Hur tillämpas ett principbaserat regelverk som IFRS i praktiken? Denna fråga undersöker Anna Karin Pettersson i sin avhandling. Mer specifikt undersöks hur IAS 36 Nedskrivningar tillämpas med fokus på noterade europeiska rederier och nedskrivning av fartyg. Redovisningsområdet nedskrivningar är av särskilt intresse eftersom nedskrivningsprövningen i hög grad baseras på företagsledningens bedömningar. Denna artikel bygger på de viktigaste slutsatserna i studien.
Bakgrunden till harmonisering av redovisning och gemensamma redovisningsstandarder är viljan att uppnå jämförbarhet i redovisningen. I takt med att ekonomin blivit mer global och världens kapitalmarknader integrerats har behovet av en jämförbar redovisning ökat. Ett steg mot en harmoniserad redovisning var införandet av IFRS i EU år 2005. En förutsättning för att uppnå en jämförbar redovisning är dock att företag tillämpar standarderna på ett enhetligt sätt. Det innebär att likartade ekonomiska händelser ska redovisas på ett likartat sätt. Det gäller både i samma företag över tid och mellan företag i samma period. IFRS innebär principbaserade redovisningsstandarder, vilket innebär att bedömningar gjorda av företagsledningen får stor betydelse för hur standarder tillämpas. Det är därmed inte givet att harmonisering av redovisningsstandarder resulterar i enhetlig tillämpning i praktiken. Tidigare studier visar att det föreligger en spänning mellan å ena sidan behovet av neutrala bedömningar för att avbilda ett ekonomiskt tillstånd i redovisningen och å andra sidan ett utrymme för bedömningar som kan komma att utnyttjas opportunistiskt. Det är vidare en utmaning att uppnå enhetlig tillämpning över nationsgränser.
För att studera hur IFRS tillämpas i praktiken fokuseras på redovisningsområdet nedskrivningar, ett område som är starkt beroende av bedömningar, vilket kan få till följd att företag kan redovisa på olika sätt. En viktig del av IAS 36 är därför upplysningskrav som ska möjliggöra en utvärdering av nedskrivningsprövningen. Tillgångars värde påverkas även av avskrivningar. Avskrivningar kan ses som en periodisering av en tillgångs värde och nedskrivningar som en justering om värdet på tillgången är för högt. Redovisningsområdet avskrivningar berörs därför i avhandlingen, även om nedskrivningar är i fokus.
För att studera hur IAS 36 tillämpas fokuseras på sjöfart, en bransch som är både kapitalintensiv och global. Fartygen är betydelsefulla tillgångar i rederiernas balansräkning och frågan om nedskrivning central. Trots införandet av IFRS visar tidigare forskning att institutionella skillnader mellan länder fortfarande kan ha betydelse för upprättande av redovisning. Det finns ett antagande att skillnader reduceras av det faktum att företagen tillhör en global bransch och har tillgångar som kan flyttas mellan dem.
Syften och metod
Studien har två syften som är empiriskt baserade. Det första syftet är att identifiera faktorer som har betydelse för genomförandet av nedskrivningsprövningar och förekomsten av nedskrivningar. Det andra syftet är att studera upplysningarnas informationsinnehåll, det vill säga hur väl informationen i upplysningar stämmer med underliggande antaganden och att det inte saknas relevant information. När det gäller materiella anläggningstillgångar inträder upplysningskrav i huvudsak när en nedskrivning redovisas eller reverseras. Redovisas ingen nedskrivning uppmuntras företag att lämna upplysningar om det anses vara väsentligt. Saknas upplysningarna uppstår frågan om informationen är oväsentlig eller om företaget ignorerar upplysningskravet.
Två studier har genomförts. Inledningsvis gjordes en årsredovisningsstudie där samtliga noterade rederier i Europa ingår och därefter fallstudier som omfattar ett urval av rederier. Syftet med årsredovisningsstudien är att ge en övergripande bild av fartygens nedskrivningar för åren 2007 till 2010. Syftet med fallstudierna är att studera nedskrivningsprövningar på företagsnivå och ta del av information som inte framgår av en årsredovisning. Fallstudierna omfattar tio fallföretag som kommer från sex olika länder. Fallföretagen valdes ut för att få en variation i urvalet med avseende på nationell hemvist, storlek, ägarstruktur, lönsamhet, soliditet, segmentstillhörighet samt historik av nedskrivningar, vilket är faktorer som tidigare studier anger har betydelse för hur redovisning upprättas. Data kommer från intervjuer, årsredovisningar och interna dokument. Utgångspunkten är årsredovisningen för 2011 samt i förekommande fall första kvartalsrapporten för 2012.
