Pensionsfrågor anses ofta komplicerade och svåra. Ändå behandlas de tämligen ”styvmoderligt” i bokföringen. De flesta individuella pensionslöften ska värderas försäkringstekniskt. Otydligheter om innehållet måste då först redas ut. Anders Palm tar i denna artikel upp en del att då tänka på samt frågor om värdering.
Beaktande av pensionsfrågor i ett bokslut reduceras många gånger till en kontroll att ”rätt” värde förts över från ett externt erhållet underlag. Ungefär som för ett engagemangsbesked från bank sedan bankens uppgifter kontrollerats.
Men att direkt ”pricka av” belopp går bara för pensionsåtaganden vars kapitalvärde är bestämt genom pensionsavtalet. Det gäller de åtaganden vars kapitalvärde är strikt knutet till värdet av någon preciserad tillgång på utfästande företags aktivsida (exempelvis en pantförskriven, företagsägd kapitalförsäkring, i de fall pensionen som den säkrar inte är beloppsbestämd) och andra kapitalvärdesrelaterade utfästelser, vars totalvärde är fixt eller relateras till något inom eller utom företaget, exempelvis börsindex, företagets aktiekurs et cetera.
Åtaganden med beloppsbestämd utbetalningsplan bör däremot även när de skyddas av företagsägd kapitalförsäkring värderas skilt från kapitalförsäkringens värde, eftersom också sådana åtaganden faller under plikten i 25 § tryggandelagen (TrL) att lösas in i pensionsförsäkringar om företagets drift upphör. (Se förhandsbesked i Skatterättsnämnden 1997–09–11 och hänvisningen där till sid. 286 i prop. 1967:83.) För finansiering i sådant fall av inköp av pensionsförsäkring är det naturligt att företaget återköper kapitalförsäkringen.
Försäkringsteknisk värdering
Men ännu är pensionsåtaganden om förmånsbestämd pension som saknar koppling till specifik tillgångs värde den vanligaste typen och de måste värderas försäkringstekniskt.
Till att i värderingsfrågan då först ha att ta ställning kan helt utan anspråk på fullständighet följande punkter nämnas, vilka i flertalet avseenden gäller också kapitalvärdesdefinierade utfästelser:
Är utfästelsen villkorad (”antastbar”), det vill säga bortfaller om arbetstagarens tjänst upphör före i utfästelsen angiven tidpunkt eller avtalad pensionsålder? Enligt 1 § st. 3 TrL omfattar den lagen inte sådana löften och de får inte redovisas enligt de två metoder (pensionsstiftelse och ”särskild redovisning av pensionsskuld”) som TrL erbjuder i 1 § st. 1. Men att anställning kvarstår till tidpunkten för villkorets upphörande varvid pensionsrätten blir definitiv (och därefter också får redovisas enligt TrL), bör ändå på något sätt sannolikhetsbedömas och värderas samt tas upp som åtagande utanför TrL (övrigt pensionsåtagande).
Är den pension som utfästs helt intjänad (det vill säga helt oberoende av fortsatt tjänst)? Eller intjänas den enligt någon modell eller under viss angiven tid, exempelvis intill angiven pensionsålder? Pension är lön som skjutits upp, så den kan mycket väl vara fullt intjänad redan långt före avtalad pensionsålder. Då har den pensionsberättigade rätt till den fulla pensionen också om hen slutar och går till en annan arbetsgivare. Enligt HFD-domen RÅ 1978 1:16 kan omständigheterna ibland vara sådana att pension ska godtas som fullt intjänad fastän ingen intjänaderegel eller uttalande om fullt intjänande finns i utfästelsen. Men om partsavsikterna inte kan tillfredsställande utrönas finns en utfyllande lagregel i 2 § st. 1 TrL, enligt vilken utfäst pension anses tjänas in linjärt från anställningens början till dess slut. Tid som ligger mer än 40 år före pensionsåldern tas inte med. Utfästelse kan vara muntlig men är då förstås extra svårbedömd.
