Finns det ett samband mellan revision och redovisningskvalitet?

Företag med revisor sköter sin bokföringsskyldighet bättre före en konkurs än vad företag utan revisor gör. Det skriver Stefan Sundgren, Irina Alexeyeva, Niklas Nilsson och Mattias Sjödin i denna artikel som baseras på en analys av 380 aktiebolag.

Utifrån en analys av i första hand förvaltarberättelser för 380 företag som gått i konkurs har vi funnit att företag utan revisor inte sköter sin bokföringsskyldighet lika väl före konkurs som företag med revisor. Det finns inga signifikanta skillnader mellan storleken på revisionsbyrån och skötseln av bokföringsskyldigheten. Det finns även ett svagt positivt samband mellan att ett företag sköter redovisningen internt och att företag brister i sin bokföringsskyldighet. Vi analyserar följande tre slag av brister: den löpande bokföringen har inte skötts, årsredovisning har inte skickats in till Bolagsverket och det fanns felaktigheter eller brister i redovisningen enligt förvaltarberättelsen.

Kreditgivare, leverantörer, skattemyndigheterna samt eventuellt andra ”ofrivilliga” kreditgivare, är exempel på intressenter som gagnas av att små och medelstora företag sköter sin redovisning. Dessa kan antingen själva analysera klienters årsredovisningar eller använda sig av tjänster från kreditupplysningsbolag, vilka använder årsredovisningar som en informationskälla i sin rating. Tillgången och kvaliteten på årsredovisningarna är naturligtvis viktig för kreditgivare framförallt om en klient har ekonomiska problem och hotas av konkurs. Om redovisningen misskötts under tiden före konkurs är det även svårare, och eventuellt dyrare, att reda ut gäldenärens förehavanden före konkursen. Men hur sköter företag redovisningen under tiden före konkurs?

Vi har undersökt 380 aktiebolag vars konkurser avslutades år 2013. Vi eftersträvade ett slumpmässigt urval vilket innebär att urvalet domineras av små företag men även några större företag ingår. De primära källorna vi använt oss av är konkursförvaltarnas bouppteckning, förvaltarberättelse och slutredovisning (se Konkurslag 7:13, 7:15 och 13:2). Datamaterialet har samlats in från Kronofogdemyndigheternas kontor i Umeå, Göteborg och Sundbyberg. De flesta av företagen hade sökts i konkurs 2011 eller 2012.

Bolagens storlek, tidpunkt för obestånd och annan liknande information

Tabell 1 ger en bild av bland annat storleken på företagen. Skuldernas medianvärde är 1,048 miljoner kronor vilket innebär att drygt hälften av företagen hade skulder som översteg en miljon. Tillgångarna är betydligt lägre – hälften av företagen hade tillgångar enligt bouppteckningen som understeg 33.750 kronor. Medelvärdet (medianvärdet) på tillgångarna i förhållande till skulderna är 18 procent (6 procent).

Företagen borde rimligtvis ha haft tillgångar som legat nära eller överstigit skulderna i sin årsredovisning före konkursen. En orsak till att tillgångarna i förhållande till skulderna är lågt, är att realisationsvärdena är låga i förhållande till de redovisade värdena. Men en annan orsak är att konkurser fördröjs. Följande siffror indikerar att det är fallet: 77,5 procent av företagen hade upprättat en kontrollbalansräkning före konkursen och den hade upprättats i medeltal 18,46 månader före konkursen. Hälften av dessa hade upprättat kontrollbalansräkningen mer är 12 månader före konkursen. Vi har däremot ingen uppgift om i vilken utsträckning företagen fullföljde sin skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning. Förvaltarna ska även, såvitt det har kunnat utrönas, ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt och medelvärdet är 8,03 månader före konkursen.

Tabell 1 visar även att 56 procent av konkurserna i datamaterialet avskrivits, och att i 31 procent ansåg förvaltaren att det fanns förhållanden som kunde föranleda återvinning till konkursboet.