Resultat och slutsatser
Studien visar att det inte är någon exakt lära hur nedskrivningsprövningen går till och att det förekommer skillnader mellan fallföretagen. Vid bokslutet 2011 var nedskrivningar ett prioriterat område. Detta är inte förvånande, beaktat den kris som sjöfartsbranschen genomgår vid tiden för studierna. I takt med fallande fartygspriser och kraftigt minskande fraktrater får nedskrivningsprövningar en allt större betydelse. Beslut om nedskrivningar och vilken information som ska lämnas i årsredovisningarna var därför en fråga för högsta företagsledningen och styrelsen. Under den studerade perioden redovisar hälften av fallföretagen nedskrivningar. Ställt i relation till fartygens totala redovisade värde per balansdagen utgör nedskrivningarna mellan 1 procent och 22 procent. Det finns stora möjligheter för en företagsledning att genom sina bedömningar påverka när i tiden nedskrivningar redovisas och till vilka belopp. Det förekommer exempel på en inkonsekvent tillämpning av IAS 36, som i huvudsak berör fartyg som portföljvärderas. Vad gäller upplysningar har informationen om nedskrivningsprövningar utökats i jämförelse med åren före krisen. Ett övergripande intryck är att företagen vill ha en transparens mot omgivningen och är villiga att lämna information, men till en viss gräns. När det finns offentlig marknadsdata tillgänglig tenderar informationen att bli mer företagsspecifik. Saknas marknadsdata är företagsspecifik information mycket känsligare att lämna, varför detta undviks. När det gäller information om antaganden föreligger inga tydliga skillnader mellan fallföretagen huruvida de redovisat nedskrivningar eller inte. Däremot är det i huvudsak de företag som redovisar nedskrivningar som lämnar information om känslighetsanalyser och förändringar av antaganden.
Studien visar att nedskrivningsprövningar är komplexa och att det är många faktorer som har betydelse för om fartygen skrivs ned eller inte. I grunden finns en ovilja mot nedskrivningar, eftersom det antas ge en negativ signal till marknaden och en oönskad volatilitet i redovisningen. Det finns därför incitament för en företagsledning att undvika att redovisa nedskrivningar och att redovisa så få nedskrivningar som möjligt. Detta kan få till följd att en nedskrivning fördröjs. Om väl en nedskrivning redovisas finns incitament att göra nedskrivningen så stor som möjligt. Är nedskrivningen för liten finns det en risk att den kan behöva följas upp av ytterligare nedskrivningar kommande perioder. Vidare finns incitament att inte reversera redan gjorda nedskrivningar, med risk för att bli tvungen att redovisa nya nedskrivningar i framtiden. Enligt IAS 36 ska en nedskrivning reverseras om motiven för nedskrivningen inte längre kvarstår. Studien tyder inte på att fallföretagen har denna avsikt, även om förutsättningar skulle infinna sig.
Oviljan mot nedskrivningar har medfört att fallföretagen utvecklat strategier som har betydelse för hur fartygen värderas och prövas för nedskrivning. Strategierna syftar till att uppnå en önskad redovisning enligt olika utgångspunkter, som i denna studie benämns neutral, icke-neutral och standardiserad redovisning. Neutral innebär en korrekt redovisning, icke-neutral att nedskrivningar undviks, fördröjs eller blir för stora. Standardisering innebär en annan dimension än de två övriga. Det innebär en redovisning som är kostnadseffektiv, förenklar administrationen eller undviker fluktuation. Kategorin ger uttryck för den branschpraxis som har utvecklats. Utgångspunkten enligt IAS 36 är snarare att redovisningen ska baseras på neutrala bedömningar. Tabell 1 sammanfattar kategorierna samt de metoder som används för att uppnå en önskad redovisning.
