliga enligt IFRS 3.
Förvärvspecifika ”topic factors” påverkar valet av goodwill-metod då valet kan variera inom bolag
Baserat på statistiska analyser pekar studiens resultat på att valet av goodwill-metod inte tenderar att påverkas av faktorer hänförliga till förvärvarens hemland, bransch eller egenskaper som är specifika för förvärvaren själv, utan att valet påverkas av faktorer som är specifika för det enskilda förvärvet. Valet av full goodwill-metod visar sig vara särskilt förknippat med förvärv för vilka företaget tyckts ha för avsikt att förvärva ytterligare eller alla aktier i förvärvsobjektet. Mer specifikt tenderar full goodwill-metod att användas i större utsträckning än partiell goodwill-metod när det finns ett optionsavtal att förvärva ytterligare aktier eller där förvärvaren nått 100 procent ägande under den studerade perioden. Detta pekar således mot att förvärvare som har för avsikt att förvärva ytterligare aktier framgent tenderar att välja full goodwill-metod. I övriga fall är partiell goodwill-metod vanligast förekommande.
Resultatet att land- och branschspecifika faktorer inte tenderar att påverka valet av goodwill-metod står i strid med resultat från studier avseende andra typer av redovisningsval inom ramen för IFRS.6 Resultatet är dock helt i linje med det resonemang som lyftes fram av Stadler & Nobes (2014) vad gäller när faktorer kopplade till specifika affärshändelser och redovisningsposter bör påverka redovisningsvalet – valet av goodwill-metod påverkar viktiga poster i de finansiella rapporterna och redovisningseffekterna varierar mellan företag. En viktig skillnad mellan vår studie och Stadler & Nobes (2014) är dock att de faktorer Stadler & Nobes lyfter fram som så kallade ”topic factors” är företagsspecifika faktorer, till exempel storleken på pensionstillgångar i fallet med val av metod för att redovisa aktuariella vinster och förluster. I vår studie av redovisningsvalet i IFRS 3.19 visar det sig i stället vara förvärvspecifika ”topic factors”, närmare bestämt faktorer kopplade till framtida tilläggsförvärv, som påverkar valet. Detta möjliggörs då valet av goodwill-metod är tillgängligt på förvärvsbasis och olika val kan således göras för varje enskilt förvärv. Detta innebär i sin tur att valet av goodwill-metod kan variera inom ett företag under ett och samma år, men också över tid.
Resultaten från studien visar att 56 procent av förvärven i urvalet redovisades med en goodwill-metod som valdes specifikt för det enskilda förvärvet. Bland de 28 företag i urvalet som hade gjort fler än ett förvärv under den studerade tidsperioden så valde sex av dessa att använda olika metoder för olika förvärv. Till exempel så redovisade Essilor-koncernen åtta av sina totalt tio förvärv med partiell goodwill-metod, medan två redovisades med full goodwill-metod. Essilor Group ger även en motivering till valet av metod i linje med det empiriska resultatet:
”Since January 1, 2010, the Essilor Group has for the most part applied the so-called ’full goodwill’ method when there was an acquisition with minority interests under option. The fair value of the minority interests is determined by estimating the future price to be paid for the minority interests under option. Moreover, when there is an acquisition with no option to redeem minority interests, the Group applies the so-called ’partial goodwill’ method.” Essilor International SA Registration Document 2013, sid. 124–125.
Övriga 44 procent av förvärven redovisades med en generell goodwill-metod som företaget valt att tillämpa för samtliga förvärv gjorda det specifika året. Dock bör tilläggas att detta kan ändras nästkommande år om nya förvärv görs, då valet är tillgängligt på förvärvsbasis. Således, att valet tillåts göras för varje enskilt förvärv möjliggör en variation inom ett företag både för ett visst år och över tid, vilket talar för att förvärvspecifika faktorer kan komma att påverka valet. På motsvarande sätt kan redovisningsval som tillåts göras på företagsnivå endast variera mellan företag och inte inom ett företag, vilket ger utrymme för påverkan av företagsspecifika ”topic factors” när valet görs.
