Fråga om bolag brutit mot god sed på aktiemarknaden genom att inte följa prospektreglerna i NBKs rekommendationer avseende offentligt erbjudande om aktieförvärv
Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 24 maj 2000 en framställning från Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna).
Bakgrund
Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är hämtad ur Aktiespararnas framställning till nämnden och Partek Oyj Abps (Partek) yttrande över framställningen.
Partek är ett finskt bolag som sedan några år har haft betydande aktieinnehav i Kalmar lndustries AB (Kalmar), ett bolag noterat på OM Stockholmsbörsens A-lista. I ett pressmeddelande den 12 maj 2000 upplyste Partek att man hade uppnått 92,8% av aktiekapital och röster i Kalmar och att Partek hade för avsikt att tills vidare förvärva ytterligare aktier i marknaden till en kurs av SEK 126.
Senare under dagen den 12 maj distribuerade Partek ytterligare ett pressmeddelande där man meddelade att man uppnått 96,4 % av aktiekapital och röster i Kalmar men att man inte avsåg göra något uttalande om ytterligare aktieförvärv ”på grund av aktiemarknadsregler”.
Aktiespararna påpekar i framställningen att det framgår av Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:7 att ett offentliggörande av en avsikt att till ett visst pris förvärva aktier över börs utgör ett sådant offentligt erbjudande som avses i Näringslivets börskommittés rekommendation avseende offentligt erbjudande om aktieförvärv med bl.a. en skyldighet att upprätta prospekt.
Parteks i efterhand utsända meddelande där man uppger att man inte gör några uttalanden om ytterligare aktieförvärv kan enligt Aktiespararna inte ses som ett giltigt tillbakadragande av det offentliga erbjudandet då inga villkor för budet lagts fram.
Aktiespararna har hemställt att Aktiemarknadsnämnden uttalar sig om huruvida Partek i samband med uppköpet av Kalmar Industries har brutit mot god sed på aktiemarknaden genom att inte följa prospektreglerna i NBKs rekommendation avseende offentliga erbjudanden om aktieförvärv.
I yttranden till nämnden har Partek bl.a. anfört följande.
Partek framhåller den rättsosäkerhet som råder när ett företag som Partek, ett aktiebolag inregistrerat i EU-staten Finland, blivit ägare till mer än 90 procent av aktierna i ett aktiebolag inregistrerat i Sverige. Hade Partek varit ett svenskt aktiebolag, hade detta inneburit rätt för Partek att tvångsinlösa ännu ej förvärvade aktier i Kalmar och skyldighet att inlösa aktier på begäran av minoritetsaktieägare. Den svenska aktiebolagslagens avsaknad av motsvarande rätt och skyldighet för Partek innebär en diskriminering av Partek som strider mot EU-rättens principer om lika behandling av företag vid gränsöverskridande transaktioner. I en sådan situation var det ändamålsenligt och korrekt av Partek att handla som Partek gjorde den 12 maj.
Om den svenska aktiebolagslagen i fråga om mer än 90 procentigt ägande av dotterbolag hade varit anpassad till berörda EU-rättsliga principer, hade det varit naturligt för Partek att den 12 maj också meddela marknaden om förestående tvångsinlösen. Partek hade då att överväga mellan två alternativ. Det ena alternativet var att, i likhet med vad som förekommit vid det finska bolaget Stora Ensos förvärv av Stora Kopparberg, starta ett inlösenförfarande med Partek som inlösande part. Partek anför att ett sådant förfarande i Stora Ensoärendet har visat sig vara förenat med betydande juridiska vanskligheter. Parteks andra alternativ, som Partek efter den 12 maj i princip bestämt sig för att välja, var att bilda ett svenskt aktiebolag och till detta överföra alla sina aktier i Kalmar för att sedan låta det svenska aktiebolaget som part i ett tvångsinlösenförfarande igångsätta ett sådant. Detta måste emellertid ta viss tid. Hithörande överväganden pågår inom Partek med så stor skyndsamhet som möjligt.
I en situation där tvångsinlösen hade varit naturlig och förväntad av marknaden men inte praktiskt genomförbar utan ovannämnda överväganden och åtgärder måste det vara ett rimligt krav från marknaden samt en rätt och skyldighet för Partek att marknaden, i synnerhet minoritetsaktieägarna i Kalmar, underrättas om Parteks beredvillighet att direkt från minoritetsaktieägare förvärva aktier och till vilket pris detta kunde ske. Det fanns inte heller den 12 maj något lagligt eller annat hinder för Partek att förvärva aktier i marknaden för det i första meddelandet angivna priset 126 kronor per aktie, vilket pris var detsamma som Partek betalat för de aktier som förvärvades den 12 maj.
