Incitamentsprogram (Principuttalande)
Aktiemarknadsnämnden har under senare tid uppmärksammats på vad som uppfattas vara en oklarhet i fråga om nämndens syn på vad som är god sed vid beslut om incitamentsprogram i aktiemarknadsbolag. Nämnden gör i anledning därav följande uttalande. Uttalandet innebär en utveckling av och en nyansering av vad nämnden tidigare uttalat i AMN 2008:48.
En utgångspunkt är att incitamentsprogram baserade på aktier, konvertibla skuldebrev eller teckningsoptioner, som emitteras eller överlåts till dem som omfattas av programmet, ska beslutas i enlighet med reglerna i 16 kap. aktiebolagslagen (2005:551), ABL, och vad nämnden uttalat i framför allt AMN 2002:1.
En grundläggande princip bakom reglerna i 16 kap. ABL är att sådana emissioner som där avses ska beslutas av bolagsstämman, varvid också emissionsvillkoren ska specificeras. Reglerna tillåter inte att styrelsen bemyndigas att besluta om en emission. Av lagens förarbeten framgår att styrelsen kan få i uppdrag att verkställa stämmans beslut men inte ges något eget manöverutrymme (DsFi 1986:21 s. 121, prop. 1986/87:76 s. 34 f.). Av 19 kap. 35 § 2 ABL följer att reglerna i 16 kap. ska tillämpas även för det fall ett incitamentsprogram baseras på att bolaget överlåter återköpta aktier till dem som omfattas av programmet. Styrelsen kan alltså inte heller i det fallet bemyndigas att besluta om överlåtelsen.
Aktiemarknadsnämnden ger i initiativuttalandet AMN 2002:1, vars tillämpningsområde i nu aktuella hänseenden är något bredare än aktiebolagslagens, uttryck för samma uppfattning som lagstiftaren, dvs. att beslutanderätten ska ligga på bolagsstämmonivå och att styrelsen kan få i uppdrag att verkställa bolagsstämmans beslut men inte ges något eget manöverutrymme. Det är för övrigt ett synsätt som under senare år kommit till allt starkare uttryck också i den internationella debatten och regleringen i fråga om arvodering av framför allt ledande befattningshavare i börsbolag (jfr bl.a. 8 kap. 51 § ABL).
Det intresse av att skydda bolagets aktieägare som bär upp såväl 16 kap. ABL som AMN 2002:1 kräver bl.a. att bolagsstämmans beslut sätter en övre gräns för hur stort programmet kan bli, anger vilka kategorier av anställda som ska omfattas av programmet och anger de principer enligt vilka instrumenten ifråga ska kunna förvärvas. Detta hindrar enligt nämndens mening inte att bolagsstämman beslutar om ett incitamentsprogram, för ett eller flera år, med ett eller flera prestationsvillkor, vars grad av uppfyllande ska påverka tilldelningen till dem som omfattas av programmet. God sed på aktiemarknaden kräver att det av förslaget till stämmobeslut framgår vilka kriterier som ska användas för att mäta prestationerna medan det får anses godtagbart att av aktiemarknads- eller konkurrensmässiga skäl avstå från att upplysa om vilken grad av måluppfyllelse som krävs för viss tilldelning. Aktieägarna ska dock, senast när tiden för programmet gått till ända, avseende företagsledningen men i rimlig utsträckning också övriga kategorier, informeras även om vilken grad av måluppfyllelse som krävdes för viss tilldelning liksom om i vilken utsträckning prestationsvillkoren uppfylldes.
Det kan inte heller anses strida mot skyddsintresset eller från andra utgångspunkter anses strida mot god sed på aktiemarknaden att bolagsstämman ger styrelsen rätt att, om det sker betydande förändringar i bolaget eller på marknaden, besluta att tilldelningen ett visst år ska reduceras eller att ingen tilldelning alls ska ske för samtliga eller vissa kategorier av dem som omfattas av programmet.
Vad som nu har sagts får anses vara förenligt med punkten 9.7 i Svensk kod för bolagsstyrning, som alltså i fortsättningen bör tolkas i enlighet med det synsätt som här har kommit till uttryck.