Intentionen att förvärva ytterligare aktier
Av de två förvärvspecifika faktorer som i studien visade sig påverka valet av goodwill-metod är den mest framträdande att företag tenderar att välja full goodwill-metod när det finns optionsavtal vid förvärvstidpunkten. Detta resultat ger upphov till två möjliga tolkningar. Den första tolkningen grundar sig i att ett optionsavtal kan ses som en signal om att företaget har som avsikt att förvärva ytterligare aktier i förvärvsobjektet. Motivet bakom denna tolkning är att full goodwill-metod ger lägre effekt på redovisat eget kapital jämfört med partiell goodwill-metod när ytterligare aktier förvärvas. Den andra tolkningen av sambandet är att värderingen av optionen kan underlätta värderingen av icke-kontrollerande intressen till verkligt värde i de fall ett noterat pris på en aktiv marknad inte är tillgängligt (IFRS 13.61). I studien kontrollerar vi därför om aktierna i förvärvsobjektet handlas på en börs vid förvärvstidpunkten och finner att detta inte verkar förklara sambandet. Vårt empiriska resultat är därmed att förvärv med optionsavtal redovisas med full goodwill-metod av andra skäl än att det finns ett tillgängligt marknadsvärde. Det talar i sin tur för den första tolkningen, det vill säga att förvärvaren snarare tenderar att välja full goodwill-metod på grund av en intention att förvärva ytterligare aktier framöver. Denna tolkning utesluter emellertid inte möjligheten att förekomsten av en optionsvärdering ändå bidrar till valet av full goodwill-metod.
Den andra förvärvspecifika faktorn visar en något svagare, men fortfarande signifikant, påverkan på valet av goodwill-metod och relaterar till tilläggsförvärv som stegvis leder till en ägarandel om 100 procent. Sambandet innebär att de företag som i slutet av den studerade perioden förvärvat samtliga aktier i förvärvsobjektet i större utsträckning valt full goodwill-metod, oavsett hur stor andel av aktierna som förvärvades vid kontrolltidpunkten (tidpunkten då förvärvaren fick bestämmande inflytande). Detta grundar sig i att andelen som förvärvas initialt inte nödvändigtvis återspeglar det totala ägande som eftersträvas. Faktum är att det i samband med förvärvsprocesser finns flera anledningar att tillämpa stegvisa förvärv trots en avsikt att slutligen förvärva samtliga aktier, till exempel i syfte att bibehålla incitament hos tidigare ägare. Valet av goodwill-metod görs däremot alltid i samband med förvärvstidpunkten då kontroll uppnås. Relationen mellan totalt slutligt ägande och valet av full goodwill-metoden motiveras därför med att förvärvaren redan vid kontrollförvärvet haft för avsikt att öka ägandet i förvärvsobjektet framgent. Denna intention tolkar vi dock som icke-kontrakterad vid förvärvstidpunkten, till skillnad från förvärv med optionsavtal som anses vara en kontrakterad intention att förvärva ytterligare aktier.
Figur 2
Sambandet mellan variation i redovisningsval på olika nivåer och de faktorer som förklarar effekterna av redovisningsvalen.
Faktorer som påverkar redovisningsval speglar den nivå som valet är tillgängligt på
Figur 2 illustrerar vårt resonemang om hur den nivå på vilken valet av goodwill-metod tillåts göras, det vill säga förvärvsbasis, möjliggör variation inom företag och därmed mellan olika förvärv. Detta resonemang är i linje med resultatet att faktorer kopplade till landskillnader, branschskillnader och företagsspecifika skillnader avseende den specifika redovisningsposten verkar vara mindre viktiga när det gäller valet av goodwill-metod, utan att det i stället är faktorer kopplade till den specifika affärshändelsen (förvärvstransaktionen). Vi har valt att kalla dessa faktorer för förvärvspecifika ”topic factors” (”transaction-specific topic factors”).
Till skillnad från de flesta andra redovisningsval, där variation kan ske mellan länder, branscher eller mellan företag, är variation för valet av goodwill-metod möjligt även inom företaget. De förvärvspecifika faktorerna som visar sig påverka valet av goodwill-metod speglar således nivån som valet är tillgängligt på. Det faktum att ett val är tillgängligt per affärshändelse/transaktion kan ha implikationer för identifieringen av relevanta faktorer som tenderar att påverka valet. Betydelsen av att definiera lämpliga variabler för att studera vad som påverkar ett specifikt redovisningsval berörs i Stadler & Nobes (2014):
”A further limitation is that we could have underestimated the influence of topic factors if we did not identify the most appropriate topic variables, that is, that the influence of topic factors could have been underestimated had the chosen topic variables not been properly defined for each topic.” Stadler & Nobes (2014), sid. 416.