Studien visar att det framförallt är företag i segment med volatila marknader, och där fartygen är lätta att värdera, som gör icke-neutrala redovisningsval för att få ned fartygens redovisade värden. Här avses i huvudsak tank- och bulksegmenten. Sannolikheten för nedskrivningar ökar i en sådan ekonomisk miljö och man föredrar att minska fartygens redovisade värde på annat sätt än genom nedskrivningar. Det finns därför incitament att redovisa höga avskrivningar och på så sätt minska volatiliteten i redovisningen. När marknader inte är lika volatila, och fartygen är mer eller mindre svåra att värdera, föreligger en ekonomisk miljö där sannolikheten för nedskrivningar är mindre. Här avses specialiserade fartyg som sällan är ute på öppna marknaden, som specialbyggda ro-ro fartyg, passagerarfartyg eller specialfartyg. Fallstudierna visar att rederier i en sådan miljö inte har samma behov av en försiktig redovisning, vilket speglar sig i deras redovisningsval som i huvudsak är neutrala. Det finns dock inget incitament för dem att anpassa värden på fartyg man planerar att behålla. Det går därför inte att utesluta att även dessa företag gör icke-neutrala redovisningsval för att undvika nedskrivningar, i huvudsak genom att portföljvärdera fartygen. Om det saknas, eller finns få referenspunkter i marknaden och i egna realisationsresultat, föreligger inte samma externa press att anpassa fartygsvärden, jämfört med om fartygen är lätta att värdera och omvärlden kan observera nedskrivningbehoven.
Studien visar att ytterligare faktorer har betydelse för tillämpningen av IAS 36. En faktor är branschens storlek på den nationella aktiemarknaden. Betydelsen är dock störst för upplysningar och begränsad med avseende på värderingsfrågor. När det finns många noterade rederier på samma nationella aktiemarknad, tenderar informationsinnehållet i upplysningarna att öka. Investerare, analytiker, revisorer och övervakare är insatta i branschspecifika frågor och efterfrågar företagsspecifika upplysningar. Fler rederier betyder ökad konkurrens och fler företag att jämföra redovisningen med. Detta leder sammantaget till att mer relevant information lämnas i upplysningarna, jämfört med om det finns få noterade rederier i samma land.
Fokuserar man på företagsspecifika egenskaper visar studien att företag som har en svår ekonomisk situation, med betydande förluster och en låg soliditet, kan tvingas till en neutral redovisning. Det är helt enkelt för stora risker med att inte ha en redovisning som är korrekt. Studien visar vidare att fallföretagens storlek har betydelse för tillämpningen av IAS 36. Större företag har mer resurser till sitt förfogande, vilket innebär att de kan tillämpa IAS 36 på ett mer varierat sätt och beakta skillnader i ekonomiska omständigheter. Det är resurskrävande att tillämpa IAS 36 på ett korrekt sätt och mindre företag efterfrågar i större omfattning standardiserade redovisningsregler som en förenkling. Baserat på storlek föreligger dock inga tydliga skillnader med avseende på värdering. Däremot lämnar större företag mer information i sina upplysningar än mindre företag. Betydelsen av ägarstruktur visar på liknande resultat. Det föreligger inga tydliga skillnader med avseende på värdering huruvida företagen har en dominerande ägare eller ett spritt ägande. Företag med spritt ägande lämnar dock mer information i sina upplysningar. Resultaten förstärks troligen av en samvariation mellan storlek på företag, ägarstruktur samt branschens storlek på den nationella aktiemarknaden. I studien är det i huvudsak större företag med spritt ägande som är noterade på aktiemarknader i länder där sjöfart är en betydande bransch samt mindre företag med en dominerande ägare som är noterade på aktiemarknader i länder där sjöfart är en begränsad bransch.
