En studie av revisorers rapportering av fortsatt drift

RS/ISA 570 om fortsatt drift har tillämpats i Sverige sedan 2004. Standarden syftar till att ge vägledning om revisorns ansvar i bedömningen av företagsledningens tillämpning av principen om fortsatt drift vid upprättandet av årsredovisningen. Standarden behandlar frågan om det föreligger betydande tvivel om fortsatt drift under en tolvmånadersperiod efter balansdagen.

I samband med införandet av standarden uttrycktes stor osäkerhet kring hur den skulle komma att tillämpas i praktiken. Bland annat finns det en risk att revisorns kommentar om osäkerhet kring företagets fortlevnad blir en självuppfyllande profetia då den kan komma att påverka företagets intressenter negativt och utlösa eller påskynda en konkurs. Samtidigt kan revisorns signal om osäkerhet kring fortsatt drift vara av stort värde för användare av finansiell information.

Det finns begränsat med kunskap kring hur nya standarder i praktiken implementeras av revisorer. En fråga är huruvida revisorers beteende anpassas till en ny standard omedelbart, relativt snabbt eller om detta sker genom en förändringprocess som tar åtskilliga år. I vår studie av svenska revisorers rapportering av fortsatt drift har vi utgått från att det i första hand är två faktorer som påverkar revisorers rapportering enligt den nya fortsatt drift-standarden. Vi tror att det är lärandemiljön ute på revisionsbyråerna och Revisorsnämndens förhållningssätt till vad som bedöms vara en acceptabel nivå på arbetet med fortsatt drift som påverkar precisionen i revisorers rapportering. Under förutsättning att det sker ett lärande till följd av en kombination av ökad erfarenhet, diskussioner med kollegor, seminarier och artiklar i branschtidskrifter förväntar vi oss att precisionen i rapporteringen har ökat från dess introduktion och fram till i dag. Vi har också noterat att Revisorsnämnden över tid har ökat sitt fokus på rapportering om fortsatt drift. Under perioden 2004–2008 utfärdade RN endast en disciplinär åtgärd som relaterar till fortsatt drift, medan motsvarande antal för perioden 2009–2012 var 30. Uppmärksamhet från tillsynsmyndigheten kan förväntas ge starka incentiv för revisorerna att förbättra sin rapportering avseende fortsatt drift då risken att uppdagas med undermålig nivå på rapporteringen stiger.

Fortsatt drift-rapportering i vår studie

Vi har studerat 3.993 små- och medelstora företag som gick i konkurs mellan 2004 och 2011 och analyserat revisorns rapportering avseende fortsatt drift i den senaste årsredovisningen. Vi har endast inkluderat företag där det finns en aktuell årsredovisning med bokslutsdag som är inom ett år från dagen för inledd konkurs. Tabell 1 visar andelen fortsatt driftanmärkningar för åren 2004/05, 2006/07, 2008/09 och 2010/11 dels för samtliga företag, dels uppdelat på företag reviderade av en Big 4-revisor, företag reviderade av en icke Big 4-revisor som har mer än tre kvalificerade revisorer anställda på kontoret och företag reviderade av en icke Big 4-revisor som har tre eller färre kvalificerade revisorer på kontoret.

Tabellen visar att revisorer inkluderat en kommentar om osäkerhet kring fortsatt drift i 13.52 procent av de företag som går i konkurs och har en aktuell årsredovisning. Vi kan notera att andelen ligger på omkring 11 procent för perioderna 2004/05 och 2006/07 för att sedan öka avsevärt till 15 respektive 17 procent för perioderna 2008/09 och 2010/11. Skillnaden mellan åren är också statistiskt signifikant. För företag reviderade av Big 4-revisorer kan vi notera en successivt ökad andel fortsatt drift-kommentarer över tid där andelen har ökat från knappt 12 procent under åren 2004/05 upp till drygt 21 procent under åren 2010/11 och skillnaden är signifikant. För företag som är reviderade av en revisionsbyrå som inte tillhör de fyra stora men där antalet revisorer på kontoret är fler än tre, kan först noteras en nedgång mellan 2004/05 och 2006/07 men därefter ökar andelen åren 2008/2009 och 2010/11. Skillnaden mellan åren är statistiskt signifikant. Andelen fortsatt drift-kommentarer 2010/11 är på samma nivå som hos företag reviderade av en Big 4-revisor.