De ”topic factors” som undersöktes av Stadler & Nobes (2014) var samtliga företagsspecifika faktorer. Däremot var valen för några av de redovisningsposter som de undersökte möjliga att göra på en mer detaljerad nivå än på företagsnivå. En av de undersökta redovisningsposterna, där redovisningsval är tillgängliga på liknande sätt som vid valet av goodwill-metod, gäller klassificeringen av finansiella instrument (IFRS 9.4.1.5 och 9.4.2.2). Stadler & Nobes (2014) fann att varken lands- eller branschspecifika faktorer påverkade valet. Inte heller företagsspecifika ”topic factors” visade sig ha en påverkan, precis som vid valet av goodwill-metod. Dock, eftersom redovisningsvalet är tillgängligt på en mer detaljerad nivå än på företagsnivå, finns möjlighet att i framtida studier undersöka om det finns faktorer kopplade till de affärshändelser/transaktioner som skett i samband med att de finansiella instrumenten klassificerats. Vår studie pekar mot att vid identifiering av vilka faktorer som påverkar valet av redovisningsmetod bör den nivå på vilken valet är tillåtet beaktas.
Slutsats
Sammanfattningsvis indikerar våra resultat att partiell goodwill-metod är den vanligast förekommande metoden samt att valet av metod påverkas av faktorer förknippade med det specifika förvärvet (förvärvspecifika ”topic factors”), men inte av landspecifika, branschspecifika eller faktorer förknippade med det specifika företaget (företagsspecifika ”topic factors”). Mer specifikt finner vi att företag med intentionen att förvärva ytterligare aktier i förvärvsobjektet tenderar att välja full goodwill-metod. Resultaten bekräftar det resonemang som förs av Stadler & Nobes (2014) vad gäller frågan om när faktorer kopplade till specifika redovisningsposter (”topic factors”) bör påverka valet av redovisningsmetod, men i tillägg till detta kommer vi till slutsatsen att vid bedömningen av vad som är relevanta ”topic factors” bör den nivå på vilken redovisningsvalet är möjligt att göra också beaktas.
Resultatet att förvärvaren tenderar att välja full goodwill-metod när det finns en intention att förvärva ytterligare aktier kan dels bero på att förvärvaren vill begränsa den effekt på redovisat eget kapital som kan uppstå vid förvärv av ytterligare aktier. Alternativt är avsikten att bidra med värdefull information till investerare vid stegvisa förvärv genom att signalera att det finns en intention att förvärva ytterligare andelar framöver. I vilket fall bidrar resultatet med feedback till normgivare, särskilt med tanke på att IASB fortsätter att ompröva de transaktioner och händelser för vilka ett val av redovisningsmetod är tillåtet. Dessutom, med tanke på att införandet av IFRS 3 startade som ett gemensamt projekt mellan FASB och IASB, ger resultaten för hur IFRS-företag väljer i praktiken insikt över nivån av faktisk jämförbarhet mellan IFRS och US GAAP. Slutligen visar studien på den variation av redovisningsval som förekommer även inom företag, vilket ger perspektiv på IASB:s övergripande mål att minska antalet tillåtna redovisningsval. Vår studie av skillnaderna vid val av goodwill-metod indikerar att skillnader i redovisningsval kan vara motiverade när de orsakas av skillnader i de ekonomiska förhållandena bakom transaktionerna.
Jasmina Fredelind har en masterexamen från Handelshögskolan i Stockholm och arbetar som Investment Associate på Serendipity.
Matilda Hellman har en masterexamen från Handelshögskolan i Stockholm och arbetar som analytiker på SEB Corporate Finance.
Fotnoter
1) IFRS Foundation. 2018. Use of IFRS Standards Around the World. Rapporten kan laddas ned via denna länk: https://www.ifrs.org/-/media/feature/around-the-world/adoption/use-of-ifrs-around-the-world-overview-sept-2018.pdf?la=en.
2) Se t.ex. Kvaal, E. & Nobes, C. 2010. ’International Differences in IFRS Policy Choice: A Research Note’, Accounting and Business Research, 40(2), 173–187.
3) Haller, A. & Wehrfritz, M. 2013. ’The Impact of National GAAP and Accounting Traditions on IFRS Policy Selection: Evidence from Germany and the UK’, Journal of International Accounting, Auditing and Taxation, 22(1), 39–56.
4) Stadler, C. & Nobes, C.W. 2014. ’The Influence of Country, Industry, and Topic Factors on IFRS Policy Choice’, Abacus, 50(4), 386–421.
5) Ett exempel på detta är valet mellan direkt och indirekt metod där landspecifika faktorer spelar roll, men där storleken på redovisningsposten (kassaflödet från löpande verksamhet) inte påverkas av metodvalet.
6) Kvaal & Nobes (2010), Haller & Wehrfritz (2013), Stadler & Nobes (2014).