Gäller löfte av något slag om förhöjning eller indexering? Finansinspektionen (Fi) anvisar enligt FFFS 2007:24 numera varje år nya diskonteringsräntor som måste användas, lägre för åtaganden med garanterad värdesäkring än för övriga. Utfäst följsamhet med prisindex eller basbelopp anses vara med garanterad värdesäkring. Däremot inte när pensionstillägg enligt Alectas och andra liknande kollektivavtalade pensioner skrivits in, eftersom Alecta med flera fattar årliga beslut om tillägg och sålunda inte per automatik. Nominella och flertalet andra utfästelser – också de inom PRI-systemet – åsätts därmed toklåga värden, helt obeaktande TrL:s värderingsregler, till vilka konkurslagen hänvisar. De syftar till värdering som tar höjd för beräknad kapitalåtgång i händelse att företag lägger ner sin näring och enligt 25 § TrL inlösenplikt i pensionsförsäkring därmed uppkommer.
I enskilda utfästelser om ålderspension ser man då och då klausuler om att det beräknade (som Fi anvisat) kapitalvärdet av ålderspensionen som utfästelsen har omedelbart före dödsfall, ska utgöra utgångspunkt för beräkning av efterlevandepension. Men att då värdera som ren ålderspension innebär ju att enbart beräknat värde av pension fram till dödsfall beaktas och inte värdet av den tillkommande efterlevandepensionen. För en man som är 65 år och diskonteringsräntan 1,9 procent som Fi anvisat för värderingar 2015, betyder en sådan försumlighet en underskattning på runt 30 procent. Samma klausul för kvinnlig ålderspensionsberättigad något mindre, men oavsett kön successivt stigande med åldern. Och ju lägre diskonteringsränta i sådant fall, desto större underskattning. I stället för sådan klausul bör utfästelsen vara av typen ren annuitet, där dödlighet inte ingår i beräkningsparametrarna och där i händelse av dödsfall före stipulerad pensionsålder, annuitetsvärdet vid dödsfallstidpunkten utgör utgångspunkt för bestämmande av efterlevandepensionen, medan vid dödsfall efter avtalad pensionsålder efterlevandepension blir samma som ålderspensionen under utfäst tid.
Hur förvissa sig om att den som utfärdat värderingsintyget (får självklart inte vara företagets revisor) är kunnig nog för uppgiften? Vilka upplysningar ger värderingsintyget om de beräkningsföreskrifter som använts, såsom för vilket år och med vilken diskonteringsränta? För beräkningar per kalenderårsskifte ger Fi fritt val mellan av dem anvisade beräkningsräntor för det gångna och det nya året, varvid enligt min mening de lägsta av dem (som ger lägst underskattning av värde i förhållande till kapitalåtgång vid inlösen i pensionsförsäkring) bör användas.
Tillämpning
Förutom det generella förbudet att inom TrL:s två metoder (se ovan) ta upp pensionsåtaganden som är villkorade av att tjänsten består, får alla arbetsgivare tillämpa TrL:s metoder och regler för åtaganden som är inom äkta allmän pensionsplan (def. 4 § TrL) och för alla personer som omfattas av sådan plan. För övriga åtaganden gäller att TrL:s balansräkningsmetod bara får tillämpas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank och därvid inte för pensionsåtaganden som avser anställda och efterlevande vilka vid bedömning enligt 5 § st. 2 TrL anses ha bestämmande ägarinflytande, till den del pensionen intjänats sedan sådant pågående ägarförhållande inträdde. Om Tjänstepensionsbeskattningsutredningen (den heter faktiskt så), som pågår, kommer föreslå liberaliseringar i detta nu gravt obsoleta regelverk återstår att se. Det vore på tiden då skattelagstiftningen, som begränsningarna främst föranleddes av för att stävja ”otillbörligt utnyttjande”, ju sedan länge och på många plan är kraftigt skärpt jämfört med 1967 års, då TrL beslöts – Redovisning inom regelverket för TrL är för övrigt en grundförutsättning för att avdragsrätt för reservering alls ska kunna övervägas och frågan om redovisning skett inom eller utanför TrL:s regelverk avgör också om löneskatt genast ska tas ut och om avkastningsskatt ska tas ut. Naturligt nog ingen avkastningsskatt på sådan del av reservering inom TrL som i balansräkningen byggts upp utan avdrag. Även på sådan del ges dock årlig löneskattereduktion enligt punkt j i det så kallade löneskatteschemat. Det ger aldrig reserveringar utanför TrL.