I kategorin med företag som är reviderade av en revisor som inte tillhör de fyra stora och som arbetar på ett kontor med tre eller färre kvalificerade revisorer är mönstret ett annat. Andelen företag med kommentar på fortsatt drift för dessa företag ligger med 9 procent 2004/05 något under övriga kategorier, men därefter kan inga förbättringar noteras utan andelen fortsätter att ligga relativt konstant på 8–10 procent och skillnaden jämfört med de övriga ökar. Resultaten antyder sammantaget att förändring av revisorernas praxis avseende rapportering av fortsatt drift sker över tid snarare än omedelbart och vidare att det föreligger en skillnad i rapporteringen av fortsatt drift beroende på revisorns arbetsplats.

Med hjälp av logistisk regression har rapportering av fortsatt drift analyserats vidare och då har också ett stort antal kontrollvariabler inkluderats i modellen¹. Dessa analyser stödjer de trender och samband som är presenterade ovan och visar på en signifikant skillnad i sannolikheten för en fortsatt drift-kommentar under åren 2008/09 jämfört med 2006/07 (eller 2004/05). Det är emellertid ingen (signifikant) skillnad för sannolikheten för en fortsatt drift-anmärkning mellan 2004/05 och 2006/07 eller mellan 2008/09 och 2010/11. Vidare visar analyserna bland annat att fortsatt drift-kommentarer var mer än 40 procent vanligare i 2008/2009 och mer än 50 procent vanligare 2010/11 jämfört med 2004/05. Det framkommer också att revisorer som arbetar på någon av de fyra stora revisionsbyråerna eller på en mindre byrå som har fler än tre revisorer anställda på kontoret i signifikant högre grad än revisorer på mindre byråer (och med tre eller färre revisorer på kontoret) inkluderat en fortsatt drift-kommentar innan dess att konkurs inleds.

Varför ser vi en förändring i revisorernas rapportering?

Revisionsstandarden ISA 570 (och den tidigare svenska motsvarigheten RS 570) har varit i stort sett oförändrad sedan ISA introducerades 2004, men trots detta har vi kunnat notera att revisorer i allmänhet förbättrat precisionen i sin rapportering fram till 2011. Vi relaterar förändring till att revisorer över åren lärt sig att bättre bedöma osäkerhet kring fortsatt drift och därmed har precisionen i rapporteringen kunnat förbättras. Erfarenhet visar att det tar tid att implementera en ny standard och att nivån för vad som är bra eller tillfredsställande rapportering sätter sig med tiden. Utvecklingen mot ökad precision i rapportering kan delvis ha drivits på av ett ökat fokus på fortsatt drift hos Revisorsnämnden från 2008 och framåt. Skillnaden i rapportering mellan revisorer på olika revisionsbyråer indikerar också att kontroll- och lärandemiljön har betydelse för kvaliteten i rapporteringen och där kan de stora byråerna i högre grad än mindre byråer utföra interna granskningar av varandras arbete och utbyta erfarenheter under utbildningar, informationsträffar, seminarier etcetera.

Är tydligheten i revisorers kommentarer avseende fortsatt drift en osäkerhet?

I vår genomgång av fortsatt drift-kommentarer för konkursföretagen har vi noterat totalt 69 revisionsberättelser under perioden 2004–2011 där revisorn i någon grad uppmärksammat osäkerhet runt fortsatt drift men där revisorns formulering är vag och otydlig. Några sådana exempel är:

”Eventuellt aktieägartillskott kan behövas för verksamhetens fortlevnad.”

”Bolagets framtid beror av bolagets förmåga att stärka bolagets resultat och ställning.”

”Likviditeten är ansträngd och bolaget har inte tagit upp nya lån varför jag ställer mig tveksam till fortsatt drift.”

”Med anledning av svag likviditet under det nya året kan jag inte utesluta osäkerhet gällande bolagets fortsatta drift.”

”Sammantaget har bolaget i dagsläget behov av omfattande åtgärder för att klara förutsättningarna för fortsatt drift.”

Andelen revisionsberättelser med otydliga formuleringar i förhållande till tydliga formuleringar (det vill säga i överensstämmelse med eller näraliggande exempel på formuleringar som är angivna i standard) har successivt minskat från 20 procent 2004/05 till 7 procent 2010/11. Denna trend stödjer att det med tiden har skett en förbättring i tydligheten i revisorernas rapportering kring fortsatt drift.

Rapportering kring likvidationsplikt?

