Fråga om införandet av olika typer av uppköpsförsvårande bestämmelser i bolagsordningen, bl.a. beträffande erbjudandeplikt, utseende av styrelse samt tillgångsöverlåtelser, var förenligt med god sed på aktiemarknaden (Sandvik)
Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 8 april 1992 en framställning från Sandvik aktiebolag (Sandvik).
Bakgrund
Aktierna i Sandvik är fördelade på A- och B-aktier. A-aktier har en röst och B-aktier en tiondels röst. Ingen skillnad föreligger i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst. A-aktierna är bundna och fria. Samtliga B-aktier är fria. Båda aktieslagen är noterade på Stockholms fondbörs A1-lista, med särnotering för fria och bundna A-aktier.
Styrelsen för bolaget överväger att i samband med borttagande av utlänningsförbehållet i bolagsordningen föreslå bolagsstämman att besluta om ändringar av bolagsordningen även i vissa andra hänseenden. (Utkast till den ändrade bolagsordningen bifogas uttalandet [bilagan återges ej här]). Ändringarna avser bl.a. införandet av bestämmelser (§§ 7, 8 och 10) om skyldighet för aktieägare i vissa fall att på begäran av annan aktieägare lösa in dennes aktier, treåriga mandatperioder för styrelseledamöter m.m. samt formerna för beslut om avyttring av vissa tillgångar i bolaget. Gemensamt för bestämmelserna är att de enligt förslaget inte kan ändras utan att förslag därom biträds av aktieägare med minst tre fjärdedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna.
Bestämmelserna innebär i korthet följande:
§ 7 Aktieägare, som förvärvar aktier i bolaget i sådan utsträckning att det sammanlagda röstetalet för samtliga aktieägarens aktier i bolaget uppnår eller överskrider något av gränsvärdena 33 1/3 procent eller 50 procent av det totala röstetalet för bolagets samtliga aktier, är skyldig att efter begäran av annan aktieägare och i den utsträckning denne begär, förvärva (inlösa) dennes aktier i bolaget enligt ett visst förfarande. Förvärvspriset för aktierna skall motsvara det högsta av (1) den genomsnittliga börskursen på Stockholms fondbörs för det aktieslag som omfattas av begäran om inlösen de senaste fem börsdagarna före den dag då bolaget fått kännedom om att lösenskyldighet inträtt för en aktieägare och (2) det vägda (efter antal) genomsnittspris som den lösningsskyldige aktieägaren betalt för aktier i bolaget oavsett aktieslag under en period av sex månader före ovan angivna dag.
§ 8 Styrelsen skall bestå av sex ledamöter med högst fem suppleanter. Mandatperioden för styrelseledamot skall vara tre år. Styrelsens ledamöter indelas i tre grupper, varvid val av en grupp skall ske vid varje ordinarie bolagsstämma. Detta kräver i ett övergångsskede att den första mandatperioden för en grupp blir ett år och för en grupp två år.
Om en lösningsskyldig aktieägare inte fullgjort sin skyldighet enligt § 7 har länsstyrelsen för Gävleborgs län rätt att utse de ledamöter avseende den grupp vars mandatperiod utgår i samband med närmast följande ordinarie bolagsstämma.
Beslut om entledigande av styrelseledamot under gällande mandatperiod skall, om det inte grundar sig på att bolagets revisorer avstyrkt ansvarsfrihet för ledamoten, biträdas av aktieägare med minst tre fjärdedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.
§ 10 I frågor, som avser (1) åtgärd som minskar bolagets ägarandel i vissa dotterbolag med följd att bolagets aktieinnehav i dotterbolaget skulle komma att understiga 51 procent av dotterbolagets aktiekapital eller totala röstetal eller (2) avyttring under något kalenderår av andra anläggningstillgångar än aktier i dotterbolag överstigande ett visst belopp, erfordras beslut på bolagsstämma, varvid beslutet skall ha biträtts av aktieägare med 70 procent av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna.
Sandvik har i sin framställning anhållit att nämnden uttalar om det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att ändra bolagsordningen för Sandvik i enlighet med vad som anges i §§ 7, 8 eller 10 i utkast till bolagsordning. Bolaget har även hemställt att nämnden, om den finner en bestämmelse stridande mot god sed endast i något begränsat avseende, uttalar sig härom.
Nämnden har i samband med sammanträde den 28 april 1992 hört företrädare för bolaget. Därvid har bl.a. uppgivits att de föreslagna bestämmelserna uppbärs av följande syften:
att skydda minoritetsaktieägarnas intressen (§ 7);
att tillgodose en kontinuitet i styrelsearbetet till gagn för aktieägarnas långsiktiga intressen (§ 8);
att förstärka effekten av § 7 genom en sanktionsregel (§ 8);
att öka bolagsstämmans inflytande vid förslag om stora och snabba förändringar i bolagets inriktning och uppbyggnad (§ 10).