Ovan har nämnts att förmånsbestämda pensionsåtaganden ska värderas enligt föreskrifter som Fi anvisar. Till hur stridande mot syftet Fi skött uppgiften, som regeringen enligt 3 § TrL ålagt den, återkommer jag. Först synpunkter och kritik rörande hur PRI värderar ITP2-åtaganden.
Som Fi skrivit i sina föreskrifter och därmed godtagit, sätter PRI ideell förening egna beräkningsparametrar för värdering av ITP2-åtagandena inom PRI-systemet. Men det är mot lagen:
TrL är tvingande (lagrådet, prop 1967:83 sid. 261 rad 1). ITP2 är allmän pensionsplan och enligt TrL 6 § gäller att ”Med arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för åtagande enligt allmän pensionsplan och för upplupen del av sådan utfäst pension som han i övrigt äger redovisa enligt 5 § [det vill säga få skuldföra]”. På sid. 114 i prop. 1967:83 säger justitieministern om det: ”Beräkningen av pensionsreserven, grundad på sådana pensionslöften som enligt förslaget [vilket blev lag] får skuldföras, sker med tillämpning av reglerna i 2 och 3 §§”.
Hänvisningen till TrL 3 § medför att ”Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska grunder som fastställes av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer”. Som ovan nämnts har Fi fått den uppgiften.
Så enligt tvingande lagregler ska värdering ske enligt Fi:s föreskrifter. Eftersom PRI inte följer dem borde värdena de räknar fram inte godtas som redovisningsstandard. Särskilt inte som värdena är långt under vad som åtgår vid inlösen av tvång enligt 25 § TrL, uppsägning från PRI eller vid företags helt frivilliga inlösen.
Men ITP2-planens parter och uttolkare brukar anföra att de regler som enligt 4 § TrL (säger ”allmänna grunder”) ska gälla för att en pensionsplan ska godtas som ”allmän” även ger dem rätt att sätta egna värderingsparametrar. Men varken lagrummet eller förarbetena ger stöd för det. Självklart så, för värdet av ett företags ansvar kan rimligen inte få bero på vem som räknar. Det måste bli efter vad Fi anvisat och i princip bli samma vilken diplomerad aktuarie som än gör jobbet.
Inlösen
Inlösen av ITP2-pensioner kan – oavsett anledning – bara ske i Alecta. Där beräknas inlösenpremie med diskonteringsräntan 2,0 procent, att jämföra med bruttoräntan 4 procent som PRI räknar efter, och 4,2 procent när också avkastningsskatt vägs in. I bruttoräntan beaktas en reserv om 4 procent på kapitalvärde av intjänad pensionsrätt, avsedd att vara en schablonmässig reservering för ökat pensionstillägg på grund av inflation, som före varje årsskifte fastställs för ITP2.
Här må även påtalas skrivningar av ledande företrädare för PRI Pensionsgaranti och PRI ideell förening, att direktpensionsutfästelserna enligt ITP2, utgör ett tillräckligt stort statistiskt underlag (638.618 vid årsskiftet) för att medge egna, särskilda, beräkningsgrunder. Men de PRI-företrädarna vet ju att kollektivet inte är under en hatt utan fördelas på drygt 1.000 företag, vart och ett för sig med eget ekonomiskt ansvar för sina tjänstemäns och pensionärers pensioner. Och med dramatiskt högre inlösenvärden i Alecta (ITP2-åtaganden får, som sagt, bara lösas in där) än de rapporter säger, som vart anslutet företag får av PRI för sina bokslut.