Gränsdragningen mot aktiebolagslagens regler kring likvidationsplikt (25 kap, 13 § ABL) är relevant i sammanhanget, vilket diskuterades av Helena Adrian och Magnus Torén i Balans nr 3/2006. Revisorer är skyldiga att rapportera om företagsledningen inte sköter sina skyldigheter i förhållande till aktiebolagslagen vilket bland annat omfattar att upprätta kontrollbalansräkning och kravet på likvidation. Denna skyldighet fanns redan före introduktionen av fortsatt drift-standarden och det är möjligt att vissa revisorer ser detta som en tillräcklig signal om att företaget befinner sig i ekonomiska svårigheter. I flera disciplinärenden har revisorer framfört en sådan inställning. Det är dock viktigt att klargöra att Revisorsnämnden vid upprepade tillfällen i disciplinärenden klargjort att rapportering av avvikelser från ABL med avseende på likvidationsplikt och upprättande av kontrollbalansräkning inte i någon grad ersätter eller kan kompensera för en utebliven fortsatt drift-kommentar (se till exempel disciplinfall 2012-1389 och 2011-492).

Bland de revisionsberättelser i konkursföretagen som vi har studerat har revisorerna kommenterat på att det föreligger likvidationsplikt (eller yttrat en liknande formulering) i mellan 31 och 35 procent av samtliga företag. Det är således väsentligt mer vanligt att revisorer inkluderar kommentarer kring likvidationsplikt än kring osäkerhet avseende fortsatt drift. I praktiken kan osäkerhet om fortsatt drift uppstå innan likvidationsplikt föreligger även om det också är tänkbart med en situation där likvidationsplikt föreligger men där vidtagna åtgärder från företagsledningen (såsom säkerställda aktieägartillskott) gör att osäkerhet kring fortsatt drift kan undanröjas.

Är det vanligt med fortsatt drift-kommentarer bland företag som inte går i konkurs?

Revisorers rapportering syftar ytterst till att ge ett bra beslutsunderlag för användare av finansiell information. Precisionen i revisorns rapportering omfattar således att korrekt informera om osäkerhet kring fortsatt drift men även att inte inkludera en fortsatt drift-kommentar för företag som fortsätter sin verksamhet. Vi har studerat ett slumpmässigt urval av 11.038 företag med bokslut under perioden 2006–2008 som inte inlett konkurs och funnit att det är totalt 82 företag eller 0,74 procent av företagen som har en fortsatt drift-kommentar. Om vi ser specifikt på gruppen företag som redovisat förlust är denna andel 1,77 procent. Sammantaget visar dessa siffror att det är mycket ovanligt att revisorer utfärdar fortsatt drift-kommentarer för företag som överlever.

Svenska revisorers rapportering om fortsatt drift i ett nordiskt perspektiv?

Kravet på rapportering av fortsatt drift följer internationella revisionsstandarder också i våra nordiska grannländer. Vi har jämfört revisorers rapportering av fortsatt drift för (ett urval av) konkursföretag i Sverige, Finland, Norge och Danmark under perioden 2007–2011 och funnit betydande skillnader mellan länderna. Bland företagen i Danmark har revisorerna inkluderat en kommentar om fortsatt drift i nästan hälften av alla aktuella revisionsberättelser året före konkurs (48 procent), medan motsvarande siffra är 25 procent för Norge, 20 procent för Finland och 18 procent för Sverige.² Multivariata analyser visar att företag i Danmark i signifikant högre grad erhåller en fortsatt drift-kommentar än företag i Norge, Sverige och Finland. Det är också en signifikant större andel av företagen i Norge som får en fortsatt drift-kommentar i jämförelse med Sverige och Finland. Det är däremot ingen skillnad mellan Finland och Sverige. Våra analyser visar också att skillnaderna mellan länderna är mindre för företag som revideras av någon av de fyra stora revisionsbyråerna.

Det kan finnas flera förklaringar till skillnaden i fortsatt drift-rapportering mellan de nordiska länderna. En viktig förklaring kan vara att det har funnits nationella rekommendationer avseende rapportering om fortsatt drift i Danmark sedan 1981 och i Norge sedan 1987. I Danmark har rapporteringen om fortsatt drift följt ISA helt sedan 1997. Förhållandet att revisorer i Danmark och Norge har längre erfarenhet av fortsatt drift-rapportering stödjer ytterligare tesen att precisionen i rapporteringen ökar med tiden. Resultaten i denna nordiska jämförelse antyder också att det finns utrymme att förbättra rapportering kring fortsatt drift för de svenska revisorerna.

Hur kan precisionen i fortsatt drift-rapporteringen förbättras?

Resultaten som vi presenterar visar att revisorerna har blivit bättre på att rapportera kring fortsatt drift sedan introduktionen av RS 570, men att det finns en betydande förbättringspotential. För att nå hög precision krävs ytterst två saker, 1) en bra bedömning av risken för att ett företag inte kan fortsätta sin verksamhet och 2) att revisorer har integritet och mod att inkludera en kommentar om osäkerhet om fortsatt drift i revisionsberättelsen när detta är befogat.