Tabell 1: Beskrivning av datamaterialet

Löpande bokföring

Konkursförvaltaren ska i sin förvaltarberättelse redogöra för hur den löpande bokföringen skötts, vilket är en del utav kraven inom bokföringsskyldigheten. Vi har kodat utgående från förvaltarberättelsen och 34,79 procent av företagen i materialet har tydligen inte skött bokföringen enligt bokföringslagens stadganden. Dessa resultat finns i tabell 2. Tabellen visar även andelen företag som skött/inte skött den löpande bokföringen uppdelat på företag reviderade av en Big 4-byrå, företag reviderade av Grant Thornton, BDO eller BakerTilly, företag reviderade av en revisionsbyrå som inte hör till Big 7 samt företag som inte varit reviderade. Tabellen visar att 63,86 procent av företagen som saknat revisor inte skött den löpande bokföringen under tiden före konkurs. Andelen är betydligt lägre för de företag som haft en revisor. Av företagen med en Big 4-byrå är andelen 15,38 procent, och andelen är 29,65 procent bland de företag som inte har en Big 7-byrå.

Vad kan det bero på att reviderade företag sköter den löpande bokföringen bättre före konkurs? En möjlig förklaring är att revisorerna håller efter företagarna och ser till att det sköter sin bokföring. Men en annan möjlig förklaring är att företagarnas intentioner att sköta allt korrekt avspeglar sig i valet av revisor, de företagare som planerar att noggrant sköta alla sina ålägganden väljer att ha en revisor. (Tabell 2)

Förvaltarberättelserna innehåller även information om tiden i månader som företagen underlåtit att sköta den löpande bokföringen och den varierar mellan 1 och 36. Medeltalet är 11,86 månader och medianen är 9 månader.

Vi har även tittat på om det finns ett samband mellan att den löpande bokföringen inte skötts och om den skötts internt eller av en extern part. Tabell 3 visar att andelen företag som inte skött den löpande bokföringen fram till konkursen är 45 procent större bland de företag som sköter bokföring på egen hand än bland företag som anlitar en extern tjänsteleverantör. Skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant. Våra resultat visar dessutom att den genomsnittliga tiden som företagen underlåtit att sköta bokföringen är något längre bland företag som har utfört bokföringen internt jämfört med de som anlitar en extern tjänsteleverantör (11,61 mot 8,96 månader).

Företagare har sämst externt stöd om de saknar revisor och sköter redovisningen internt, vilket är fallet för 13,50 procent (44/326) av företagen. Av dessa företag skötte 73,84 procent inte den löpande bokföringen under tiden före konkursen och de underlät att sköta bokföringen i medeltal under 12,71 månader.

Tabell 2: Revision (samt vilken byrå) och om den löpande bokföringen sköttes tiden före konkurs

Tabell 3: Intern redovisning och om den löp-ande bokföringen sköttes tiden före konkurs

Årsredovisningen inskickad till Bolagsverket året före konkurs

En årsredovisning inskickad till Bolagsverket ger kreditupplysningsbolag, leverantörer och kreditgivare information om företags finansiella ställning. Informationen om den finansiella ställningen för företag med hög risk att hamna på obestånd är naturligtvis av speciellt intresse. Men hur vanligt är det att företag missköter sin skyldighet att lämna in årsredovisningen före konkurs och beror sannolikheten för detta på val av revisor och om redovisningen sköts internt eller externt?

Vi har undersökt om en årsredovisning för föregående räkenskapsår lämnats in. Vi har tagit i beaktande att sista inlämningsdag är sju månader efter räkenskapsperiodens utgång, och att nyregistrerade aktiebolag har möjlighet att ha 18 månaders räkenskapsperiod. Vi har exempelvis förväntat oss att ett bolag (om det inte är nystartat) ska ha lämnat in årsredovisningen för föregående år om det försatts i konkurs efter 31 juli och räkenskapsåret är kalenderåret, och att årsredovisningen två år före konkurs ska ha inlämnats om företaget försatts i konkurs före 31 juli.

Tabell 4 visar att 32,8 procent av samtliga företag inte skickat in årsredovisningen. Andelen är 62,5 procent för företag som inte är reviderade, det vill säga betydligt högre än för reviderade företag. Bland de reviderade företagen är procenten högre bland de företag som är reviderad av mindre revisionsbyråer.

I tabell 5 redovisas andelen som skickat in årsredovisningen året före konkurs uppdelat på om företagen skött sin redovisning internt eller om de anlitat en extern tjänsteleverantör. Tabellen visar att andelen som inte skickat in är 31,69 procent bland de företag som skött redovisningen internt och att andelen är 26,85 procent bland företagen som anlitat en extern tjänsteleverantör. Men även om företag med intern redovisning är 1,18 gånger mera benägna att inte lämna in årsredovisningen är skillnaden inte signifikant.