Överväganden
Aktiemarknadsnämnden begränsar sin bedömning till frågan huruvida de
Bestämmelsen om lösenskyldighet innefattar en form av erbjudandeplikt. Frågan om införande av en sådan plikt genom lag är för närvarande föremål för utredning av Aktiebolagskommittén. Värdepappersmarknadskommittén (SOU 1989:72) och ägarutredningen (SOU 1990:1) har tidigare behandlat frågan om en lagstadgad erbjudandeplikt och funnit att övervägande skäl talar mot en sådan i Sverige. I EGs förslag till 13:e bolagsdirektivet har intagits en bestämmelse om erbjudandeplikt. För närvarande är det mycket ovisst huruvida direktivet kommer att antagas. Bestämmelser om erbjudandeplikt förekommer i flera länder i Europa.
Till stöd för en erbjudandeplikt åberopas vanligen behovet av att skydda mindre aktieägare mot en kontrollerande ägares möjligheter till maktmissbruk. Mot detta kan anföras att en tillträdande stor aktieägare i normalfallet syftar till att försöka effektivisera verksamheten eller på andra sätt bidra till att värdet på bolagets aktier stiger snabbare än det annars skulle ha gjort. En minoritetsaktieägare, som inte tror på en fortsatt värdeutveckling, antas normalt böra ha möjlighet att visa sin misstro genom att överlåta sina aktier. En sådan möjlighet förutsätter emellertid att det finns en fungerande marknad för aktierna även efter tillkomsten av en ny stor aktieägare. Om denna förutsättning brister, kan en erbjudandeplikt vara en ventil för minoritetsaktieägaren.
Mot erbjudandeplikt kan även anföras risken att en sådan kan vara ägnad att minska marknadens intresse för aktierna i bolaget och leda till en fastlåsning vid rådande ägar- och strukturmönster i näringslivet.
De skäl som brukar anföras för respektive mot en lagstadgad erbjudandeplikt kan anföras även beträffande en erbjudandeplikt som, i likhet med förevarande fall, grundar sig på en bolagsordningsbestämmelse.
Särreglerna avseende val av styrelseledamöter skall enligt Sandvik tillgodose en kontinuitet i styrelsearbetet för aktieägarnas långsiktiga intressen. Enligt nämndens mening kan reglerna emellertid även ses som restriktioner som försvårar för en ny stor aktieägare att utöva sin ägarroll och att i samband med sitt förvärv påverka styrelsens sammansättning. En sådan aktieägare torde i många fall anse att en väsentlig förutsättning för ett förvärv därmed saknas. Även sådana särregler kan således medverka till den fastlåsning som berörts i det föregående.
Sanktionsbestämmelsen i § 8 om val av styrelseledamöter vid bristande fullgörelse av lösenskyldighet har inte någon annan funktion än som en sanktion knuten till erbjudandeplikten.
Den kvalificerade beslutsformen vid överlåtelse av vissa tillgångar i bolaget skall enligt Sandvik ge bolagsstämman ett ökat inflytande vid förslag om stora och snabba förändringar i bolagets inriktning och uppbyggnad. Bestämmelsen som begränsar bolagsledningens exekutiva roll till förmån för bolagsstämman, kan enligt nämndens mening också skapa en tröghet i beslutssystemet och därigenom vara till nackdel för bolaget och dess aktieägare. Detta förhållande förstärks av kravet på den kvalificerade majoritet som erfordras för bolagsstämmans beslut om överlåtelse.
Aktiemarknadsnämnden anser alltså att de föreslagna bestämmelserna kan få negativa konsekvenser för bolaget och vissa av dess aktieägare. Var och en av de olika typerna av bestämmelser kan ses som ett led i att försvåra ett övertagande av kontrollen i bolaget eller av dess tillgångar, vilket också understryks av att beslut om ändring av bestämmelserna kräver en viss kvalificerad majoritet som är större än vad som fordras för beslut om bestämmelsernas införande i bolagsordningen. Enligt nämndens mening kan emellertid ifrågavarande typer av bestämmelser, var och en sedd för sig, inte anses strida mot god sed på aktiemarknaden.
När bestämmelser av det aktuella slaget kombineras, förstärks riskerna för negativa konsekvenser. Från de synpunkter nämnden särskilt har att beakta bör framhållas att likviditeten i aktierna påverkas negativt med åtföljande effekter för prisbildningen och därmed för aktieägarna, nuvarande såväl som tillkommande. Om bestämmelser av det aktuella slaget blir allmänt förekommande, kan för övrigt hela aktiemarknaden komma att påverkas. Verkningarna är emellertid mycket svåra att bedöma.
Aktieägarna bör ha en mycket vidsträckt rätt att – inom lagens ram – på bolagsstämma besluta om bolagsordningens innehåll. Det tidigare anförda talar emellertid för stor försiktighet vid införandet av bestämmelser av den typ som här föreslagits. När lagstiftaren ställts inför liknande frågor har den lösningen valts att beslut skall fattas på bolagsstämma med särskilt kvalificerad majoritet (se SFS 1987:464 den s.k. Leo-lagen). Även de betänkligheter som nämnden här pekat på skulle minska om beslut fattades med en större kvalificerad majoritet, än vad aktiebolagslagen nu kräver.
Nämnden avser att undersöka möjligheterna att i lämplig form få till stånd en debatt som kan belysa de frågor som här aktualiserats samt att därefter eventuellt ta upp frågorna till principiell bedömning.