Bolagets andra pressmeddelande föranleddes av nämndens uttalande 1998:7. Partek anser inte att det uttalandet är relevant vid en bedömning av den situation som förelåg den 12 maj. Från OM Stockholmsbörsens sida anfördes emellertid den 12 maj att Parteks första meddelande kunde stå i strid mot uttalandet 1998:7. I den situationen valde Partek att, i nära samråd per telefon med börsen, lämna det andra meddelandet.
Partek anser sammanfattningsvis att bolaget inte har handlat i strid med god sed på den svenska aktiemarknaden.
Överväganden
NBKs rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv är tillämplig när svensk eller utländsk, juridisk eller fysisk person (köparen) offentligt erbjuder aktieägare i ett svenskt aktiemarknadsbolag (målbolaget) att på generellt angivna villkor överlåta sina aktier till köparen. Rekommendationen innebär bl.a. att köparen är skyldig att upprätta prospekt (punkt II.1).
Aktiemarknadsnämnden prövade i uttalandet 1998:7 en fråga som på samma sätt som det nu aktuella ärendet gällde ett fall då köparen via massmedia offentliggjort sin avsikt att till fast pris förvärva aktier i målbolaget över börsen.
Nämnden konstaterade att rekommendationens tillämplighet inte är beroende av vilken teknik köparen använder sig av för att genomföra förvärvet. Nämnden uttalade vidare bl.a.:
Rekommendationen får visserligen i första hand anses ta sikte på förfaranden där köparen offentligt presenterar ett anbud som målbolagets aktieägare har att acceptera genom meddelande till köparen eller ett av denne anlitat värdepappersinstitut. Detta kommer till uttryck bl.a. i punkt II.4 och kommentaren till denna, där det förutsätts att den som lämnat ett offentligt erbjudande är bunden av detta såsom anbudsgivare enligt avtalsrättsliga principer. Det är tveksamt om en utfästelse att köpa aktier till ett visst pris över börs har sådan juridisk innebörd. Å andra sidan utesluter inte ordalydelsen av de grundläggande reglerna om rekommendationens tillämpningsområde att den tillämpas på andra förfaranden med karaktär av offentligt erbjudande än sådana som den enligt det nyss anförda i första hand tar sikte på. Syftet med prospektskyldigheten – att placerarna skall erhålla information på vilken de skall kunna grunda sina placeringsbeslut – får också anses göra sig gällande på samma sätt vid en utfästelse att köpa aktier till ett visst pris över börs som vid mera traditionella tillvägagångssätt.
Enligt nämndens mening medförde således både ordalagen av och syftet med rekommendationen att ett sådant tillvägagångssätt som det aktuella borde anses falla inom ramen för rekommendationens tillämpningsområde. Nämnden noterade dock att det hade saknats vägledande uttalanden i fråga om rekommendationens tillämplighet på sådana förfaranden. Med hänsyn härtill ansåg sig nämnden i 1998 års ärende inte böra uttala att det då berörda bolagets underlåtenhet att följa rekommendationen stått i strid med god sed på aktiemarknaden. Den tolkning av rekommendationen som nämnden ställde sig bakom borde emellertid enligt uttalandet följas för framtiden i situationer som är likartade med den som förelåg i ärendet 1998:7.
Sedan detta uttalande gjordes har NBKs rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv reviderats. Den nu gällande rekommendationen från år 1999 måste i nu aktuellt hänseende tolkas på samma sätt som den tidigare rekommendationen. Nämnden vill emellertid peka på att det numera står klart att någon skyldighet att tillämpa rekommendationen inte föreligger vid erbjudanden som görs i samband med att köparen begär tvångsinlösen (nämndens uttalande 1999:22). Någon sådan situation förelåg dock inte i förevarande fall.
Av det anförda följer att Partek i det första pressmeddelandet skall anses ha framlagt ett sådant offentligt erbjudande som borde ha åtföljts av ett prospekt med iakttagande av NBKs rekommendation. Rekommendationen medger inte undantag från skyldigheten att fortsätta genomförandet av erbjudandet genom att sända ut eller tillhandahålla prospekt i andra fall än då målbolaget vidtar försvarsåtgärder eller annan offentliggör ett förmånligare erbjudande (punkt II.1).
I förevarande fall måste emellertid beaktas att Parteks åtgärd korrigerades redan samma dag genom ett nytt pressmeddelande, om än med en något otydlig formulering. Med hänsyn härtill och till de speciella omständigheterna i övrigt – däribland att Parteks tillkännagivande får anses ha åsyftat att bereda minoriteten möjlighet att sälja sina aktier till samma pris som Partek tidigare hade erlagt – kan Parteks agerande inte anses ha inneburit någon allvarligare avvikelse från god sed på den svenska aktiemarknaden.