Dåvarande vd:n Peter Lindblad i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, FPG, (som 2010 tog namnet Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti eller rätt och slätt Pensionsgaranti) uppgav i Balans nr 3/1999 att PRI ideell förening, netto efter försäkringstekniska belastningar och avkastningsskatt, värderade pensionsansvar med ränteantagandet 3,8 procent. PRI-räntan nu 2015 är alltjämt 3,84 procent efter och 4,2 procent före belastningarna och skatten. Som om det allmänna ränteläget ännu är samma som för 16 år sedan!
På sid. 5 i årsredovisningen för 2014 uppger PRI att det totalt sett kostar företagen 243 miljarder (35 procent mer än de 180 miljarder PRI redovisar) att försäkra bort pensionsansvaret. Det kan ske frivilligt, men är tvång vid konkurs eller om PRI begär inlösen. Med löneskatt alltså 78 miljarder mer än vad PRI rapporterat till kunderna för dessas bokslut! Är intressenter och kapitalägare i företagen medvetna om denna oredovisade risk? Till skillnad mot intjänad pension som ju skyddas av kreditförsäkringen i PRI Pensionsgaranti, har övrigt engagemang för sitt skydd att förlita sig på de bedömningar som företagens redovisningar gör möjligt.
Med dem för ögonen, men också för PRI-systemets överlevnad: Sänk PRI-räntan och ta en uppskrivning till det värde inlösen i Alecta betingar! Därefter blir den finansiella kostnaden att räkna med ”normal” och inte höga 3,7 procent (för 2015) och 5,8 procent (för 2014, vari inverkan av 0,08 procents pensionstillägg och 3,43 procents retroaktiv fribrevsuppräkning ingår) som PRI angivit. När välmående företag i dag kan ta upp långfristiga lån till 1 procents ränta eller lägre, är det annars stor risk för massinlösen i Alecta med lånat kapital. Det ger förvisso en stor engångskostnad (skillnad med löneskatt mellan premie och inlöst åtagande) men låg fortsatt finansiell kostnad. Varför då inte hellre ta ner den finansiella kostnaden till rimlig nivå genom samma uppskrivning av PRI-värdet i böckerna, alltså utan upplåning? Det säger jag som den stora vän av PRI-systemet jag är, om efter vad jag skrivit i denna artikel någon trodde annat.
Även Fi kränker lagens syftemål
Men, klandervärt nog: Även Fi kränker lagens syftemål, som är att värdering ska ske på ett sådant sätt att den tar höjd för vad inlösen kostar.
Så här står det i 5 kap. 13 § st. 2 konkurslagen: ”En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslaget upprättas ska uppskattas till det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 §§ TrL.” Detta stipulerade konkurslagen redan då TrL skrevs och att värdering enligt TrL 3 § ska vara lägre än vad som åtgår för inlösen kan inte ha varit lagstiftarens avsikt. Helt visst förlitade sig lagstiftaren på att dåvarande Försäkringsinspektionen förstod TrL:s funktion och syften. Men vad jag kunnat se uttalar Finansinspektionen vi nu har ingenstans något om den lagens ändamål och bygger då med sina värderingsföreskrifter på lösan sand.
Så, Fi. Återgå till att som före 1998 föreskriva grunder som beaktar kapitalåtgång för inlösen och sluta med det årliga hattandet med beräkningsanvisning efter lång marknadsränta för det gångna året, som underskattar den kapitalåtgången, om än inte i samma mån som PRI gör. Och kräv att även PRI ska följa sådan restaurerad ordning eller Alectas inlösengrunder!
Men att rätta till synder från förfallets början till nu ger många företag synliga soliditetsproblem. Jag har i andra fora, som Bokföringsnämnden och redovisningsorganisationer tillställts för att kunna ta intryck av, visat på förslag till övergångsregler.
IAS 19-värdering i koncernredovisning är en sak för sig och påverkas inte, bör framhållas.
Anders Palm är pensionskonsult sedan 1981. Åren 1980–81 var han auktoriserad revisor.