Fråga om det är förenligt med god sed att bolagsstämman bemyndigar styrelsen att besluta om överlåtelse av egna aktier
Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 25 februari 2000 en framställning från advokaten Tom Hård, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, som ombud för ett aktiemarknadsbolag.
Bakgrund
Riksdagens beslut med anledning av proposition 1999/2000:34 innebär att noterade publika aktiebolag skall få förvärva och överlåta egna aktier. Ett beslut om överlåtelse av egna aktier skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
Vid ett bolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än på en reglerad marknad gäller bl.a. vad som enligt lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. föreskrivs om nyemission av aktie.
Näringslivets Börskommitté (NBK) rekommenderar i rekommendationen om ”Riktade emissioner av aktier m.m.” (1986) att, om ej särskilda skäl talar däremot, beslut om emission av aktier med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, s.k. riktad emission, fattas av bolagsstämman, inte av styrelsen efter bemyndigande av stämman. I uttrycket riktad emission inkluderas i NBKs rekommendation apportemission. Rekommendationen omfattar enligt sin ordalydelse inte överlåtelse av aktier.
I framställningen har hemställts att Aktiemarknadsnämnden uttalar sig om huruvida det – helt eller delvis – strider mot god sed på den svenska aktiemarknaden om ett aktiemarknadsbolags styrelse för bolagsstämmans beslut framlägger förslag enligt vilket stämman skall bemyndiga styrelsen att besluta om överlåtelse av egna aktier. Enligt framställningen är det svårt att se att en sådan utvidgning av rekommendationens tillämpningsområde skulle tjäna något skyddsvärt intresse på dagens aktiemarknad. Ett väsentligt förhållande att beakta härvid utgör bl.a. den omständigheten att bemyndigandet kan omfatta högst tio procent av bolagets aktier och kan gälla endast under en begränsad tid.
Överväganden
I 4 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) finns bestämmelser om ökning av aktiekapitalet genom nyemission och fondemission. Beslut om nyemission – kontantemission eller apportemission – fattas av bolagsstämman (4 kap. 1 §). Beslutet kan också fattas av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande i efterhand (4 kap. 14 §) samt av styrelsen med stöd av ett bemyndigande av stämman (4 kap. 15 §).
Vid nyemission där de nya aktierna skall betalas med pengar (kontantemission) har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, bestäms i emissionsbeslutet eller följer av villkor som meddelats vid emission av skuldebrev (4 kap. 2 § första stycket).
Beslut om kontantemission med företrädesrätt för aktieägarna fattas med enkel majoritet av de avgivna rösterna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen (9 kap. 28 §). Motsvarande majoritetskrav gällde för beslut om s.k. riktade emissioner från tillkomsten av den nuvarande aktiebolagslagen år 1977 till dess lagen anpassades till EGs krav år 1995. I samband därmed infördes krav på kvalificerad majoritet – två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna – för riktade emissioner (4 kap. 2 § andra stycket). Nu nämnda majoritetskrav gäller också för stämmans godkännande i efterhand av en av styrelsen beslutad nyemission (4 kap. 14 §) och för stämmans bemyndigande av styrelsen att besluta om sådan emission (4 kap. 15 §).
Vid beslut om apportemission föreligger inte någon företrädesrätt för aktieägarna till de nya aktierna. Beslut om apportemission kan därför fattas med enkel majoritet, om inte annat framgår av bolagsordningen. Detsamma gäller stämmans godkännande av en apprtemission som beslutats av styrelsen under förutsättning av stämmans godkännande i efterhand och stämmans bemyndigande av styrelsen att besluta om apportemission.
I ljuset av vissa uppmärksammade händelser på den svenska aktiemarknaden under år 1984 och 1985, vilka kommit att kallas Leo-affären, utfärdade NBK år 1986 rekommendationen ”Riktade emissioner av aktier m.m.” Rekommendationen innebär att, om ej särskilda skäl talar däremot, beslut om riktad emission, skall fattas av bolagsstämman, inte av styrelsen efter bemyndigande av stämman. I uttrycket riktad emission inkluderas i NBKs rekommendation apportemission.
Leo-affären föranledde också lagstiftaren att år 1987 skärpa lagreglerna för vissa fall av riktade emissioner. Lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. (Leo-lagen) innebär bl.a. att beslut om emissioner med företrädesrätt till teckning för anställda, styrelseledamöter i ett aktiemarknadsbolag eller annat företag inom samma koncern eller närstående till dessa personer skall fattas av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om detta är aktiemarknadsbolag. Beslutet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de vid stämman avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Vid emissioner i ett dotterbolag som inte är ett aktiemarknadsbolag måste dessutom beslutet godkännas av stämman i ett moderbolag som är aktiemarknadsbolag. Leo-lagen omfattar även apportemissioner.
Trots att Leo-lagen sålunda innebär att huvudregeln i NBKs rekommendation lagfästs för det slag av emissioner som gav upphov till Leo-affären och föranledde rekommendationen, har rekommendationen kommit att kvarstå i oförändrat skick. Aktiemarknadsnämnden utesluter inte att detta – tillsammans med det faktum att rekommendationen inte är intagen som bilaga till OM Stockholmsbörsens noteringsavtal – kan ha bidragit till en på marknaden ofta uttalad osäkerhet om rekommendationens status och en icke obetydlig förekomst av just sådana bemyndiganden som enligt rekommendationens huvudregel inte bör förekomma. Nämndens undersökningar visar att det i åtminstone ett femtiotal bolag på OM Stockholmsbörsen år 1999 fanns bemyndiganden för styrelsen att besluta om riktade emissioner. I praktiskt tagit samtliga fall handlade det om mindre eller medelstora bolag på O- eller OTC-listan. Till detta skall läggas bemyndiganden i minst ett tjugotal bolag på SBI-listan. I minst tio fall fattades också beslut om riktade emissioner med stöd av sådana bemyndiganden under år 1999.
Aktiemarknadsnämnden har av NBKs kansli erfarit att diskussion om rekommendationen rörande riktade emissioner kommer att inledas inom kort. Mot bakgrund därav och vad ovan sagts anser nämnden det för närvarande inte vara lämpligt att med hänvisning till god sed på marknaden utsträcka rekommendationens tillämpningsområde till förfaranden som ligger utanför dess ordalydelse. Aktiemarknadsnämnden finner det sålunda för närvarande inte strida mot god sed på den svenska aktiemarknaden om ett aktiemarknadsbolags styrelse för bolagsstämmans beslut framlägger förslag enligt vilket stämman skall bemyndiga styrelsen att besluta om överlåtelse av egna aktier.