Årligen tvångslikvideras mellan 1.500 och 2.000 aktiebolag. En del av dessa enbart på grund av slarv från ledningen i bolag som skulle kunna leva vidare om man kom ur tvångslikvidationen. I denna artikel lyfter Leif Malmborg fram alternativ för att verksamheten ska kunna återupptas.
När den nya aktiebolagslagen infördes 1 januari 2006 blev det möjligt för vissa bolag i konkurs att efter det att konkursen avslutats med likvidation, låta likvidationen upphöra och återuppta verksamheten. Men vem vill driva ett aktiebolag vars historik visar att bolaget varit i konkurs? Enligt min uppfattning finns det bättre alternativ, alternativ som även kan utnyttjas för alla likvidationer som inte kan upphöra och verksamheten återupptas.
Konkurs som övergår i likvidation
I konkurslagen finns inga regler om likvidation eller hänvisningar till aktiebolagslagens regler om likvidation i samband med konkurs. Alla regler om likvidation av aktiebolag som följer på en konkurs återfinns i 25 kap. 48–51 §§ aktiebolagslagen (ABL). När jag nedan hänvisar till en paragraf avser det alltid 25 kap. ABL om inte annat särskilt anges. Det finns två sorters konkurser med någon form av tillgångar som när konkursen avslutas ska eller kan övergå i likvidation.
Vid en konkurs som enligt 51 § ABL avslutas med överskott enligt 11 kap. 18 § konkurslagen (KL) eller läggs ner enligt 12 kap. 1 § KL efter frivillig uppgörelse med fordringsägaren eller om ackord har fastställts, innebärande att egendom i konkursboet återställs till bolaget, ska domstolen automatiskt besluta att bolaget ska gå i likvidation. Ett sådant likvidationsbeslut gäller omedelbart. Dessa likvidationer kan sedan upphöra och verksamheten återupptas. Under de senaste fem åren har cirka 20 konkurser per år avslutats enligt dessa regler och bolagen har av tingsrätten försatts i likvidation.
I vissa fall när en konkurs avslutas utan överskott ska allmän domstol enligt 50 § på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Så är fallet när det finns tillgångar som tillhör bolaget men som inte omfattas av konkursen, när talan väcks mot bolaget eller när behov uppkommer av annan orsak att bolaget har rättskapacitet och det finns någon som kan företräda bolaget. Även ett sådant likvidationsbeslut gäller omedelbart. Dessa likvidationer kan inte upphöra och verksamheten kan inte återupptas. Under de senaste fem åren har totalt endast två konkurser övergått i likvidation enligt dessa regler.
Det är således bara likvidationer enligt det första alternativet, nämligen konkurser som avslutas enligt 51 §, där likvidationen kan upphöra och verksamheten återupptas. Likvidationer som följer på en konkurs enligt 50 § kan inte upphöra och verksamheten återupptas, utan dessa likvidationer måste avslutas med att bolaget upplöses enligt 41 §.
Likvidationer som inte kan upphöra
Förutom att likvidation enligt 50 § inte kan avslutas och verksamheten återupptas finns det fler former av likvidationer som inte kan avslutas. Vilka dessa är får man fram genom att det i 45 § anges vilka likvidationer som kan upphöra och verksamheten återupptas. Enligt 45 § får bara likvidationer som påbörjats genom bolagsstämmans beslut eller efter domstolens likvidationsbeslut enligt 17 § på grund av kapitalbrist eller 51 § avslutas och verksamheten återupptas. Övriga likvidationer kan således inte upphöra och bolagets verksamhet återupptas, utan i stället måste dessa bolag upplösas.
De likvidationer som inte kan upphöra är samtliga de fall där Bolagsverket enligt 11 § beslutat att bolaget ska gå i likvidation. Dessa är bland annat:
Tvångslikvidation på grund av brister vad gäller registrering av behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor när sådan ska finnas.
Tvångslikvidation på grund av att bolaget inte till Bolagsverket inkommit med årsredovisning och i förekommande fall revisionsberättelse inom elva månader från räkenskapsårets utgång.
Övriga alternativ där likvidationen inte kan upphöra och verksamheten återupptas inträffar nästan aldrig varför jag inte tar upp dessa här. Enligt Bolagsverket statistik har ingen av dessa likvidationer inträffat under de senaste fem åren. Dessa är bland annat tvångslikvidation på grund av bestämmelser i bolagsordningen och tvångslikvidation på grund av majoritetsdelägares maktmissbruk.
Vi har således två grupper av likvidationer. En grupp där likvidationen kan avslutas och verksamheten återupptas och en annan grupp där verksamheten inte kan återupptas utan bolagets likvidation måste avslutas med att bolaget upplöses. I den grupp som kan avslutas och verksamheten återupptas återfinns bolag som varit i konkurs och där det kanske inte är så lämpligt att man avslutar likvidationen och fortsätter verksamheten i samma bolag.
Finns det då inga andra möjligheter att föra verksamheten vidare utan att behöva sälja rörelsen till ett nytt bolag i de likvidationer som inte kan avslutas och de som kan avslutas men där bolaget varit i konkurs och man inte vill avsluta likvidationen? En försäljning kan innebära någon form av beskattning. Det kan även vara så att en av tillgångarna i bolaget är en fastighet och att sälja ut den till ett nytt bolag innebär att man måste betala stämpelavgift, som för juridiska personer uppgår till 4,25 % av försäljningsvärdet, vilket ska motsvara fastighetens eller tomträttens marknadsvärde dock minst 4,25 % av fastighetens taxeringsvärde. Det kan säkert finnas andra anledningar till att en försäljning till ett nytt bolag innebär nackdelar, till exempel att förklara för avtalspartners att nu ska avtal skrivas med ett nytt bolag. Vilka andra lösningar finns det att föra rörelsen vidare till ett nytt bolag utan att behöva göra en inkråmsöverlåtelse?