Företagare har sämst externt stöd om de saknar revisor och sköter redovisningen internt såsom vi konstaterade ovan. Inom denna kategori har 65,91 procent av företagen inte skickat in årsredovisning. Andelen är 23,76 procent bland de företag som antingen har revisor eller anlitar en extern tjänsteleverantör för redovisning.

Tabell 4: Revision (samt vilken byrå) och årsredovisningens inlämning

Tabell 5: Intern redovisning och årsredovis-ningens inlämning

Brister i redovisningen

Förvaltarberättelserna innehåller även ibland information om felaktigheter eller brister i redovisningen, såsom att det kan ha funnits brister i lagervärderingen. Det framgår ur tabell 6 att brister konstaterades för 22,10 procent av företagen. Tabell 6 visar även att andelen med brister är 28,57 procent bland oreviderade företag och att andelen varierar mellan 16,67 procent och 20,51 procent för reviderade företag.

Vidare visar tabell 7 att andelen av företag som har brister i redovisningen är nästan 39 procent högre i den grupp som utför bokföringen själva jämfört med den grupp som anlitar en extern leverantör. Skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant.

Bland de företag som varken har använt sig av externa redovisningstjänster eller varit reviderade hade 30,95 procent brister och bland de företag som antingen är reviderade eller använder sig av externa redovisningstjänster är andelen 20,36 procent. Brister är således 1,52 gånger vanligare bland företag som saknar revisor och sköter redovisningen internt.

Tabell 6: Revision (samt vilken byrå) och brister i redovisningen

Tabell 7: Intern redovisning och brister i redovisningen

Förvaltararvodet och bokföringsskyldigheten

Om ett företag inte uppfyllt bokföringsskyldigheten kan det innebära att det är mera arbetsdrygt, och därmed kostsamt, att reda ut gäldenärens förehavanden tiden före konkurs. Det kan potentiellt leda till högre förvaltararvoden och därmed lägre utdelning till borgenärerna och/eller högre kostnader för staten genom att förvaltararvodet betalas av staten om konkurskostnaderna inte kan täckas ur boet.

Med hjälp av logistisk regression har vi analyserat om de tre slagen av brister diskuterade ovan korrelerar med storleken på förvaltarens arvoden. Vi har i regressionerna statistiskt kontrollerat för den inverkan som företagets tillgångar har på arvodet. Regressionerna svarar således på frågan om olika slag av brister i bokföringsskyldighetens uppfyllande leder till att arvodet är högre då vi tar i beaktande den inverkan som tillgångarnas storlek har på arvodet. Resultaten i tabell 8 visar att de tre bristerna har en positiv inverkan på arvodet men det är endast brister i redovisningen (enligt definitionen i tabell 6 och 7) som har en signifikant effekt på arvodet.

Tabell 8: Sambandet mellan förvaltarens arvode och att bokföringsskyldigheten inte uppfyllts. Logaritmen av arvodet är beroende variabel i regressionerna och regressionskoefficienterna rapporteras i tabellen

Slutsatser

Sammantaget tyder således resultaten på att företag som sköter redovisningen internt och/eller inte revideras är överrepresenterade bland de företag som inte skött den löpande bokföringen före konkurs, inte skickat in årsredovisningen till Bolagsverket och har brister i redovisningen. Dessutom visar resultaten att det finns ett positivt samband mellan förvaltararvodena och brister i redovisningen, troligen på grund av att det då är svårare att reda ut konkursen. Och högre arvoden kan i slutändan innebära att borgenärernas utdelning i konkursen blir lägre.

Vilka slutsatser kan dras? Revisionsplikten för de minsta aktiebolagen slopades år 2010. Resultaten visar att företag som saknar revisor har sämre kvalitet på redovisningen före konkurs och en möjlig slutsats är att beslutet att undanta mindre bolag från revisionsplikten bör omprövas. Men det är inte nödvändigtvis ett samhällsekonomiskt lönsamt alternativ eftersom revisionsplikt även ökar den administrativa bördan för företag. Men en slutsats som åtminstone kan dras är att företags val att inte ha en revisor är en tydlig signal till leverantörer och kreditgivare – det signalerar att företaget är mera opakt och att risken därmed är högre.

Stefan Sundgren, professor i redovisning, Handelshögskolan vid Umeå universitet

Irina Alexeyeva, doktorand, Handelshögskolan vid Umeå universitet

Niklas Nilsson, civilekonom

Mattias Sjödin, civilekonom