Tabell 1: Kategorier som speglar utgångspunkter i redovisningen samt metoder för att uppnå dessa
Kategori | 1. Neutral | 2 a. Icke-neutral | 2 b. Icke-neutral | 3. Standardisering |
|---|---|---|---|---|
Utgångspunkt i redovisningen | Att avspegla ett ekonomiskt tillstånd | Att undvika eller senarelägga en nedskrivning | Att vilja redovisa en nedskrivning | Att förenkla administrationen, kostnadseffektivitet |
Metoder för att uppnå en önskad redovisning: | ||||
Avskrivningar | Neutrala bedömningar | Höga avskrivningar för att få ned det redovisade värdet | Enligt branschpraxis | |
Nedskrivningsprövning | Neutrala bedömningar | Antaganden för att undvika en nedskrivning | Antaganden för att redovisa en så stor nedskrivning som möjligt | Enligt branschpraxis |
Som tidigare nämnts finns en generell ovilja mot nedskrivningar. Att det trots oviljan förekommer nedskrivningar har flera förklaringar. Nedskrivningar kan redovisas för att det finns ett tvång i någon mening. När marknaden vet om att ett nedskrivningsbehov föreligger, kan företag tvingas att redovisa en nedskrivning för att intressenter inte ska förlora förtroendet för deras finansiella rapportering. Ett företag kan genomföra en icke-neutral nedskrivningsprövning något enstaka år, men inte hur länge som helst. I synnerhet avser detta segment där det är möjligt att marknadsvärdera fartygen. Nedskrivningar kan även redovisas för att ett företag har en förmåga till det. I synnerhet avser detta företag med ett stort eget kapital som kan absorbera en nedskrivning. När en hel bransch går dåligt och marknaden förväntar sig nedskrivningar kan rederier passa på att skriva ned fartygens redovisade värden och härigenom skapa förbättrade förutsättningar inför framtiden. Slutligen kan nedskrivningar redovisas för att fartyg ska skrotas eller säljas. En sådan nedskrivning är i grunden en annan ekonomisk omständighet och baseras på reella beslut och händelser och förblir permanent. Denna typ av nedskrivning kan till viss del förklara nedskrivningar som uppgår till mindre belopp.
När det gäller upplysningar visar studien att informationen anpassas efter nationella användare, snarare än internationella, och att upplysningar sannolikt påverkas av nationella traditioner. Vidare kan det vara svårt för användare att förstå hur en nedskrivningsprövning är genomförd baserat på den information som lämnas i årsredovisningen. Det är även svårt att utvärdera var riskerna finns i fartygens värdering.
Trots identifierade brister visar studien att principbaserad redovisning fungerar på ett övergripande plan, åtminstone för sjöfartsbranschen. Som helhet förefaller det som fallföretagen har beaktat rådande ekonomiska omständigheter och redovisat nödvändiga nedskrivningar, om än troligtvis med en viss fördröjning. Sannolikt har det betydelse för resultaten att nedskrivningar studeras för ett tillgångsslag med ett i många fall observerbart marknadsvärde. I jämförelse med många andra branscher är detta unikt. De flesta studier av nedskrivningar fokuserar på goodwill, som är mycket svårare att värdera. Det finns troligen även ett bias i urval av fallföretag. Företagen som accepterat att ingå i min studie har antagligen en större transparens i sin redovisning, jämfört med många andra företag.
En fråga som kan ställas är om det är möjligt att standardisera regler för nedskrivningsprövningen. Svaret är nej givet att nedskrivningsprövningen ska spegla någon typ av ekonomisk substans. Studien visar att rederierna bedriver sin verksamhet på olika sätt och är utsatta för olika risker. Det måste därför förekomma skillnader dem emellan. Samtidigt visar studien att det är svårt att uppnå de facto harmonisering inom områden där företag har möjlighet att redovisa på olika sätt. Även branschpraxis betydelse för en principbaserad redovisning bör belysas. Det finns en risk att branschpraxis medför att skillnader i omständigheter inte beaktas. Man kan anta att de flesta praktiker uppskattar och är positiva till branschspecifika tolkningar. Redovisningen kan dock bli för standardiserad och därmed inte lika användbar som beslutsunderlag för användare. Dessutom kan branscher utveckla olika praxis, vilket kan leda till skillnader i redovisningen, trots liknande ekonomiska omständigheter. Hur blir det med jämförbarhet mellan branscherna då? Detta är en fråga för framtida forskning!
Anna Karin Pettersson är lektor och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Hon arbetar även som redovisningsspecialist vid PwC och har en bakgrund som auktoriserad revisor.