Vid samtliga dessa likvidationer som inte kan upphöra och verksamheten på så vis fortsätta eller de likvidationer efter en konkurs där man inte vill fortsätta under samma organisationsnummer kan man i stället låta likvidationsbolaget vara överlåtande bolag i en fusion eller delning. Detta förfaringssätt kan till exempel vara lämpligt om en tvångslikvidation har skett på grund av att bolagsledningen inte fått fram en årsredovisning i tid men bolaget för övrigt är livskraftigt. Bolaget kan ha fastigheter, avtal med mera som nu på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt förs över till ett nytt bolag.
Fusion
Bolag i likvidation kan enligt 23 kap. 4 § alltid vara överlåtande bolag i en fusion så länge utbetalning av skiftet ännu inte påbörjats. Vad som krävs är förstås ett aktiebolag till vilket likvidationsbolagets alla tillgångar och skulder kan överlåtas. Ett tänkbart förfaringsätt kunde således vara följande: 1) Ägarna av likvidationsbolaget köper ett lagerbolag eller nybildar ett nytt aktiebolag. 2) Det nya bolaget köper alla aktier i likvidationsbolaget. 3) Likvidationsbolaget fusioneras upp i sitt nya moderbolag enligt de förenklade fusionsreglerna för absorption av helägt dotterbolag enligt 23 kap. 28–35 §§. Efter att fusionen är genomförd har alla tillgångar och skulder överförts från likvidationsbolaget till det nya bolaget och likvidationsbolaget är upplöst.
Delning
Även vid delning kan överlåtande bolag vara i likvidation vilket framgår av 24 kap. 4 §. Dock får precis som vid fusion inte utbetalning av skiftet ha påbörjats. Det betyder att alla bolag som gått i tvångslikvidation men vars likvidation inte kan upphöra och verksamheten återupptas kan överföra sin rörelse och sina tillgångar genom delning. Finns det en fastighet i likvidationsbolaget är det viktigt att man väljer rätt delningsförfarande. Enligt lag (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet finns i 4 § en uttömmande förteckning över de förvärv av fastigheter som är stämpelskattepliktiga. Här omnämns delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket punkt 2 ABL. Fusion finns över huvudtaget inte med bland de alternativ som innebär att stämpelskatt ska betalas. Delning enligt punkt 2 innebär att enbart en del av det överlåtande likvidationsbolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera övertagande bolag och utan att det överlåtande bolaget upplöses. Det betyder att likvidationsbolag med en fastighet enbart bör tillämpa den delning som görs enligt punkt 1 som även innebär att det överlåtande bolaget upplöses. Nackdelen med detta delningsförfarande är att det krävs två bolag förutom likvidationsbolaget.
Om det inte finns någon fastighet kan man även välja delningsalternativet enligt paragraf 1 punkt 2, vilket innebär att vissa delar av tillgångarna måste bli kvar i det överlåtande likvidationsbolaget. Det måste då i likvidationsbolaget finnas full teckning för det registrerade kapitalet, ett aktiekapital som visserligen vid behov kan sänkas ner till 50.000 kronor. Saknas tillgångar för att täcka hela det registrerade aktiekapitalet kan detta rättas till genom ett villkorat aktieägartillskott, som även kan ske i form av en revers under förutsättning att den som tillskjuter reversen är god för beloppet. Likvidationen avslutas sedan på sedvanligt vis och bolaget upplöses.
Ett förfaringssätt när likvidationsbolaget inte är innehavare av en fastighet kunde således vara följande: 1) Ägarna av likvidationsbolaget köper ett lagerbolag eller nybildar ett nytt aktiebolag som ska vara övertagande bolag. Ett tredje alternativ är att låta det övertagande bolaget enligt 24 kap. 7 § bildas i själva delningsprocessen. 2) Delning görs enligt 24 kap. 1 § andra stycket punkt 1 och alla tillgångar av intresse i likvidationsbolaget överförs till det övertagande bolaget. Kvar i likvidationsbolaget blir som tillgång en nyupprättad reversfordran som ska täcka det registrerade aktiekapitalet. 3) Likvidationsbolagets likvidation avslutas enlig reglerna i 25 kap. ABL och bolaget upplöses.
Skatt vid fusion och delning
Normalt resulterar inte fusioner eller delningar i någon omedelbar beskattning för de inblandade bolagen.
Fusioner och delningar där det överlåtande bolaget upplöses i delningsförfarandet regleras i 37 kap. inkomstskattelagen (IL). Undantag från beskattning är obligatorisk om villkoren i 37 kap. 11–15 §§ IL är uppfyllda, vilka förhållanden är uppfyllda i så gott som alla fusioner och delningar där överlåtande bolag upplöses i delningsförfarandet.
Skattereglerna för delning enligt 23 kap. 1 § punkt 2 där det överlåtande bolaget inte upplöses i delningsförfarandet utan lever vidare återfinns i 38 a kap. IL och benämns där partiell fission. Reglerna innebär att någon beskattning inte sker om överföring av tillgångar och skulder sker till skattemässiga värden, vilket i flesta fall är bokförda värden.
Leif Malmborg är vd för Aktiebolagstjänst och har arbetat som likvidator sedan tidigt 1980-tal. Han har nyligen kommit ut med boken Likvidation av aktiebolag – En kommentar till 25 kap. aktiebolagslagen.