Avseende den första punkten som handlar om bedömningen av osäkerhet kring fortsatt drift tror vi att ett systematiskt användande av enkla konkursmodeller är ett bra och viktigt hjälpmedel i den inledande fasen av bedömningen. Den information som erhålls om konkursrisken med hjälp av konkursprognostiseringsmodeller bör naturligtvis kompletteras med annan information och andra granskningsåtgärder för att ge en mer heltäckande bild av risken för att ett företag inte kan fortsätta med sin verksamhet.

Tabell 2 innehåller en modell som vi estimerat på ett material med 12.449 svenska företag. 959 av företagen gick i konkurs år 2008 eller 2009, och 11.490 är icke konkursföretag. Företagens årsredovisningar är för åren 2006 till 2009 och för konkursföretagen användes årsredovisningen före konkurs. Medelvärdet (medianvärdet) för konkursföretagens omsättning är 6,5 (2,8) miljoner och medelvärdet (medianvärdet) för icke konkursföretagen är 10,1 (1,8) miljoner.

Tidigare studier har visat att modeller med nyckeltal som fångar skuldsättning, kortfristig betalningsförmåga och lönsamhet prognostiserar konkurser. Vi har tagit logaritmen eller kvadratroten av nyckeltalen för att få en modell som mer exakt uttrycker sannolikheten för konkurs. Beräkningen av variablerna i modellen framgår av Tabell 2. Ett Excel-ark med modellen och användningsanvisningar finns även på våra hemsidor (http://www.usbe.umu.se/om-handelshogskolan/personal/). Modellen klassificerar 78,2 procent av konkursföretagen korrekt och 78,4 procent av icke konkursföretagen korrekt.

Avseende den andra delen, att förbättra själva rapporteringen, är det viktigt att fortsatt drift-frågan lyfts upp på dagordningen och diskuteras i olika sammanhang.

Vi förstår att revisorn ibland kan hamna i en konfliktfylld situation eftersom klienten till varje pris vill undvika en anmärkning om fortsatt drift då det kan försämra möjligheterna att driva verksamheten vidare samtidigt som en signal om ett företags förmåga att fortsätta verksamheten kan gagna leverantörer, kreditgivare och andra intressenter.

I obeståndslitteratur inom ekonomi poängteras att såväl livsdugliga som icke livsdugliga företag kan hamna på obestånd. Ett företag anses inte vara livsdugligt om värdet av företagets tillgångar är högre i annat bruk än deras nuvarande bruk. Det innebär att det bästa alternativet i konkurs är att tillgångarna säljs var för sig och att verksamheten upphör. Alternativen för livsdugliga företag är att verksamheten rekonstrueras eller säljs inom ramen för konkursen till en part som fortsätter med verksamheten. Om revisorn inte skulle ge en anmärkning om fortsatt drift till ett icke livsdugligt företag, och företaget som en följd av detta har möjlighet att fortsätta med verksamheten under ytterligare en tid, kan det innebära att skatteskulder och övriga skulder växer före den konkurs som förr eller senare ändå med stor sannolikhet inträffar. Det är samhällsekonomiskt kostsamt. Om det däremot är fråga om ett livsdugligt företag kan det vara en fördel att problemen uppmärksammas så att en lösning kan arbetas fram innan företaget blir insolvent. En anmärkning om fortsatt drift behöver inte vara negativt för dessa företag.

Resonemanget ovan bygger på att revisorns rapportering om fortsatt drift inverkar på kreditgivares, leverantörers och andra intressenters beslut. Kreditgivare och andra intressenter får information om ett företags förmåga att fortsätta med verksamheten även från en rad andra källor. Det innebär att den inverkan som rapporteringen har för kreditgivares och andra intressenters beslut inte ska överdramatiseras.

Fotnoter

1) Vår logistiska regressionsmodell inkluderar förutom årsvariablerna även totala tillgångar, bransch, om företaget rapporterar en förlust, sannolikheten för konkurs, antalet dagar mellan bokslut och konkurs, kontorets storlek, om företaget har bokslut i december, revisorns ålder, revisorns kön, revisorns antal uppdrag och om revisorn är auktoriserad eller inte.

2) Det var också en avsevärd skillnad i andelen revisionsberättelser med avvikande mening, reservation och avstående med avseende på fortsatt drift. I Danmark var denna andel 19 %, i Norge 5 %, i Sverige 1 % och i Finland 0 %.

Stefan Sundgren är professor i redovisning, Handelshögskolan vid Umeå universitet.

Tobias Svanström är docent i redovisning, Handelshögskolan vid Umeå universitet.